Feel in the Blogg

Så har jag då boken i min hand! Emma Jangestigs bok ”Varför gråter inte Emma?”

Strax före kl 14 var vi på Konsum i Arboga och då hade redan en kö börjat formera sig! När jag tittade på fotot jag tagit fick jag syn på ”stjärnan” högst upp! Stjärnan som bildats av lampans ljus. Jag som tror på det okända och tror att det finns mycket mer än vi människor kan förklara – tror inte att denna ”stjärna” är en slump. Två små barn vakade nog över sin mor idag där hon satt och signerade sin bok till alla som ville köpa…

Som en sol lyste hon upp hela Konsum och hade ett vänligt ord till var och en!

Även bloggaren fick sig några ord på vägen! 🙂

Pappa Roland styrde och ställde – som alltid en fast punkt bakom Emma.

Mellan 14-16 sitter hon där  – Emma och signerar sin bok om kvällen som förändrade hennes liv. Alla ni som inte hade möjligheten att köpa boken på plats – eller om böckerna tog slut – det var begränsat antal och jag är osäker på om alla får med sig en bok hem idag – ni kan gå in här nedan för att beställa!

Klicka på Adlibris eller Bokus och köp ”Varför gråter inte Emma?” Lite billigare via Internet men då får ni inte Emmas namnteckning i boken!

Idag skriver bl.a. lokala Arboga Tidning om att Emma Jangestigs bok kommer ut. ”Varför gråter inte Emma?” är titeln på boken.

Som vid andra, stora dramatiska händelser kommer säkert många i vår trakt ihåg exakt vad vi gjorde precis då – den 17 mars 2008 – eller kanske mera dagen därpå. Det ögonblick då vi fick höra talas om den fasansfulla nyheten att två små barn blivit mördade i vår lilla stad Arboga. Två barn mördade! Och deras mamma svårt skadad!

Den lilla småstaden skakades och kom snart att stå i hela Sveriges blickpunkt – ja, även utanför landets gränser berördes man av händelsen.

Jag minns förstås själv den morgonen. Dagen efter. Jag slog på datorn och läste om morden. Det kändes fruktansvärt och overkligt. Samtidigt tänkte jag: ”- Vem kan det vara? Vilka har drabbats så svårt?” I en liten stad som Arboga känner de flesta igen varandra.
Av bilder och text kunde jag lokalisera vilket hus morden inträffat i. Jag bröt två vita tulpaner från buketten jag fått, tog fram ett värmeljus och begav mig till brottsplatsen.

När jag kom dit var gatan avspärrad. Två poliser intill gav mig tillstånd att tända ljuset på marken och lägga de två små tulpanknopparna intill. Allt kändes overkligt.

På vägen hem ringde min äldste son och undrade om jag hört om den fruktansvärda händelsen. Han frågade om jag visste vilka det var som blivit överfallna? Det visste jag inte. Jag hade bara spontant gått till platsen. Min son berättade då att det var Emma! Emma Jangestig, en skolkamrat till honom!

Jag blev ännu mer chockad. Jag kände inte Emma då. Jag hade träffat henne förstås och jag hade ett särskilt minne av henne.
Hon och hennes skolklass hade besökt min arbetsplats någon gång i högstadiet. Jag höll ett föredrag om arbete och om företaget men de flesta av tonåringarna verkade fullständigt ointresserade. Tittade ut genom fönstret, blundade, tisslade med varandra och visade med all tydlighet hur trist allting var.
Utom en person! Emma! Hon utmärkte sig bland alla andra! Strålande glad, uppmärksam och intresserad! Jag tänkte: ”- Den tjejen kommer det att gå bra för!”

Det var den Emma som nu fått sina båda barn mördade och själv svävade mellan liv och död… Jag var förkrossad.

”-Kunde jag göra något? Vad?”
Jag ville hjälpa till! Inte bara tända ljus och lämna blommor!
En insamling! Pengar kan inte ersätta två älskade barn – men pengar kan vara till hjälp! Så tänkte jag och startade genom Sparbanken i Arboga ”Insamlingen till Emma”.

Det visade sig att väldigt många tänkte som jag och ville hjälpa till. Det kändes underbart när Emma senare berättade att en del av pengarna gick till en hotellvistelse ihop med sambon i början av rättegången när livet kändes som allra svårast. Det var precis så jag hade tänkt att pengar kunde lindra.

Det fanns många företag som ville hjälpa till också – det märkte jag när jag ringde runt och frågade. Det kändes fantastiskt att de ville bidra med olika gåvor för att bygga upp ett nytt hem för Emma. Ett hem som inte var blodfläckat med hemska minnen.

Livet går vidare. Det mest hemska bleknar en aning.
Det fruktansvärda får vika undan för ljusa, vackra minnen.

Idag signerar Emma sin bok på Konsum i Arboga från klockan 14.00. Jag kommer självklart att vara en av dom som står i kö för att köpa en bok av och om vår fantastiska, ljusa, starka och kärleksfulla Emma!

Avslutar min blogg med en symbolisk ros till min vän Emma!
Från en medsyster till en annan.

Lördag 3 juli denna underbara sommar 2010. En morgon full av förväntningar men också en morgon med ett stilla lugn, innan allt drar igång.

En morgon att inta frukostkoppen på trappan. Lagom varmt innan termometern rusat bra mycket över 20-strecket och solen står högt på himlen. Bara jag och katterna.

Ljuvligt lugnt och stilla. Funderar på allt som händer och allt som kan komma att hända.
Tänker först och främst på en mamma och en pappa som aldrig fick hem sin son igår kväll. Istället fick dom det där telefonsamtalet som ingen förälder vill ha…

En olycka invid Götlunda, nära Arboga. En bil gör en U-sväng, en annan bil kommer i hög hastighet – kollisionen är ett faktum – en 21-årig pojke dör. Så fruktansvärt. Så fasansfullt att tänka sig att behöva byta ut ljuvlig, ledig sommartid mot att gå på sitt barns begravning. En smärta, ett avgrundsdjup man bara kan ana något lite av.
Sen att se bilderna från olyckan som spottas ut av kvällspressen. Förvridna bildelar av ett fordon som till synes är totalkvaddad. Hemska beskrivningar där man bara kan ana vad som skedde, föreställa sig lite vad den sista färden kan ha inneburit för den unge pojken. Bilder och text ingen mamma och pappa vill ta del av.

En annan som också  fått känna på den ohyggliga smärtan av död är Emma Jangestig. Emmas bok kommer ut senare i år och heter ”Varför gråter inte Emma?” Boken ges ut på Forum förlag och om du klickar HÄR kommer du dit!

Livet ger både sorg och lycka. När något fruktansvärt händer i ens närhet blir man så rädd om det man har. Så rädd om sina nära och kära. Vill hålla hårt, krama länge.

Livet går vidare. Idag är det Arboga Meet – en årligen återkommande fest där otroligt fina gamla jänkare visas i Arboga! Arrangör är Sleepy Town Cruisers och du kommer till deras hemsida genom att klicka HÄR! Där kan du se dagens program som börjar med utställning av bilarna klockan 10, följt av cruisingen från klockan 16. Hela lördagen är det fest och fart i Arboga! Här en av de bilar som deltar – ägd av min vän Kajsa:

Avslutar bloggen med något utomordenligt fånigt som jag hittade i en gratistidning man fick på Viking Cinderella, ”Scandinavian World”. Lockad av en tävling om en parfym började jag läsa om parfymen i fråga… Parfymen heter Classique X och beskrivs som ”sensuell och modig på samma gång”. Så här kan man läsa om Jean Paul Gaultiers nya sommardoft: ”Classique kvinnan spelar det mystiska X-kortet, X är en hemlig identitet, lust utan gränser.” Och vidare: ”Classique X-kvinnan lovar sensualitet och lekar med elegans och finess. Hon bekänner sina behag utan falsk undergivenhet.” En parfym för en hora/madonna alltså!
Jag behöver inte känna doften på parfymen – jag storknade bara av texten – och kommer inte alls att tävla om en flaska Classique X!

För mig räcker doften av smultron! Ihop med sommarens alla blommor.

Ha en skön lördag! Var rädda om varandra! Ta ingenting för givet – allt kan ändras på ett ögonblick.

I natt har jag haft en hemsk mardröm. Den var så utstuderat ondskefull att jag faktiskt blev lite full i skratt på morgonen. Vad hjärnan kan konstruera!! När jag sen tänkte igenom drömmen och förstod vad den handlade om – ville jag gråta.

Jag ritade av drömmen. Min förmåga att teckna är under all kritik men ni kan nog se ändå vad det föreställer.

Jag ligger fastspänd på några ihopspikade plankor. Över mig har jag en gallerbur som naglar mig fast vid plankorna. Sen har jag kastats i vattnet. Genom floder och sjöar förs jag iväg på min tortyrliknande flotte. Flotten flyter så jag druknar inte – men det är fruktansvärt att ligga där. Ibland slår flotten runt och jag ligger med kroppen nedåt i vattnet. Jag kan inte ta mig loss utan får finna mig i mitt öde medan livet flyter förbi intill.

Jag skrattade för drömmen var så absurd. Men skrattet fastnade i halsen när jag förstod innebörden…

Igår såg jag Kalla fakta på TV4. Programmet visade Emma Jangestigs mardrömslika tillvaro. En mardröm som inte är en dröm – utan verklighet. Missade du programmet kan du se det genom att klicka HÄR!

Jag har följt Emma under året som gått. Som medmänniska och boende i Arboga, grep händelsen med morden i Arboga tag i mig fullständigt. Igår kväll kom bilderna från rättegången tillbaka till mig. De fruktansvärda bilderna av en sönderslagen Emma. En Emma som med sin familj ändå kämpade. Kämpade sig tillbaka till livet och till rättvisa för sina älskade barn – Max och Saga.

Jag startade en insamling till Emma i april förra året. Många kände att de ville göra något för Emma men visste inte vad. Pengar kan inte ersätta liv – naturligtvis inte. Det kan heller inte ersätta sorg och lidande – men det kan bli till hjälp på vägen mot en ny tillvaro.
För oss medmänniskor runt omkring kändes det också skönt att kunna göra något för en människa som så totalt fått sitt liv förstört.
Emma fick sina båda barn mördade i sin egen bostad. Hemmet som ska vara tryggheten – blev förvandlad till en mordplats. Emma miste sina barn, sitt hem, sin trygghet och nästan också sitt eget liv. En insamling till Emma kändes rätt.

Insamlingen finns kvar. Vill någon tänka på Emma genom den – så är kontonumret följande: Clearingnummer 8182-8, Kontonummer 23 029 837-4
Kontot är upprättat i Sparbanken Västra Mälardalen (tillhör Swedbank) och Emma har dispositionsrätt. Alla pengar som kommer in går oavkortat till henne.
Se vidare under ”Kategorier” på min blogg och ”Insamling till Emma”. Scrolla rätt långt ner så kommer information om insamlingen.

Skänk gärna pengar till Max och Sagas Minnesfond – plusgiro 123895-5. Märk gåvan “Max och Saga”.
Pengarna går oavkortat till Rädda Barnen och Svenska HPN-föreningen (hemparenteral nutrition) som hjälper familjer som ger sina barn näringsdropp i hemmet. Fonden hanteras av Svenska kyrkan i Arboga och granskas av revisorer. Inga avgifter tas ut.

Min mardröm i natt fick ni del av idag. Vem vet vilka mardrömmar Emma har!? Jag kan bara innerligt hoppas att hennes liv framöver kommer att bli ljust och fint. Att alla drömmar som Emma har om en framtid igen – slår in. Det kan bara finnas ljus och glädje kvar till henne. Hon har fått mer än den beskärda delen av sorg och ondska.

VARM KRAM TILL EMMA OCH HENNES FAMILJ!

***

***

***

***

***

***

***

***

***

***