Feel in the Blogg

För fyra år sedan, den 17 mars 2008, hände de mest fruktansvärda som någon kan vara med om. Barnen dör – men inte bara dör utan mördas. Två oskyldiga små barn höggs ihjäl i sitt eget hem i Arboga av en sjuk, galen kvinna.Kvinnan försökte också mörda barnens mamma.

Dagen efter var Arboga i chock – och hela Sverige skulle komma att dela sorgen med Emma och Nicklas, barnens föräldrar.
Jag minns själv min reaktion. Utan att veta riktigt vad som hänt eller vem som drabbats – gick jag med två vita blommor och ett ljus till huset på Verktygsgatan. Det var förstås avspärrat och jag bad ett par poliser att få tända ljuset och lägga blommorna intill.

På vägen hem ringde min äldste son och var mycket skärrad. Han undrade om jag visste vilka det var som drabbats? Han visste… Det var hans skolkamrat Emma och hennes familj. Jag minns hur jag blev alldeles darrig i benen och tårarna började rinna.

Sen vet vi vad som hände. ”Tyskan” blev snart gripen och så småningom dömd för morden och för mordförsök på Emma. Nu i vår ska hon flyttas till fängelse i Tyskland och Emma slipper ha henne nästgårds. ”Tyskan” sitter för tillfället på kvinnofängelset Hinseberg.

  Max och Saga är inte glömda. Under de år som gått har jag och många med mig besökt deras fina grav på kyrkogården i Arboga.   Vår och sommar – liksom höst och vinter…

 Livet går vidare. Sorgen läker sår men ingen glömmer någonsin de två små fina barnen från Arboga som inte ens fick fylla 2 och 4 år…

Ikväll samlas åter familjen för att minnas 17 mars och sända upp ljuslyktor i skyn till Max och Sagas ära. Förra året såg det ut så här: Alla som vill får delta i ceremonin och samling sker cirka kl 19.00 ikväll på Mekens idrottsplats, invid Jädersvägen i Arboga.

Ni som inte kan delta – tänd ett ljus i fönstret för två små oskyldiga barn som berövades sina liv för fyra år sedan.

Igår var det söndag och då frossade jag i DN:s alla delar. Här kommer något av det som fångade mig.
DN Vetenskap skriver: Ny forskning visar att aporna liknar oss mer än vad vi trott. 
För mig känns det självklart att behandla allt levande med respekt och empati. Tyvärr verkar det behövas forskning och bevis för att alla ska ta till sig så enkla saker.
Vad är intelligens och vad betyder den utan förmågan till medkänsla? För inte alls länge sedan började man tala om EQ (emotionell intelligens) och inte bara IQ – det är en bit på väg…
Det känns rätt enkelt – utgå från att allt levande har någon form av känsel. Vet du inte hur eller på vilket sätt – utgå från dig själv! Behandla som du själv vill bli behandlad – oavsett om det är en människa eller ett djur!

Ett reportage om Birgitta Stenberg som fyller 80 år i april bjuder DN på också. Jag tror att många tycker någonting om Birgitta Stenberg. En del tycker att hon är hemsk, andra hyllar hennes vågade författarskap.
Jag själv har träffat henne på en skrivarkurs och tycker ingenting. Hon var en intressant kvinna med intensivt blå ögon som berättade om sina böcker och sålde exemplar av desamma. Av en bekant till henne på kursen fick jag känslan av att hon kunde vara jobbig. Väldigt ”på” vad gäller sex – oavsett kön.  Kvinnan ifråga kände sig lite utsatt.

Andra som varit utsatta men som ger igen är bl.a. Paulo Roberto! Så här citeras han i DN: På Twitter berättar han om sitt sjunde, just påskrivna, kontrakt med Albert Bonniers Förlag. ”Skulle vilja köra upp det kontraktet i röven på min gamla rektor!”

Jag förstår honom precis! Jag känner några närstående som skulle vilja göra precis likadant! Köra upp gymnasiebetyg och intagningsbesked i häcken på en utvald skara värdelösa skollärare!
Och det kommer! Inte i form av neddragna byxor och misshandel – men på annat sätt, var så säker!  (Bilden ovan är från filmen ”Hets” från 1944 – men sadistiska, usla lärare finns även på 2000-talet!)

Klarar man inte sitt jobb ska man sluta! Tyvärr har dåliga lärare en förmåga att hålla sig kvar, till synes omöjliga att bli av med. Värre lär det bli om Reinfeldt får igenom förslaget om jobb till 75!
Dock läser jag i DN att intresset inte är särskilt stort bland de som arbetar.

Nöjessidorna får mig att tänka på alla de filmer jag skulle vilja ha sett men aldrig fick möjlighet till.  De annorlunda, intressanta som p g a av sin egenart aldrig når småstaden, kanske inte ens till metropolen Västerås… Då längtar man till storstadens utbud.

Vädret så – titta så stor vår värld är!  Längst, längst upp till vänster ligger lilla Sverige. Jag inser att jag sett väldigt lite av vårt fina klot och förmodligen inte kommer att se ens bråkdelen av resten framöver heller. Men det känns rätt OK – jag har en hel del att utforska i mitt eget land.

Det sista ur DN för denna gång blir en rysare! 😀 Jag lägger ut korsordsbilden bara för min brors skull. Han tycker utomordentligt illa om Anders Lundin av någon anledning. Ser man honom så här kanske man eventuellt kan hålla med. 😉

Tips från lokalbladet! Ikväll 18.15 är allas vår ”Arbogamamman” på TV! I SVT:s program ”Fråga doktorn” berättar Emma Jangestig om hur livet har gått vidare sedan morden på de två små barnen och om den självbiografiska boken. Klicka HÄR för att komma till Bokus och beställa ”Varför gråter inte Emma”. Boken är med på bokrean för bara 65 kr!
Klicka HÄR för att komma till SVT:s program och HÄR för att ta del av Emmas egen blogg!

Ett äventyr med lycklig slut publiceras också i Arboga Tidning: Katten Tim försvann men återkom efter två månader! Sånt gillas! 🙂

 Ytterligare ett tips på läsvärd bok kommer här:  Karin Fossums nya bok ”Jag kan se i mörkret”.  
På Adlibris presenteras boken så här: ”Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han vara den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig.”

Jag tycker väldigt mycket om den norska författaren Karin Fossums böcker men den inledningen fick mig att tveka att köpa boken. Jag köpte den ändå och jag kan säga att mina farhågor besannades. Det var en stundtals mycket obehaglig bok att läsa. Sammantaget är det dock återigen en fantastisk bok av Karin Fossum. Den skildrar på ett otäckt bra sätt en sjuk människas tankar och handlingar. Köp den! Den finns i en bokhandel nära dig eller bl.a. hos Adlibris HÄR! 169 kr och den är inbunden.

Riktigt aprilväder är det fast det bara är mars månad! Igår blev det picknick ute i trädgården! Idag är det inte lika picknickvänligt. Kallt i natt, kallt imorse, minusgrader fortfarande nu på dagen. Gräsmattan är vit, träd och buskar täckta med rimfrost. Vackert det också. Vi ses igen!

  Idag är det en alldeles speciell tisdag! Fettisdagen! Den dagen du får bli en fettis!! Nja, det är väl inte riktigt betydelsen. Fettisdagen är i kristen tradition tisdagen efter fastlagssöndagen, 47 dagar före påsk. Namnet fettisdag är bildat av ”fet” och ”tisdag”, där fet syftar på all god mat som brukade ätas på fettisdagen. Ordet är belagt sedan 1594. Allt från Wikipedia och du hittar mer HÄR!

Men fettisdagsbullen då!? Semlan!? Hetväggen!? 
Så här skriver Nordiska Museet på sin hemsida:

”Att äta hetvägg eller fettisdagsbulle hörde till frossandet under fastlagen. Hetvägg, ursprungligen kumminbeströdda vetebullar, troligen i kors- eller kilform, var ett ålder-
domligt festbröd som var en del av den ”vita” fastematen bestående av mjöl- och mjölkmat. Hetvägg kom till Sverige från Tyskland och ordet hetvägg kommer från tyskans ”heisse wecken” som betyder varma kilar.”

  Nordiska museet skriver också så här om fettisdagen, citat:

”Benämningen fettisdagen kan ha kommit av att man under den katolska tiden skulle äta mycket och fet mat före fastan. Ordet kan också härledas ur namnet ”vita tisdag”, som avsåg bruket att förbereda fastan genom att äta mjöl- och mjölkmat; som pannkakor, kroppkakor och bröd, gärna bakat av vetemjöl.
Fettisdagen var sista dagen man skulle ha med sig lyse ut i ladugården och första dagen på året då aftonvarden skulle ätas vid dagsljus. Fettisdagen betraktades nämligen på många håll, i alla fall under 1800-talet, som en brytningspunkt mellan vinter- och sommarhalvåret.
Det var det viktigt att besökande blev bjudna på någonting att äta eller dricka under fastlagen, annars bringades olycka över gården. Man skulle överhuvudtaget äta mycket under fastlagen så att man klarade sig under den kommande fastan.
  Fettisdagens mat
Förutom hetväggar/semlor varierade fettisdagens mat. På Öland, Gotland och i Småland åt man kroppkakor med kött och fläsk inuti, i Uppland, Södermanland och Värmland åt man ”fettisdagskött” som oftast bestod av kokta svinfötter. I Ångermanland ansåg många att sju mål mat skulle ätas under fettisdagen, bland annat kokt fläsk och dopp i grytan med ett av julbröden som sparats speciellt för detta ändamål.”
Bilden här är också från Nordiska museet och så här står det att läsa om den:

Tidig morgon fettisdagen 1909: klockan är 6 och tre bröder iklädda nattskjortor med faslagsris i händerna smyger tyst på tå för att piska hushållets övriga invånare. Efter utdelandet av risbastun väntar fettisdagsbullar med måttlig fyllning som äts med ångande vam mjölk i djupa tallrikar. Akvarell av Elsa Beskow ur tidskriften Julbocken 1909. Foto: ©Nordiska museet
Läs mycket mer genom att klicka HÄR och kom till Nordiska museets intressanta hemsida!

Nu hoppas bloggaren att inte hennes egna tre barn kommer smygande under dagen för att piska sin mor med fastlagsris utan förväntar sig att få äta sin/sina(!) fastlagsbullar i lugn och ro! Med kanel, socker och varm mjölk – som sig bör! Kanske blir jag en fettis genom det – men who cares som man säger!? 😀

För att riktigt få frossa och även glädja andra kommer jag att åka till mina gamla föräldrar och förära dom fettisdagsbullar också! Det kan väl aldrig blir för många semlor eller hur!

För att muntra upp mor och far ytterligare tar jag med mig presenten från Carola i Norrland! Hon är en klippa! Jag hade bara knystat att mamma sagt att hon gärna skulle ha liknande sockor som jag fått skickat till mig från Skellefteå – så kom ett paket på posten! Tack Carola!!

För övrigt är våren på gång – vad ni än säger! Hortensian som klättrar på min vägg är beredd! Och i rabatten väntar snödropparna troget.

I morse visade termometern flera plusgrader och gården såg ut så här! Härligt blött av regn och smält snö!

En vän från vischan beskrev det så här: ” -Jag börjar ana doften av nyharvad jord!” Det var väl ljuvligt och poetiskt sagt av en ”countryboy”!  Jag kan riktigt känna den där härliga jorddoften jag också!

Något annat att glädjas åt är att Högsta domstolen inte ger en sjukt ond människa resning. Tack för det.
”Tyskan” får fortsätta avtjäna sin livstidsdom för morden på två små barn i Arboga.

Njut dagen! Ät semlor! Vilda Wilma vill bara slicka av grädden! 🙂

Så här ser Arboga Tidning ut idag. ”Misstänkt dubbelmord i Arboga”. Vi var många här i Arboga som reagerade starkt när vi fick höra tals om händelsen igår. Inte bara för att det rörde sig om ett misstänkt mord utan för att det gällde en mor och hennes lilla barn. Tankarna gick direkt till Emma och hennes två små barn som mördades för fyra år sedan. En iskall känsla i magen som lugnades först när jag och andra kunde läsa på Facebook att Emma och hennes lilla dotter inte var de drabbade.

Självklart är händelsen fruktansvärd i alla fall. Och förmodligen redan innan de döda kropparna förts bort hade pratet satt igång. – Vem är kvinnan? – Är det någon vi känner?  -Vem är mördaren?

På Internetsidan Flashback kom det snart fram vem kvinnan var. Flashback kallar sig, citat: ”Sveriges största forum för yttrande- och åsiktsfrihet samt självständigt tänkande.” Det betyder fritt fram för allt – oavsett om det är sant eller inte. Och etik vet man inte vad det är där.

Via Flashback kunde man få veta mera om den mördade kvinnan genom hänvisning och länkar till nättidningen ”Realisten” som visade bild på kvinnan och barnet men också talade om vem den troliga mördaren är!
”Realisten” beskriver sig själv så här: ”Tidningen Realisten är en nyhetstidning som vilar på en realistisk idébas. Tidningen ägs av det politiska partiet Svenskarnas parti, men ideologiska avvikelser från partiet förekommer. Tidningen ska ses som ideologiskt fristående och publicerar nyheter och artiklar utifrån ett brett spektra.”

  Om ”Svenskarnas parti” skriver Wikipedia så här:

”Svenskarnas parti (SvP) är ett svenskt högerextremt politiskt parti som definierar sig som nationalistiskt men ofta kallas nynazistiskt i media. Partiet bildades, under beteckningen Folkfronten, den 22 november 2008 efter att Nationalsocialistisk front lagts ner. Partiets tidning som ges ut på Internet heter Realisten. Svenskarnas parti hör till de grupper som bevakas av svenska säkerhetspolisen, och anses av dem ingå i vit makt-miljön.”

Med den informationen kan vem som helst ana varför tidningen ”Realisten” hade information om en mördare i Arboga. 🙁

Etik hör inte hemma hos vare sig ”Realisten” eller ”Svenskarnas parti”. Men Facebook då? Där allt startade. Där jag kunde lugna ner min iskalla rädsla. Tja, det beror ju på hur man menar? Och vad man tänker om etik?  Om den egna nyfikenheten väger tyngre än de etiska grunderna?

Så här står det på Wikipedia om ordet etik: ”Etik, (från gr. ethos; sed), eller moralfilosofi, sedelära, en moralvetenskap, den del av filosofin som försöker besvara frågor som ”vad är det goda”, ”vad är det rätta”, ”hur bör man bete sig”.
I mer allmän bemärkelse: en uppsättning regler för uppträdande och förhållningssätt.”

Med andra ord – lite av oskriven lag kanske – och särskilt i sammanhang som t ex Facebook. För hur höga moraliska värderingar man än har kan det vara lätt att falla till föga för skvallret. Det ena ger det andra, någon frågar och du svarar.
Du försvarar dig kanske med att du faktiskt inte sagt allt, inte nämnt namn eller detaljer – men ändå tillräckligt för att få igång kedjereaktionerna, tisslet och tasslet.

Man är inte mer än människa. Jag tog också reda på mera men gjorde det icke-officiellt s.a.s. Jag gick inte ute på Facebook och berättade utan höll det för mig själv.
När folk berättade öppet med namn och detaljer på Facebook samtidigt som man i de lokala nättidningarna skrev att de anhöriga inte var informerade ännu – då kändes det osmakligt. Inte etiskt alls!

Så se upp med pratet! Du vet aldrig när det du säger eller skriver kan hamna i orätta händer! Eller när din nyfikenhet blir till skada för andra människor.

Jag tände ljus för den döda kvinnan och hennes lilla barn igår. Mina tankar går till deras anhöriga.

Så lite annat. Löftet att inte kasta ut granen kom på skam igår. När jag väl plockat undan alla julsaker följde julgranen med av bara farten… Dock gjorde jag en deal med granen (om man nu kan göra det?). Jag ställde ut en hink med vatten och placerade den vackra granen i den. Förhoppningsvis kan den dricka vattnet då och då när det inte fryst till is och visst är den vacker där den står – där också?

Och inne blev det skönt och julfritt överallt! Och inte ens en halv sopskyffel med barr lämnade granen efter sig! 🙂

Var rädda om er – men också om varandra!

  Redan igår berättade jag om snödropparna som lurats upp av den milda vintern. Eller är det kanske så att våren är på väg – redan? Att vinter möter vår så här i januari?

Julen hör till vintern och igår satte jag igång med saffransbak – igen! Tredje gången den här säsongen för inte kan man få för mycket av goda lussekatter! 🙂 Och julen är ju inte riktigt slut än – trettondagsafton imorgon och tjugondag Knut då julen ska dansas ut infaller inte förrän om drygt en vecka – den 13 januari! Så visst kan man baka och äta saffransbullar igen! 🙂

Bloggaren funderar på om det här kan vara en idé för gården hon bor på till nästa jul? Julgran i flaggstången! Det verkar väl vara ett smart sätt att utnyttja stången på plus skona ett antal granar! Någon som har erfarenhet av en sådan här flaggstångsdekoration? Hör av er i så fall till mig på bloggen!

Men nog möter vintern våren strax. Förutom snödropparna i rabatten har den gamla azalean i mitt köksfönster fått nytt liv. Och i affärerna har man börjat sälja tulpaner! Tulpanen denna av oss svenskar så älskade blomma som verkligen påminner om våren!

För övrigt är det trist läsning i lokalbladet idag. Den för dubbelmord dömda tyskan söker resning i Högsta Domstolen för att bli friad. Jag har mycket svårt att tro att hon får någon resning beviljad. Ändå får en sådan här begäran från henne att på nytt röra upp känslorna på de mördade barnens mamma och pappa och övriga anhöriga. Så fruktansvärt onödigt!

Jag sänder en varm tanke till de drabbade. Hoppas att ni snart får lugn och ro från detta hemska. Tyskan kommer inte att få resning – tro mig.

Var rädda om er – och om varandra!
Det kalla är snart över.
Livet och våren kommer åter.