Feel in the Blogg

Valdagen är inne – hur röstar du!? Jag röstar för förändring! Förbättring! På riksplanet men också i Arboga!

Varför? Jo, för de styrande i Arboga har gått i stå. Tänker mer på sig själva än på de människor de är valda att företräda! Oacceptabelt!!

Skolan i Arboga var för 15 år sen en plåga för mina barn. Inte bara för mina utan för många andras. Den ser precis likadan ut idag. Oacceptabelt!!

Min gamla mamma är snart 90 år. Varje dag är fylld av besök av idel nya människor från Hemtjänsten. Det ena vet inte vad den andra gör och ingen vet vad mamma behöver! Mamma blir ledsen och otrygg – hemtjänstpersonalen likaså. Oacceptabelt!!

Jag sviker aldrig mina barn eller min gamla mamma! Jag blundar inte heller för medmänniskorna runt omkring mig!  Jag vägrar låta det fortsätta i sedan länge gamla nedslitna hjulspår! Jag vill ha förändring, förbättring NU!!

Därför röstar jag på Miljöpartiet! Mp i Arboga kommer inte ensamma att ta makten men de kommer att liera sig med de partier som inte heller accepterar dagens Arboga! Och det kommer inte att vara med s och v. Grönt ljus för Arboga!

Känner du dig villrådig?

Vem ska få din röst på söndag!?

Tänk till lite? Hur tycker du de senaste åren har varit? Sköter sig styrande politiker bra?

Eller vill du har förändring!? Bättre skola! En äldreOMSORG värd namnet! Fler poliser i stan?

 Är du kanske trött på arroganta politiker som tänker mer på sin egen plats bland de styrande och arvodet för detta – än att lyssna på vad medborgarna vill!?

Rösta förändring!! Rör om i grytan!! Det kan bara bli bättre att våga välja annorlunda! Våga steget mot förändring – förbättring!

 Bloggaren sviker aldrig gamla mamma! En hemtjänst full med fel och brister är fullständigt oacceptabelt!! OCH – det är inte personalen hos mamma som  ska skuldbeläggas!!

 Bloggaren glömmer heller aldrig alla svikna barn i en skola som inte ger stöd och hjälp!

Rösta annorlunda denna gång! Rösta för förändring! Förbättring!

Du har chansen nu! Ta den!! 

Idag måste det bli en lite politisk predikan! För visst är det märkligt att det liksom kan bli tvärtom!
Bloggaren tänker på valet i höst. Hur hon av omtanke om de svaga i samhället vill få till en ny regering – en rödgrön – men hur samma önskan genererar en röst på ”blågrön samverkan” i Arboga, bort från nästan hundraårigt rött styre.

Det viktigaste vi har är barnen! Barn som ska växa upp, bli harmoniska och kloka vuxna för att ta över samhället. Hur behandlar vi barn? Bloggaren har i färskt minne sina egna barns skolgång i Arboga. En berättelse från den har tidigare publicerats här på bloggen och även i Magazin24.

Vad händer när inte alla barn får undervisning och stöd i skolan – trots att de enligt skollagen har rätt till utbildning? Hur går det för de elever som skolan bestämt  ”inte passar in”?

Barn, ungdomar, elever och skola måste vara det absolut viktigaste i samhället!

Det finns flera grupper som kan räknas in bland ”svaga i samhället” – de som har det svårast. Bloggaren väljer dock en grupp – de gamla!
Gamla människor som varit med att bygga upp vårt svenska samhälle! Vad får de för ålderdom? Vilken hjälp får de av till exempel Arboga kommun?

Arboga har en hemtjänst med personal som försöker göra så gott de kan men där många fel och misstag uppstår. Felen beror inte på den duktiga personalen utan på bristande information och tid!

Det är oerhört skrämmande att uppleva detta som anhörig. Bloggaren kan bara ana hur gamla och sjuka har det där inga anhöriga finns nära som kan rycka in.

Är det så här vi vill ha det? Tycker vi att det är OK att ”köra rött” även i höst av ren slentrian eller kanske partipiska? Bloggaren tror att omväxling endast är av godo.  Att det krävs nya tag, nya sätt att se på saker och ting i Arboga!
Röra om lite i den politiska grytan!

 Nu har ju bloggaren lite tur – hon kan rösta grönt rakt av! Grönt på riks för en ny rödgrön regering och grönt på hemmaplan för nytänkande ihop med M, Fp och Kd. För se partipolitik ser väldigt olika ut när det kommer till kommunala angelägenheter!

Hur tänker du? Du har chansen nästa månad! Hur vill du ha det? Vad tänker du om barnen och framtiden? Och hur känner du för de som gjort sitt, som byggt upp vårt fina land?

Valet är ditt!

Idag är det den 14 augusti. Om 1 månad – den 14 september är det val i Sverige! Bloggaren tycker inte att det märks särskilt väl. Man kan undra om luften gick ur politikerna efter EU-valet i maj!?

Men så är det i alla fall: Känner du dig vilsen, söker information – börja med att gå in på Valmyndighetens hemsida och läs på. Sidan hittar du HÄR!

 Vill du veta mer om hur du ska rösta? Vilket parti som bäst speglar dina åsikter? Prova en av alla så kallade ”valkompasser” som finns – HÄR är den i DN!

Kartan ovan på partier har dock inte med alla – bloggaren tänker bland annat på och på Feministiskt initiativ liksom nykomlingen Djurens Parti. DP hittar du bland annat på Facebook.

 På tal om politik så kom bloggarens insändare med i Magazin24 igår!
Den insändare som Arboga Tidning inte ville publicera. I omtanke om lärare som kunde känna sig kränkta…

Insändaren hittar du i bloggen den 24 juni 2014 – ”Skolminnen – en hemsk tid i Arboga” – HÄR!

När bloggaren gjorde valkompassen i DN stod skolfrågorna högst på agendan. Man kanske kan säga att bloggaren blev en väldigt röd gröngöling av valanalysen att döma! 😉

När en bild säger mer än ord! Det här tycker bloggaren är en mycket bra bild ur Magazin24 igår! Fotot är taget av Stefan Lindgren och artikeln handlar om en av de många grupper som jobbade hårt under den stora branden i de Västmanländska skogarna. På bilden vilar några av de trötta hjältarna en stund.
Josef Bengtsson på Magazin24 skrev artikeln.

Fullmåne var det här om natten. Då smög sig bloggaren ut i bara särken för att ta ett foto. Tyvärr blev det sannerligen ingen pangbild – men här är månen över Stureparken.

Blommor så – en lisa för själen. En fullmåneskväll…

Och i dagsljus. De älskade pelargonerna! Bloggaren har en grön inställning politiskt men verkligen inte ”gröna fingrar”.  Trots det har denna azalea – azaleor anses särskilt svårskötta – klarat sig år efter år och blommar nu igen! Säkert mer tur än skicklighet.

Misommarblomstren såg ut att vissna ner och tyna bort ihop med penséerna från i våras. Men ut på gården och med rejält med vatten – ett under har skett! 🙂

Så där ja, idag lyckades bloggaren åstadkomma en blogg! Nu är det dags att ta plats bredvid de här två katterna! Wilma!

Och Felix!! 🙂

Med lite tur kan ni få läsa flera bloggar framöver. Håll tummarna för orken hos bloggaren!

Här följer en annorlunda blogg. En insändare som lokaltidningarna valt att inte publicera. En tidning förklarar beslutet med att de vill skydda de inblandade som kan känna sig utpekade (!).
Citat: ”Jag har valt att inte publicera din insändare, eftersom så många personer är involverade i texten. Ansvarig utgivare anser att lärarna inte får pekas ut, vilket de indirekt blir eftersom staden är liten.”

Händelserna ligger 15-20 år bakåt i tiden och ändå ska de lärare skyddas som eventuellt skulle kunna känna igen sig.
Den person som det  handlar om, pojken som kränkts och som är det verkliga offret, har godkänt publiceringen, ja välkomnat den. Han ser det som en form av revansch – det gör bloggaren också.
Han ser det också som en chans att visa andra att det finns hopp. Att aldrig ge upp! För tyvärr pågår liknande händelser fortfarande runt om i våra skolor i Sverige idag.

Därför kommer insändaren här!

Det var en gång en liten pojke som skulle börja skolan. Han var spänd och förväntansfull. Lite orolig över det nya men glad över att han skulle få lära sig saker. Han var en intelligent och vetgirig liten pojke.

Skolan blev inte rolig för pojken. Han tyckte klassen var för stor och lektionerna för stökiga. Pojken blev orolig och istället för att få hjälp fick han bestraffningar, skäll och motades ut från klassrummet. Ibland hölls han fast och ställdes ut på skolgården. Mamman fick ofta telefonpåringningar hem.

När pojken var 9 år blev det bättre. Han fick en underbar assistent och till fyran fick hon följa med till ”mellanstadiet” där det fanns en klok lärare som tog honom till sitt hjärta. Det blev en ljus och fin tid för pojken. Han var lycklig och lärde sig mycket.

När pojken skulle börja sexan blev det åter byte av lärare och klass. Då började helvetet igen – för pojkens grundskoletid blev faktiskt till ett helvete. En ännu större klass med många stökiga elever och lärare som inte klarade jobbet. Pojken förtalades, anmäldes och flyttades till en mindre skolgrupp. Där blev det om möjligt ännu värre.
Pojken fick inte tillgång till alla ämnen. Fysik och kemi blev uteslutet – liksom ett antal andra. Läraren var hotfull, många bråk och många tårar – för på denna lilla grupp gick många elever med problem. Det hände att läraren ringde mamman och bad henne hämta pojken eftersom han inte ville gå hem från skolan. Vid den tiden fick pojken endast en lektionstimma per dag.

Pojken som var en lugn och snäll liten pojke mådde mycket dåligt. Blev ledsen även hemma och förstod inte vad han gjorde för fel. Det enda han ville var att gå i skolan och lära sig mycket.

När årskurs 9 var över ville skolan överföra pojken till Individuella programmet på gymnasiet, ett ”slasktrattsprogram” för alla som inte klarar grundskolan. Mamman vägrade och letade med ljus och lykta efter ett annat gymnasium. Ett gymnasium som klarade av att lära ut även till elever med ADHD, Aspergers syndrom och liknande egenskaper.
Skolverket hade ingen aning men mamman lyckades. Det fanns ett gymnasium i Örebro! Men pojken fick inte gå där eftersom Örebro tillhör ett annat län än där pojken bodde. Efter mycket bråk och krångel med hemkommunen fick pojken ändå börja på gymnasiet där.

Pojken fick en fantastisk lärare, trivdes mycket bra och började växa som människa. Han lärde sig mycket men eftersom gymnasiet endast tillhandahöll Samhällsprogrammet fick han inte läsa favoritämnena.

Efter gymnasieskolan började pojken på folkhögskola och flyttade hemifrån. Han läste in Naturvetenskapligt basår för att komplettera sin utbildning. Då fick han äntligen studera favoritämnena fysik och kemi som han aldrig fått i grundskolan.
Pojken klarade basåret galant och sökte till universitetet. Den 5 juni tog pojken sin examen som biomedicinsk analytiker vid Göteborgs Universitet. Den pojken är min son.

Tack till er som förstod vad en liten pojke i skolan behöver och fy skäms på er som förstörde så många år för honom!