Feel in the Blogg

När man inte trodde det kunde bli värre…

så blev det det…

– 25 i natt…

När jag vaknade imorse och konstaterade att det blivit varmare (bara -19…) tänkte jag att NU vänder det.

När jag sen drog upp persiennen så SNÖAR DET!! 🙁

Pest och kolera – eller båda?

Vet ni förresten att vi bor i landets mest ”normala kommun”? Om det nu är någon som gillar att vara normal? Jag är ingen anhängare av normalitetsbegreppet utan välkomnar mer att sticka ut och våga.

Men men, Arboga är i alla fall Sveriges mest normala stad – take it or leave it! ”Normen och extremen” där Arboga är normen och Täby extremen.

Olle Ytterberg säger att ”normal kan vara nog så bra”. ?? Vad han menar med denna något kryptiska kommentar vet inte bloggaren.

Normal är dock inte denna kyla och detta snöfall – inte om bloggaren får säga sin åsikt! Och det får hon!

För att lätta upp den bistra stämningen lägger jag ut bilder på en förstorad pilsneretikett som jag fick en gång av Reinhold Carlsson.  Den hängde på en butelj blåst på Arboga Glasbruk – en gåva jag blev otroligt glad över!

Det är ingen riktig pilsneretikett utan säkerligen specialgjord till något tillfälle. Men bilderna på den visar litegrann hur det såg ut när förra seklet var ungt! Arboga Glasbruk!

Glasbruksvillan – där disponenten för glasbruket bodde med sin familj.

Och huset intill – Glasblåsargården – som bestod av lägenheter om 1 rum och kök för glasblåsarnas familjer. I detta hus bor bloggaren själv idag + fyra ytterligare familjer. På glasblåsartiden fanns 12 små lägenheter här. Inte mycket plats för de barnrika familjerna alltså.

Ha nu en fin torsdag! Försök att stå ut med Kung Bores härjningar. Almanackan lovar ändå att om mindre än en månad är det Vårdagjämning! 21 mars infaller den!

Dagens nyhet i lokalbladet! ”KAK kan få ett vargrevir”!

För bloggaren, med vargen under sängen, låter det som ljuv musik. Men jag förmodar tyvärr att alla inte tycker likadant. Jägareförbundets Torbjörn Larsson här i Västmanland går väl i taket. Han som ville döda fler vargar en den enda vi fick oss tilldelta att avrätta nu i februari. Måste kännas snopet och gå äran för när att jägarna misslyckades med ”uppdraget”.

Ser också att nu ageras det  för att få skjuta fler lodjur! Läser på Magazin24 att Västmanlands Viltförvaltningsdelegation säger att, citat: ”lodjursstammen i Västmanland tål att fler djur jagas”. Jag söker på Länsstyrelsens hemsida men hittar inte namnen på de personer som sitter med i delegationen. Törs man sätta en slant på att Torbjörn Larsson finns med där också? För att få visshet har jag skrivit till Länsstyrelsen i Västmanland för att få veta. (Bild från Magazin24:s hemsida)

Hur vore det om vi invånare i Västmanland fick något att säga till om i frågan? Ska vi köras över av ett gäng skjutgalna jägare där det är en trofé i hatten att ha fällt ett av ”Våra stora fyra”! 

Det är också på tiden att de som var här först – djuren – också räknas som invånare i våra län. Därmed ska tamdjursägare se till sina djur, stängsla och ha uppsyn över dessa, för att begränsa rovdjursattacker.
Till denna omsorg hör också att låta naturen ha sin gång – d v s se till att rovdjuren har mat – vild föda. Att de som behöver jaga för sin överlevnad får göra det. Att vargens och lodjurens behov av mat går före jägares nöjesjakt!

Nu till något helt annat. Detta vackra skåp fotograferade jag genom skyltfönstret hos Pierre och Gunnars ”Populärkonst” på Östra Nygatan i Arboga. Pierre har målat skåpluckorna så att det ser ut som hyllor med krukor och flaskor på. Jättefint!

Tips för den händige kanske – eller kontakta Pierre på 070-582 37 99.
Jag har sett dörrar i mörka utrymmen förvandlade till fönster ut mot en solig trädgård genom bildmålning på dörren. Tyvärr hittar jag ingen sådan dörr via Internet. Den här bokstavsdörren är en variant, fast sämre.

Igår var åter en dag av avsked… Som tidigare sagts – avsked på tåg är inget vidare…

Farväl – och borta…

Lite för tidigt tröstade jag mig med ”hetvägg”. Fettisdagen infaller först 8 mars men när nöden så kräver kan man väl fuska lite… Ha en fin tisdag och låt oss vara lite generösa och dela med oss av vårt län –  VVV – Varg i Vänliga Västmanland!

DN på söndagar ger en del. Man får en hel del nyheter och en och annan tankeställare.

Först det här med kylan…

Den verkar fortsätta…  Blått över hela landet och jag talar inte om politik nu. Det blåa visar att det är KALLT och ju mörkare blått desto värre (och jag talar fortfarande inte om politik).

Nu kommer det där med fattiga och rika. Man upptäcker plötsligt att man tillhör de fattigas skara när man se denna jätteannons i söndagen DN: Två sidors annonsuppslag – måste ha kostat multumt! Men rederiet som anordnar jorden-runt-resor har säkert råd. Kolla biljettpriserna! Kolla lite närmare! För knappt 200 000 kr får du svit med balkong på båten som under 30 dagar och nätter tar dig jorden runt på den sju haven, enligt reklamen. Är du lite fattigare kan du klara dig med 100 000 för en insideshytt.

Det är nu man upptäcker att man är fattig. Biljettpriset för en svit kommer jag inte upp till ens under ett år…

Men varför ska man resa bort? När det är så fint i lilla Arboga! Här lite nostalgikör från min sida av stan! Stora Nygatan som blev Östra Nygatan. Järnvägshotellet till vänster och Glasblåsargården, där jag bor, till höger – med tullstugan intill.

Närbild på Glasblåsargården där glasblåsarna med familjer bodde i början av 1900-talet. 1 rum och kök till varje familj.

Här är en annan bild på Järnvägshotellet och Glasblåsargården: Visst är det idylliskt! Vi måste se till att bevara våra gamla hus i Arboga!

Så visst är det helt OK att stanna kvar i Arboga men ibland är det tvunget att resa och resa bort.

Bilderna talar för sig själva… Avsked med tåg är väl bland de svårare avskeden…

Han en fin måndag och ta tillvara ögonblicken.

I dessa vargtider har jag kommit att fundera på viljan att döda. Önskan om att släcka liv. Hur kan sådant finnas? Hur tänker sådana människor?

På stenåldern gick mannen i familjen ut och klubbade ett djur som han drog hem till grottan där kvinnan tillredde mat på bytet. Hur den mannen kände när han slog ihjäl djuret vet vi inte – men han hade inget val. Döda eller dödas. Slå ihjäl eller svälta till döds.

Reptilhjärnan, talar man om ibland. Wikipedia ger följande förklaring på begreppet: ”Reptilhjärnan kallas reptilhjärna dels för att den delen av hjärnan liknar en reptils hjärna och vidare så anses att det inte finnas några nyanser i en sådan hjärna. Endast vän eller fiende, flykt eller försvar. Därför finns inte heller någon lekinstinkt där. Ordet avspeglar uppfattningen om reptiler som primitiva, aggressiva och styrda av instinkter.”

Män får ofta epitetet reptilhjärna – vilket är orättvist. Men ibland undrar man vad som händer i jägares hjärnor? För mig är det helt obegripligt hur man kan tänka på att skjuta och döda när man ser ett djur på en promenad i skogen. Jag själv blir oerhört glad över att få syn på vilda djur i deras egen miljö och kan på sin höjd försöka lirka fram kameran för en bild utan att störa djuret alltför mycket.

Vari ligger viljan att döda? Och var går gränsen? Om man kan skjuta ett rådjur i skogen – kan man då skjuta grannens katt? Om inte – varför?

Och om man kan döda djur – kan man inte då också döda människor? Var går gränsen och vad är skillnaden – egentligen?

Nöjesjakt – vad är det för något?? Det måste vara någon form av avart från stenåldern. Reptilhjärnans överlevnad? Att döda för nöjes skull! Fruktansvärt.

Och, som sagt, var går gränsen? Prickskytte på djur eller prickskytte på ”vilda människor i djungeln”? Döda för skojs skull eller av politiska skäl – t ex nazismen? Vem bestämmer vad som är tillåtet och inte?

Vi måste kämpa mot sådana här avarter! Mina barn som gillar datorer tycker att människor som triggas igång av att jaga och skjuta djur kan göra det via ett dataspel – om det är svårt att bekämpa denna märkliga instinkt.
Eller varför inte en skyttebana i skogen á la paintball? Istället för att trigga igång adrenalinet genom att spåra upp och döda djur – skjut på en pricktavla!

Vi måste stävja ett litet gäng jägares märkliga lust att döda! Men också stoppa deras ännu mer märkliga förmåga att dupera regeringen!

Jag har full förståelse för att jägare måste finnas. Skadat vilt måste spåras upp och avlivas. Men steget därifrån till nöjesjakt måste vara långt.

Nu över till något helt annat, som man säger. Lite ”Gyllene Ankdammsnytt” – jo, jag tackar!

Arboga kommun kämpar för våren! Sånt gillar vi!

Att man kör på gångbanorna, som jag berättade om i en tidigare blogg,
är vi inte lika glada åt… Kanske är det förlåtligt när arbetet är idogt och snö bärgas bort med flera lastbilar som ska bytas av. Bara det inte blir en vana. Just den här platsen med övergångsstället som lastbilen passerar är olycksdrabbat.

Lite grann knyter Ankdammsnytt an till det tidigare skrivna i bloggen. Tacksamt noterar jag att insändarsidan tar vargen i försvar. Insändarskribenterna undrar dels om tidigare varghetsande insändare skrevs av jägare, och funderar dessutom på om det inte är farligare för barn att vistas i närheten av sina föräldrar än att dödas av en varg? Enligt skribenten dödas sju barn varje år av sina egna föräldrar. (Uppgifterna obekräftade.)
Båda insändarna konstaterar, liksom jag själv, att människor borde oroa sig mera för lösspringande hundar i Köping och för överfallande busar nattetid – än för en skygg varg.

Mjölkpaketet har reklam för BRIS. Jag stödjer BRIS men tycker att den här reklambilden var ”så där”. Mjölkpaketet och BRIS säger, citat: ”När Darin var yngre sökte han till en musikskola utan att komma in. Han blev väldigt ledsen och ville ge upp sin karriär. Som tur var slutade han aldrig att drömma utan fortsatte att kämpa.”

Nu tror jag att det finns en del folk som tycker att det varit bättre om Darin aldrig kommit in på musikskolan… Själv tycker jag att detta inte är någon ”big deal”. Värre är det för de barn som kämpar för att överleva. Kämpar mot misshandlande föräldrar, mobbing i skolan och mot sexuella övergrepp. Därför är jag medlem i BRIS. Klicka HÄR för att komma till BRIS hemsida!

Fredagen är här och fredagsmys gäller! Själv ska jag bl.a. mysa över den fantastiska bukett tulpaner jag fick igår! Tack!

Alla har vi våra strider. En del kämpar för att hävda sig själva, andra kämpar för sina medmänniskor. En del för en kamp för dödandet, andra kämpar mot jakt. Vissa ser knappt utanför tomtgränsen, andra ser helhetsperspektiv.

Jag har nog alltid varit en kämpande människa. Min kamp har förmodligen uppkommit genom mina föräldrar och deras samhällsengagemang, min barndom och mina upplevelser i livet. Det ena har gett det andra och kampen har fortsatt.

För mig har det viktigaste varit att se till ”våra minsta små”. Med det menar jag alla som inte kan kämpa själva. Alla de som inte orkar och inte har möjligheterna. Det kan vara uteliggaren på gatan, svältande människor i andra länder, kvinnor som kämpar mot förtryck, homosexuellas rätt men också  för djur och deras rättigheter – kampen för allt levande. 

Jag sticker ut hakan när jag tycker det finns bakåtsträvande tendenser i vårt samhälle. En sådan är vårdnadsbidraget. Här intill ser ni ett svar jag fått i Bbl/AT. ”Låt oss fatta egna beslut” och ”Välkommen till 2011! Kvinnor har, liksom männen, en helt egen och helt fri vilja”, säger skribenten.

Just dessa rader gör mig lite full i skratt om det inte vore så sorgligt. Det är inte ens hundra år sedan kvinnor i Sverige fick rösträtt! För hundra år sedan och mer fick inte kvinnor alls ”fatta egna beslut” och hade heller inte ”en helt egen och helt fri vilja”. För hundra år sen var det ”kvinnan tige i församlingen” som gällde och vad hälften av befolkningen tyckte togs ingen eller liten notis om.

Ska aposteln Paulus ord plötsligt dammas av igen? Aldrig i livet! Välkommen till 2011!!

Insändarskribenten slutar så här:

Hur vårdnadsbidraget kan vara ”ett steg framåt” förstår jag inte. Skribenten verkar något verklighetsfrämmande som tycker, citat: ”Välkommen till Arboga! När andra tar ett steg framåt tar vi minst två bakåt.” Hur menar hon då??
Kan det vara ett steg framåt att återgå till ett mer mansdominerat samhälle?? Vårdnadsbidrag gynnar höginkomsttagare, män och har inget med ensamstående föräldrar att göra.
Det fjärmar dessutom män från föräldraskapet liksom kvinnor från möjligheten till egen försörjning. Det – om något – är ett helt gäng steg tillbaka!

År 1974 kommer den här bilden ifrån:
Har vi glömt allt 37 år senare??

Men det finns annat att kämpa för också. Djurs rättigheter i allmänhet och just nu – vargens i synnerhet. Vargens rätt att existera över huvud taget.

Den tjugonde vargen som skulle dödas klarade sig undan! Vargen som tillhör mitt eget län – Västmanland! Det gör mig mycket lycklig även om sorgen över hans 19 olycksbröder och systrar tar den mesta udden av den glädjen. Men här går också kampen vidare!

Just idag fick jag svar från SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) att jag kommer att få kopior på obduktionsprotokollen på de 19 skjutna vargarna.Jag vill vet om djuren hade några genetiska defekter och hur många som skadskjutits
och vilka skador de fått.

Kämpa mot varghatet! Hjälp till att bevara den lilla vargstam som finns kvar i vår land!

Klicka HÄR för att komma till Svenska Rovdjursföreningen! Klickar du HÄR kommer du till Föreningen Nordulv!

På tala om förtryckta grupper – vad tycker ni om att ”Halv åtta hos mig” har ”bögvecka”? Jag förstår inte alls vad sexuell läggning har med matlagning att göra. Om jag var homosexuell skulle jag känna mig utpekad och diskriminerad av ett sådant upplägg.

Helge Skoog skrockade om ”flatan intill Zlatan” igår och andra krampaktiga ”skämt”. Hur kul är det? Och gör bögar och flator annan sorts mat än ”vi andra”. Dåligt TV4! Nu anmäler jag programmet till Granskningsnämnden för radio och TV.

Ja, kampen fortsätter. Ha en fin onsdag i februari månad!