Feel in the Blogg

”Where have all the penfriends gone – long time passing…

I natt när sömnen tog en paus kom bloggaren att tänka på alla sina brevvänner. – Vad hände med dem? – Hur blev deras liv?  Och det kanske viktigaste: – Hur får man tag i dem igen?

Via grundskolan fick bloggaren många brevvänner. Hanne från vänorten Ebeltoft i Danmark, Lorraine från England, Catherina Spagnolo från Italien, två killar från USA respektive Tjeckoslovakien som landet hette då.

Även brevvänner i Sverige – Nancy från Älmhult, en flicka från Öckerö och en ifrån den lilla byn Hej i Norrland. Men någonstans i slutet av tonårstiden tappade bloggaren kontakten med dem alla.

Bloggaren har försökt då och då att leta upp personerna men det är länge sedan nu och det har varit svårt – nej, näst intill omöjligt. Flickorna har bytt efternamn, de flesta har flyttat – och var ska man söka??

En del har tur! Via nätet hittar bloggaren en artikel ur Eskilstunakuriren! Anna från Stallarholmen och Carla från Trinidad möttes efter 31 år! De började skriva till varandra som 10-åringar.
Läs mer HÄR!

Bloggarens mor hängde på när bloggaren skaffade sig brevvänner en gång i tiden. Hon och Dorris från Orchard Park i USA har skrivit till varandra i över 45 år!! Dorris fyller 95 år i april…
Mamma och Dorris har aldrig träffats men bloggarens bror hälsade på Dorris under en tjänsteresa för några år sedan!

Mamma hade ytterligare två brevvänner från USA men de har fallit ifrån genom ålder.

Lite synd att datoriseringen med e-post och SMS gjort att brevskrivandet nästan försvunnit. Och HUR får man tag i sina forna vänner?? Har något ett tips – skriv gärna en kommentar här på bloggen!

Och så – hommage till granen. 

Igår tyckte bloggaren att julgranen såg lite ledsen ut där den stod i matsalen medan vårsolen lyste in genom fönstret. Den hade druckit lite vatten med de fina gröna skotten slokade betänkligt… Det var dags att återge den sin frihet!

Lådorna plockades fram och pyntet togs ner. Det kändes faktiskt lite sorgligt.

Snart var den avklädd. Nästan inget barr hade ramlat av! 
Den duktiga julgranen fick en kram av bloggaren!

Granen är fri igen! Här är den åter tillbaka i naturen hos sina trädkompisar! 🙂

En sådan fin julgran ser man sällan…

Vilken vårlik dag det var igår! Solsken och klarblå himmel! Magiskt!
Lika magisk blev kvällen!  Bloggaren rusade  ut för att ta några bilder. Visst är det vackert!
Blå skymning…

Avslutar med en vårbild från gårdagen i Arboga! Fotografen heter Eva Eriksson och så här fint var det nära Labron igår!

Notera människorna som njuter av solskenet
i gluggarna på det gamla huset till höger!
🙂

Minus 11, 3 just nu
– då är det långt till våren.

Eller inte? Orkidéerna i fönstret har satt fart! Man blir så glad när man ser det knoppas! Amaryllisen sedan jul har fått ännu en stängel med vackra blommor!   Och de sista blommorna på hyacinten förgyller hemmet med sin underbara doft. Hyacinterna får nytt liv efter jul hos bloggaren! När hösten kommer planteras alla sparade lökar ut i trädgården igen! För hyacinter har ju en så härlig doft oavsett årstid.
Sen har vi ju granen förstås! Julgranen som vägrar ge upp! 🙂 En fot vatten om dagen dricker den! Inte ett barr på golvet! Då får den stå kvar! 🙂

Lite tulpaner kan man skaffa sig för att skynda på vårkänslorna!

Sen har ju bloggaren rosorna från i tisdags! 🙂
  Helt underbara!

Vad kan man göra en iskall dag när man som Vilda Wilma inte har lust att gå ut? Man kan stanna inne och smaska lite av mattes semla! Grädde är gott, tycker Wilma. Sen kan man utnyttja tillfället att göra lite nytta också – städa skafferiet till exempel! Så här många kassar blev det att städa undan! Så där ja, då har man det gjort! 🙂

Sen kan man ju tänka sig att bara slöa också förstås – som Curry! Högst upp på bokhyllan sticker ett ben ut!
Och ett till! Perfekt utsikt och inga kattkompisar som stör kan man slöa hela dagen!

Annars kan man märka att Curry varit här: Han öppnar själv garderobsdörren och drar även ut en av trådbackarna – hur han nu lyckas med det!?

Idag låg han där! Ertappad! Bland husses strumpor och sockar!

Lite allvarligare saker också. Det här reportaget finns idag i Bärgslagsbladet/Arboga Tidning: Ett barn som misshandlats av sin far, berättar…
Flickan hade till slut gått till en granne och därifrån anmält sin pappa.
Hur många liknande fall finns det? Fall som inte uppmärksammas?

Här om dagen när bloggaren kom åkande i bil genom stan la hon märke till en kvinna med blåtira. Tankarna började snurra i skallen. Snart kom en bil körande men en man vid ratten. Han stannade invid kvinnan. Sen såg bloggaren inget mer eftersom färden gick åt ett annat håll.
Var det en misshandlad kvinna? Var det mannen som slagit henne? Eller hade allt en fullkomligt naturlig förklaring? Bloggaren kunde inget göra men hoppas att eventuella grannar eller vänner till kvinnan tar reda på mer fakta. VÅGA FRÅGA!

Lev väl!

”…än så är det vinter…”

I morse när jag drog upp persiennerna såg jag den gamle mannen tvärs över gatan. Han bor på nedervåningen i huset mitt emot och nu skulle han ut och slänga sopor. Sakta, sakta gick han ner för trapporna, la soppåsen i tunnan och så sakta, sakta tog han stegen uppför trappan in igen.
Så gammal och trött. Jag vet vem han är – han kallas Acke och har berättat om hur han en gång lekte på vår gård. Som liten pojke sprang han omkring här i kvarteren kring Stora Nygatan som den hette då. Fotot har har jag fått via Facebook och gruppen ”Du vet att du är från Arboga om…”

Nyss en liten pojke!
Nu en åldrad man.

Jag såg på honom genom fönstret med värme i mitt hjärta och tankarna for genom mitt huvud. Så fort det går – det där som kallas livet. Och vi har ingen aning om när det hela ska ta slut.

På vår gård finns nu något som påminner om förgängligheten.  Om att allt plötsligt kan förändras, över en natt.

Vår granne avled hastigt, alldeles för ung kan tyckas. Hans barn hedrar hans minne på olika vis. Igår kväll brann marschallerna åter utanför Bosses fönster.
 En ensam ros i snön berättar om saknad och förtvivlan men också om varma minnen av en älskad pappa.

Ta tillvara stunden innan det är försent! Gör det där du alltid har velat göra! Ring vännen sen länge sen och berätta att du inte glömt! Skjut inte upp till en annan dag – den dagen kanske aldrig kommer. Du lever nu! Men en dag är allt försent…

(Anm. Bilderna på barn och gamla är tagna från Internet).

Så är den då inne – årets sista dag. En festdag för en del, en dag som alla andra för några men för alla och envar chansen till reflektion och till möjlighet att börja om.

Som på bilden från julafton – där den gamla kvinnan ser på den unga, hon som tänder blosset, ljuset, hoppet för framtiden – en ny tid. Det gamla har gjort sitt och det unga kommer.
Både som gammal och ung kan man reflektera över livet och över året som gått.

Blev det som vi hoppades? Glädje och rikedomar?
De rikedomar som inte handlar om materiella ting utan om det som är mycket viktigare – det själsliga. Fick du ro i själen? Kände du värme och lycka? Fick du den kärlek du är värd att få för att just du är du?

Hur känns det när du ror ut på 2013 års sista dag? Ror du bort eller ror du i hamn?

Precis som flickan som tänder ljuset – får du en ny chans om några timmar. En ny chans att tända ljus. Nya möjligheter, en nystart – tillfälle att göra om, göra nytt.

Chansen att börja om, förändra, förbättra får vi varje dag men just ikväll när löften ska uttalas för att hållas, just ikväll är det en unik, mer officiell chans att förändra ditt liv. Kommer du att göra det? Kommer du att tända ett nytt ljus, ge dig själv ett nytt hopp?

Klockan slår snart tolv, efter midnatt inleds ett nytt år – 2014.

Glöm det tråkiga och det hemska – men bevara de fina minnena. Imorgon ligger framtiden framför dig som ett oskrivet blad!
Ta chansen att göra 2014 till det bästa året på väldigt länge! Gör dina val och gör dem rätt. Det tänker jag göra.

Med gula kantareller till middagen – fina och goda minnen från en solig sommardag i juli 2012 –
och med lagom mycket ”skumpa” 😉 önskar jag dig av hela mitt hjärta ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

Ja, nu är det bråda tider!

Bloggaren söker efter bilder på julstök via Internet och hittar bara stökande kvinnor i köket. Så konstigt – eller??  Är det bara damerna som fixar julen? Är det bara de här gubbarna som hittar till köksregionerna!?

 Bråda tider får också prästerskapet till jul!  Det ska ju förkunnas om den verkliga anledningen till att vi firar denna högtid!

 I Magazin24 läser jag om juljäktet i kyrkan! Bloggaren trodde att grannen, Nicolaikyrkan, höll den tidigaste julottan i trakten – men icke!
Klockan 05.00 (!) ska du vara på plats ute på landet i Säterbo kyrka om du vill uppleva julotta där!

Mikael Hirsch får sova när det bjuds för kvällen innan, julafton, ser schemat ut så här:

Ska han hinna med att vara tomte får han planera ordentligt!

Kungsörs församling har det lika snärjigt: Julotta i Torpa kyrka 05.30 och julotta i Kungs Barkarö 07.30. Vem som predikar där framgår inte av annonsen. Kanske kör prästen repris i Barkarö?

Fint och stämningsfullt är det i alla fall med julotta – denna gamla fina tradition. Än har bloggaren tyvärr inte orkat upp någon juldagsmorgon. Ändå ligger kyrkan nästgårds…

Bråda tider har politikerna också! Snart stundar nytt år och valår! Det gäller att fläska på med löften som inte kan hållas men som lurar väljare varje gång.

Det gäller att välja sida också! Så här ser dagens Arboga Tidning ut. Centerns ledare i Arboga hoppar plötsligt av. Plötsligt om man får tro hennes partikamrater som inte visste något innan bomben slog ner.

Ja, varför byter man parti??
Det kan ha en mängd olika orsaker och det ideologiska behöver nödvändigtvis inte vara orsaken.

Bloggaren undrar stillsamt vad svärmor Marianne Rosenkvist tänker i sin himmel och även hur tankarna går hos den forna parhästen Jörgen Johansson, som tyvärr inte heller finns kvar i jordelivet?

Förra valet hade Alliansen denna slogan:
Ja, hur ska det gå?

Bloggaren tror att det blir ett riktigt spännande val 2014. Får bloggaren sia lite så tror hon att det kan bli regeringsskifte, möjligen även på hemmaplan.

Väldig turbulens har det varit inom Arbogapolitiken. Maria Fredlund, V:s duktiga, omtyckta politiker hoppade av. Olle Ytterberg, kommunalråd och Arbogas starke man, har också bestämt sig för att sluta med politik. Nu kommer beskedet att Kerstin Rosenkvist inte bara sviker sina allierade i sista minuten – som vid förra valet – utan nu också hoppar av Centern och går till Sossarna.
Visserligen sviker hon inte över en natt som 2010 men ändå så pass att C i Arboga pratar om kaos och hennes forna partikamrater är chockade – de visste ingenting.

– Känner mig som en svikare, säger Rosenkvist i tidningen. Ja, kanske borde hon göra det? Ärlighet varar längst, heter det, och att berätta så drastiska beslut för sina partivänner först hade kanske varit att föredra.

Eller är det mest ljug och båg inom politik? Lurendrejerier och valfläsk?
Är bloggaren tokig som tycker att politiker borde tänka på den roll de fått och varför de fått den? Förtroendet från sina väljare – är inte det värt något?

Ja, vad detta och övrig turbulens gör för valutgången 2014 återstår att se! Spännande lär det bli! Såpan fortsätter…
Läs HÄR i Bbl/AT om Rosenkvists hopp. En längre version hittar du i papperstidningen.

Avslutar med en bild från julotta i Hölö kyrka! Lev väl!