Feel in the Blogg

När starten går för sommaren börjar jakten! Jakten på tiden, på solen, på badturerna, på umgänget, på familjeidyllen, på den absolut perfekta ledigheten.

När regnet sen öser ner som det gjort en hel del denna sommar –  hör man bara ett enda långt klagande från folk. Hur det inte blev och hur det skulle ha varit. Hur förbannat tråkig den svenska sommaren är. Allt medan tiden går…

I morse sa en vän till mig att idag känns det som höst… Det gjorde mig lite ledsen men sen tänkte jag om! Inte är det höst än! Ännu har vi härliga dagar av sommar kvar!

Höst är för mig det här: Och till september och oktober är det långt kvar.

Ta vara på sommaren – hur den än blir! Så här ibland: Så här lite oftare: Unna dig vila, lugn och ro! Sluta jaga tid även på din ledighet! Sluta ha en massa krav på vad du måste få gjort några få veckor om året och ta det som det kommer!

Ta tåget någonstans! Besök intressanta platser! Ta en promenad i skogen – med regn blir det mycket svamp! Eller gör bara INGENTING! Njut av att äntligen få lite ledig tid och glöm alla måsten!

”LIVET ÄR DET SOM HÄNDER DIG MEDAN DU ÄR UPPTAGEN AV ATT PLANERA ANDRA SAKER…”. Ett så klokt citat som tillskrivs John Lennon.

Hur kort är inte livet, dagarna och timmarna! Själv får jag lite panik när jag ställer klockan för att komma ihåg TV-programmet jag vill se. När jag klickar på ”start” och ser hur vansinnigt fort tiden räknas ner! Sekunderna flyger iväg och blir till minuter, timmar…

Din tid är begränsad och du vet inte när dina dagar är räknade… Hur kan du då slarva bort en enda dag! Hur kan du låta regndagen gå åt till svärande ilska över båtturen som gick om intet eller trädgårdsfesten som regnade inne. När du istället kan göra något annat av en ren oanvänd dag. Skaffa dig en plan B!

Nyss var det vår,
sommaren flyter förbi – men snart väntar höst  och sen den  iskalla vintern. Varje årstid har sitt och förstör inte dina dagar med att sörja över det som inte blev.

Tiden går fort så var rädd om den.

En fjäril lever bara en enda sommar…

I den välkända filmen ”Dr Jekyll och Mr Hyde” får vi uppleva hur en trevlig och klok man blir som förbytt när han dricker en specialkomponerad dryck. Från att ha varit god och älskvärd blir han ett monster.

Men har vi inte alla två personligheter – även om de inte byter plats med sådana konsekvenser som i filmen? Tänk efter – visst har du ett sätt att agera när det handlar om familjen och ett annat gentemot övriga människor.
Det är förmodligen till och med så att du är olika personligheter beroende på vilka av dina vänner du träffar – och detta helt utan specialdrycker!
Den lugna, djuptänkande med vännen bokmalen och i nästa andetag den som rockar fett med partykompisarna. Det är nog rätt naturligt och speglar vår mänskliga bredd. ”Man blir som man umgås” heter det – och för att inte spåra ur helt åt ena eller andra hållet bör man kanske välja sina vänner noga.

Man kan också få uppleva den totala förändringen. När en mycket nära vän plötsligt blir en annan. När de sidor som fört en samman plötsligt byts ut och ”den andra sidan” bestämmer, den som man inte har så mycket gemensamt med.
Jag har upplevt det och det har kanske du också? Det kan gå så långt att man funderar på hur man någonsin kunna haft något samhörighet med personen ifråga – så diametralt olika har man blivit. Visst är det märkligt – och ganska omskakande.

 Så är du vän med Jekyll eller Hyde? Känner du samhörighet med båda – eller spårar det ur ibland? Och hur löser du det i så fall. Jämka och kompromissa – är ledord i sammanhanget om man ändå tror på gemenskapen.
Respekt och kärlek är viktiga förutsättningar om det handlar om djupare förhållanden. Kanske man helt enkelt får spela lite teater ibland?
Men grunden måste vara ärlighet och god vilja, så känner jag.

Så vem är du vid nästa möte med en medmänniska? Jekyll eller Hyde – och är du ärlig i dina möten…

Navigare necesse est är ett känt latinskt citat. Det betyder ”Att segla är nödvändigt” och används ofta käckt av tuffa seglare som vill tala om för oss andra vad vi missar. 

Men då har man inte tagit del av hela meningen och inte heller när och varför den uttalades. Så här står det på Wikipedia: ”Navigare necesse est, vivere non est necesse — ”Att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt” (Sagt av Pompejus till de sjömän som vid en storm vägrade att gå till sjöss för att frakta spannmål från Afrika till Rom).
Låter ju inte särskilt trevligt eller sportsmässigt eller hur och verkligen ingenting nödvändigt.

Men om man ser ordet segla som att färdas och struntar i det där om att leva skulle vara onödigt – då blir tolkningen bättre enligt mitt sätt att se. Segla, färdas genom livet, det är nödvändigt! 

Eller varför inte ett eget ordspråk! Iter facio necesse est! Med hjälp av lexikon har jag satt ihop den latinska meningen för ”Att resa är nödvändigt”. Kort och gott.

För reser gör vi hela tiden. Spermiens resa mot ägget – resan under 9 månader mot födelsen, barndomens resa, tonåringens och resan genom vuxenlivet fram mot den dag då resan tar slut eller gör den? Är det kanske då den verkligt intressanta resan tar sin början? Att resa är nödvändigt.

Men en resa kan man också företa sig utöver den andra, det där vanliga ständiga resandet genom livet. En sådan resa är också nödvändig. En resa mot nya platser, nya människor, nya upplevelser.

Den är nödvändig för den är inte bara en resa utåt, utan även inåt. Du upptäcker nya sidor hos dig själv och hos den andre om du har resesällskap. Så lärorikt och berikande. Att resa är nödvändigt. Eller varför inte lägga till lite i mitt nya visdomsord:

Iter facio, vivere, necesse est! Att resa, att leva, är nödvändigt!

Upplev tid i Paris!

Eller bara kaprifolens egen resa invid din trappa.

Iter facio, vivere, necesse est…

Att finna harmoni behöver inte kosta några pengar. Har du funnit förmågan att lyssna till det lilla, ta tillvara det enkla så är mycket vunnet.

I morse kände jag en sådan ro när jag på morgontimmarna med fönstret på glänt lyssnade på det sakta strilande regnet. Allt var tyst – den enda som hördes var regndropparna mot kaprifolens lövverk. Regnandets musik och doften från kaprifolen gjorde min morgon! Så enkelt!

Inte gör det väl något att det regnar! Se så grönt och frodigt allt ter sig! Att sedan rädda ut en liten instängd fjäril bidrog till min morgonharmoni. Visst är det en härlig känsla att få öppna dörren – eller fönstret för att släppa ut insekten som så länge studsat på insidan av rutan. Känslan när den finner sin frihet. Så lite för att må lite gott. 🙂

Sonen tycker att jag går över gränsen när jag känner med krukväxterna när det regnar! Jag tänker: – Så hemskt det måste vara att som en torr, instängd liten krukväxt titta ut på det strilande, livgivande regnet. Överdrivet? Kanske – men jag ser alltid till att mina krukväxter är vattnade när det regnar! 🙂 

Harmoni och disharmoni. Igår pratade jag med sonen om en mycket bra föreläsning jag varit på, ledd av Kay Pollak.  Om hur vi beter oss mot andra och mot oss själva. Hur vi kan förstå att påhopp och negligéringar från människor inte har med oss själva att göra – utan visar på dåligt självförtroende och disharmoni hos den andre.

Jag kom att tänka på det igår när jag såg en rätt välkänd person i Arboga som lade sig vinn om att få mig att förstå att han hade sett mig men inte tänkte hälsa. Vi känner till varandra sedan många, många år.
Nu förstår jag att han känner sig hotad av mig och mitt skrivande. För känner man inte hot eller konkurrens från en person så hejar man glatt. Då är man på lika villkor – medmänniskor emellan.

  Liknande erfarenheter vet jag att en del av lokalpressens journalister har. Man nonchalerar kollegan, hejar inte – den andre är luft.
Så skönt då att känna att det inte är jag som gjort något fel. Jag behöver inte fundera på vad som kan ha orsakat beteendet hos den andre. Det är han eller hon som känner sig underlägsen. Som ett spel. Som härskarteknik – den teknik som ledamöterna i Arbogas kommunfullmäktige fått sig en duvning i! Hur man slutar upp med beteendet alltså. Kan behövas, det kan bloggaren skriva under på.

Gå in HÄR och kom till Wimab Utbildning för att hitta Kay Pollaks föreläsningar!

Så sluta upp med att försöka hävda dig själv genom att trycka till andra! Skaffa dig lite harmoni – det är enklare än du kanske tror.

  Harmoniskt eller ej – igår gick stora karnevalståget genom Arboga för 20:e gången. Lite mindre tåg än förr om åren men många människor hade ändå lockats ut på gatorna. Först i tåget körde Batmobil! Egenhändigt byggd av chauffören själv, Leif Garvin.
Därefter följde blåsorkestern! Idel glada miner hos publiken och folk dansade med. Särskilt kul tyckte bloggaren det var att se de romska kvinnorna i sina fina finska dräkter. De deltog inte i tåget men dansade till musiken och var glada ändå. 🙂

Många människor ute och det kändes som om vi var en enda stor familj!
En del nya inslag. Och de lite mer ”vanliga” sambadansarna.
Här dansar fina Mayra från Arboga för El Salvador!

God ”invandrad” mat serverades i Ahllöfsparken och bloggaren valde mat från Bosnien! Och fick samtidigt en liten pratstund med Alma som satt med sina släktingar vid bordet intill – alla komna från det vackra, forna Jugoslavien.

Så låt inte solen gå ner över din vrede, ett bibliskt citat. Utan försök att införskaffa harmoni och självtillit så att inte din egen osäkerhet förmörkar din nästas dag.

Här om dagen kom jag att tänka på anledningarna till att vi skaffar barn. ”Skaffar barn” låter lite vårdslöst men ni förstår vad jag menar.

Varför väljer vi att få barn – och varför väljer några att inga ha?

2012 i Sverige kan vi kvinnor välja om vi vill bli gravida eller inte men också välja hur många barn vi vill ha, ett barn, två barn eller flera. Det finns  kvinnor som tyvärr inte har den möjligheten av medicinska skäl men då finns bland annat adoption som alternativ.

 Att vilja ha barn är en grundläggande känsla för mig men förr var det också en förutsättning för att överleva.  Att klara sig, bli många i familjen som kunde hjälpa till med försörjningen men också för en tryggad ålderdom.

  Hårt slit med barnarbete som tyvärr förekommer än idag i mindre utvecklade länder.

Föräldrar får, både med och mot sin vilja, många barn och barnen blir en förutsättning för överlevnad.

Anledningen till att jag började tänka i de här banorna var att min pappa blev inlagd på lasarettet och det blev påtagligt att han och mamma behövde hjälp. Vi kom samman i vår familj på olika vis och det kändes så skönt och tryggt att ha varandra.

Jag kände hur viktigt det är att ha barn, att ha syskon, att ha föräldrar. Inte för att kunna klara min försörjning, så som det var förr i världen i Sverige – utan rent känslomässigt. Att ha varandra.

Mina barn är det bästa jag har och nu känner jag att den dagen jag inte klarar mig så finns de där för mig.  För en pratstund, för en kram och kanske en hjälpande hand.

Barnlösa har kan ha släktingar, vänner och en fungerande social verksamhet i sin kommun – men det blir ändå inte riktigt samma sak.

Så mitt i vår självsäkra valfrihet där vi kan välja, eller välja bort barn i våra nya, fria liv, där karriären och självutvecklandet ska ha så stort utrymme – tänk till lite på vad det är som verkligen räknas. Vad som är värt något i livet.

Den dag du sitter där gammal och trött  är din chefstitel och dina pengar ingenting värt om du inte har kärlek, värme och omsorg.