Dagens predikan handlar om livet, om regntunga dagar och dagar av sol.

Ju äldre jag blir, ju fler år jag lagt till min levnadserfarenhet – ju mer tänker jag att den dag min stund är inne, först då kommer jag att förstå allt.
Förstå meningen med det som hände och kunna ta in de insikter jag fått. Då, när det är för sent…
Eller är det inte det? De tankarna får mig också att undra och hoppas att det finns något efter detta jordeliv. Något som gör att vi kan föra våra visdomar vidare på något sätt. Vi får se…

Att finna ro, ja. Det är inte lätt. Fråga mig – jag vet. Jag har kommit en bit på väg och en del i det är att ta tillvara stunden. Njuta av det dagen ger. En ny dag, nya föresatser.

Nu har det varit några sådana här dagar: Dagar då man helst vill stanna inne och se livet ut genom ett fönster. Gråväder, regnväder… Regnplask där eftermiddagskaffet skulle ha intagits…

Vad gör man sådana dagar? Hur tar man till vara dom? Tja, katterna löser det hela på sitt eget lilla vis… Genom att sova! Det är bara sovställningen som ändras! Ja, det kan ju vara en god idé, kanske. Att sova bort regngrå dagar för den som kan och vill.

Fast det finns ett uttryck som heter ”Save it for a rainy day” och med det menas antagligen att man ska skjuta upp lite trista saker till regndagar när man inte kan ta sig för så mycket annat. Men man kan ju ta itu med trevliga saker också!
Det gjorde jag igår. 

Se vad jag hittade i mina gömmor! Arvegods av det finaste slag. Ett örngott.
Lakan med samma vackra spets. Initialerna står för Ruth och Arthur Ericsson, mina barns farmors föräldrar som levde sina liv i Jönköping. Här ett foto på ”mormor Lotta” som Ruth kallades, ihop med sina två systrar. Den yngsta systern dog ung i Spanska sjukan.

Så otroligt vackert, eller hur!
Här fler örngott: Initialerna S L kunde vara mina egna men står för min svärfar Sven Linde.  En man, överläkare i Västerås, som jag aldrig träffat. Han dog ung och efterlämnade maka och två små pojkar, då 8 och 10 år.

 Initialerna K L kan stå för min svärmor, denna starka kvinna som klarade av att fostra sina söner ensam och dessutom gjorde en stor insats för det konstnärliga, så amanuens hon var på Västerås Konstmuseum en gång.  Kerstin Linde lever inte längre, det är 10 år i höst sen hon gick ur tiden.
Mer troligt är dock att K L står för Karin Linde, mina barns farfars mor. En varm och klok kvinna som fick leva i 98 år. Hon dog i Strängnäs 1987.
 Farmor Karin kunde berätta mycket intressant från sitt långa liv. Om hem med vedspis och stampat jordgolv som liten flicka på landet utanför Strängnäs. Om sin älskade bror Gustaf och om sorgen över den ende sonen, min svärfar, som dog långt före henne.

Tänk vad några vackra spetsar på lakan och örngott kan få tankarna att virvla iväg…

En kvällshimmel som är svårtolkad för den icke invigde. Bådar den sol eller regn för morgondagen?

Ja, vad får vi för dag imorgon? Blir det sol eller regn i våra liv?
Ta till vara de goda stunderna och fös undan de mörka tankarna. Jag avslutar dagens predikan med en vers skriven av Jules Sylvain.

Räkna de lyckliga stunderna blott
och glöm dem som sorger dig ge.
Göm alla soliga minnen du fått,
och allt skall sig ljusare te.
Himlen kan vara ibland så tung och grå,
men då skall du ju bara tänka tyst som så:
Räkna de lyckliga stunderna blott
och låt dem i hjärtat bestå.

Först kan jag förvånat konstatera att jag glömde publicera min långa, intressanta ( 🙂 ) blogg igår! ?? Det måste ha något med orken att göra. Bristen på ork får som vanligt Wilma illustrera. Fotot taget på beställning nu på morgonen! Inga problem – Wilma levererar! 
Nu ligger lördagens blogg ute i alla fall. Därmed får ni gotta er i två bloggar idag!

Jo, jag funderade imorse på detta med Melodifestivalen.  Hysterin kring den och varför jag själv inte har den minsta lust att dela lördagskvällarna med alla miljoner som glor på mediokra komiker, tveksamma författare och en och annan verklig artist som sprattlar i TV. När försvann intresset?

Programmet har sänts i TV sedan 1959, läser jag på Wikipedia.  Den tidens populära artister framförde bidragen. Ingvar Wixell.
Siw Malmkvist.
Någonstans efter Claes-Göran Hederström och ”Banne mig” tröttnade mina föräldrar. Det blev för ”modernt”!

Men jag själv då? När gav jag upp och varför? ABBA, Ted Gärdestad, Björn Skifs – alla duktiga artister och vinnare av den svenska uttagningen och jag följde tävlingarna med spänning!
Men –  jag var nog ändå rätt skeptisk till det hela  redan då och måste erkänna att jag faktiskt klassat ner Forbes personligen på Stadskällaren i Arboga!  Deras låt ”Beatles” fick fler än mig att kräkas och det talade jag alltså om för grabbarna en lördagskväll 1977…

Men det var nog någonstans efter Carola – 1983 – som det hela inte var lika kul längre. Kanske berodde det på barnafödslar och jobbslit i kombination som fick mig att tänka på annat. Men lite avkoppling borde ju ha suttit fint då!? Jo, så var det nog också. Jag slötittade och gladdes åt någon favorit emellanåt. Monica Törnell/Lasse Holm och Roger Pontare t ex. Pontare med rötter i Gråträsk var annorlunda, unik och dessutom en duktig sångare när vindarna viskade hans namn i finalen 2000.

Nej, det har nog banne mig  att göra med Christer Björkman – denne självutnämnde ”Mr Melodifestival”!  Björkman tog över ledningen för programmet 2003 efter att ha försökt slå igenom som artist själv i just Melodifestivalen. Han vann faktiskt uttagningen 1992 med ”Imorgon är en annan dag”. Vem minns den? Han kom näst sist med 9 poäng i den stora Eurovisionsfinalen.
Pompös, arrogant driver han nu sitt projekt så länge det går. Och det går snart inte mer, tro mig.

Från mer eller mindre seriös uttagning av melodier att representera Sverige i Eurovision Song Contest – även det omdebatterat, är programmet idag en såpacirkus där vad som helst kan hända och gör det också. 

Är man, som jag, medlem av Facebook kunde man igår kväll konstatera att väldigt många satt klistrade vid platt-TV:n och följde spektaklet. Hejarop och buanden avlöste varandra i ”boken”. Någon enstaka räckte modigt upp handen och avslöjade att TV:n var avstängd.

Idag läser jag tacksamt i DN att det är fler som dissar Melodifestivalen. Som förundras över miljonerna som i timmar glor på programmets olika delfinaler för att slutligen förmodligen gå i extas när den stora finalen genomförs i Globen. DN Söndag tar idag upp cirkusen. Under vinjetten ”Livsstil” (! ?) kan du följa med bakom kulisserna på Melodifestivalen – om du vill. Köp tidningen eller läs HÄR!

En del tycker man är snobbig när man vägrar titta på Melodifestivalen. Men har det verkligen med högfärd att göra att selektera vad man vill titta på? Är det snobberi att sovra bland utbuden en lördagskväll och förkasta det man tröttnat på för att välja något nytt, något annat, något som ger mer?

Eller är det så att Melodifestivalen får ett söndertjatat äktenskap att orka vidare ett tag till? Lindrar vardagstristessen och samlar familjemedlemmarna till åtminstone någon form av gemenskap när helgen kommer? Eller blir till en god vän som får dig att skratta, förfäras och ”umgås” i din ensamhet i soffhörnet?

Igår hittade jag dessa visdomsord i min sönderklottrade almanacka: Svårläst? Då ska jag genast hjälpa er med det viktiga kinesiska ordspråket!

FÖRLORAT GULD KAN ÅTERFÅS, ALDRIG FÖRLORAD TID

Tid tar fort slut och kommer aldrig åter – vi har alla en begränsad kvantitet. Låt det mesta av din tid bli så kallad ”kvalitetstid”.
Jag försöker leva som jag lär och finner det fina, lugna i det enkla, vardagliga. Som två katter i vårsolen en lördag i mars månad 2012: En stilla eftermiddag när solen strilar ner till lycka för såväl katter som husfolk.

Eller en kärleksfull ”kram” från Felix – lycklig över att matte fanns ute i solskenet på bänken där i trädgården.

Tänk så många fina och tänkvärda ordspråk det finns!

Så mycket kloka ord som människor sagt – och som blivit till citat!

Ett av ordspråken är: ”Varav hjärtat är fullt – det talar munnen”. Talesättet sägs komma från Bibeln.  Matteus, en av lärjungarna lär ha sagt så här: ”I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.”

Men – det låter ju inte särskilt roligt. Skulle man inte kunna tänka sig att hjärtat är fullt av godhet istället!? Och att allt det goda från hjärtat sen flödar ut ur munnen? Det tycker jag låter mycket bättre.
Och ”huggormars avföda” ?? Typiskt oss människor att likna dåliga människor vid djur! Här en s k äsping – huggormens unge eller ”avföda”… Vad är det för dåligt och ondskefullt med den??

”Dum som en gås”. ”Virrig som en höna”. ”Arg som ett bi”. ”Tjock som en gris”. För att inte tala om uttrycket ”svin” som knappast sägs som en komplimang… Vad är det för fullt med en gris?? Vem har bestämt att den är ful? Och varför skulle utseendet ha betydelse när det är hjärtat, sinnet, som räknas!?

Nej, det borde heta – helkorkad som en människa!!

Tänk efter – är det någon som är dummare på vår planet än just människan? Som förstör – krigar, plågar, skor sig på andra – för egen vinnings skull. Utstuderat elak i många fall. Så blanda för Guds skull inte in djuren i dumheterna!!

Men tillbaka till ämnet – ordspråken, citaten – de som vi kan lära oss av. När jag sökte på citatet om vad hjärtat rymmer hittade jag många andra. Bl.a. det här, också från bibeln: ”Bättre ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat”. Så rätt!

Det här sägs också vara ett bibelcitat: ”Kvinnan är mannens ära”. Det tycker jag vi skriver under på! 🙂

Själv har jag ett utmärkt gott te som också ger mig ord på vägen. Igår stod det så här på den lilla lappen på tepåsen: ”To a friend you can hand the whole content of your heart”. Ungefär: ”Till en vän kan du överlämna allt du har i ditt hjärta.”
Och så är det – en riktigt god vän kan du anförtro allt. En riktig vän gläds med dig i goda tider men är framför allt ditt stöd när de dåliga kommer. Så var rädd om dina vänner! Och låt ditt hjärta bli fullt av värme och kärlek för att sedan låta det flöda ut.

Förutom mänskliga vänner har jag tre stycken mycket goda vänner på fyra ben! Mina katter! Nu ska jag ägna mig åt en av dom – en som pockar på uppmärksamhet nu. Ha en fin dag!

”Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!”

Så lyder början på en välkänd psalm, skriven 1865 av Lina Sandell-Berg.
Den påminner om begravningar för en del men när texten plötsligt dök upp i mitt huvud imorse så kom jag på –
det stämmer ju med tavlan jag fick av en av mina bästa vänner: ”En dag i taget”

Ta en dag i taget – blott en dag i sänder! Vilken tröst vad än som kommer på.
Visst är det sant! Det är en dag i taget som gäller och vilken tröst är inte det. Inte oroa sig och tänka på kommande dagar. Inte fundera över händelser som faktiskt kanske aldrig inträffar.

Ibland tänker jag ändå framåt. Tio år. 10 år! 2022 – hur ser det ut då? Tänk på dig själv och dina nära och kära år 2022. Är barnen vuxna? Hur har det gått för dom? Är du kanske mormor eller farmor då? Kan du kalla dig morfar eller farfar med småttingar springande runt fötterna? Lever dina gamla föräldrar? Och – lever du själv…

Kalender 2022

På nätet kan man hitta allt! Här är en kalender för år 2022. Bredden är lite stor så det är möjligt att du inte kan se de sista månaderna år 2022.
Dagens datum infaller då på en lördag. Hur ser den lördagen ut? Mår du bra? Är du lycklig? Hur blev de senaste tio åren?

Ja, det kan du själv ordna med början idag! Du kan fr o m idag se till att dina närmaste tio år blir så som du vill ha dom – utifrån det du kan påverka. Så att du 29 januari 2022 kan tänka – ja, jag gjorde det bästa av de här åren! Visst känns det lovande?

Men lev! Lev nu! En dag i taget. Också. Det är en förutsättning för de kommande tio åren.

Tiden rinner undan så fort, så fort. Bilden här är snart tio år gammal: Vart tog de åren vägen? Och hur ser den här glada trion ut om ytterligare tio år?

Jag lovar att ta tillvara så mycket jag kan. Idag är en ny dag att göra det bästa av. Mina gamla föräldrar är hyfsat pigga, barnen mår bra, mellanbarnet är på besök och sover i sin säng, katterna ligger på sina vanliga platser. Curry på sängen vid fönstret.

Felix på favoritplatsen uppe på linneskåpet.  Vilda Wilma värmer sig invid elementet. Allt andas frid och ro. Att ta tillvara – just nu…

Och i mitt fönster har orkidén fått en knopp – nytt liv – och en föraning om vår…

En del läsare av bloggen som känner mig väl säger att de inte kan se på bloggen när jag mår riktigt dåligt. Det märks inte, säger dom. Det blir jag glad av att höra, även om det möjligen kan anas ibland genom formuleringar och innehåll. Jag blir glad över att kunna hålla hälsotillståndet ifrån mig för min egen skull och för läsarnas.

Skrivandet är medicin för mig. Mycket bättre än piller och tabletter. När jag skriver försvinner allt annat och jag går in i en annan värld. Det är härligt och lindrande särskilt om jag mår dåligt.

Ibland kan livet vara så här: Hemskt, förödande, nedbrytande och man vet inte vart man ska ta vägen. Då kan skrivandet vara en räddning. Tankarna vandrar iväg och verkligheten försvinner.
Då blir det åter sommar och vi sitter där på bryggan – dottern och jag. I lugn och ro, en stilla sommardag, inte ett bekymmer i världen.

Genom att tillåta tankarna att vandra, söka i minnet och kanske i sitt bildarkiv, fantisera lite och drömma,  kan dagen bli lättare. Det blir ljusare, det kommer en vår en gång, allt blir bättre.

Många har sagt mig att jag borde skriva en bok. Det har jag tänkt på många gånger, under många år. Men det jag tänkt skriva om är hemskheter. Orättvisor, mobbing, diskriminering och oförstående människor – om mitt liv. Men hur roligt är det?? 
Jo, mitt mål har då varit att ge andra hopp, så att människor inser att de inte är ensamma, ge information och kanske vägledning. MEN – det är ett förödande skrivande för författaren själv. Jag orkar inte! Det är för nära, för svårt.

Då är det mycket bättre med bloggen – en flykt från verkligheten!
Här om dagen fick jag respons på en av bloggarna, en kommentar som fick mig att tänka i lite andra banor. Personen tyckte jag skrev bra och att det var som ”en saga för vuxna”.
DET kunde bli något! Det är en idé som skulle kunna få mig att författa den där boken som så länge velat bli skriven. ”Sagobok för vuxna”.

En bok om livet – som det är! Om sorg
men också om glada dagar!

Om katter! För Felix ska ju alltid ha ett ord med i laget.

Om sakleteri
och om svunna tider. (Glasblåsargården omkring år 1900).

Om vänskap och om hur en pelargon slår ut i sin ensamhet, undangömd i tvättstugan, till tvättarnas glädje.

Ja, en sådan bok skulle jag kunna tänka mig att skriva – när jag får ork… Tills dess får ni stå ut/njuta/förfäras av min blogg ni som vill!