Feel in the Blogg

Ja ja, jag har pratat om det förr – värden i livet. Ämnet tål dock att tas upp igen och igen och igen. Idag läste jag detta på Facebook: Visst är det rätt! Ändå fick visdomsorden följande kommentar: ”men är det inte precis tvärtom, när vi mår bra och har ”allt” så kommer avundsjukan och allt annat elände så vi måste slå ner på alla andra? ”

För mig är detta en mycket märklig kommentar – och ändå antagligen mycket vanlig, tyvärr. Jag fick ju lov att besvara inlägget och skrev så här: ”att må bra är inte lika med att ”ha allt”. Och vad betyder ”allt” egentligen? För mig är må bra – inre harmoni. Ganska enkelt om vi inser vad lycka är.”

Det känns ledsamt att ”må bra” för många ska innebära fina saker och i en förlängning ännu fler och finare saker, en strävan som helt klart är släkt med avundsjuka och konkurrens.
Att aldrig vara nöjd och att förknippa nöjdhet och lycka med ting.

Jag hittade den här bilden via Google. Jag tycker den är rätt bra.

Så spara på energin och lägg den på annat. Inse att ”må bra” inte handlar om pengar eller det du kan/måste köpa för slantarna. Det handlar om betydligt enklare saker. Så enkla men ändå tydligen så svåra. Förmågan att inse att ”må bra” finns inom dig själv. Det är du själv som har alla ledtrådarna till lyckan och dom kostar inte ett dugg!

Imorse gick jag in på DN:s hemsida som vanligt och hittade detta: Fem människor döda i en olycka söder om Vara i Västergötland. En hel familj utplånad i en frontalkrock i det hala väglaget. En fruktansvärd händelse som också fick mig att tänka på vad som är värt någonting i livet.

Tänk till på vad som är viktigt – egentligen! Är det nyaste bilen, finaste möblerna, tjusigaste kläderna, bästa toppositionen på jobbet  i en hopplös tävling med vänner och grannar?
Eller är det något så enkelt som att dra in luften i lungorna en januarimorgon, känna njutningen av att finnas till och glädjen av att ha familj, vänner och en plats på jorden?

  För någon månad sedan besökte jag en mycket gammal dam. Vi satt och småpratade över en kopp kaffe hemma hos henne. Om minnen och om livet. Den gamla kvinna var över 90 år, klar i huvudet men skröplig i kroppen.
Plötsligt fick jag en stark känsla av att den gamla kvinnan snart ska komma att göra en resa. En resa vi alla ska göra en gång. Resan mot okänt mål. Det var en mycket stark förnimmelse och den stannade kvar i mitt minne.

Alla gör vi en resa – livets resa – det har jag skrivit om tidigare. Vi reser genom livet, från små barn tills dess att vår resa här i livet är över. Då tar den andra resan vid – den okända. Den som vi inte inte vet vart den bär. Om vi kommer fram någon gång och i så fall till vad? En del funderar t o m över om det tar vid någon okänd resa över huvud taget…

Känslan jag fick när jag satt intill den gamla kvinnan var annorlunda. Den var sorgsen men ändå hoppfull. För visst finns det en resa mot okänt mål en gång! Inte behöver vi ha vetenskapliga bevis och belägg för det! Det är bara att tro på att människan inte kan förstå allting och ödmjukt finna sig i det. Och – vänta och se… Vi kommer alla en gång att få veta.

Och tills den dagen ditt tåg lämnar livets station för en resa ut i det okända – ta tillvara resan här! Ta tillvara stunden och låt inte förtretligheter och besvikelser förstöra den korta resa du får. Gläd också andra och låt deras resa bli ljus och fin. För resan här i jordelivet är kort, så otroligt kort. Var rädd om den!