Feel in the Blogg

I en trädgård finns alltid saker att göra! Roliga saker och mindre kul.

Har man en krusbärsbuske hör det till både ock – kul och mindre kul.  De lite jobbiga är alla vassa taggar. Möjligen kan någon tycka det är trist att plocka också – till den kategorin hör inte bloggaren! 🙂 Röda och gula krusbär sköljdes och snoppades för att sen packas i påsar till frysen. Men allt frystes förstås inte in. Det blev krusbärskräm också! Så gott med mjölk till!

Lite körsbär plockades också. Det gamla trädets sista bär förmodligen. Trädet är gammalt och trött och klarar nog inte en vinter till. Men nya har självsått sig tack vare fåglarna! Då vill Vilda Wilma vara med och plocka!

Annars är det mest slöa som gäller för Wilma. Slöa kan man göra på borde också när husbondfolket ska äta!
Fast på eget bord då…

Mysigt. Kan hon ha det bättre!? Slöar… och somnar till slut…

På tal om katter så är det inte alltid lätt att få till en blogg. Jo då, skrivarglöden finns men det finns andra hinder… – Vadå jag – ett hinder!? tänker Felix. Men se själva! Hur lätt är det att skriva med en katt liggande på armen!? 🙂
Så skönt där hos morsan, tycker Felix och slutar plötsligt spinna för han somnar!

Till slut hoppar han ner – det blir för varmt, tycker han – men bara för att lägga sig på golvet och vänta… När bloggaren rör sig det minsta, reser han sig upp och jamar uppfordrande! Det är dags för morsan att kappspringa till matskålen… Fråga inte!!

Väntar vi för länge vid matbordet i köket – gör han så här: Som sagt – fråga inte!!

Att bloggaren älskar katter har väl inte undgått någon. Bloggaren gillar alla djur och fäster självklart den här dekalen på sin Facebooksida!

Hur har det då gått med potatisen – på tal om trädgårdsgöra!? Sättpotatisen som placerades i hinkar på försommaren!?

Jo, det tar sig!! Smakade ljuvligt! Nästa år kommer bloggaren absolut att sätta mer potatis i hink! Tack Junith för tipset och för sättpotatisen!

Varmaste dagen på året är utlovat. Katterna gillar morgonstundens svalka på trappan. Curry och Wilma.

GRATTIS TAGE PÅ NAMNSDAGEN!

Avslutar med en bild på senaste tepåsen med visdomsord. Passar väldigt bra med tanke på alla okunniga människor som tror att människor med autism är farliga och är livrädda över att bo granne med flyktingar!

När du har kunskap blir du inte rädd!

Den här bilden cirkulerar nu på Facebook och visar Stina och hennes mamma. Aftonbladet skriver om hur invånarna i Glasberga  i Södertälje rasar mot att människor med Downs syndrom och autism planeras få boende i området.

”Vi tänker på våra barn som inte kommer att känna sig trygga i sitt eget bostadsområde”- är ett av argumenten från Glasbergaborna.
Skrämmande människofientlig inställning! Tänk om det var ditt barn med Downs syndrom? Kanske just ditt framtida barnbarn föds med ett handikapp som kräver LSS-boende på sikt! TÄNK!!

Inte långt från bloggarens hemort finns liknande människofientlighet. I Nannberga! Arboga Tidning gör ett uppföljande reportage idag:
Plötsligt låtsas Nannbergaborna oroa sig över flyktingpojkarnas placering i Nannberga med argument som ”-Här finns ingenting för ungdomar”.
Men vad vet de om flyende pojkars behov? Kanske lite vänlighet och tryggt boende räcker?

Andra tror att de nio pojkarna ska duscha så otroligt ofta och dricka sådana ofantliga mängder vatten att grundvattennivån ska rubbas!!
Men kom igen!!
Säg heller som det är: – VI VILL INTE HA ER TILL GRANNAR!

Människor med handikapp, människor med invandrarbakgrund är inte välkomna – vad blir det härnäst? Förbud mot skånsk dialekt i Norrland? Eller neka glada, positiva människor boende i tungsinta tristbyn!?

Var inte så fruktansvärt rädda! Nya saker är inte farliga! Var istället nyfikna och intresserade – välkomnande! 🙂

Minns den Gyllene regeln! Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem!
Går lika bra omvänt: Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.

Klicka HÄR för att läsa reportaget i Bbl/AT!

På tal om boende så firar bloggaren 35 år i sitt hus idag! Det ska förstås firas! 🙂

 Runt år 1900 såg det ut så här på bloggarens gata!
Huset några år senare: Glasblåsargården, då arbetarbostad för glasbrukarna vid Arboga Glasbruk.

1 augusti 2013 flaggas det!

 Firas ska det och kanske med något av de goda som finns på gården. Mums!
Blir till ett härligt lunchmål!

Lite blommor finns det också – och en hel del ogräs… Som kan vara nog så vackra!

Insekter! Och ett och annat kräk som benämns ohyra… Fångad av de duktiga katterna och den fick en hederlig begravning!

GRATTIS! Per och Pelle har namnsdag idag!

Ha en fin torsdag, denna första dag i månaden augusti. Och var inte så rädda!

Det finns farliga saker i världen som man bör har respekt för. De allra flesta människor tillhör inte den kategorin.

När man sitter där med frukostlatten och har katten i knäet kan man komma att bli lite nostalgisk. Tänker på dagar som flytt.

Bränsle till sådana tankar får man helt klart vid en vindsröjning! Bland all bråte som ska gallras bort finns fynd och minnen, minnen från en svunnen tid.

Den här hittade sonen i en låda: En brudklänning!
Brudklänningen i genombruten spets med släp bars av hans farmor en gång för länge sedan. Det måste ha varit på 1940-talet då hon ung och kär gifte sig och bosatte sig i Paris.
För att mycket kort tid efter bröllopet bli änka då hennes älskade hastigt dog i en svår sjukdom…

Minnen poppar fram överallt där i vindsvrårna. Berättar om en tid för länge sedan…

Den lite barnsliga teckningen är ritad av sonens far. Förmodligen i mitten av 1960-talet. En japanska! Så märkligt när tecknarens dotter långt senare fick just Japan och det japanska språket som största intresse.

På tal om Japan så dök det här spännande paketet upp igår! Poststämpeln såg ut så här: Postat i Nara, Nippon!!
Många vet förmodligen redan att Nippon på svenska är Japan!
Paketet innehöll en bok: ”A travel guide to Kyoto & Nara”. Paketet innehöll fler saker: Och ett brev!!  Liiite svårläst för bloggaren som inte likt dottern kan språket – men tack Haruko, det fanns en översättning! Haruko från Nara i Japan hade skrivit brevet i två exemplar! Så snällt och förståndigt!

Från pappans teckning av en japanska vidare över dotterns intresse för Japan från tidig ålder till ett paket från landet till bloggaren! Hur kommer det sig!?
En lång och lite märklig historia. En av sönerna lärde känna en familj i Himmeta, utanför Köping. Familjen blev snart vän med resten av bloggarens familj. Det visade sig att familjen i Himmeta en gång haft en utbytesstudent boende hos sig – Haruko från Nara i Japan!

När två av bloggarens barn reste runt i Japan för fyra år sedan kom de att tycka särskilt mycket om staden Nara där hjortarna strövar fritt i staden!  Men – då visste de inte att Haruko som bott i Himmeta under ett år jobbade på turistbyrån i Nara…
Via Internet fick vi alla kontakt och den snälla Haruko skickade i lördags paketet till mig! 🙂

Herrens vägar äro outgrundliga, brukar man säga, och visst stämmer det.

Tack kära Haruko för den fina presenten! Bloggaren hoppas kunna använda reseguiden till Nara själv en gång…

Här om dagen satt bloggaren ute i solskenet och blev nostalgisk igen. Via hörsnäckorna från Iphonen strömmade musik ut från 1960-talet. ”Those were the days” med Mary Hopkin.
Bloggaren erkänner villigt att några tårar letade sig ner för kinderna. Those were the days…

Så här går en del av texten:

Those were the days my friend
We thought they’d never end
We’d sing and dance forever and a day
We’d live the life we choose
We’d fight and never lose
For we were young and sure to have our way.

Just tonight I stood before the tavern
Nothing seemed the way it used to be
In the glass I saw a strange reflection
Was that lonely woman really me …

Those were the days my friend
We thought they’d never end
We’d sing and dance forever and a day
We’d live the life we choose
We’d fight and never lose
For we were young and sure to have our way.
La la la la… Those were the days, oh yes those were the days

Ja, dagarna flyr iväg – fortare än man tror – och kvar blir bara minnena.
Så här såg Mary Hopkin ut 1968 när skivan ”Those were the days” kom ut:
Och idag: Those were the days…

Klicka HÄR för att lyssna på låten via Youtube.

Man får trösta sig med att livet går vidare och vara glad för varje dag man får. Ta tillvara stunderna – och minnena! För varje dag är en skimrande vacker gåva!

Och – bloggarens misskötta azalea fortsätter att glädja henne! 🙂

Helena och Elin ska gratuleras på namnsdagen idag! GRATTIS!

Avslutar bloggen med svaret från SMHI och klimatolog Sverker Hellström. Det var ett Altocumulus stratiformis som såg så här vackert ut på himlen här om kvällen – ett så kallat böljemoln.
Sverker Hellström skriver också: ”Om man tittar riktigt noga ser man att det finns några tunna partier med cirrus (fjädermoln) ovanför altocumulusskiktet.”
Tack för det SMHI och Sverker Hellström!

Hört talas om begreppet ”mina barn och andras ungar”?

Så här ser dagens förstasida ut på den lokala Arboga Tidning: ”Nannberga skola trygg flyktingmiljö”. Visst ser det idylliskt ut – så välkomnande för ensamkommande flyktingbarn! Eller…?

De två eldsjälarna på bilden har förvandlat den gamla skolan till en trygg plats för de nio (9) flyktingbarn som kommit till Sverige och som är en del av Arboga kommuns beslut om att ta emot just ensamkommande barn.

Eller är det ”en trygg plats”??

För det är tydligen skillnad på våra barn och andras ungar! Beslutet om att ta emot nio pojkar i åldern från 15 år har fått Nannbergas boende att protestera vilt!

Livet på landet är alltså inte alls så mysigt och hemtrevligt som man kan tro… Trots att bara 4-5 grannfastigheter berörs av flyktinghemmet har mer än dubbelt så många boende protesterat genom att överklaga till länsstyrelsen och även till Mark- och Miljödomstolen.
Man tar alltså till alla knep och möjligheter för att ”bli av” med flyktingbarnen. Skrämmande! Här en bild från Heby som också tar emot ensamkommande flyktingbarn:

Varför är vissa människor så rädda? För vad? Vad ska hända? Hur tror ni att dessa flyktingar känner när de får ett sådan här ”välkomnande”? Kan det faktiskt tänkas att de blir lite misstänksamma mot omgivningen och inte särskilt vänligt inställda? Vems fel är det då?

Förr i världen var familjerna i Sverige stora. De kunde bli ännu större med lite god vilja. Bloggarens mor har berättat att i byn Regna i Östergötland fanns när hon var liten en barnrik familj där både mor och far hastigt avled i svår sjukdom. Plötsligt stod 7-8 barn föräldralösa!

Invånarna i byn vägrade låta ”myndigheterna” ta hand om barnen och ungdomarna utan alla i byn ställde upp. Snart hade barnen fördelats ut i andra familjer. Någon tog ett par stycken barn, andra tre och några kom ensamma till sin nya familj.
Men de fick ha kvar tryggheten att bo kvar i samma lilla by. Tryggheten och värmen att veta att byn brydde sig och värnade om dem.  Mamma minns detta med glädje och kan berätta att alla barnen klarade sig bra sen i livet.
(Bilderna är hämtade från nätet och har ingen koppling till berättelsen från Regna.)

Förr kunde det vara fattigt och svårt men ändå fanns givmildhet och värme – men hur ser det ut idag? Var det bättre förr?

Bloggaren kan bara hoppas att folket i Nannberga kommer på bättre tankar och inte fortsätter att bete sig så här ogint och inskränkt framöver. Ge ungdomarna som flytt en chans! Det är väl det minsta man kan begära!

För övrigt kan jag berätta att söker man på ”ensamkommande flyktingbarn” på nätet kommer massor av främlingsfientliga sidor upp. Vidrigt!

Hela artikeln om flyktingmottagningen i Nannberga skola kan läsas HÄR i Bbl/AT!

Fönstren på vid gavel igår – fy så varm det har varit. Något bättre idag men hett ändå trots att solen idag enbart lyser med sin frånvaro.

Himlen var så här fin igår kväll:  Kan det vara ”Cirrus uncinus” – s k skidspetsmoln? Bloggaren letar på SMHI:s sida men hittar ingen molnsort som riktigt liknar denna. En fråga har nu gått iväg till SMHI! Svar kommer här på bloggen så småningom!

Algot har namnsdag idag! Vad kan man göra annat än att önska honom allt gott på namnsdagen! 😉

Avslutar bloggen med stekt potatis och ägg!
Härliga gulor i äggen från Ingrids lyckliga hönor!

Dagens predikan behandlar äktenskap och kärlek – till viss del…

Det började så här: Matsäck gjordes i ordning. Kall mjölk placerades bland isklamparna. Sen bar det iväg till Regna i fagra Östergyllen!

Förutom att bada, äta matsäck och plocka bär besöktes den vackra Regna kyrka – bild från Wikipedia:

Här ligger bloggarens morfar och mormor begravda och vi satte rosor på graven. Det är en riktigt släktvandring att besöka Regna kyrkogård. Här vilar de flesta av förfäderna på bloggarens mors sida.

Ernst Danielsson var bloggarens egen mors morfar. Här vilar han intill sin Emma.

Kyrkan var öppen så vi gick in! För bloggaren blev det hela en oväntad känslomässig flashback. Så här idag:
Så här en annan dag i juli för många år sedan:
Och så här för ännu längre tid tillbaka.  Bloggarens mor och far.
Inte mycket förändrat kan tyckas – men jo, en hel del…

Kyrkporten idag.
Och i en svunnen tid…

Idag går kyrkobesökarna ut den här vägen: Då bloggaren gifte sig gick vi ut ur stora porten för att kunna ta häst och vagn till bröllopsfesten:

Men andra tider stundade. Inne i kyrkan fann vi det här på väggen: En hjärtstartare!
Förmodligen tänkt för att återuppliva eventuell kyrkobesökare som tuppat av.

Bloggaren tycker dock att många som gifte sig en gång för länge sedan borde ha hjärtstartare. För att starta om! Få igång det där hjärtat som slog som varmt för den älskade en gång… Återuppliva känslorna och kärleken som fanns där så stark. Och inte bara ge upp.

I kyrkan tände vi också ett ljus för morfar Göte: Han som vigdes samman just här med sin Hjördis en pingstafton för 60 år sedan och som nu inte längre finns ibland oss.
En så vacker kyrka med så många fina minnen.

Igår påmindes bloggaren åter om bröllop, kärlek och äktenskap.
Klappret av hovar hördes utanför bloggaren hus:  Det hör verkligen inte till vanligheterna och bloggaren rusade till fönstret. Ett brudpar!

Enligt uppgift heter brudparet Sofia Asplund och Ted Harju och på fotot har de nyligen vigts samman i St Nicolai kyrka.

Bloggaren önskar paret lycka till och hoppas att de alltid har en hjärtstartare till hands! Att deras förhållande och äktenskap för alltid ska vara en ”hjärtsäker zon”.

 Bloggaren som tyvärr inte lyckades med sin hjärtstartare tröstar sig med livet.

Njut av dagen, av stunden och var rädda om varandra!

Avslutar bloggen med den sång som sjöngs på bloggarens bröllop. En dikt av Nils Ferlin. Försök att leva efter den alla ni som lovar varandra tro och evig kärlek.

I FOLKVISETON

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Botvid och Seved – GRATTIS på namnsdagen!