Feel in the Blogg

Idag väntar vi på det här!
Den utlovade solen efter alla grå dagar i november! Mellanbarnet berättade igår att i Göteborg hade solen redan tjuvstartat och spridit sitt solsken i flera timmar! 🙂

Ja, det ser kanske lovande ut nu på morgonen.
Vi kommer alla att få svaret idag! Behagade solen lysa på oss eller bara med sin frånvaro!

 Lokalbladet har bläddrats igenom tillsammans med Friggs Immunte och grova mackor från Finska Hembageriet i Eskilstuna!
Snatteri kan man läsa om idag i Arboga Tidning och även att de som snattat inte skäms ett dugg för det! Märkligt, tycker bloggaren. Visar faktiskt brist på respekt och att avslöja det så där i tidningen…
 Tidningen skriver förstås också om det vi alla väntar på – se HÄR!

Sorgligt var att läsa om Anna Maria. Den unga kvinnan från Kungsör som arbetade som fotomodell i New York och som så tragiskt omkom i en trafikolycka i oktober.
Begravningen hölls i fredags och Kung Karls kyrka var så gott som fullsatt. Kyrkan var smyckad med otroligt många vackra blommor, de flesta i vitt och många levande ljus var tända. Vacker musik inramade den sorgliga men ändå så fina minnesstunden. Vila i frid Anna Maria.

Blommar gör det också i bloggarens tvättstuga om än mer sparsamt. Fuchian övervintrar där och längtar förmodligen som oss andra till det här:

Idag äger något ofattbart rum.

Det hålls begravningsgudstjänst för finaste Anna Maria Moström i Kung Karls kyrka, Kungsör.

Anna Maria – i våra tankar och minnen fortfarande så levande. Hennes liv avslutades genom en trafikolycka i New York. Anna Maria blev bara 29 år.

 En stilla bön. En tyst minut. En ceremoni för Anna Maria.

”Some die young”...sjunger Laleh och ni kan lyssna på den melodin HÄR.

För Anna Maria!

Fars dag idag. När jag vandrar till barndomshemmet där mamma väntar men där pappa inte längre finns – så känner jag igen alla husen och alla människorna – från förr…

Villorna på Borgaregatan i Arboga. Jag kan räkna upp dom allesammans de som bodde där – Flickorna Thuresdotter efter pappa Thure Andersson – Guggu, Agneta, Gudrun och Gerd hette döttrarna som bodde under en av mina pilar.

”Bull-Gunnar” Andersson med familj, vår ena grannfamilj – Danielssons, och på höger sida Håkan Hallin med föräldrar. Sen familjen Hellkvist där mannen körde taxi och hade en jättefin gammal taxibil parkerad på gatan.

”Änkan” minns jag faktiskt inte vad hon hette – kunde inte namnet ens som liten. Minns bara att hon en gång gjorde min bästa lekkamrat väldigt ledsen när hon talade om för grannbarnen att Gittan inte bodde hos sina ”riktiga föräldrar”… 🙁

Sen kommer Gladers, familjen Gustavsson och därefter Petterssons som hade fyra barn varav de två sista var tvillingar.
Idag finns mamma och Gladers kvar – alla andra är borta eller har flyttat.

Mitt emot vårt hus bodde familjen Svanström – mamma Brita, pappa Folke och döttrarna Viveca och Ulla. Tjejerna var så snygga och vi småflickor såg upp till dom. Ibland tog Ulla med mig på en cykeltur på stan – jag satt på hennes pakethållare. Mäktigt för en småunge!
Nästan hus innehades av familjen Stenbacka – Elle, Eleonor, lekte jag med ibland.

En sidogata till Borgaregatan är Belitzgatan. Via Google ser jag att en Salomon Sigfrid Belitz levde i Arboga på 1700-talet och har alltså hyllats med ett gatunamn.
Längst bort på gatan som fortfarande är Borgaregatan ses huset där polisen Forslöw bodde, en mycket respektingivande konstapel! Därefter bodde familjen Larsson.
På Belitzgatan 1A bodde familjen Rytte. En av sönerna, Peter Rytte, skjutsade mig hem på sin motorcykel en gång. I 3A bodde Gunilla Sköld med sin mamma och i radhuset efter, 3D, bodde min lärarinna i småskolan, Alice Hedlund, en sträng lärare av den gamla stammen med särskilda favoriter…

Belitzgatan åt andra hållet. Till höger bodde Holger Hudd med fru och sonen Kenneth – i huset efter, Leni med sina föräldrar.
Det röda huset till vänster var konsumbutik när jag var liten.

Här är huset som hade både särskild mjölkaffär och specerihandel.  Nu är vi på Kungsörsvägen.
När jag var två år, skulle fylla tre i september, gick jag själv och handlade mjölk i en 1-liters mjölkflaska. Mamma var hemma med min nyfödda lillebror och skickade med mig en liten portmonnä med pengar och en lapp på vad jag skulle handla. Lappen lämnade jag till tanten i mjölkaffären för jag kunde ju inte läsa.
Ibland var jag rädd för Kalle Nyselius, som bodde med familjen mitt emot. Han kunde sitta utanför affären ibland.

Kungsörsvägen har också radhus och i 8C bodde min bästa vän och skolkamrat Cecilia Olsson med mamma Karin och pappa P-O samt systern Kerstin.
Intill bodde Kickan Hambn med sin mamma Stina. Tant Ka kom ibland och hälsade på. Mitt emot ligger huset där familjen Sjökvist bodde – Ing-Britt var ett år yngre än Cecilia och mig.

Huset till vänster fanns inte när jag var liten. Där låg istället Arboga BB där jag föddes. Så småningom blev det sjukhem och jag sommarjobbade där som 16-,17- och 18-åring. Jag städade ihop med Margit och Inga – två underbara äldre kvinnor som lärde mig mycket.
Efter huset skymtar Gäddgårdsskolan där jag gick i 9 år.

Rakt över ån, mitt emot sjukhemmet och skolan låg AB Arboga Maskiner, bäst i världen på borrmaskiner. Där jobbade min pappa Göte som verkstadschef och han hade sitt kontor i det gula huset utmed gatan.

Kempes kiosk låg långt där borta där den vänstra pilen visar. På andra sidan Arbogaån låg de gamla hamnmagasinen som sedan revs. Intill hamnmagasinen kom ambulerande tivolin ett par gånger om året. Dit kom bland andra Kronvalls Tivoli och dödsföraktande män åkte motorcykel på lina!

Det var tider det – ihågkomna på en promenad i pappas kvarter så här på fars dag…

Pappa, ja – – min pappa Göte!

Älskad far när jag var liten
och när jag blev vuxen.

Hur gärna jag skulle ha velat säga GRATTIS på Fars Dag om jag bara hade kunnat…

Men flaggan är hissad – – och hans grav är besökt.
Ett hjärta, ett ljus och vita rosor till älskade pappa…

Glöm inte pappa idag – din egen pappa! Är han i livet – hälsa på honom! Ring honom!
Är han borta – stanna upp en stund och minns. Nu är dagens predikan slut…

Idag, 24 oktober, infaller FN-dagen. Läs HÄR på Wikipedia om denna dag.

En grå och regnig dag – så grå och regnig att bloggaren inte ens iddes hissa flaggan för att några timmar sedan hala den i småregn… FN-dagen är nämligen allmän flaggdag…

Löv skulle räfsas i alla fall – och det blev tunga, drypande våta löv som packades ihop.

I Arboga Tidning läser jag att journalisten Karl David Englund gjort en liten film som hyllning till den nyligen så tragiskt bortgångna AnnaMaria Moström.

 En så fin film och det känns ofattbart att AnnaMaria plötsligt är borta. Klicka HÄR för att komma till Bbl/AT och se filmen.

Avslutar bloggen med en grå men ändå vacker bild av hösten.

Denna söndag tillägnas bloggen helt –  AnnaMaria.

För nio-tio år sedan lärde vår familj känna en ung kvinna från Kungsör – AnnaMaria. AnnaMaria Moström jobbade på blomsteraffären Romantica där. Det första man slogs av när man träffade AnnaMaria var att hon var lång och vacker – sen såg man så mycket mera. Ett ljust, strålande leende och en varm vänlighet. Det var omöjligt att inte genast tycka om henne. AnnaMaria och jag blev vänner.

Hennes skönhet, längd och begåvning förde henne från blomsterbutiken till livet som fotomodell. Hon blev två gånger uttagen till tävlingen Top Model Sverige.
Första gången, bara 19 år gammal, hoppade hon av, kände sig inte mogen ännu för en flytt utomlands. AnnaMaria blev snart uttagen till tävlingen en andra gång och då accepterade hon. (AnnaMaria står som nummer fyra från höger).

AnnaMaria blev modell i Los Angeles och så småningom gick flytten till New York och en annan modellagentur. Med sin skönhet, sin ljusa nordiska utstrålning och sin talang blev hon framgångsrik.

Men framgångarna och flytten till USA gjorde henne varken annorlunda eller högfärdig. Hon var samma fina, ljusa flicka som tidigare. Och hon glömde inte hemtrakterna.
Hon ställde självklart upp som mannekäng lokalt när så efterfrågades – som här vid en så kallad Tjejkväll i Arboga.
På julmarknaden kunde man se henne sälja honung tillsammans med sin älskade pappa, biodlare från Kungs Barkarö.

AnnaMaria och jag höll kontakt via e-post och Facebook och hon kom att stötta mig i en del svåra situationer. Jag tror också att jag själv bidrog lite när hon behövde ”prata av sig”.

  Den 1 oktober, skriver hon på Facebook: ”October, dear October. Let´s see where life will take me now.”
Tio dagar senare är hennes liv över…
I fredags nåddes jag av en skakande nyhet. AnnaMaria hade varit inblandad i en svår trafikolycka. Cyklande i New York har hon träffats av en buss och förts svårt skadad till sjukhus.

Jag och alla hennes vänner följde hennes kamp via Facebook.

 En kamp som hon förlorade…
AnnaMaria klarade sig inte utan avled av de svåra skadorna.

Det känns ofattbart att AnnaMaria är borta. En så fantastisk, ung kvinna – lika vacker på insidan som på utsidan och med hela livet framför sig!
Varför? Livet känns hårt och obegripligt. Tankarna går nu till AnnaMarias far, mor och syster i deras svåra stund, liksom till övrig släkt. Vi är många, många som tänker på er nu och ber för er.
Och vi säger tack för att vi fick lära känna dig AnnaMaria.
Vila i frid käraste vän.