Feel in the Blogg

Bloggaren tror på Karma!

Den som gör gott kommer att få gott tillbaka. Den som förstör och förgör kommer att straffas på samma vis.

”Tills döden skiljer oss åt…”

 De orden kom bloggaren att tänka på imorse. ”Tills döden skiljer oss åt” – det var viktiga ord för bloggarens barn en gång. Viktiga ord, ett löfte, ett avtal – gjort av kärlek.
Avtal kan väl inte brytas? Och därmed självklart inte ges till någon annan innan avtalet lösts upp genom döden. Så tänkte barnen.

Därför hade bloggarens barn så svårt att förstå och acceptera skilsmässan för många år sedan. För man bryter inte löften. Man håller ett avtal. Särskilt om det gjorts i kärlekens namn.

Hur tänker andra? Hur känner andra barn när mamma och pappa vill separera?
”- Folk lämnar varandra alldeles för lätt numera”, sa Ken när vi pratade här om dagen.
 Är löften ingenting att ge?
Är det OK att bryta ett avtal? 
Rent allmänt också?  Eller är det bara löften gjorda genom kärlek som får brytas?

 Så här säger man vid en kyrklig vigsel!

Jag, NN,
tar dig, NN,
nu till min hustru
att dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt

 Och de här visdomsorden kan prästen uttala under vigseln:

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. (Rom:9-10, 15)

Bär varandras bördor. (Gal 6:2)

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4-7, 13)

Vid en borgerlig vigsel kan talet från vigselförrättaren låta så här:

”Ni vill ingå äktenskap med varandra. Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap. Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra, frågar jag: Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
(Paret kan växla ringar.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning för varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit.”
(Texten tagen från Stockholms Stadshus).

Så hur var det nu med de där löftena?  Vara dig trogen, älska dig för evigt?
Är det bara att låtsas som det regnar – och bryta avtal och löften?

 Och – kan man ge samma löften igen, och igen
– till nya partners?   Hur trovärdigt känns ett sådant löfte??

När kärleken försvinner och par vill gå isär så är det ofta att barnen blir lidande.
Som Ken undrade – är det för enkelt att gå skilda vägar numera? Tänker man bara på sig själv, ger upp för lätt?

Svåra frågor och svaren är väl väldigt olika och även väldigt individuella. Det är nog så att många ändå försöker. Försöker rädda det som räddas kan, kanske. Håller ihop ”för barnen” ibland.
Samtidigt kan det vara så att man med tiden kommit på att man begått ett misstag. Den där kvinnan var inte den man trodde från början. Och mannen visade kanske sidor som man borde ha upptäckt innan man flyttade ihop och fick barn.

Man utvecklas olika också, förändras över tid, kanske växer ifrån varandra. Det händer saker ”på vägen” som sätter spår. Den ena parten vill lämna, eller den andra, kanske båda – ett gemensamt beslut.

Om grälen tilltar drabbas barnen. Då kan det vara det bästa, för alla, att ”bryta avtalet”.

Men är paren inte överens kan en hemsk kamp börja. Den ena parten vill separera men inte den andra. Hårda ord och dåligt beteende. En av de två vägrar inse att kärleken är över.  Att separationen är ett faktum.
De som drabbas då – igen – är barnen. Det är fruktansvärt att bevittna hur en del personer använder barnen för hota sina ex i någon sorts desperat sista åtgärd att försöka få sin före detta partner tillbaka.
Att utsätta sina barn för sådant är barnmisshandel och det är faktiskt också så att lagen har en del att säga i den frågan.

Så ni som försökt men funnit att en separation måste till.   Det blir aldrig något ”to death do us part”.
– Gå vidare! Förstör inte era liv med att hålla fast vid en relation som för länge sen är död. Och har ni barn – tänk på barnen! Förstör inte också deras liv genom egoism och svårigheter att släppa taget!

Bloggaren är skild men har gått vidare i livet. Faktiskt gick acceptansen relativt fort när det hela var ett faktum. Ett nytt liv väntade. Ett liv hon inte hade en aning om hur det skulle komma att förete sig.
Barnen förstod så småningom. Förstod vad som hände och att allt inte behöver tas så bokstavligt. Att vissa löften kan bli väldigt svåra att hålla ibland och att avtal faktiskt är möjliga att bryta. Att livet går vidare och faktiskt till och med kan bli bättre än tidigare.
För det går att bryta avtal. Du kan t ex ha ett hyresavtal men bli av med din bostad om du inte sköter dig. Likadant vad gäller anställningsavtal – missköter man sig på jobbet kan man trots avtal bli uppsagd.
Men som en präst bloggaren känner uttryckte det: ”- Löften är viktiga. I yttersta nödfall måste de brytas, annars inte !”

På tal om relationer och familjer – bloggaren tänker på vilken STOR FAMILJ hon har!
Till hennes familj räknas hennes barn, Älsklingen och hans familj, hennes bror med familj, exmannen och bloggarens ickebiologiska systrar – en här i stan, en i Skellefteå, en i norra Yorkshire i England – men lite grann också grannarna i hennes hus! En del arbetskamrater får räknas dit också. En STOR FAMILJ!

För så kan det ju vara – ”Friends are family you choose for youself” – d v s din familj kan bli den du själv väljer att den ska vara. Biologisk och icke biologisk.

Bara slutet kvar då! 🙂

Först ett måste:

LÄGG NER SVENSKA AKADEMIEN!!
En gubbsjuk snobbklubb som anser sig vara bättre än alla andra (vilket de nu bevisat motsatsen!).
En tragisk, pinsam fornlämning från 1700-talet med en kung (!) som överhuvud!! Hallå!!Det är 2018 nu!!
Och HUR kan någon försvara den sekten –
och dessutom sprida knytblusar överallt!? Obegripligt…

Nu är våren här!
I alla fall på Glasblåsargården i Arboga!  Äntligen!!

Plötsligt är det sol och värme och fågelkvitter! Ljuvligt! Fika ute ihop med grannarna- ”familjen”!  🙂

Och det blev till och med en öl i bersån igår!

Idag kokas det gammaldags fruktsoppa som på mammas vis! Åsså hängs det tvätt! Första tvätten ute för i år! Underbart!

 Var riktigt rädda om er nu men också om varandra!
Tänk efter FÖRE! Lär dig av misstagen. Var snäll, glöm ledsamheter fort och gå vidare. Mer kärlek – mindre hat! Livet är alldeles för kort för att lägga ner tid på dumheter!

Massor av kramar till er alla och en särskild hälsning till Agneta Fridlund som ofta talar om att hon gillar bloggen! Kram till dig!

Sen finns det ju en som betyder speciellt mycket. Som kom en gång när hjärtat var fruset till is.
Som fick isen och det kalla
att börja smälta.
HAN får som alltid den varmaste kramen och den längsta kyssen.

Sitter du fast djupt nere i skiten?  Har du fått NEJ överallt? Försökt med ”allt” men gått på pumpen igen och igen och igen?

Intalar dig själv att det är rätt skönt att ligga där nere på botten. Du klarar inte mer elände. Orkar inte få ett nej till. Orkar inte gå på pumpen igen. Alla smällar sänker en – och ligger man redan där nere så kan man inte komma djupare – inget kan bli värre.
Att försöka igen – ta sig upp en bit – kan ju generera att man kastas tillbaka igen i smeten. Då ligger man hellre kvar där ner. Ger upp. Accepterar.Gnäller lite ibland men försöker aldrig mer.

Du tror kanske att det är helt kört för dig?

Glöm det! Ingenting är omöjligt! Det omöjliga tar bara lite längre tid, som Gunde Svan sa! Så GE ALDRIG UPP! Kämpa på och kravla dig upp igen!

Bloggaren vet vad hon talar om. Mobboffer och dåligt självförtroende – så såg barndomen ut! Men det gav inte djupdyk i lermassorna för gott – tvärtom. Det blev till jävlar-anamma och aldrig någonsin ge upp!

För DET FINNS LÖSNINGAR PÅ ALLT! Några exempel från bloggarens egen värld.
Mannen som bloggaren var gift med vill bli läkare.  Han sökte in till utbildningen igen och igen och igen – men kom aldrig in. – Jag er upp nu, sa han. – ALDRIG, sa bloggaren! Ett antal år och ett antal ansökningar senare kom han in! Idag är han en omtyckt och kunnig läkare!

En av sönerna hade problem i skolan. Fast han var inte ju problemet – utan skolan… Skolan var nämligen totalt okunnig om ADD och när sonen slutade 9:an puttade skolan iväg honom till ”Individuella programmet” – slaskprogrammet för elever som inte klarade skolan (läs: för elever som inte skolan förstod sig på!). – ALDRIG, sa mamman!

Ingen visste var det fanns en skola för elever med ADD och ADHD – inte ens Skolverket i Stockholm! MEN – mamman hittade skolan på egen hand och den låg i Örebro! Sonen jobbar idag på Sahlgrenska i Göteborg som biomedicinsk analytiker! ALDRIG GE UPP!!

Något liknande hände med dottern.  Hon klarade inte godkänt i matematik och när hon slutade 9:an ville hon fortsätta på Estetiska programmet – konstnärlig som hon är.  – Nähä, sa skolan – det blir individuella programmet!
– ALDRIG, sa mamman! När höstterminen började klev dottern in i klassrummet på Estetiska i Köping! ALDRIG GE UPP!!

Gå aldrig på den lätta: Tro på dig själv! Bestäm dig för vad du vill ha! Och: Acceptera ALDRIG ETT NEJ om du vet vad du vill! Ingenting är omöjligt!

Bestäm dig – och GO FOR IT! 

Det som är skrivet ovan ska inte uppfattas som självhävdelse eller skryt – om nu någon får för sig det. Det är skrivet för att visa att just INGENTING ÄR OMÖJLIGT! Från liten, rädd och mobbad så har bloggaren idag den inställningen och är så tacksam över det.

Sen tar vi det där med åldrar igen! Om att ”lika barn leka bäst” också avser ålder. FEL, FEL, FEL!
Bloggaren har vänner mellan 0 och 100, ja nästan i alla fall. Om hon börjar fundera på hur gamla/unga vännerna är (vilket hon aldrig gör) så är nog dessa mellan 20 och 90 för att kanske vara lite mer exakt.   Intressen förenar! Som här – Linedance!

Erfarenheter på olika sätt och av olika slag kompletterar – och förenar därmed. Tänk vad olikheter kan vara berikande!

Vänskap förenar!  Och vänskap har ingenting med ålder att göra!

Kärlek! Visst är det konstigt hur den där Amor kan slå till!  Bloggaren såg en film nyligen där det sas så här: ”Förälskelse kan man inte försvara sig emot. Antingen vänder man sig bort ifrån den – eller uppslukas helt av den.”

Bloggaren tror på det sistnämnda! Att uppslukas helt av den!

Sköt om er nu! Pussar och kramar i mängd till er alla MEN som vanligt får HAN största och maffigaste pussen och varmaste kramen!

Ibland försöker man förstå sig på sådant man inte förstår sig på. Man undrar VARFÖR liksom?
Bloggaren tänker just nu på Mello…

Men är det något att förstå sig på där – egentligen?? Bloggaren anser att det hela är ett stort skämt! Christer Björkmans egen lilla godispåse!

Ett sätt att hålla vintertrötta svenskar lugna under några månader. Lite terapi när kylan, tristessen och flunsan kryper på en.
Ett program att reta sig på! Hylla (för de som nu är sådana…)! För att hålla utleda, trötta svenskar på gott humör – eller dåligt – få dom att reagera helt enkelt – där dom hänger framför TV-apparaterna i vinterkoma.
Men en sak är helt säker: DET HAR INGENTING MED MUSIK ATT GÖRA!!
Det är SÅ långt från tävling i musikalitet som man kan komma! Inte heller är det någon hitmaskin längre. Vem kommer ihåg de senaste årens vinnare?? Och hur stod dom sig i Europa??
Nej, det handlar numera om att lotsa TV-gloende svenskar genom februari och mars! Ge dom en töntshow att skratta åt eller kräkas över.

Sen är det ju så att smaken är som baken – delad! Låt dom som vill lulla sig bort med lite trams och flams á la Björkman få göra det. Lite slötittande som man sen kan dissa eller hissa på Facebook!

Men blanda aldrig någonsin in ord som seriositet i det hela! Tro för allt i världen INTE på idén att det hela har något värde, ger något avtryck till eftervärlden – mer än möjligen ytterligare slantar i General Björkmans portmonnä.
Samma strategi har för övrigt liknande program som Talang, Farmen och andra mer eller mindre fasansfulla ”väcka-sovande-trötta-svenskar-ur-dvalan-program”.

För bloggarens del finns inget intresse för Mello!

Annat som har gjort bloggaren spyfärdig är alla program där människor förnedras genom att visas upp – och ofta helt enkelt låter sig visas upp – i all sin eländighet.
Program som exempelvis ”Lyxfällan” i Sverige och ”Judge Rinder” från Storbritannien. Program där tittare får rysa över andra människors olycka och samtidigt i sitt stilla sinne oroligt tänka:  – Hoppas det aldrig händer mig…

 ”Judge Rinder” är en copycat av amerikanska ”Judge Judy” men det är samma sorts program med samma sorts människor som kommer för att få sina domar. Ofta lite trasiga personer som sjabblat bort pengar till någon eller lurats i en affär.
En ”riktig domare” skipar sen rättvisa och frikänner, dömer och medlar efter behov s.a.s. I den amerikanska ”Judge Judy” är det riktiga domar som avkunnas – i den brittiska versionen är det mer oklart, möjligen handlar det om vägledande domar.
 Det som fick bloggaren att må riktigt illa var ett avsnitt hon av någon märklig anledning lyckades zappa sig till här om veckan. Det handlade om en person som lånat ut pengar till en annan men där motparten ansåg att det var en gåva och inte ett lån. Det vanliga alltså…

 Det som gjorde att bloggaren mådde illa var  Judge Rinders frågor…  Det var nämligen så att den som lånat ut pengar var en kvinna – och den som fått låna pengarna var en man. De hade haft en flera år lång kärleksrelation och kvinnan var över 20 år äldre än mannen.
De var båda vuxna alltså – kvinna 50 – man 30 ungefär, det var frågan om en dispyt kring pengar, men Judge Rinder hade ändå mage att fråga kvinnan:
 – Vad var det du föll för hos en så pass mycket yngre man?  Vad handlade det om – babysitting – nej, förresten säg inget för jag blir spyfärdig.”
Detta är direkt översatta frågor som denne ”Judge Rinder” ställde till kvinnan i programmet!

Så sjukt! Vad har ålder med någonting att göra?? Riktigt dåligt! Men så är det ju ”good old England” också. För sådant händer väl aldrig i Sverige…
 Ett litet tillägg i allt det pinsamma, fördomsfulla, sjuka med Judge Rinder: han är homosexuell och bloggaren tänker då att han som advokat och tidigare gift med en man borde veta vad fördomar och förtal handlar om och verkligen inte sälla sig till glåpordskastarna och mobbarna… Men inte då.
Fotot ovan är från Robert Rinders bröllop med Seth.

Alla får ha vilken uppfattning de vill MEN ingen får göra en annan människa illa! Och att ställa frågor om ålder för att på något vis påtala det felaktiga med åldersskillnad – och speciellt där kvinnan är äldre än mannen – är lågt och visar bara vad den som gör sig löjlig över sådant har innanför pannbenet – det ekar rätt tomt där inne…

 Ålder är bara en siffra! Glöm aldrig det! Siffror har ingenting med känslor, vänskap eller förtroenden att göra! Älska vem du vill! Du älskar en person – inte en siffra!

Och vad gäller Mello…  

En måillagrej till – om saker som bloggaren inte förstår! Monica Lewinsky – känd för att ha haft sex med sin gifta chef som dessutom var USA:s president gråter nu också Metoo-tårar… Hon känner sig SÅ utnyttjad – oskuldsfull som hon var (22 år) och med en så mycket äldre man… (Clinton var 49).
Det var ju inte alls så att hon gick igång på grejen att bli uppraggad av en av världens mäktigaste män! Att hon faktiskt tyckte det var ett kap hon gjorde – då! Att hon njöt av situationen oavsett ungdomligt oförstånd!
Bloggaren är SÅ trött på att kvinnor som faktiskt visste vad dom gjorde – flera år senare ska gråta ut med Metoo-drevet.
Det blir allt en sån här på fröken Lewinsky:

En riktig jobbig spya blir det också på Arboga Tidning! Den tidningen förstår man sig ännu mindre på numera – om man nu vill anstränga sig för att förstå blaskan i fråga…
Från att ha varit en lokaltidning med status – har blaskan nu blivit en kvällstidnings-look-alike!

 Att på första sidan idag publicera en jättebild på den mördade Aki Paasila efter att Paasilas exfru frikänts från mordet på honom är bara helt förkastligt!
Har den lokala tidningen möjligen tänkt någon enda tanke på Paasilas fyra barn? På hans övriga släkt? Vad dom känner när de ser en bild av en älskad pappa och familjemedlem som tros blivit mördad? Dubbelspya blir det!! SKÄMMES!!

Det är för övrigt inte första gången den lokala tidningen inte drar sig för att publicera bilder på offer. SÅ dålig tidning!!

Lite snälla saker i bloggen också. Om vad man kan göra när vintern är ryslig och man inte har lust att dröna bort timmarna framför TV:n.

 Baka kakor! Fort, enkelt, gott!

Skiva att äpple, vända skivorna i farinsocker och ströbröd plus lite sirap- sen steka i smör!
Äta sen med glass! Glass – bra för sårig flunsahals!

Köpa sig en semla och trycka i sig! Eller be någon snäll själ handla åt en om man inte orkar ta sig ut.

Kolla på bilder och drömma sig tillbaka till favoritplatser på jorden! Goathland, norra Yorkshire i England.

 Njuta av goda ”vargnews” – nu från Östergötland!

Och ta en flukt ut genom fönstret!
Se vem som kikar in! Upptäcka att våren faktiskt inte är så långt borta och att klätterhortensian visar att den är beredd! Snart grönskar det igen! 🙂

Var rädda om er! Älska mycket! Hata aldrig! 
 Och glöm inte – tänk dig för och tänk före innan du vräker ur dig dumheter.
 Du älskar en person – inte en siffra!

Ta’t lugnt och var snäll!

Vad fattas här i detta permafrosthål!!
Jo, ett sådant här:

För alla frusna själar med permafrost! En möjlighet att tina upp! Ett varmt klappande hjärta!

Har du tänkt på hur lätt livet känns när allt går bra? När du är frisk, känner dig pigg, när du har härliga, roliga dagar och inte ett bekymmer i världen! Visst är det underbart! Allt är bara ”Happy days” liksom!!
Det är nästan så bra och härligt att du inte ens tänker på hur bra och härligt du har det…

förrän de dåliga dagarna dyker upp… Dagarna som slår knut på varandra och bara är isande kyla…

 När det känns som just du och din tillvaro är utvald att må riktigt, riktigt dåligt! När hela ditt jag fryser till is och du kryper ihop därinne i det frusna, kalla. Det spelar liksom ingen roll hur du vrider och vänder på dig själv eller på dina problem – det blir bara värre.
Mer fruset och mer isande kallt.

Det spelar ingen roll om du själv varit ett person med stort, varmt hjärta! Hamnar du under isen så är det andras värmande hjärtan som du behöver nu!

Och finns dom där?? De värmande hjärtana – eller märker du bara svarta hål.

Och hur tar du själv hand om de människor som bryr sig om dig? Inte bara när det är dagar av guld utan när den där iskylan sveper över de där människorna.
Kan du hantera den riktiga, viktiga vänskapen?  Som Muhammad Ali beskriver det: ”Vänskap är det svåraste i världen att förklara. Det är inget du kan lära dig i skolan. Men har du inte lärt dig meningen med vänskap så har du faktiskt inte lärt dig någonting alls.” 

Så har du en riktig vän – en som plötsligt bara vill kolla att du är okey, en som bryr sig – var rädd om den!!
Sådana vänner är svåra att hitta…

Eller tar du dina vänner för givet!?

 Några som oftast riskerar att tas för givet är den närmaste familjen – de som borde uppskattas mest. De som alltid finns där för dig oavsett glädje eller sorg.

Föräldrar – barn… Föräldrar älskar sina barn villkorslöst! För den skull ska de inte tas för givet!

Barn – föräldrar…
Föräldrar älskar sina barn utan förbehåll – det är bara ren kärlek. Var rädd om den kärleken! För det kommer en dag när stolen där hemma står tom och föräldrarna är borta för alltid…

Att ta sina familj – sina föräldrar, sina barn, sina syskon för givet är hårt och definitivt inte bra. Men frågan är om inte äkta vänskap utan familjeband som naturligt knyter samman ändå är den största gåvan. De där oväntade banden – utan förankring i släktskap. Dom där vännerna, dom där nära dig som accepterar dig precis som du är, som skulle göra allt för dig.  Dom som inte är familjen men som ändå alltid finns där för dig.

Sant…

Ta aldrig dessa människor för givet! Dom bryr sig om DIG utan familj- eller släktband. Dom tycker bara om dig av fri vilja! Vill göra det bästa för dig oavsett!
Svik inte dessa människor. Ta dom aldrig för givet! De är de där unika diamanterna du någon sällsynt gång kan hitta i grushögen! Slarva inte bort dom! VAR RÄDD OM DOM!

Så när de frusna stunderna kommer.  Ta hand om varandra! Visa kärlek, omsorg och omtanke när den som allra mest behövs.

Och den där känslan med någon man älskar. Var rädd om den!

”Det är lätt att ta av sig kläderna och ha sex. Människor gör det hela tiden.
Men att öppna upp sin själ för någon, låta någon komma in till sitt innersta, till sina tankar, sina rädslor, sin framtid, sitt hopp och sina drömmar
– det är att vara naken.”

Så TA ALDRIG NÅGONTING FÖR GIVET!  Lev inte ditt liv själviskt och trångsynt! Nyp dig själv i armen då och då och tänk på hur lyckligt lottad du är! Du har familj! Du har vänner! Du har människor som bryr sig om dig! Tänk på det, uppskatta det och visa det för dessa människor! Visa att du har ett varmt klappande hjärta!

Låt värmen och kärleken flöda! Omtanke och vänlighet kostar ingenting! Slösa med sådant!

Bry dig!

Låt inte tankar och löften bara bli till läpparnas bekännelse. Var rädd om dom som vill dig bäst och mest!

Och när det är som svårast för någon. Visa din omtanke och din kärlek lite försiktigt. Visa den – men vänta in. Låt det smälta in och läka till bättre dagar…

Bloggaren bryr sig och bloggaren har människor som bryr sig om henne. Men ibland känns det inte så. Ibland känns tomheten och saknaden stor. Iskylan sveper hårt omkring en och man bara önskar att någon ville blåsa lite varm kärlek på en.

”En läkare sa en gång: -Den bästa medicinen för människor är kärlek. Någon frågade: – Men om det inte fungerar? Läkaren log och svarade: – Öka dosen.”

Var rädda om varandra och om er själva! Visa kärlek! Visa uppskattning! Visa att ni bryr er om varandra – såväl i goda som i svåra stunder och allra helst då. Då behöver ni/vi/du/jag det mest.
Bloggaren vill sända en extra varm omtankeskram här och nu till sina barn, till HONOM, till sina syskon med familjer (en biologisk och en självvald) och till vännerna – ni som faktiskt betyder ALLT! – TACK för att ni finns och jag hoppas att ni vet och känner hur mycket jag bryr sig om er.

Se den här filmen om att aldrig ta någon eller något för givet!