Feel in the Blogg

Fem sinnen – syn hörsel, lukt, smak och känsel.

Alla sinnen har sin funktion. På Wikipedia läser bloggaren detta högtravande, citat:
”Sinnen är hos varelser, såväl djur som människor, de neurologiska och psykologiska system för perception av omvärlden och sig själva. Ett ”sinne” är generellt en förmåga genom vilken uppfattning av externa stimuli sker.”

Bloggaren gör det lite enklare och funderar just över sinnena och våra olikheter.

Synen! En del uppfattar ett sådan här landskap som det vackraste de kan tänka sig: Andra föredrar det här: Inget är rätt eller fel – det är upp till var och en! Självklart!

Hörseln!

Vilken musik vi njuter av – – bestämmer vi själva! Självklart!

Lukt!

Någon blir överlycklig över att känna doften av choklad! Medan någon annan inte kan motstå doften av rosor! Vilken din favoritdoft är bestämmer just du! Självklart!

Smaken!

Vad som smakar gott och inte – är individuellt! Självklart!

Känsel som i beröring – – vad som känns skönast för dig är något som bara du kan avgöra – självklart är det så!

Men känsel som i känslor där blir det plötsligt problem.  Då tar omgivningen sig friheten att ha åsikter om vad JUST DU får lov att känna, vem du får älska och vem som är absolut tabu!  Då är det självklara inte alls så självklart längre – fast det naturligtvis är precis lika självklart som att du själv väljer vad du tycker om att titta på, lyssna till, smaka på och känna doften av!

Kärlek har ingen åldersgräns! Ingen bestämmer vid vilken ålder då får börjar känna kärlek eller när du måste sluta älska!
SJÄLVKLART!

Ung eller gammal?  Vad spelar det för roll??

Eller vem du bli kär i – man eller kvinna!
Det bestämmer bara du!!

Kön, hudfärg eller ålder – vem JUST DU blir förälskad i – är bara din business och ingen annan har med det att göra!!

På resa i juli månad hörde bloggaren plötsligt den här låten från slutet av 50-talet – ”Teenager in love” där en del av texten går så här:

One day I feel so happy
Next day I feel so sad
I guess I’ll learn
To take the good with the bad
’Cause each night
I ask the stars up above
Why must I be a teenager in love…

Bloggaren skrattade gott och lite igenkännande men tänkte – vadå teenager in love!?   40-plusare känner ju likadant emellanåt! 😀

HÄR kan ni lyssna på ”Teenager in love” med Dion and the Belmonts! Textat dessutom!

Vem du än är – strunta blankt i en korkad omvärld som inte har ett dugg med din kärlek att göra! Precis som du väljer din egen smak och doft, vad du vill se och lyssna på, så är det BARA UPP TILL DIG VEM SOM FÅR DIN KÄRLEK!!

Ni som vet med er att ni har dåligt omdöme, lägger er i andras affärer och har problem med kärlek ”över gränserna” – KEEP CALM AND ACCEPT THE TRUTH!

VI ÄLSKAR VEM VI VILL!
NÄR VI VILL OCH HUR LITE ELLER MYCKET VI VILL!

Är du som bloggaren – – fortsätt med det!! Ingen bestämmer vad du ska göra eller inte så länge du inte sårar eller skadar någon. SJÄLVKLART!

Och ni pinsamma med era fördomar – SKÄMS! Och det riktigt ordentligt också!!

Lärt nåt nytt idag?? Hoppas det!! ”Hur kloka vi än är, finns det något nytt att lära.” SJÄLVKLART!!

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4–7, 13).

Dagens blogg tillägnas alla vänner som liksom bloggaren älskar förbehållslöst och utan begränsningar – Linnéa, Pia, Hugo, Christer, Angela, Mona, Pierre, Gunnar, Camilla, Sergio, Sofia, Monica, Emanuel och allt vad ni heter! Love on!!

Sist men inte minst – lyssna HÄR på Sös Fenger och Thomas Helmig med den fina låten ”Den jeg elsker elsker jag…” (självklart!!).

Så här på Stockholm Prides sista dag, 6 augusti 2017, en söndag – kommer bloggaren att ”svära i kyrkan” och förmodligen göra några personer fruktansvärt upprörda. Det är helt OK – bloggaren står för sina åsikter och andra får ha sina.

Here we go!

 Det handlar lite grann om samma sak som bloggen om ”Proffsdemonstranter och extremfeminister” från den 6 juli. När det liksom går för långt. När i brist på större eländen i samhället så ska minsta sak uppförstoras och göras till ett megaproblem.
I Sverige! År 2017! Ett klart tecken på Ilandsproblem.

Bloggen 6 juli handlade om hur ”gubbslem” blir helt OK att säga och om att män aldrig någonsin kan bli jämställda – honnörsord för vissa kvinnor.
D v s – det handlar inte om jämställdhet för de här kvinnorna utan om att trycka ner alla män som banne mig inte ska tro att de kan yttra sig om feminism och jämställdhet även om de delar samma åsikter och vill kämpa för lika villkor.
Bloggaren föreslog att det kan var någon form av personlig vendetta – och det mest absurda:
Det leder absolut inte till någon förbättring på området jämställt samhälle!

 Nu har det åter varit Pridevecka i Stockholm och för bloggaren är det naturligtvis helt OK. Hon höjer knappast på ögonbrynen för något som inträffar eller tillhandahålls under den veckan. En kul grej! I alla fall för oss i Sverige. Lite fest en vecka om året.

MEN – det viktiga för alla aktiva inom Pride vore hellre att satsa mycket mer på internationellt arbete. Det kanske görs redan men det kan med största sannolikhet göras betydligt mer.
Skapa debatt och hjälpa medmänniskor i länder där bara en sån sak som att hålla handen är förbjudet på allmän plats och där homosexualitet är förenat med dödsstraff.
Det är då bloggaren tänker på Sverige och Ilandsproblem…

För ÅH, SÅ SVÅRT allt är i Sverige på området HBTQ! I DN Ekonomi den 30 juli fanns ett reportage med titeln ”HBTQ-rättigheter stannar ofta vid rekryteringen”

Artikeln inleds så här, citat: ”Diskrimineringslagen kräver att fack och arbetsgivare aktivt förebygger diskriminering och säkrar lika rättigheter och möjligheter för alla anställda, oavsett könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning”.

Sen fortsätter artikeln med fackföreningen Ledarnas Ellen Landberg, kallad mångfaldsexpert i tidningen, som påpekar hur svårt det är för HBTQ-personer att komma till sin rätt på jobbet och hur dåligt ”regnbågschefer” kan bete sig.

Läser man så inser man sannerligen hur krångligt det måste vara för chefen att ”på rätt sätt” berätta för arbetskamrater t.ex. att en kvinnlig anställd snart ska bli deras manliga arbetskamrat.
När bloggaren läser det hela känns det som om inget sätt är OK…. Det är väldigt personligt för var och en och chefen måste gå på tå verkligen för att inte kränka personen, enligt vad bloggaren förstår av mångfaldsexperten.

Ellen Landberg säger också, citat:

”Ett könsneutralt språk gör skillnad för om alla ska känna sig bekväma i en grupp, framhåller hon. Ett första steg är förstås att sätta stopp för homofobisk jargong.

Men också sådant som att alltid välja ord som ”partner” och ”sambo” framför make/man eller hustru/fru, liksom att konsekvent använda ordet ”hen” i stället för hon/han, och ”en” i stället för man. Likaså att använda könsneutrala begrepp i bilder och texter internt och externt.”

Bloggaren blir helt matt och tänker på hur kränkande det måste vara för alla möjliga människor på alla möjliga olika sätt! En arbetsplats kan ju bestå av så otroligt många människor med olika sätt att vara.

Som när chefen bjuder in till fest med respektive – och där sitter änklingen och blir ledsen. Och stackars Sara som just blivit singel – hon mår inte alls bra av att inte ha någon att ta med. Oavsett sexuell läggnings så att säga.

Eller alla andra kränkningar som kan uppstå på företag för chefer att ta tag i!
Sjuka, funktionsnedsatta, utbrända, för lågutbildade, för högutbildade, överviktiga, väldigt smala, de med språksvårigheter av olika slag, de med drogproblem, blyga, högljudda, dom som är för på och dom som aldrig hörs.
Hur kommer alla dessa till sin rätt utan att kränkas!?

Ilandsproblem, var det ja…
Artikeln från DN – hittar ni på nätet HÄR!

Att hitta rätt formulering för chefen eller att förstå vem man har att göra med är inte lätt! Bara ”homosexuell” gäller inte längre utan det finns en uppsjö av begrepp att ta hänsyn till – ickebinär, intergender och pansexuell är bara några ur RFSL:s  Begreppsordlista som du finner HÄR!

Utöver dessa kanske mer vedertagna läggningar finns det en hel del andra – det finns de som tänder på näsor, bajs, spyor m.m. 17 olika läste bloggaren någonstans – över 100 på ett annat ställe!
Bloggaren hittade en lista på nätet med titeln ”Hela listan av sexuella böjelser…” men väljer att inte länka dit. Är ni intresserade får ni kolla den själva.

 Om vi alla beter oss så bra som vi kan mot varandra så är det en väldigt bra början!  Om vi har ett trevligt språk i allmänhet mot andra, om vi inte trycker ner någon över huvud taget, om vi ser varandra som de medmänniskor vi är – innanför pannbenet och inte beroende på utseende, klädsel eller sätt att bete sig – så hjälper det nog rätt mycket!

Varför försöka hitta problem där de inte finns? Nu utmanar bloggaren verkligen för hon vet också att det ser väldigt olika ut även här i Sverige. Öppenheten och solidariteten är inte självklar överallt.

Så Pride, visst – som en kul grej och viktigt bland väldigt många andra viktiga saker i Sverige.

Och JOBBA MER FÖR PRIDE INTERNATIONELLT!!
InterPride, skriver så här, citat: ”Our members produce Pride events around the world for people identifying as Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender, Intersex (LGBTI) and/or other emerging sexual identities.
Our shared vision is a world where there is full cultural, social and legal equality for all.
Our mission is ”empowering Pride organizations worldwide”.  
Sidan hittar du HÄR!

VAR RÄDDA OM VARANDRA! ÄLSKA MER – HATA MINDRE!
MED LITE MER  AV KÄRLEK OCH VÄRME SÅ LÖSER SIG VÄLDIGT MYCKET!

KRAM PÅ ER!

Korset är symbol för mycket och även för döden.
Bloggen handlar idag om att ha fått ett liv men att välja att avbryta det. Inte vilja leva längre. Att ta sitt liv.

Knappast någonting är väl mer förgörande och tragiskt än när någon väljer att ta sitt liv.
 Någon känner att det liv han eller hon har fått är så tungt och så svårt att det inte går att klara av. Personen väljer döden istället för att fortsätta leva.

Den som brukar läsa den här bloggen vet att skribenten hyllar livet och brukar uppmana alla att LEVA.  Verkligen leva – ta chanser, våga språnget, leva ut, göra allt det där du önskat att få göra medan tid är, vara liten galen – ja, verkligen leva.

Då kan det kännas ofattbart när någon väljer att ta sitt liv. Sätta stopp för chansen man fått. Sluta i förtid, så att säga.

Men bloggaren vet hur det är. Förstår känslan. Har själv varit där. Den där känslan, som efteråt kan verka helt absurd och ofattbar – men som var där då:

Känslan att ingen utväg finns.

Allting, precis allting är så svårt och så svart att det inte går längre. Man orkar inte mera. Då i det mörkaste mörka uppenbarar sig den där fruktansvärda känslan av att – jo, det finns en utväg. En sista utväg – att göra slut på alltihop.

Bloggaren har varit där. När det var som värst. Som mörkast och svårast. Då var det en skön känsla att tänka så. Att slippa. Att fly. Att få lindring när ingen annan hjälp fanns att få. Lindringen att avsluta sitt liv.

Bloggaren lever. Hon valde inte det som då kändes som det enda möjliga – och som strax efteråt och även idag, känns oerhört skrämmande och helt uteslutet – att begå självmord.

Varför valde hon då livet? Jo, hon tänkte på sina barn. På vad barnen hade sagt till henne. Hur mycket hon betydde för dem och hur mycket de älskade henne. Hon kunde inte lämna sina barn! Kärleken till dem var för stark.

Bloggaren hade tur för bloggaren älskar sitt liv. Älskar att leva och är väldigt rädd om livet. För livet har ett slut en gång, trots allt, och det gäller att ta tillvara varje stund som om den vore den sista.

”Årligen begår cirka 1 100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen.”
Så står det på Socialstyrelsens hemsida.
Så här står det också, citat: ”Under det senaste decenniet har självmorden minskat i alla åldersgrupper utom bland personer under 25 år.”

Vad kan man då göra som medmänniska? Kan man göra något över huvud taget? Bloggaren tänker själv på att saker som uppmärksamhet, hålla koll, fånga upp signaler och förstå ”rop på hjälp” är viktiga. Vara rädda om varandra, värna om inte bara familj och vänner utan även människor i närområdet, grannar, arbetskamrater o.s.v.

Men det är inte lätt. Ibland kommer självmordet till synes som en blixt från klar himmel och anhöriga liksom vänner står där bestörta och chockade utan att ha förstått hur allvarligt det varit, kanske inte märkt något alls.

  Det finns en organisation som försöker se till att minska antalet självmord – Suicide Zero!
Sucide Zero skriver ”Varje år tar över 1 500 människor sitt liv i Sverige. Det är nära sex gånger fler än som dör i trafiken.… ” (Siffran är högre än Socialstyrelsens men det är möjligt att Socialstyrelsens siffra är gammal, bloggarens anm.)

På Sucide Zeros hemsida kan du få råd och du kan även lära dig exempel på hur den suicidala processen kan se ut. (Bild från Suicide Zeros hemsida).

På Suicide Zeros hemsida finns också möjlighet att stödja organisationens verksamhet liksom att ge minnesgåvor, en gåva till minnet av någon som tagit sitt liv.
Bloggaren kommer att hedra minnet av Jack Berggren som tog sitt liv endast 22 år gammal. Vila i frid Jack.

Du kan också lämna en minnesgåva över Jack eller någon annan genom att klicka HÄR!

Bloggaren tror också att medmänsklighet, värme och att bry sig om – är viktiga delar.  Att inte blunda för det som sker.
Att våga fråga hur någon mår. 
Att trösta.
Hjälpa någon att ta sig upp igen.

”Ta ett djupt andetag. Det är bara en dålig dag, inte ett dåligt liv.”
Att bry sig! Att sträcka ut en hjälpande hand!
Men också att låta människor få vara som dom är.
Vara mer vidsynt, inte så fördömande. DU DUGER!! Glöm aldrig det!

Ett bra sätt att leva livet är att leva livet mera kärleksfullt. Älska mer och hata mindre. Kramas mer – slåss inte alls. Knip igen munnen när de spydiga kommentarerna eller de elaka orden är på väg och försök att se det positiva och ljusa i det som händer runt omkring dig istället. Ett mynt har två sidor och glaset är antingen halvtomt eller halvfullt! Välj själv och välj rätt! Välj vänlighet, omtanke och kärlek. 🙂

Ta hand om dig själv men ta också hand om andra! ”Vänner är änglar som lyfter upp oss när våra vingar har glömt hur man flyger”.

Se till att den som tappar sin ballong – får den tillbaka, eller en helt ny!

Tänk efter på hur roligare livet blir när man är positiv och tänker gott om människor – än när man går runt med ett mörkt och bittert sinne med förgörande tankar om andra. Tänk på hur smittande ett leende är och hur gott det värmer i hjärtat att mötas av ett sådant.

Älska mer – hata mindre. Var rädda om er och om varandra! Livet är så kort – gör resan så varm, solig och lycklig som du bara kan! KRAM på er!

TACK mina älskade barn för er kärlek!

Så ser den ut – en av de värsta sjukdomar du kan drabbas av! En sjukdom som du fixar till alldeles själv och som gör att du mår sämre och sämre och sämre!

Och det värsta av allt – det finns ingen medicin som botemedel!

Ingen doktor kan hjälpa dig!

Men det bästa av allt – DU KAN!!
Du kan bota sjukdomen – själv!

Bloggaren pratar om den här hemska åkomman:

SVARTSJUKA!

Svartsjuka äter dig levande om du låter den gå för långt! Och det handlar om det här: Att inte lita på varandra. Att oroa sig och ständigt behöva ha koll – även på sådant du inte har med att göra. Harmlösa saker, bagateller som du uppförstorar!   Egentligen har du förmodligen ingen anledning att vara svartsjuk – ändå tror du det!
OCH – VARNING! Om du inte gör något åt din svartsjuka så är snart din relation ett minne blott!

Svartsjuka kan yttra sig på många olika sätt. Kontroll, stalking, ”förhör” och när män blir svartsjuka – tar en del till nävarna… Bloggaren såg igår ett program i SVT om O J Simpson och blev förskräckt. Så här såg hans fru Nicole ut med jämna mellanrum… Hon blev till slut dödad. Fruktansvärt!
Då är man sjuk – sjukt svartsjuk! Då behöver personen som svartsjukt slår och dödar hjälp utifrån och klarar inte att bota sjukan själv.

Men den som är ”vanligt” svartsjuk kan och bör klara upp sina problem själv. Det handlar om självinsikt och det handlar om osäkerhet och dåligt självförtroende.

Och när du svartsjuka man eller kvinna fått din relation kraschad – kanske på grund av svartsjuka eller kanske av andra orsaker – så kan svartsjukan fortsätta att florera i din kropp. Du vill inte acceptera att förhållandet är slut. Vägrar ge upp kvinnan eller mannen du förlorat. När inte ”tigga och be” hjälper så blir du ARG – svartsjuk och arg.
Träffar din expartner sen en annan – då exploderar svartsjukan med full kraft!

Ett riktigt uselt sätt som kvinnor kan ta till är att prata illa om den f d partnerns nya kvinna. Den engelska texten säger ungefär så här:
”Vi sprider rykten och skitprat för våra egna liv är så olyckliga och dåliga.”
Något som folk ser igenom på en gång och får dessa skitpratare att framstå som patetiska och pinsamma.

Är du tillräckligt svartsjuk på din expartners nya liv – och ni har barn ihop – så går du över gränsen och kastar in barnen i det sjuka!

Det finns ett mycket obehagligt sätt att ”straffa” sin f d partner på för att han eller hon gått ifrån dig – barnen blir kastklabbar.
Man bråkar med expartnern om allt kring barnen. Kanske förvägras den före detta partnern att få träffa sina barn. Med hot, hat och hämnd vill man straffa den partner som lämnat en.

Det går så långt att den svartsjuka pratar illa om den andra föräldern inför barnen! ”I told my kids how shitty their dad is becuase I’m jealous of his new life and his new wife. I’m SUCH a good mom.”

Helt förkastligt och kommer bara att slå tillbaka på dig själv.

Och varför nu denna sjukdom? Varför denna svartsjuka? Vad beror den på? Jo, det här: Osäkerhet! Du har dåligt självförtroende. Tror dig vara sämre än andra och särskilt sämre än den nya som din f d partner har träffat. Du blir kontrollerande, otrevlig, gör dina barn illa genom att prata illa om deras pappa (eller mamma), pratar illa om allt som har med expartnern att göra, svartmålar hans/hennes nya partner.
Du förstör livet men inte för den eller dem du avser, utan bara för dig själv.

Du blir en bitter, olycklig människa. 

Så sanna ord: ”Holding onto anger is like drinking poison and expecting the other person to die.”
Precis som med svartsjuka – du drabbar bara dig själv!

Så budskapet är rått: ”Dear Ex-wife, Please move on. Divorce means it’s over for you.”

Så sanna ord! Lätt att skriva och läsa men svårare att ta till sig kanske och att börja leva efter.

Bloggaren vet vad hon talar om. Hon har också drabbats av svartsjuka. Hon har också haft riktigt dåligt självförtroende och känt sig osäker. MEN – hon har tagit tag i saken och värderat upp sig själv.
Bloggaren vet hur det är att bli lämnad. Att bli sviken efter många år. Att se mannen i ens liv gå och se honom börja ett nytt liv med en ny kvinna.
MEN – det som inte hände då var: svartsjuka. Bloggaren blev inte svartsjuk! Inte ett dugg! Trots att den nya var bra mycket yngre så tittade bloggaren sig i spegeln och sa: – Du är mycket snyggare, mycket roligare, mycket klokare och mycket bättre! Så låt honom gå bara! 🙂

För bloggaren känner sig säker och är stark. Hon har numera ett gott självförtroende och bitterhet ligger absolut inte för henne.

Så du svartsjuka kvinna eller man – SLÄPP DET HELA OCH GÅ VIDARE!
Låt inte expartnerns och dennes nya liv få förstöra en enda dag till av ditt liv! Du kan ändå inte göra ett dugg åt saken. Lägg energi på något annat – dig själv och ditt nya liv till exempel!

Titta dig i spegeln och säg till dig själv:  – Fy tusan vad bra du är! Lev livet nu! Du är stark! Du är bäst!
Det kommer att göra underverk. Hjärnan hör vad du säger och tar in det!

Till processen hör också det här:

Tänk så här också: Dina problem och misstag från igår är nu bara minnen men också lärdomar. För det är nämligen så här också…

Bloggaren gick vidare efter att ha blivit övergiven – med gott mod och med inriktningen att leva ett skönt ensamliv framöver. Men det blir inte alltid som man tänkt sig…
För drygt två år sen slog något ner som en bomb – NÅGON slog ner som en bomb i bloggarens liv. Vänder upp och ner på allt. Bloggaren fick ett nytt liv
som gör att hon dansar i köket till Spotify näst intill varje morgon!Som får henne att dra på ljudet extra högt när hon spelar låten med Hollies med texten som bara är HON!:

I used to think I was livin’
Baby, I was wrong
No, I never knew a thing about livin’
’Til you came along
Now I can breathe, I can see, I can touch, I can feel
I can taste all the sugar sweetness in your kiss
You give me all the things I’ve ever missed
I’ve never felt like this
I’m alive, I’m alive, I’m alive

Livet förändras.
Livet går vidare.

Lyckan kommer,
Lyckan går,
Den som fattar lyckan får.

Till sist måste bloggaren lägga ut några bilder på familjen Berglinds fina stockrosor som växer utanför deras antikaffär i hörnet Nygatan/Skepparegränd i Arboga.

Vackert eller hur!?

Sköt om er nu och lev livet!
Låt inte en minut till av det förflutna förstöra din dag eller resten av ditt kommande liv!
Bota svartsjukan!
Släpp taget, gå vidare och underbara ting kommer att hända dig!

Har ni tänkt på hur mobiler kan göra en galen!

Hur grejen att ständigt vara uppkopplad gör en tokig!

Vid matbordet…

I sängen…

Ständigt hålla koll! Är det inte senaste världsnyheterna så är det vad kompisarnas kompisar har för sig!

– Varför svarar han aldrig då???

– Och vad tusan håller HON på med!!??

Aldrig fri…
Fullständigt utpumpad!!

Helt okontrollerbar…

MEN – det finns en mycket enkel utväg!!

Tja, du behöver ju inte göra dig av med mobilen helt.
Det finns bättre sätt…

och YES!!! 🙂

Äntligen fri!!!! 

FRI – utan att behöva oroa dig över grannens besökare, vems som söp sig fullast i helgen och om killen du trånar efter gjort det IGEN med väninnan… DU ÄR FRI!!! YES!!!

SÅ skönt du kan sova sen!

Mobilfri zon! Ja, du behöver ju inte gå till överdrift. Stäng av en natt, ett dygn, två – och märk hur lycklig du blir! FRI att göra så mycket annat och – att ÄNTLIGEN få sova! 😉

Nu till allvarligare saker….
Att mista ett barn.

Att mista ett barn – då tänker man antagligen på att barnet dör – men det tänkte inte bloggaren ta upp nu. Utan att mista ett barn som fortfarande lever.

Det har gjorts filmer om det – och det har skrivits böcker…

Det handlar i dessa fall om hur en av föräldrarna olagligt ser till att den andre inte får träffa sitt barn mer. Rövar bort barnet, gömmer det, ser till att månader och år går utan att barnet får träffa sina båda föräldrar.

 Det kan ligga allt möjligt märkligt bakom sådana beteenden och ett av det värre anser bloggaren är när barn används som brickor i spelet mellan man och kvinna.

Bloggaren känner till kvinnor som av ilska vid en separation och svartsjuka över mannens nya liv förvägrar honom barnen. Helt olagligt och fel förstås – men det händer – igen och igen och igen.

Ett fullständigt oacceptabelt beteende förstås –  och som bara kan sluta med elände. Och till syvende och sist så blir barnen de stora förlorarna. Skamligt! Skäms på dig mamma!! 🙁

 
Sen finns det barn, vuxna sådana, som gör en annan variant:
Lämnar sin familj… Utan synbar anledning. Utan att föräldrar och syskon förstår. Bara bryter kontakten. Utan en chans för de anhöriga att förklara, trösta, klargöra – att över huvud taget fatta vad som händer…

Utan ord… Bara går…

Bloggaren vet hur det här känns och gråter tyst om natten…

Till barnet, men också till den man som trots allt som händer ger bloggarens liv värme och lust, ges dessa bilder:

*******

”Om bara du kan se hur jag ser dig
Allt för dig
Bara du
Allt för dig
Bara du”
*/

ÄLSKADE FLICKA hör av dig!

Och lite extra till HONOM:
Det här också:       Sant!

Tack du fina man för att du finns! Ett sådant möte ”happens once in a lifetime” – i alla fall för bloggaren!

Till sist måste nog bloggen lättas upp med lite ordsnokeri! Vet inte om fler har retat upp sig på den nya rubriksättning som vissa tidningar börjat med!? Bloggaren har!! 🙁

Här är ett exempel:
Det är ”efter vilda polisjakten” som retar bloggaren!
Plötsligt ska det uttryckas så. ”Upptäcker hemska missen”, ”Får se det otäcka” och liknande. Bloggaren spyr!!

Förutom att det är töntigt så skulle rubriken i bilden ovan bli både kortare och bättre med texten – ”efter vild polisjakt”.
Jo, bloggaren tar nog i lite nu och det är väl inte hela världen vad Aftonbladet skriver. Men men, hon kan tänka sig att en och annan håller med. Tankarna går bland annat till Mia Pettersson. Vad säger du Mia!? 😀

Ha det bra nu kära läsare! Stäng av mobilen och logga ut emellanåt – livet har en hel del annat att ge! 😉

ÄLSKA MERA – HATA MINDRE!
LIVET ÄR FÖRBANNAT KORT! GLÖM ALDRIG DET!

*/Lisa Ekdahl hör ni sjunga ”Om bara du” – HÄR!