Feel in the Blogg

 Så där ja, del 2B kommer redan!! 

Och jag låter nog bilderna få tala för sig själva – med några undantag!

***

Gluggar för fönster upptagna! 

Fönsterrutor ska det bli här också – på det f d lilla garaget. För garaget kommer att bli entré med badrum!

Och en som fixar till det där med rör och badrum är Folke Björndahl! Jodå, här blir det snart ett härligt badrum!

Vattnet drogs in igår!

Inuti själva bostadsdelen då – hur ser det ut där?

Med lite fantasi kan man nog få till hur det kommer att se ut snart!

Vi som bor i huset intill har det lite trång på vår uppfart just nu… 🙂 Men med den fart Gustav Öberg, den nye ägaren till den f d kiosken, Köpingstullen 3, håller så är snart grushögar och byggmaterial ett minne blott!

Ett gammalt hus i förvandling!

Jag fortsätter att berätta vad som händer!
Jag lovar!!

Är jag nåt glad, då?? – Jaa då! Lika glad som tidigare!

Efter allt byggdamm kör vi lite äpplen på slutet! Ha det gott! Fler rapporter kommer! Håll utkik!

Maglemer!

Den 17 juni 2018 skrev jag del 1 och nu är det dags för del 2! För nu börjar det hända saker!

Dokumentet här ovan är från 1893 då man gjorde en ombyggnation av den gamla tullstugan med anor från 1600-talets slut.

Så småningom såg huset ut så här:

En del av hur Stora Nygatan i Arboga såg ut för över hundra år sedan:

Järnvägshotellet till vänster och tullstugan intill Glasblåsargården på höger sida.

1951 förvandlades det lilla tullhuset till kiosk och sen dess har utseendet på huset sett ut så här: Faktiskt en väldigt ful byggnad – och ett gammalt förstört kulturarv! Förstört för tid och evighet – tills det en dag jämnas med marken…

INTE DÅ!! För jag sålde huset till Gustav och Angelica Öberg som nu förverkligar min dröm – en dröm som också kom att bli deras!
Den dröm jag haft sen pappa köpte huset 1986 – att återställa det till sitt forna ursprung.

Nu har Gustav fått bygglov och självklart satte han igång direkt!

Mäta –
och få till det!

Fundera lite… Diskutera lite…

Åsså på’t igen!

Vänner som kan hjälpa till är bra att ha. Thomas Andersson, mera känd för Arbogaborna som ”Ketchup” är en skicklig yrkesman.

Här följer lite murarjobb! 

Inuti ser det förstås fortfarande ut så här: När den nya väggen är murad och de nya fönstren på plats kan interiören börja göras i ordning.

Fönstren ja, det blir tre till antalet mot Östra Nygatan. Istället för dörren på ritningen från 1893 blir det ett fönster på mitten av huset. 
Den nya ingången kommer att bli från baksidan.

Fortsättning följer!

Och där står jag mitt emot och fotograferar! 🙂
Är jag glad då, tro?? Överlycklig!!

Det kommer mera så småningom! Jag lovar!

Idag ska det handla om DNA!

Jag lovade ju en uppföljning av bloggen ”Who the hell are you!!??” från den 16 juni.

 För jag spottade i provröret – och skickade sen iväg det för DNA-test.
Så vad blev resultatet!? Vem tror ni att jag är!? 
Och vem trodde jag att jag var!?
Tja, en del visste jag ju redan innan. Att pappa kommer från en arbetarsläkt i Södermanland och från mamma har jag fått bondegener från Östergötland. Men sen då!? Vad mer??

Nu vet jag! För nu har svaret kommit!

Jag blev verkligen förvånad och glatt överraskad!
Fröken Linde är 41 % skandinavisk  – men hela 37 % brittisk! Hurra!

Och dom där andra 5 regionerna då? Jo, så här fördelar sig fröken Lindes DNA: Skandinavien och södra delen av Sverige – 41 %. Det stämmer precis – för södra delen omfattar Södermanland och Östergötland. Men sen såg det ju ut så här:  Finland och Ryssland 13%!
Ryssland!! Tänk om jag har en förfader som var kosack!! Det är kanske därför jag är lite vild av mig! 🙂

 ”Europe West 6%” – det är väl kanske vallonerna som gett mig mitt mörka hår och min bruna ögon!

Mer då? Dom där små procenten – var hamnar mitt DNA då? 
Kolla där nere till höger på världskartan!! Vad är det för ställe, alldeles intill Australien!?

Papua Nya Guinea!!
”Melanesia <1 %” står det.
Det stämmer säkert också. Jag tänker på urmodern som fanns en gång – någonstans långt borta – och som vi alla människor härstammar från.

Väldigt roligt och väldigt intressant var det att få veta lite mer om sitt ursprung för en femhundring ungefär! Gör det du också! Gå in på Ancestry.se och läs mera! Enkelt och lätt att få veta mer om sina rötter!

 Dessutom får du veta vilka nu levande släktingar du har och kan leta upp dessa på nätet! Jag hittade över hundra sysslingar och bryllingar i England, Skottland, Wales och på Irland! Jätteroligt!

Jag tycker att det är särskilt kul att jag är nästan hälften brittisk eftersom jag har kommit att älska England och Storbritannien.
 Hannah i Goathland, England, kallar mig sin syster i Sverige och jag säger min engelska lillasyster till henne. Och vem vet – vi kanske faktiskt är släkt!

Nu känns det ännu mer spännande att resa till UK och bo på ”Aidensfield Arms” – Hannahs och hennes föräldrars Goathland Hotel! Klicka HÄR om du också vill åka dit! Eller i alla fall läsa lite mer om detta underbara ställe!

Snart bär det av! För nu är det snart dags för lite ”peace and love” igen!!

Till helgen är det:
Så nu är det dags att börja drömma lite:

Nu vet jag mer vem jag är! Härligt med rötter som förgrenar sig och nya släktingar och vänner.
Apropå det. Var rädd om vänskapen. Vi ses!

Ja, vad kan man hitta i gamla hus? Om det funderade jag i förra bloggen – och svaret kan vara gamla tidningar!

Nu kör vi!!

I gamla hus kan det finnas gamla tidningar! För tidningar tätade man med förr i världen då man byggde! I den gamla tullstugan hittades tre stycken Arboga Tidning från 1926.
Tidningen då bestod av bara fyra sidor – ett hopvik liksom.

För 10 öre fick du ett lösnummer! Intill kommunikén om ångfartyget Prins Carl kan man läsa att en helårsprenumeration kostar 10 kr! Trefjärdedels år 7:50, halvår 5 kr, kvartal 2:50 och för en månad fick du betala 1 kr!

Sen fanns det ju erbjudanden också – lagom till julen 1926! För månaden december fick man även julnumret för 1 kr!

Ja, vad kunde man då få till sig för nyheter år 1926 i Arboga med omnejd? Jo, såväl lokala nyheter som från riket i övrigt. Se bara!
”Rättegångs- och Polissaker”!
”Arboga Rådhusrätt idag:
En fyllerist bötade 10 kr.

För fylleri och olaga gårdfarihandel bötade en annan person sammanlagt 20 kr.

En cyklist, som åkt på fel sida av gatan, ej givit signal och ej hörsammat polisens uppmaning att stanna, bötade för dessa förseelser 15 kr.

Överdådig framfart. Målet mot bokbindaren Johan Alfred Kjellberg från Köping förekom ånyo. Fyra vittnen hördes, som alla intygade, att Kjellberg inte givit signal samt att han framfört bilen med stark fart.
För inkallande av ett vittne, begärde och erhöll uppskov till den 27 december. 
Svaranden hade som bekant med sin bil påkört exekutionsbetjänten A. Östlund härstädes med påföljden att denne fått hörseln betydligt nedsatt.

Till äktenskapsskillnad dömdes mellan grovarbetaren O.M.Thofeldt , Sandviken och hans maka, född Dessle, Arboga.”

Allvarliga ting! 🙂 Och det finns fler – i en annan av tidningarna! Om en cykeltjuv på Nygatan i Arboga minsann!!Och om högljudda Örebroare. Ja, det vet man väl hur Örebroare är… 🙂

 
”För fylleri och oljud bötade en person från Örebro sammanlagt 30 kronor.

Cykeltjuven dömd. Den för cykelstölden på Nygatan härstädes påskafton häktade lösarbetaren Julius Ivar Harry Karlsson från Brännkyrka församling slutrannsakades.
Svaranden vitsordade sina tidigare lämnade uppgifter, att han vid stöldtillfället varit nykter m.m.
Även medgav han, att cykeln var värd 60 kr.
Åklagaren yrkade ansvar för första resan stöld samt bedrägeri mot den fru i Kungsör, hos vilken han bott utan att betala.
Cykelns ägaren hade intet yttrande.
Den häktade var synnerligen blek och föreföll mycket lidande. Han svarade dock klart och korrekt på alla frågor. Sin moders namn kunde han emellertid icke upplysa om, endast faderns.
Domen löd på två månaders straffarbete för stölden och 50 kr böter för bedrägeri.”

Det må jag säga var hårda bud!! Två månaders straffarbete för en cykelstöld på Nygatan i Arboga. Det var den gamla goda tiden det. Idag försvinner cyklar varje dag och polisen lägger ner ärendena…

25-öresförfalskare i Västerås!
För det fick grabbarna Hellstrand och Wannberg 6 månaders straffarbete vardera!

Lite från huvudstaden också  – där tidningen talar om ”Ruskigt nattligt drama i Stockholm”.
”Trosakungen dödad vid fall genom ett fönster”.

Intill artikeln om det ruskiga dramat i Stockholm finns lite utrikes rapportering också: ”Kontinentaltåget från Sverige urspårar i Norge” och ”Kinas centrala regering pank.”
Från Colombo meddelas att ”Brittisk ångare i brand i indiska farvatten”.

Insändare fanns minsann i Arboga Tidning på den tiden också! ”Ny pilsnerkrog i Arboga!”
Skribenterna är upprörda över att fröken Selma Svensson, restaurang Runan, ansökt om tillstånd att ”utskänka pilsnerdricka klass II under tre år från den 1 instundande oktober.”

 Något som alltså ogillades starkt av ”Styrelsen för Arboga Nykterhetsvänners Representantförsamling”, som säger sig bestå av 800 medborgare i Arboga stad.
”De enda skäl som tala för beviljandet av ifrågavarande rättigheter äro njutningslystnaden och den enskilda ekonomiska vinningens. Alla samhällsskäl tala emot. Låt vår gamla stad slippa någon ny ölkrog!”

Och vad kunde man då roa sig med i Arboga med omnejd 1926? Här kommer några förslag:

Arboga Biografteater utlovar ”Tony, vild o. galen”.
”I kvinnliga huvudrollen: Jacqueline Logan. Vacker och trevlig. Äventyr med spännande och behaglig omväxling med bovar och alla tillbehör. Bör roa både gamla och unga. Stockh.-Tidn.
Barnförbjuden.”

Lite dans i Valskog kanske!? ”Lördagen den 26 mars å Dansbanan, Valskog. Servering.
Berusade äga ej tillträde.
Kom ihåg Kottiljongdansen på Torsdag.”
”Lilla Helgonet” ges på Arboga Teater. Eller kanske ett besök i Valskogs Missionshus och Missionsförsäljningen där.

Kanske räcker det med en kopp kaffe – giftfritt sådant då… ”Jag mår bra, ty jag dricker alltid Kathereiner istället för det giftiga bönkaffet”.

Eller varför inte gå på auktion i Aspa den 14 april! Kreatur, åkdon och gröda auktioneras ut!
Undertecknat ”Gräsnäs och Valskog 8 april 1926. Hj. Andersson.”

Lite annat som lockade på den tiden:
”Den enda alltigenom svenska motorvelocipeden i lättviktsklass är CAROLUS.
Oöverträffad i styrka, elegans och noggrant utförande. Pris 600 kr.
Ensamförsäljare i Arboga: A. LUTTEMANS JÄRNHANDEL Tel 262″

Lite andra annonser 1926:

Lediga rum och platsannonser: Den översta annonsen fann jag mycket intressant! Vi kollar lite närmare på den: ”2 rum (dubblett) att hyra med eller utan möbler, i min vid Stureparken belägna villa.
O Bäckström.”

Olof Bäckström var alltså fabrikören på Arboga Glasbruk och hans ”vid Stureparken belägna villa” är det hus som kallas Glasmästarvillan i Arboga – Östra Nygatan 2 B. Huset som ligger intill den f d kiosken, Köpingstullen 3.
Glasmästarvillan där fabrikör Olof Bäckström bodde ensam med sin familj ligger till höger i bild. Längre fram på Stora Nygatan skymtar den lilla tullstugan och Glasblåsargården. St Nicolai kyrka ses också.

Annat som hittades i den f d kiosken här om dagen: Ett foto. Vem den sköna damen är förtäljer inte fotot men baksidan berättar vem fotografen är:

Nej, nu orkar jag inte skriva mera för idag! Nästa gång handlar det om DNA!!

Vi ses igen!  Välkommen åter!

Tomten nr 1 i Arboga. Nu skriver vi historia.
Dokumentet här ovan är daterat 1884. I bankfacket fanns ett liknande dokument från 1893 – som visar en annan ombyggnation:

Två olika förslag troligen och det senare, med dörren på mitten av huset, vann.

Slutet av 1800-talet gjordes ritningarna och nu är det dags igen.

Men först lite historia – det som bloggaren vet.
Huset – med fastighetsbeteckningen Köpingstullen 3 – byggdes som tullstuga någon gång kring årsskiftet 1699/1700 och enligt uppgift användes tullstugan mellan åren 1705-1819.
En skylt som fanns i huset när bloggarens far köpte det 1986 säger så här:
”Detta hus troligen uppfört i slutet på 1600-talet var tullstuga åren 1705-1819 – gräns mellan land och stad där alla varor som fördes in och ut i staden förtullades – Nygatan var då ren landsväg och Stureparken betesmark.”

Så här skriver Wikipedia om tullstugor och stadstull, citat:

STADSTULL.

Stadstull var i Sverige en tullavgift som mellan år 1622 och 1810 erlades av den som förde in varor till försäljning i en stad, även benämnd den lilla tullen (för utrikeshandeln betalades en avgift som kallades stora sjötullen).

År 1622 införde kronan ett tullsystem som belade svenska städer med en införselskatt för varor. Tullen skulle tas ut på alla ”ätliga, slitliga och förnötliga varor” som skulle säljas i städerna. Försäljning av varor utanför städerna (”landsköp”) blev olagligt. Denna tull blev kallad ’’lilla tullen’’.
För att förhindra smuggling byggdes tullstaket runt städerna. För Stockholms del utfärdades förordningen om lilla tullen den 20 november 1622. I Stockholm upptogs tull vid en rad infarter till staden, varom namn som Danvikstull, Hornstull, Norrtull, Vintertullen, Roslagstull, och Skanstull ännu erinrar (se Stockholms tullar)…

…Tullen betalades med 1/32 av varans värde. Denna skattesats kom i stort sett att bestå ända till dess tullen avskaffades 1810.

Om någon blev påkommen med att inte använda tullportarna så fick denne en bot på 40 daler. Den som blev tagen på bar gärning med att göra hål i tullstaketet blev straffad med böter på 100 daler första gången och 200 andra gången.

Lilla tullen avvek från tidigare beskattning i och med att alla var tvungna att betala den, så väl allmogen som adeln (som tidigare varit nästan helt skattebefriad). Att adeln också belades med den nya tullen gjorde sannolikt att befolkningen i övrigt lättare kunde acceptera den.
Införandet av lilla tullen skapade av och till hårt motstånd bland främst bönderna, som oftast var de som förde in varor i staden för att sälja. Att alla varor måste föras från landet in till staden för försäljning väckte också mycken ilska, särskilt om man kunde få ett bättre pris bland grannarna på landsbygden…

…Få av tullportarna finns kvar idag, men ortnamn m.m. erinrar ännu om de tullar som fanns. I några fall som i Halmstad och Visby finns rester av de gamla försvarsanläggningarna kvar, vilka samtidigt fungerade som tullgränser och delvis kom att bevaras för att de fungerade just som sådana.

Tullstugan i öster i Arboga finns alltså kvar. Den i väst – Nygatan längst ut mot väster – är idag borta och ingår i ett huskomplex. Det sägs att en del av väggen i den forna tullstugan där är bevarad. Någon som vet?
Bloggaren minns den västra tullstugan som ölpub på 1970-talet.

På den här kartan från 1920 ser ni den pyttelilla tomt som då kallades ”Tomt nr 1” – men som idag alltså är Köpingstullen 3.
Så här fint såg området ut i början på 1900-talet:     Den röda pilen visar var den lilla tullstugan ligger.

   Så här idyllisk var östra infarten till Stora Nygatan i Arboga vid 1900-talets början. Järnvägshotellet till vänster, Glasblåsargården till höger – med tullstugan först.

Stora Nygatan som sen blev bara Nygatan och till slut efter att Stureleden och Centrumleden krossat idyllen – Östra Nygatan.Här syns landskyrkan, St Nicolai kyrka, i bakgrunden och Glasmästarvillan längst till höger.
Bakom Glasblåsargården, in på gården, syns en länga där det idag finns garage. Den längan innehöll dass och vedbodar för glasblåsarna. Bakom denna länga fanns ett stall och en liten verkstad.

Efter att huset varit tullstugan användes det som bostad. När Arboga Glasbruk fanns i början av 1900-talet bodde Reinhold Asplund med maka Sofia där.
Reinhold Asplund arbetade som kusk för Olof Bäckström, fabrikör på glasbruket. Olof Bäckström med familj bodde i den vita s k Glasmästarvillan – idag Östra Nygatan 2 B – medan arbetarna, glasblåsarna, bodde i det hus som bloggaren också äger – den s k Glasblåsargården, Östra Nygatan 6.
I Olof Bäckströms testamente står inskrivet att kusken Reinhold Asplund skulle få bo i den f d tullstugan till sin död.

Mitt emellan dessa fastigheter kom alltså den lilla tullstugan att hamna.  Från att ha legat som en tullgräns mellan land och stad – med åkrar och ängar runt omkring och landskyrkan, St Nicolai Kyrka, intill – – hamnade det lilla huset mitt i den moderna verkligheten. Numera med bostadshus runt omkring liksom restauranger.

Via den förra ägaren Elsbeth Larsson, vet bloggaren att Elsbeths far Harald Andersson fick tullstugan att göra om till kiosk när Arboga kommun ville åt hans mark. Harald Andersson ägde en bensinstation med tillhörande kiosk i det som idag är hörnet Östra Nygatan/Vikingagatan. Det sved säkert i såväl hjärta som plånbok på Harald Andersson att mer eller mindre avtvingas den lukrativa verksamheten intill stora vägen in mot Arboga – men han fick ju sin kiosk i alla fall…

För som kiosk är det nog många Arbogabor som minns huset. Bloggaren har hört många berättelser om inköp av godis i den lilla kiosken. Kiosken kom till på 1950-talet och fanns nog kvar en bit in på 70-talet möjligen.

Kiosken, ja – men nu är det dags igen för ombyggnation! Äntligen! Så känner bloggaren som tycker att det var ett verkligt helgerån att kommunen gav sitt tillstånd till att förstöra detta kulturarv!

Bloggarens far köpte huset 1986 och efter att det då stått tomt några år hyrdes det bl.a. som garnaffär, loppis och keramikaffär. Arboga Låstjänst höll till där några år och efter det blev det en liten verkstad för möbelrenovering.

Nu är tullstugan såld! Och bloggaren får se sin dröm gå i uppfyllelse! För köparen har precis samma idéer som bloggaren vad gäller detta lilla fina hus. Han inser värdet och vill återställa huset till sin forna exteriör. Det ska bli en fin liten stuga igen – återställd, reparerad och uppfräschad. 

Det lilla huset ska få revansch!  Från ful, misshandlad kiosk till en bostad igen – och på ett försiktigt vis med så många gamla detaljer som möjligt bevarade.
När nycklarna till huset är överlämnade och bloggaren tillfrågat köparen kommer hon att gå ut med hans namn här.

Lite av interiören på Köpingstullen 3 – tullstugan – kommer nu. Dörren in! Den riktiga dörren in!
Dörren in döljs idag av ett tillbyggt garage. Garaget kom till på senare år, kanske 70-talet?
Inne i garaget finns porten!

Sesam öppna dig!

Dörren från andra hållet.

På väggen intill något som var kamin eller liknande:

Vi tar trappan upp till den del som är bevarad i ursprungsskick. Bloggaren kan mycket väl tänka sig det här lilla rummet som sovrum.
När Joakim Sparv som skriver för ”Sparvens Arboga” hälsade på för att skriva om huset bjöd bloggaren på förfriskningar här uppe!   Sparvens Arboga” är en lokal nättidning som finns på Facebook! Gå gärna in och titta i den!

Utsikt från fönstret mot Stureparken.

Är det inte en idyll, så säg!

 Hade bloggaren haft pengar hade hon själv rustat och byggt om men så är inte fallet. Nu kommer visionerna och drömmarna ändå att gå i uppfyllelse vilket bloggaren är mycket tacksam och lycklig över.
Bloggaren kommer att följa arbetet och dokumentera det hela – för att till slut förhoppningsvis kunna visa er en nygammal fin liten villa, ett historiskt kulturarv, mitt i stan!
En öppning mot någonting nytt och ändå gammalt och unikt.VI SKRIVER HISTORIA!

Slut på bloggen för idag. Titta gärna in igen och följ utvecklingen här – liksom bloggarens andra hyss.  Var rädda om er och om varandra.

Lite handfasta tips om livet känns pest:
”You can’t keep dancing with the devil and ask why you’re still in hell.”
Så sluta dansa!

OBS! Bilderna i bloggen tillhör bloggaren och vill någon kopiera och använda måste bloggaren tillfrågas först! OBS!

Lokalpressen kommer också att följa den historiska händelse om den gamla tullstugan från 1600-talet. En historia som nu tar sin början.
VI SKRIVER HISTORIA!