-Who the hell are you!!??
Ja, vem är du egentligen – och var kommer du ifrån!? Du tror kanske att du vet – men det är inte alldeles säkert!
Det handlar om DNA i bloggen denna gång!
Det görs mycket reklam nu om DNA och släktforskning. Att man med ett enkelt salivtest kan få veta lite mer om var man kommer ifrån – egentligen.

Bloggaren tog chansen!
Igår landade detta paket hemma hos bloggaren.

Sen var det bara att sätta igång! 🙂

  Viktigast var att läsa igenom bruksanvisningen för att veta hur man skulle göra!
Steg 1 är nämligen att registrera sig på Ancestry’s sida på nätet. Detta för att över huvud taget kunna få svar på resultatet av DNA-provet.

När det var gjort var det dags att spotta upp sig!
Eller ur sig… Så här ser provröret ut och sen dreglar man i det lilla munstycket!
Klart!
Nu är det bara att se till att den blå vätskan ovantill blandar sig med saliven.
Det var inte helt enkelt men till slut fick bloggaren till det.

Ner med provröret i den medföljande lilla plastpåsen och sen i kartongen som följde med.

Packat och klart – porto betalt!

Sen var det bara att springa iväg till brevlådan!

6 – 8 veckor kan det ta att få resultatet. Bloggaren är full av förväntan! Var har hon sina rötter egentligen – mörk som hon är!?

När bloggaren var liten kallade hennes pappa henne för sin lilla indiska prinsessa.

Och faktiskt – i småskolan när bloggaren som 9-åringen började på den stora skolgården samlades de stora tjejerna runt henne, stirrade på henne och frågade: – Är du från Indien?
På tjejernas attityd verkade det inte vara någon bra grej att komma från Indien – så bloggaren, då 9 år, kröp bara ihop och svarade inte.

 Det är inte bloggaren – från Indien alltså! Tror hon inte i alla fall…

Det hon vet är att hennes farmors släktingar kom från Gotland.  Och hon vet också att några av släktingarna där nästan hade lite japanskt utseende!
Det skulle ju kunna tänkas att ett skepp från fjärran land ankrade till vid Gotland och att tycke uppstod så att säga. Att en sjöman gick i land en kväll och blev kär i en Gotlandstös. Inte omöjligt alls!

SÅ spännande! Gotland! Indien! Kanske till och med Japan!! Eller så är det precis det som bloggaren redan vet – att hon ”bara” härstammar från en arbetarsläkt i Södermanland och en bondefamilj i Östergötland. Och det är ju faktiskt inte så bara!! 🙂

Vi får se! Bloggaren kommer självklart att berätta här på bloggen om hon möjligen är en ”svartskalle”. Sen i dessa valtider kan man ju undra – bråkig och upprorisk som hon är, den där bloggaren – vilket land hon bör skickas tillbaka till!?

Men hur tillförlitlig är den då? Den där loskan!! Tja, det beror väl kanske på hur man gör den och i vilket syfte.
Alla har väl hört talas om kriminella som fällts efter många år just genom DNA som hittats – men även livstidsfångar som friats efter många år genom DNA-test som visat att fången omöjligt kunde ha utfört brottet han är dömd för.

Tillförlitlighet, ja…

Bloggaren tycker som ni vet om att kyssas!  Och då inte med vem som helst förstås. 😉

Hon blev väldigt full i skratt när hon såg den här bilden på nätet:

”I’ve swallowed so much of your DNA that I think we are now related.”

Så håll tungan rätt i mun – eller i rätt mun(!!) – när du ska göra ditt DNA-test!!  Annars kanske du och din älskling är släkt när resultatet kommer!

Oavsett – keep up the good work – och fortsätt pussas!

Bloggaren har skött sitt test och kan nu lugnt fortsätta pusskalaset!

Vill du också kolla din härkomst via DNA-test? Klicka HÄR och kom till Ancestry!

Psst! Imorgon blir det blogg om Köpingstullen 3 – försäljningen av den f d kiosken i Arboga! Många bilder utlovas!

En liten bit inpå 1900-talet såg Stora Nygatan i Arboga ut så här. Järnvägshotellet till vänster och Glasblåsargården mitt emot. Strax till höger om Glasblåsargården ligger den lilla f d tullstugan – byggd någon gång i slutet av 1600-talet eller början på 1700-talet – Köpingstullen 3.
Alla som kom från Köpingshållet med varor in till Arboga på den tiden – fick betala tull i tullstugan.

Så småningom blev den lilla tullstugan bostad åt kusken Reinhold Asplund. Reinhold Asplund hade varit kusk åt disponenten vid Arboga Glasbruk och i dennes testamente fick Asplund bo kvar i stugan fram till sin död.

 Någon gång, troligen på 1940-talet, gjordes stugan om till kiosk – vilket i bloggarens tycke är förfärligt. Det kan inte ha varit rätt att så förstöra ett kulturhistoriskt minne.

Nu ska den lilla tullstugan säljas. Bostaden är på 55 m2 i två plan. Två rum och toalett nere och två rum uppe. Kallvatten. El indraget.
Tomtarealen är på 70,5 m2. Tomten kan eventuellt utökas genom styckning av tomten intill som har samma ägare.
En vattenskada har nyligen uppstått i toalettutrymmet och skadan är ännu inte åtgärdad.

Bloggaren hoppas att en eventuell köpare ser den potential som finns! Att återställa huset i originalskick vad gäller exteriören men att göra den toppmodern inuti. T ex kök och stort badrum nertill och sovrum plus allrum en trappa upp.

Bil från ”sovrummet”idag:

Senare är ett garage tillbyggt. Garaget skulle kunna rivas för att få en större tomt – alternativt göras om till ett ytterligare bostadsrum.
Den gamla porten till tullstugan finns idag inne i garaget.

Fastigheten ägs av AB ARBOMA i Arboga och intresserade kan sända meddelande på adress: linde@telia.com
Dela gärna denna information vidare till eventuella intresserade.

Bloggaren kan tänka sig en pigg snickarkunnig pensionär som vill ha ett projekt för framtiden! Fastigheten ligger centralt i Arboga med Stureparken intill. 5 minuters promenad till järnvägsstationen och där 1,5 timma med tåg till Stockholm och 3,5 timma till Göteborg.

Gatan i Arboga där fastigheten finns heter idag Östra Nygatan.

Bloggaren hittar inte bara inspiration ur det egna livets bok eller genom att tjuvläsa andras livsböcker. En hel del kommer från tidningar också – såväl gamla, som nya men även ”nygamla” nyheter – som den här ur Dagens Nyheter, torsdag 25 januari 2018 blir till bloggstoff:

”Brevskrivare: De som rymde från Alcatraz klarade sig – jag är en av dem.”

Det handlar om det här: Flykten från Alcatraz! En thriller ur verkligheten som även blivit film med Clint Eastwood i huvudrollen som fången Frank Morris.

Clarence Anglin, hans bror John och Frank Morris flydde i juni 1962 från fängelset Alcatraz och har aldrig återfunnits döda eller vid liv, förrän möjligen nu…

Dagens Nyheter skrev i torsdags om händelsen med anledning av att ett brev blivit känt. Ett brev skrivet 2013 och som börjar så här, citat:
””Mitt namn är John Anglin. Jag rymde från Alcatraz i juni 1962 tillsammans med min bror Clarence och Frank Morris. Jag är 83 år och det är illa ställt med mig, jag har cancer. Ja, vi klarade det den där natten, med nöd och näppe.”

I brevet berättar John Anglin att Frank Morris dog 2008 och Clarence Anglin 2011. Brevet fortsätter:
””Om ni meddelar via tv att jag kommer att få ett löfte om att först sättas i fängelse under högst ett år, och få medicinsk vård, kommer jag att skicka ett nytt brev där jag anger exakt för er var jag befinner mig. Det här är inget skämt.”

Av någon anledning har brevet kommit allmänheten tillkänna först nu, fem år senare. Brevet saknar substans, säger FBI, men det är också känt att flykten anses vara en skam för polisen liksom det faktum att fångarna aldrig har återfunnits.

Redan till julen 1962 ska ett julkort ha kommit till bröderna Anglins mor. ”To Mom, Clarence & John”.
Även senare ska John Anglin ha sänt julkort till sin mor: ”To mother from John Merry Christmas”

Många rykten har florerat. Bland annat att mamma Anglin fick blommor anonymt varje Mors dag fram till sin död. Liksom att bröderna ska ha flytt till Brasilien – vilket det här fotot skulle vara ett bevis på.

Ingen vet med säkerhet vad som hände de tre rymlingarna för snart 56 år sedan. Kanske får vi inte heller veta något mer eftersom brevet som John Anglin ska ha skrivit 2013 publiceras först nu. I brevet står att han är sjuk i cancer och frågan är ju dels om personen verkligen är John Anglin men också om han fortfarande är i livet?

Här en datagjord bild på hur de tre fångarna skulle kunna se ut idag med hjälp av deras gamla foton: Frank Lee Morris längst till vänster, sen Clarence Anglin och hans bror John.

 Men vilka var de tre männen och hur lyckades de fly från det rymningssäkra och ökända Alcatraz?

 Vi börjar med Frank Lee Morris som anses vara snillet bakom den avancerade rymningen. Enligt uppgifter hade han en IQ på 133.
Frank Morris föddes i Washington 1 september 1926. Mamman hette Clara, fadern okänd. Vid 11 års ålder blev Frank Morris föräldralös och spenderade barndomen i olika fosterhem.
Ett av de jobb han hade som ung var att servera mat till fångar i ett fängelse… Morris jobbade också som skomakare och verkstadsmekaniker.  Efter ett antal bankrån och fängelsevistelser hamnade Frank Morris vid 34 års ålder på Alcatraz 1960 – fängelset dit de som ansågs mest kriminella och svårhanterliga hamnade.

John Anglin, född den 2 maj 1930 och Clarence Anglin född den 11 maj 1931.
Bröderna föddes i en familj med 13 barn i Donalsonville, Georgia. Föräldrarna var hårt arbetande jordbruksarbetare. Bröderna hängde alltid ihop och blev skickliga simmare. De brukade imponera på sina syskon genom att simma i Lake Michigan tidigt om våren innan sjön blev isfri.
De började råna på 1950-talet men försökte alltid att begå rånen när butikerna eller bankerna var stängda för att inte skada någon. De använde aldrig vapen. Den enda gång de hade vapen med sig var vid ett bankrån och då var det en leksakspistol.

De häktades 1956 och fick mellan 15 och 20 års fängelsestraff och skickades till Florida State Prison och fördes senare till ett annat fängelse i Georgia. Efter ett stort antal försök att fly transporterades bröderna till Alcatraz, John 1960 och Clarence 1961.

 En fjärde fånge var med att planera rymningen – Allan West, född 1929. Han misslyckades att ta sig ut genom ventilationsgallret i sin cell i tid och blev kvar på Alcatraz. Han avtjänade sitt straff där bara för att strax gripas igen. Allan West dog i fängelse 1978.

Alcatraz så! Så här skriver Wikipedia:

”Alcatraz var ett fängelse på stranden Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco. 

Ön byggdes om till en anläggning för militären i mitten av 1800-talet och blev 1934 ett av världens mest rymningssäkra fängelser på grund av det kalla omgärdande vattnet med starka strömmar.”

Mer från Wikipedia:
”Det finns ändå en grupp fångar som försvann från fängelset och som inte har återfunnits. Då ingen har givit sig till känna och ingen har erkänt sig ha träffat på någon av flyktingarna antas det vanligen att de omkom vid flyktförsöket.
Det normala var att rymmarna antingen sköts eller drunknade i det kalla vattnet.”

 ”I fängelset satt bland andra Al Capone. Fängelset stängdes 1963 eftersom det inte var ekonomiskt försvarbart att hantera eller spekulativt som en följd av rymningarna året innan.
 Fängelset står kvar än idag och kan besökas av turister. Det har också använts vid olika filmer, exempelvis Flykten från Alcatraz, med bland andra Clint Eastwood.
Under de år som Alcatraz var öppet försökte 36 fångar rymma från fängelset. 15 av dessa dog under sina flyktförsök.”

 Flykten då! Hur gick den till!?  Den spektakulära händelsen som inträffade natten till den 11 juni 1962.

Här ses några av de första fångarna på Alcatraz.

Fängelsecellerna såg ut så här:

Så här gick flykten till, citat Wikipedia:
”I över ett år höll de fyra på med förberedelserna, de grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. De visste att ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan skulle leda dem ut på taket av cellbyggnaden.
Här ses några av de ”verktyg” de tillverkade och använde:
När de väl hade gjort hålen tillräckligt stora och kommit ut till lufttrumman, anordnade de en liten arbetsplats inne i lufttrumman där de tillbringade varje natt med att göra flytvästar av stulna regnrockar och de gjorde modellhuvuden som skulle likna dem själva.”
”Modellhuvuden tillverkade de genom att blanda betong de hade hackat loss till pulver, såpa, tvål, lim och toalettpapper. Detta blev en smet som de kunde forma till ett ansikte. De samlade hår, inte bara sitt eget utan även andra medfångars hår från fängelsets ”frisersalong”.

”Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma.  Efter inräkningen kl. 21.30 placerade de tre männen sina modellhuvuden, så kallade Dummy heads, på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna.
Frank Morris cell:
Flera av vakterna som hade nattskiftet hade hört ljud på taket men trodde det berodde på den hårda vinden.  När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var Frank Morris och bröderna Anglin långt borta.” 
Snopet är väl bara förnamnet! 

Dagen efter rymningen. Flotten, byggd av regnrockar som blåstes upp med en pump gjord av ett musikinstrument, hittades så småningom.

Det är snart 56 år sedan flykten från Alcatraz och nu har alltså ett brev presenterats som kan vara skrivet 2013 av John Anglin. Läs mera HÄR i Washington Post, HÄR i The Sun där också bilden finns på John Anglins brorsbarn vid ett besök på Alcatraz i nutid  – och HÄR i svenska Dagens Nyheter.

Det har förstås spekulerats tidigare och HÄR finns ett reportage i The Daily Mail från 2012 på 50-årsdagen efter flykten. Systrarna Anglin – Mearl och Marie – intervjuas.

Hur som helst – en fantastisk historia är det – oavsett! Bloggaren har redan beställt filmen med Clint Eastwood! Den ska tittas på nästa vecka!

HÄR finns information om Alcatraz på Wikipedia. Om Frank Lee Morris – HÄR – på Genis hemsida. Om såväl Frank Morris som bröderna Anglin – klicka HÄR – Wikipedia. Och HÄR finns webbsidan AH Alcatraz History – ”Where the voices of Alcatraz come to life…”

Bloggaren kommer nu osökt in på en insändare i DN igår, 26/1, med rubriken ”Mitt barnbarn fick en diagnos – men ingen plats på lämplig skola”.

Citat ur insändaren: ”Mitt barnbarn har genomgått en BUP-utredning (barn- och ungdomspsykiatrin) där det framkom att han har den neurologiska funktionsnedsättningen asperger/autismspektrumstörning och att han även är särskilt begåvad.

Han är en glad och positiv unge som är intresserad av det mesta. Han läser, skriver, räknar och älskar att rita. Han har lätt för att uttrycka sig och massor av fantasi. Hans begränsningar visar sig i det sociala samspelet, främst tillsammans med andra barn. Han har ett starkt jag-perspektiv. Det blir konflikter.”

En liten pojke vill gå i skolan – men det finns ingen skola för honom trots att alla skolor i Sverige är skyldiga att erbjuda stöd till elever med särskilda behov.
Insändare säger så här mot slutet, citat:
”Att vara särskilt begåvad är en gåva, men inte alltid en positiv gåva i skolans värld.
Det finns en risk att man inte får utmaningar vilket kan leda till bristande studieteknik eller att det blir svårt att ta motgångar. Och om man blir uttråkad kan det leda till koncentrationssvårigheter och kanske ett störande beteende.”

SÅ bloggaren känner igen allt detta! Hur hon själv kämpade för skolor som inte fanns! För hjälp som inte gick att få! För att försöka få lärare, rektorer och politiker att förstå det som de aldrig förstod! OCH – det är 20 år sen!! Läget ser alltså precis likadant ut idag 2018 – som 1998! Det kallar bloggaren en SKANDAL och en KATASTROF!

OCH kommer genast att tänka på en annan familj…  och några andra intelligenta killar som hamnade på sidan om… John och Clarence Anglin. Oskiljaktiga som små – och senare på sin väg mot Alcatraz…

Clarence 13 år
– och här som fängelsekund.

Och Frank Morris med sin höga IQ… Dom här killarna är födda för 80-90 år sedan i USA. Men hur står det till hos oss här i Sverige idag 2018!?
Hur många intelligenta, fina killar med ”myror i brallan”, som ”bara bråkar” och som ”aldrig hör vad läraren säger” ska få en chans till ett bra liv!?
Hur många ska hitta jobb och försörjning – och hur många ska göra ”karriär” inom kriminalitet?
Intelligenta hjärnor behövs för smarta rån och för sensationella flyktförsök från rymningssäkra fängelser…

HÄR finns sidan Anglinbrothers Museum.

HÄR kan ni läsa Mia Johnssons insändare i DN!

Då var det dags för bloggen om fängelset. Närmare bestämt Sveriges Fängelsemuseum som ligger i Gävle!

Här har vi Hotell Hamilton – så kallades fängelset i folkmun – det ligger på Hamiltongatan i Gävle.

Fängelset, gamla Gävleanstalten, byggdes år 1847 som ett av landets första cellfängelser. Den kom att användas i 139 år, fram till sommaren 1986 då den ersattes av en nybyggd lokalanstalt i utkanten av Gävle.

Fotot överst visar cellfängelset och intill ligger slottshäktet:
I Slottshäktet visar museet hur fångarna bestraffades på 1700-talet men där finns också en underjordisk fånghåla från 1553 – det allra första fängelset på platsen!

Cellfängelset för oss framåt i tiden.
”En av de största reformerna på 1800-talet, var beslutet att bygga cellfängelser och sluta upp med de hemska skam- och kroppsstraffen. Tanken var att ett frihetsberövade straff var tillräckligt hårt för den som dömdes.
Straffet var liktydigt med isolering dygnet runt, under total tystnad i upp till två år. Detta ansågs då vara lösningen på all kriminalitet och att den skulle vara utrotad omkring hundra år senare. Det vill säga någon gång i mitten på 1900-talet.” (Citat från Fängelsemuseets hemsida.)

Vi börjar i slottshäktet och så här står det om häktets permanenta utställning på fängelsemuseets hemsida, citat:

 ”I slottshäktet från 1732 har vi en utställning där du får uppleva den tid i Sverige innan vi hade uppfunnit straffet att isolera de dömda en och en i cell. Då hade vi istället offentligt verkställda skam- och kroppsstraff.”

Utställningen visar på hemska förhållanden för fångarna liksom än värre bestraffningar.
Bland annat stegling:

Bloggaren fick snurra på hjulet för att få sitt straff… Hjulet säger: ”Du stjäl för fjärde gången år 1779 och som kvinna döms du till livstid på tukthus”!

Fångarna hölls många i samma rum på 1700-talet – både kvinnor och män – med en enda gemensam tunna på golvet för att uträtta sina behov.

 Den här kvinnan är dömd till döden för mord. Hon blev gravid utan att vara gift vilket var en stor synd på den tiden. Hon vägrade dessutom att gifta sig med en man som ”ställde upp” utan valde att få till en abort.

Utställningen i slottshäktet dramatiseras och berättas även genom hörlurar man får låna. Det var mycket intressant och mycket skrämmande.

På väg nu till cellfängelset och framåt i tiden. På väggen uppför trappan står att läsa: ”Fostran, Kontroll, Disciplin, Övervakning”.

Innanför celldörrarna får vi berättat för oss om olika brott och bestraffningar från 1800-talet och fram till våra dagar.

I den här cellen 1847 sitter Carin Olsdotter med sin son Petrus. Petrus är ett s k oäkta barn och Carin Olsdotter blir moraliskt fördömd som ogift och gravid – och lämnar sin hemby. Hon döms senare för fylleri och stöld. Under tiden hon sitter häktad föder hon en dotter.

Carin Olsdotters straff blir 28 dagars fängelse på vatten och bröd. Båda barnen sänds iväg när Carin ska påbörja sitt straff.
Hur det gick för barnen är okänt men Carin Olsdotter hittar vi två år senare på Norrmalms kvinnofängelse i Stockholm – åter dömd för stöld. I fångförteckningen finns ett litet kors vid hennes namn. Carin Olsdotter blev 35 år gammal.

Här finns berättelser om ohyggliga isoleringsstraff där den som då drabbas av ångest får tvångströja eller sätts i spännbälte…

  Ansiktsmasker användes på fångarna för att skydda deras identitet.

Här beskrivs vetenskapliga experiment på kvinnliga fångar…

Giljotin. Bila för avrättning:

Till vänster ser vi ”Svarta familjen”– en far och hans tre söner. Familjen sköt ihjäl två polismän. Till höger ses en av sönerna – Per Johan Pettersson, även kallad ”Alftamördaren”. Han ansågs som den pådrivande kraften vid polismorden och dömdes till döden. HÄR kan du läsa på Wikipedia om Per Johan Pettersson.

Den 17 mars 1893 halshöggs Per Johan Pettersson i Gävle, av skarprättaren Anders Gustaf Dahlman – Sveriges sista bödel. HÄR står mer om Anders Gustaf Dahlman.
Dahlmans första avrättning var den av Anna Månsdotter 1890, Yngsjömörderskan. ”Skarprättare Dahlman är mannen längst till vänster. Han gömmer bödelsyxan bakom ryggen.”

På fängelsegården precis där björken nu står skedde avrättningen av Per Johan Pettersson 1893.

Modern tid med egen cell och TV.

Konstnärligt skapande i fängelserna. ”Årummet i Gävle” – konstnär Leopold P 1914.

Lillemor ”Hinsehäxan” Östlins målning från 2005 –”Självporträtt”:

 ”Allmänt och individuellt preventivmedel” – kallar Janne Bergquist sin tavla från 70-talet.

Isaac Grünewald målade detta på Långholmen 1926: ”Utsikt och självporträtt”.

Uppfinningsrikedomen var stor bland de intagna. Den här cellen visar olika trick man tagit till för att försöka ta sig ut ur fängelset.
De här skorna har ”inbyggd gaffel och kniv” för att fången lättare skulle kunna klättra ut. Det fungerade – men inte fullt ut…

En alldeles särskild cell…

Att prova på… Som tur var stod dörren på glänt och bloggaren slapp ut!

Om julen på fängelset berättar fängelseprästen Henrik Ekman 1952.

STORT TACK till de jättetrevliga guiderna på Sveriges Fängelsemuseum i Gävle!
Tyvärr fick jag bara med den ena på bild!

Lite shopping blev det också! Såväl nyckelringar som örhängen i form av handklovar! 
Ett paraply också!
Stort, svart och bra!  Och med följande text: 

”Idag sitter jag hellre inne”! Det passar dagens väder som ju började så bra. Snö och fint på gården – men sen blev det bara småregnigt och slask! Som gjort för att sitta inne! 😉

Lite fint blev det inne också. Syns knappt att det hänger en fin mistel i portalen – men så här ser den ut: Misteln är inköpt på Röda Korset i Västerås! Vem ska pussar därunder tro!? 🙂

Besök gärna fängelsemuseet i Gävle! Det är verkligen värt en resa till Gästrikland! Dessutom är det ju så vackert i Gävle!

Klicka HÄR för att läsa allt om Sveriges Fängelsemuseum!

Just nu går en väldigt bra serie i SVT –
”Vår tid är nu”.
Avsnitt 5 sändes igår och förutom att denna svenska serie är spännande och verklighetstrogen så får den bloggaren att tänka på människoöden.  Inte bara på den dramatiserade underhållningen i TV på måndagar utan människors öden överlag genom alla tider.

Alla vi människor här på jorden – genom alla tider-  har fötts till världen, kämpat, lyckats, misslyckats, gråtit, älskat, valt fel, valt rätt, kämpat vidare fram till slutet, det oundvikliga.

Här följer några bilder som hittats på nätet över människor förr i tiden och deras liv…

….….….….….….….….….….….….….….

….….

Mitt bland alla dessa bilder finns just strävan, längtan, tårar, kärlek och svek – lycka och olycka – livet självt, genom alla tider.

Bloggarens egna bilder… Farmor Svea – storasyster på 1910-talet med sina bröder. Syskonen skulle komma att bli fler.
Farmor igen – här som konfirmand och det var förmodligen då hon också döptes – Svea Emilia Nilsson.

Svea fick två barn med sin make Bror och deras son blev bloggarens far. Här med sin blivande fru, bloggarens mor.
Bilden är som tagen ur en filmserie av typen ”Vår tid är nu”…

Alla kämpar vi på med vår sorg och vår lycka. Alla önskningar, alla förhoppningar –
och alla de som grusas…

Och det är väl det som man ofta tyvärr minns bäst. Allt som inte blev som man hade hoppats. De där tillfällena när sorgen och bedrövelsen slog till.

 Så lätt det är att gräva ner sig, gräma sig, ångra och plåga sig själv med frågor om varför. – Varför gjorde jag så? – Hur kunde jag välja så fel?

Men läser du detta nu så är det inte försent! Du lever än! Du kan välja att fokusera på allt som gick bra! Alla roliga stunder i livet istället för att lägga en enda minut till  på sorgsna minnen! Göra ditt liv glatt och ljust bara genom att välja rätt tankar.

Lätt att säga kanske och svårare att få till. Men försök! Tids nog får vi vår beskärda del av elände så NJUT AV DET DU HAR! Även om allt inte blev som du hade tänkt så blev det rätt så bra – tycker du inte!?

Dagens ord tycker bloggaren är väldigt bra: ”Bli lycklig genom att se bortom det som inte är perfekt”.

Bloggarens dagbok ser ut så här – också bra ord! ”Let’s do what we love and do a lot of it”!

Att ta tillvara stunder och ta in det man har – är också bra.

Njut av livet du har. Även om dagar kan kännas hemska så finns det nog alltid ett korn av glädje att ta tillvara. Och missa inte chanserna och tillfällena!
Det gjorde inte bloggaren… 

HÄR hittar du TV-serien ”Vår tid är nu”.

Glöm inte att det gäller oss alla!
VÅR TID ÄR NU!!