Feel in the Blogg

Har ni tänkt på att ibland kommer man till en punkt då det är dags att sätta ner foten. Alla gör det förmodligen någon gång – eller flera gånger i livet.
Nu får det vara nog!

Men vågar du säga stopp!?- Sluta! – Det är nog nu! Och till rätt adressat?

Är det inte så att det är betydligt lättare att ge sig på den som är enkel – än den som är svår? Med andra ord – reagera på den som du vågar ge dig på och inte på den som verkligen borde sättas på plats. I någon sorts frustration kanske – över ditt eget tillkortakommande?

Så enkelt att ge en verbal käftsmäll till den som är ärlig och vill väl – än till den som äter dig inifrån och ut!
Enkelt men totalt fel. För den som äter dig kommer snart att ha tagit varje munsbit av dig medan den som ville dig väl och som kunde ha lappat ihop alla trasiga bitar – gick vidare, ifrån dig, och försvann…

Livet är en lång resa. Det är inte alltid lätt att hitta rätt. Man får se upp för grynnorna så att man inte fastnar på fel ställen och i fel situationer.
Ibland har man ett val, ibland inte – men alla kan tänka till, stanna upp, sitta tryggt där på axlarna hos någon som finns där och sen välja riktning.

Kanske väljer man rätt, kanske fel – men valet finns och val kan göras om igen.
För livet är för kort och för viktigt att sjabblas bort.

Det här hittade bloggaren på Facebook igår: En person som känner sig ledsen skriver: ”Visst är det hemskt när man försöker rätta till ett misstag och ju mer man försöker desto värre blir det. Och så försöker man ännu mer och då blir det ännu värre! Då vill man bara gå och gömma sig. Dra nåt mörkt över sig och aldrig mer titta fram.”

Kommentarer kom: Och den här, som säger mycket: 
”Ja ibland är det så… å då ligger det hos den andre tycker jag…för då vill de inte lösa problemet…o kanske de mår bra av det på något sätt. Njuter av det och drar nytta av det för egen del… jag försöker lära mig att hantera sånt…gå vidare o så får de väl hålla på…skit i det…du gör bara dej själv illa…gå vidare… Kram!!! <3”

Så kloka ord! Varför låta sig förödmjukas? Nej, gå vidare! Lämna människor som inte ser dig som den du är. Lämna dem som inte vill dig väl, utan bara finner glädje i att ge igen för sina egna misstag. Du är värd så mycket mer! Ge din vänskap och dina omsorger till någon som förtjänar den istället!

”Don’t look back. You´re not going that way.” – Se inte tillbaka – du ska inte den vägen.

Men visst är det lite sorgligt när vi går vilse i livet. När vi missar de där viktiga avtagsvägarna för den stora, lättkörda motorvägen.

När det kunde ha blivit så bra…

Bloggaren tycker synd om alla som drabbas så här. Men – livet är alldeles för kort för att sörja över det som inte går att göra någonting åt. Förödmjuka inte dig själv genom att låta dig förödmjukas ännu mer. Gå vidare!

Vems lycka utnyttjar du idag? Vems känslor trampar du sönder? När ska du ta itu med ditt eget inre så att du säger STOPP till dem som utnyttjar dig och välkomnar de som vill dig väl. När? Vågar du? Valet är ditt.

Livet är som en bok. Blanka blad i början och sen skrivs historien, din historia. Hur det skrivs och vad – vet ingen förrän allt står där på pränt. Fina, raka rader med snirklig text eller kludd med många plumpar. Du väljer inte alltid själv. Kanske mer sällan.

En del har fina, fantastiska böcker men där kapitel förstörts och sidor rivits sönder… Så illa åtgången att de valt att stänga boken, paketera in den, snöra den hårt och gömma den längst in under sängen.

Så sorgligt. 

Alla har böcker – tunna eller tjocka, med få rader eller välskrivna. Alla har fläckade sidor, sidor med tjocka svarta streck över texten men också text markerade med blommor och hjärtan. Alla!

En del tycker att deras böcker blivit för fula och trasiga för att visas upp. De orkar inte med att andra läser deras svåra textrader. De väljer att bara visa omslaget – det som kan skifta, förändras efter önskemål – andras… En glättig framsida som döljer allt svårt innehåll.

Våga glänta på boken och visa dina sidor. Det kan göra lite ont först men kommer att göra mycket gott sen.

För alla har en liknande bok och de textrader du har svårt att läsa kan någon annan hjälpa dig med. Det som är felstavat kan stavas om och rätt på nästa blad. Plumpar kan torkas av. De försvinner kanske inte men mattas kraftigt i färgen.

Så kryp in under sängen och lirka fram den där boken nu.

Livets bok blir inte så svår om du delar med dig. Låter någon hjälpa dig att tyda de svåra orden.

Våga språnget!

Bloggaren har en massa gosedjur. Ja, några har fått flytta upp på vinden på grund av platsbrist. Men gosedjur har alltid betytt mycket – något mjukt, tryggt – någon att krama…

Så det lilla lodjuret ovan var en av flera gosedjur som mötte bloggarens blick imorse. Denna morgon som kändes totalt onödig. Varför gå upp??

En sådan där morgon när man känner total meningslöshet. 
En massa krav som man inte orkar leva upp till. Så varför inte hoppa över denna dag och gömma sig för världen.
Och inte bara den här dagen, utan kanske även nästa och nästa och nästa…

När man tappar lusten, tappar greppet och faller igen.

Faller handlöst och oväntat – eller kanske inte helt oväntat då…

Hur man är LIVRÄDD för att hamna i det djupa svarta hålet!!

Det där hemska, vidriga, förgörande hålet som är så svårt att ta sig ur…

Hur är det möjligt att klara detta??

Men så händer något! Tankarna vandrar iväg och det slår en att det faktiskt finns en hel del att kliva ur sängen för!
En del anledningar att ta sig upp för stegen igen! För det finns människor som vill dig väl!
Människor som vill räcka dig en hjälpande hand!

Tillsammans kan du ta dig upp igen!

Ett lyckoskutt när man ligger där i sängen och kommer på att det finns en hel del att orka vidare för.
Tillsammans kan vi klara det.

Det kan också vara så att du behöver falla för att upptäcka dig själv och vart du hamnat i livet.
Precis som bilden säger: Ibland kanske du faller ner för att det är meningen att du ska hitta något där nere i det mörka. Dig själv. Vem du är. Vad du blivit. Hur du vill ha det. Dags att välja. En nystart! En ny chans!

Ge aldrig upp! Det finns någon därute som älskar dig!

Avslutar med ABBA:s ”I do, I do, I do”.

”Skynda att älska….”

Rader ur ”Höstvisa” av Tove Jansson. Hela texten lyder så här:

HÖSTVISA

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunde vinna.
Du kommer kanske nån gång, förr’n skymmningen blir blå,
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dig …

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är försent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre, än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Skynda dig …

Så vackra ord och så kloka. Skynda att älska!
Och bloggaren tänker inte först och främst på älska som i fysisk kärlek utan om att visa kärlek på andra sätt – det finns så många.

Visa ömhet och värme mot allt levande. Ta tillvara tiden innan allting är försent…

En mormor och ett barnbarn – krama medan tid är!
En av bloggarens söner kramar sin älskade mormor…

En dag är allt borta… Pappa vinkar hej då… En tid som fanns en gång…

Tänd ljus denna Allehelgonahelg! Tänd ljus inte för att du ”ska” utan för en stunds stillhet med tankar och minnen.

Men ta också tillvara medan tid är! Krama varandra! Visa värme och omtanke! Skynda att älska!

För det kommer en dag när allt är försent… Så skynda att älska!

”Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser…”, så sjunger björnen Baloo i filmen Djungelboken.

Men är det OK att vara nöjd? Har inte nöjdhet fått ett lite passivt och slött skimmer över sig? Att vara nöjd är liksom ge upp och inte hela tiden sträva hårt, vilja framåt, uppåt, vidare!?

Nej, nöjd är inte samma sak som liknöjd! Vi är alldeles för lite nöjda! Så bortskämda med det vi har här i Sverige att vi tar allt för givet!

Tak över huvudet! Tänker någon på att vara glad över det?

En varm, skön och trygg säng att sova i varje natt! Vi tar det som självklart…

Mat i magen? Att bara kunna öppna kylskåpet och välja! Har vi glömt hur det såg ut i Sverige för hundra år sen?

Nej, vi borde stanna upp och glädjas åt det vi har – mycket mer än vad vi gör!

Tidigt i morse funderade bloggaren på just de här sakerna och tackade högre makter för allt. Kände stor lycka och tacksamhet.

Här kommer några bilder på lite, lite av det som gör bloggaren tacksam. Det finns mycket, mycket mera.
En plats att kalla sin…
En bukett tulpaner! Och en katt sen på bordet!

Kattkramar!

En katt på kartongen på linneskåpet!

Siesta med katter!

Lite tokiga katter! 😉

Katter över huvud taget!

Fina ”konstverk” av is!
Sådant där som man kanske inte tänker på om man inte stannar upp lite…

 En promenad en söndagsförmiddag! Allt vackert som finns om man bara tittar ordentligt.

Arboga vid Arbogaån.

Så du som gnäller och är missnöjd – sluta med det. Tänk att det finns de som har det betydligt värre. 
Var glad över det du har och känn lycka över det. 

Det får bli söndagens predikan. Ta tillvara din stund på jorden.