Feel in the Blogg

DN:s förstasida idag, söndag 14 mars 2021. ”Ewa, 11, har varit covidsjuk i ett år”.
Jag häpnar lite! HUR kan 11-åriga Ewa i Västerås har varit ”covidsjuk” i ett år??
Ett år!! Det är ju bara ett år sen pandemin slog ut i full blom här i Sverige!

Jag läser en flera sidor lång artikel i söndagsDN om postcovid och barn. Om en flicka i Västerås som mått dåligt i 1 års tid. Då tänker jag – postcovid? Då måste man alltså först ha haft covid-19 och sen få postcovid… För precis 1 år sedan exploderade tidningar och media med rapporter vad gäller covid-19. Hur kan det stämma?

I artikeln läser jag, citat: ”Majoriteten av barnen var mellan 10 och 16 år. De flesta flickor. De hade många olika symtom, men ett var gemensamt: Den överväldigande tröttheten”.

Jag tänker så här: Flickor i en känslig ålder. Barn som oroar sig över en pandemi som drabbat hela världen och som vi då 2020 – och även nu ett år senare  – står ganska handfallna inför.

Vad gör det med barn? Barn som kanske har föräldrar som oroar sig. Som har kamrater som oroar sig. Som har en skola där man oroar sig. Barn som är rädda men som inte kan få några svar på när pandemin är över.
Barn som känner stor oro – kan det inte vara mer psykosomatiska symptom än faktiskt sjukdomen covid-19?

På Folkhälsomyndighetens hemsida läser jag detta – OBS publicerad år 2019, alltså före utbrottet av covid-19, citat:
”Folkhälsomyndigheten har tidigare presenterat resultat från 2017/18 som visar att självrapporterade psykosomatiska besvär, såsom huvudvärk, nedstämdhet och sömnsvårigheter, har ökat bland 11-åringar mellan åren 2013/14 och 2017/18.
För flickor har andelen med flera psykosomatiska besvär ökat från 30 till 41 procent, medan andelen bland pojkar har ökat från 19 till 30 procent. Andelen 11-åringar som uppger psykosomatiska besvär är den högsta sedan studien började 1985/86.”

Man kan alltså anta att antalet barn och flickor med psykosomatiska besvär har ökat ännu mer i och med den pandemi som råder.

VAD GÖR VI MED VÅRA BARN?

Tankarna går vidare till ett annat fenomen – de apatiska barnen för några år sen.

I det fallet vittnar barn senare om hur föräldrarna tvingat dem att spela sjuka för att deras asylsökande familj skulle få stanna i Sverige. 

”De apatiska barnen: och samhället som svek” – bok i ämnet.

Jag kan på ett vis förstå familjer som agerade så. Vårt samhälle sviker! Människor som söker asyl får vänta alltför länge på besked. Den oron tär på hela familjen och alldeles särskilt på barnen. VAD GÖR VI MED VÅRA BARN?

På lokala Arboga Tidnings hemsida läser jag detta:

Barn är rädda! Självklart är de rädda när så många vuxna är det!

(Ur Bbl/AT)

Jag själv skriver i min krönika denna helg om ”Det sjuka året som gått”. I Magazin24 tar jag just om medias sätt att sälja genom att skrämma! Och de som blir mest skrämda är självklart barnen! VAD GÖR VI MED VÅRA BARN?
Läs min krönika på Magazin24 HÄR!

Annat märkligt i Coronatider – och för att sälja (min åsikt) är det här i DN:   Kan ni inte läsa det översta så kommer en bild här: ”Hönorna sov i min Laminofåtölj och sket på nya mattan”.

I hemarbetandets tid flyr denna kvinna till stugan i Grums och går ner sig fullständigt – min uppfattning. Något som hon själv verkar tycka är lite coolt och framför allt – väcker uppmärksamhet, det säljer! Texten till vänster säger, citat: ”Under pandemin har många människor släppt kontrollen över sig själva. Hanna Hellquist flyttade hem till Grums och började gå i fleecekläder, slutade tvätta håret och lät hönsen bo i köket.”

Alltså – vem blir inte lite smått paranojig bara av att läsa sånt!? Vad gör covid-19 med vårt samhälle – med såväl vuxna som 11-åriga flickor!? Och framför allt VAD GÖR MEDIA – HUR BIDRAR MEDIA TILL SKRÄMSEL OCH STOLLIGHET!?

 Men, som jag skriver i min krönika, media vinklar för att sälja!  Ju mer skrämsel och galenskap – ju mer säljer man!
Hanna Hellquist väcker uppmärksamhet och det är nog det hon vill. Illaluktande med skitigt hoptovat hår bland höns som flyger runt i köket och en allmän obeskrivlig röra – enligt artikeln. MEN – kollar man lite extra på bilderna så ser det rätt så fint ut i det lilla huset i Grums. Med andra ord – liiiite arrangerat alltihop i bilder och text. För att sälja! Suck…

Tvi vale, som min mormor skulle ha sagt!

Går över till Svenska Dagbladet som jag nappat en kort, billig, prenumeration på.

Läser om ”Makten över måendet”.

Psykologiprofessor Laurie Santos, Yale, USA startade kursen ”The science of well-being” för sina stressade studenter.Den finns nu också online gratis! Klicka HÄR!

Fem råd som kan hjälpa dig att må bättre. Jag läser och märker att det dels är väldigt enkla råd – egentligen – och att jag själv redan använder mig av dem. Kanske genom de erfarenheter jag fått genom livet av utbrändhet och skilsmässa bland annat så har jag kommit fram till att detta gör mig gott.

Närvarande i stunden! TÄNKA på det du gör just nu och inte låta tankarna svirra iväg. Medveten närvaro!

+ Se till att njuta av det du upplever! Låter enkelt men det krävs lite mer. NJUT verkligen här och nu av det sköna du upplever. OCH – tänk tillbaka på lyckliga stunder då du njöt. Repetera och återupplev det sköna!

Var tacksam! Låter också lite galet enkelt – men hur är det med tacksamheten egentligen? Att verkligen tänka till på allt du har att vara tacksam över. Kanske så ”enkla saker” som att ha ett hem, en säng att sova i, att solen skiner en dag, att få höra favoritmelodin på radion eller bara ett varmt leende från någon på promenaden.
Faktiskt så har jag en krönika på gång om just tacksamhet. Kommer i maj månad! I Magazin24!

Att göra något för andra! Min favorit! Jag älskar att göra saker för andra. Att ge, att bry mig om, att visa omtänksamhet. Och – det gör att jag själv mår gott. Per automatik och det är ändå inte alls syftet med min välvilja.

Småprata och prata djupt! Inte alltid lätt om man inte har något i sin närhet att prata med.
Men gör det inte så svårt! Prata i kön på ICA – det går bra även med lite avstånd. Småprata i väntrummet. Säg några ord till dem du möte på morgonpromenaden. Ring någon! Skicka ett sms!

Lite hjälp att må bättre – NOG SÅ VIKTIGT i denna tid av pandemi. Denna tid då barnen mår dåligt av oro precis som deras föräldrar och andra vuxna kan göra.

Jag tror att det är viktigt att ta ett steg tillbaka. Välja bort hysterisk media (se min krönika) och – bara vara – där du är. Vara rädd om dig där du är. Inte tänka längre än här och nu. Och upptäcka att du har mycket att glädja dig över och att vara tacksam för trots covid-19.

Nu har vi gått igenom morgontidningarna, katten Felix och jag! Det blev en lång, välfylld blogg idag! 🙂

Jag avslutar med ett GRATTIS till min fina dotter Lovisa som har födelsedag! KRAM!

Grattis Lovisa önskar mamma.

 När dottern firades i Stockholm den 8 mars 2020 på en fullsatt restaurang med buffé skrev Dagens Nyheter ingenting den dagen om corona. Covid-19 fanns liksom inte.

Söndagen efter – den 15 mars såg DN:s förstasida ut så här: ”Här stänger Danmark”

Och så har det fortsatt: 22 mars.

29 mars:
5 april:   5 april –  och fyra veckor har gått sen vi obekymrat firade i Stockholm – tog både buss och tunnelbana och umgicks i närkontakt med folk. Så mycket kan det hända på en månad!

 Jag har hela tiden – från dag 1 – vägrat inta en hysterisk panikhållning! En del har kallat mig korkad och andra oansvarig – men jag är inte dum och jag tar mitt ansvar men vägrar panik och hysteri.
Mina ledord är SUNT FÖRNUFT och just ANSVAR!

Jag vägrar dela skrämselrapporter på sociala medier – till skillnad från väldigt många andra. Jag följer inte tidningarnas domedagsrapporteringar och tittar inte på TV:s olika nyhetssändningar som om och om igen upprepar antalet döda i alla världens länder förutom Sverige.
Men jag tar till mig information ändå och följer den. Jag är inte smittad och jag är inte ens lite förkyld och vägrar må jättedåligt psykiskt av information och nyheter jag inte kan göra någonting åt.

Idag såg DN ut så här på förstasidan:
Stora bilden: ”Snuvade på studentfirandet”.
Sen ”S:t Erikscupen – föräldrarna fick stanna hemma”.
Vidare – ”Kommuner kritiska mot försenad hjälp”.
”Turkiet anklagas för att låta smittade ta sig till Europa”.
och sen undrar Peter Wolodarski: ”…vad för slags trafikflyg vi kommer att ha kvar när denna kris är över”.
Lite om galningen Trump också – och om att du måste köpa rätt musfälla för att inte begå jaktbrott.

 Låter det roligt? Uppmuntrande – i en redan hysteriskt deppig värld?

Inuti tidningen är det inte ett dugg bättre! Varje sida, näst intill, är fylld med elände och bedrövelser.
Till exempel nyheterna på sidan 8: ”Fler planerar för döden – nyregistreringar i Vita arkivet”! 
Och ”111 nya dödsfall i Sverige: ”Följer trenden”.
Så säger den nya allvetande gurun Anders Tegnell – denne statsepidemiolog som numera har egen fanclub! Idoltröjor med hans foto finns också att köpa!

HUR SJUKT ÄR INTE DET!!

På samma sida berättar också DN att de denna söndag har nio sidor med dödsannonser mot vanligtvis fyra…

Media ska ge oss nyheter och information – det är självklart. Men när det hela tiden rapas upp det ena eländet efter det andra och inget annat då blir jag ARG!

Droppen som blev denna bloggs tillkommelse var det här: Björn Wimans inlägg med rubriken ”Har du rätt att återgå till det normala efter krisen?”

Det blev ett inlägg med dubbel effekt för mig!
Först blev jag jättearg! Lite som RÖR INTE MIN VITSIPPSBACKE – när jag läste det här under den vackra bilden av vitsippor: Och sen läste det här!! Om en gnällig Gustaf Fröding 1909 som föranleder Björn Wiman till följande rader:
”Och även om man inte delar Gustaf Frödings dystra predikament är det lätt att känna igen sig i hur det denna vår har kommit ett slags hinna mellan en själv och den verklighet man varseblir.
Vitsippsbackarna, bäddarna av scilla och syrenernas knoppar bär inte längre på samma naturgivna skönhet som de brukar. Med coronapandemin som bakgrund ser man världen som en annan.”

 Jag gick i taket!!
Inte vitsippsbackarna också! Förstörda, besudlade av Covid-19. NO WAY!!

Jag såg hur media förstörde hela min vår!  Mina underbara promenader! ’Mitt välmående i solen trots det galna coronaläget!

Jag såg hur jag snart inte ens skulle kunna freda mina egna omgivningar från den psykiska coronasmittan!

SÅ VAR DET JU INTE ALLS!! För efter att jag exploderat fortsatte jag att läsa hela artikeln! Slutet av Björn Wimans inlägg var helt underbart: Citat:
”Men den mest djupgående insikten av coronakrisen är kanske att den kan ge oss ett nytt förhållningssätt till begreppen rättigheter och skyldigheter. Under lång tid har vi i den rika delen av världen levt med ett fokus på våra rättigheter – vår ”rätt” att resa vart vi vill, vår ”rätt” att äta vad vi vill, vår ”rätt” att skövla naturen som vi vill. Vad den senaste tiden har visat är att vi också är kapabla att tänka på våra skyldigheter – mot världen och varandra.  

Det finns ingen lagstadgad ”rätt” att återgå till det normala när den akuta fasen i pandemin har klingat ut. Det normala finns inte ens längre. Det som finns är en skyldighet att fortsätta sträva efter en annan värld, en som går att se på med den ogrumlade blick som den sjukdomsplågade Gustaf Fröding drömde om. Det som vi en gång tyckte vara vackert kan – verkligen – bli vackert igen. ”

TACK Björn Wiman!

Hela hans artikel kan ni läsa genom att klicka HÄR! Gör det!!

Jag fortsätter mina ljuvliga promenader och jag ser faktiskt den underbara naturen precis som den är – utan någon hinna färgad av Covid-19!

Jag fortsätter att blunda för upprepade hemska fakta, tusentals dödsfall i USA och stänger inte in mig i det soliga vårvädret!
Jag använder sunt förnuft, jag tar ansvar och jag vägrar låta corona psykiskt infektera allt och alla runt omkring! Det räcker som det är!
Jag tar tillvara allt det positiva som faktiskt finns och tänker en dag i taget.
Jag lever och jag vill fortsätta leva och njuta så länge jag kan!  Och jag unnar er detsamma! Du behöver inte alls må så dåligt som massmedia vill infektera dig med! Selektera informationen, lugna ner dig lite och njut av aprilsolen och allt var naturen bjuder!
En sak till: Ingen av oss fyra som firade i Stockholm den 8 mars har blivit sjuka i corona!

Var rädda om er där ute! Sunt förnuft och ansvar!
Puss och kram från mig – garanterat smittfritt:

Efter dagar av bestörtning, ilska och oro, ja till och med en sömnlös natt – så kände jag igår kväll: NU RÄCKER DET!!

Efter domedagsprofetior, sorgsna bilder som den här –  ihop med arga människor som inte tycker att alla riktigt tar hysterin på allvar, toapappershamstring och gud vet vad – tog jag ett personligt beslut:

NU ÄR DET NOG!

Jag tänker på den här boken: Johan Cullbergs suveränt bra bok: ”Kris och utveckling”.
Vad som händer när vi hamnar i kris. Och det gäller i stort som smått!
1) Chock  2) Reaktion  3) Bearbetning  4) Nyorientering. Och hur vi kan hantera detta.

En vän till mig tycker sig inte riktigt hänga med i mina ”humörsvängningar” – men jag känner att jag gått igenom de här faserna Kanske snabbare än andra – vad vet jag?

1 –  Chocken på detta med corona. 2 – Reaktionen på allt som händer runt densamma – hysterin och paniken. 3- Bearbetningen – jag har tänkt till och funderat på vad som är realistiskt – sunt förnuft – och hur jag personligen drabbas – eller inte. 4) Dags för nyorienteringen som jag inleder med att VÄLJA ATT VARA LYCKLIG!

JAG VÄLJER LYCKA OCH GLÄDJE!

:  ”Today I choose to be happy”!!

 Tog en skön promenad som vanligt tidigt imorse och det var ljuvligt trots regn –
eller kanske tack vare den!

Jag känner mig pigg och frisk! Jag har tak över huvudet och en säng att sova i. Jag har mat i kylen! Jag är lycklig, glad och nöjd! Jag väljer lycka och glädje.

Vill någon köpa Johan Cullbergs bok – ”Kris och utveckling” kan jag rekommendera begagnade exemplar till bra pris på Bokbörsen! Klicka på namnet så kommer ni till den hemsidan!

Livet är kort! Tänk på hur bra du har det.
Välj att ta tillvara dagen med glädje och lycka –
istället för oro och förtvivlan över sådant som du inte kan påverka!

Det var en gång en kille som hette Kåre…

Den killen blev min första riktiga kärlek.

Kåres mamma var jätteglad när vi blev tillsammans och pratade till och med om förlovning. Gissa om jag blev ännu mer blyg och osäker!
Vi gick hem till hans föräldrar som bodde på Kungsgården nere vid ån i Arboga. – Spring och köp bakelser, sa Kåres mamma. Kåre kom tillbaka tomhänt eftersom Centrum hade stängt. Det blev smörgåsrån med ost istället och jag tror det var första gången jag åt det.

 Vi bytte ringar, Kåre och jag. Inte riktiga ringar utan sådana där enkla i silver som man skulle ge varandra när man ”blev ihop”. Jag minns att Kåre hade så grova fingrar att han fick ha min ring på lillfingret.

Och det krusiga håret gick igen i den låt som för evigt är förknippat med den sommaren för länge sen och med Kåre – Mungo Jerry! För krushårig var också han – Mungo Jerry. Och det här är låten med just Mungo Jerry som alltid får mig att tänka på Kåre:

Kåre hade körkort och bil. En sån här modell, tror jag:  Eller var det kanske en sån här… Den var i alla fall brun och en gång när Kåre skjutsade hem mig till Borgaregatan så kokade bilen och när Kåre skruvade upp locket till kylaren så sprutade vattnet rakt upp!

Det blev aldrig Kåre och jag – på riktigt – och idag tar jag farväl av min första riktiga kärlek. Kåre är död och på hans begravning får jag ge honom en sista ros.

                          

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry
One of these mornings you’re gonna rise up singing
And you’ll spread your wings and you’ll take to the sky
But till that morning, there ain’t nothin’ can harm you
With daddy and mammy standin’ by

                                             …”So hush, little baby, don’t you cry…”

Ibland händer det så osannolika saker att man får stor lust att rita kors i taket – och ett stort ett! 

Åter handlar bloggen om den här kvinnan: Åsa Beckman – biträdande kulturchef på Dagens Nyheter gubevars!!

Henne har jag skrivit om många gånger! Om Åsa Beckmans hora-madonna-inställning till kvinnor bland annat (läs HÄR).      En sorts skärskådning av kvinnor på ett mycket ålderdomligt och märkligt sätt!
Och så det eviga gammaldags gnällandet om att vissa relationer inte är okey – de som handlar om äldre män och yngre kvinnor! För att äldre kvinnor skulle kunna vara intresserade av yngre män fanns inte på kartan för Åsa Beckman! Fanns, ja!! För nu vänder vi ko!!

Jag skrev om Åsa Beckman i bloggen den 1 september i år – klicka HÄR för att läsa den.

Citat ur den bloggen:

”Åsa Beckman gråter över 50-60-åriga kvinnor som blir lämnade av sina män. Hånar männen och pratar om fertilitet starkt kryddat med åldersnoja med uttalanden som det här: ”she had second wife written all over her”!!
 Om man inte genast börjar gapskratta åt sådana kränkande fördomar så blir man förbannad  – eller både ock! För –
– HUR SER SÅDANA KVINNOR UT – ÅSA BECKMAN??”
– slut citat.

Jag skrev till henne och bad om en förklaring! Hur ser sådana kvinnor ut – dom där andrahandsfruarna?? Åsa Beckman har inte svarat…

Och ja, jag har också skrivit till henne och försökt få henne att förstå att ålder bara är en siffra!! Att man inte ber om personnumret när man blir attraherad av eller förälskad i någon! 

Jag skrev också så här i en blogg efter att Åsa Beckman ondgjort sig över mäns lockelse till yngre kvinnor. Citat:

 Åsa Beckman – har du någonsin vågat tänka tanken att det vore skönt att ha sex med en yngre man? Vågat släppa ut lusten för en ”pigg och slät” man som inte har några problem med att få upp den!? Att till och med som äldre kvinna känna lite pirr över att den där yngre, snygga killen faktiskt tänder på mig!?

Men nu händer det grejer! Tanten Beckman har nämligen gjort en kovändning!!

Tidigare inlägg i DN, signerade Åsa Beckman! Den här:

Och de här:

De här:

Men nu kan man läsa detta i Dagens Nyheter!

Plötsligt skriver Åsa Beckman så här i DN ”Därför vill äldre kvinnor ha yngre män”!!  HÄR!

 När fan blir gammal blir han religiös, sägs det! Ett ordspråk som kan tolkas som att inget är beständigt. Hur stark din åsikt än är – i någon fas av livet kommer den att förändras.
Så kanske är fallet nu med Åsa Beckman, 57?

Kanske har hon själv börjat förstå? Kanske har hon själv fått börja känna på nytt liv…

Fattat att ålder bara är en siffra! Och eftersom du kan ha vänner i alla åldrar så varför inte ha intima relationer utan åldersgräns! Ja, utan gammaldags pekpinnegränser över huvud taget! 

Jo jo, en lite mysig och skön kovändning där kanhända!!

Kör hårt Åsa Beckman! Det svänger ju!! Och livet är kort – så njut!

Inte bara Beckman nu då!! Lite annat också!

”Mammas gata” och den fina tullstugan:

Lite snö kom det nedfallande här om dagen minsann!

Det lyste upp gården.
Det blev lite extra julmysigt då också!

Fast katterna håller sig hellre inne. Här är bästisarna Wilma och Curry!

 Den femte krönikan är inskickad till Magazin24! Den kommer onsdagen den 19 december och handlar om jultindrande barnaögon – eller inte… 

Nu ska det pysslas! Klappar ska slås in och julkort ska skrivas!

Ha det gott och glöm för allt i världen inte detta: