Feel in the Blogg

”I’m slowly becoming the person I should´ve been a long time ago” – så står det på väggen i mitt kök.
Men som jag skriver i rubriken – det sker ”too slowly”… Det borde gå fortare!

Varför gör det inte det då?? Jo, det har flera orsaker. En av de viktigaste är den här: Jag är utbränd. Det betyder att jag är precis samma människa som före de två tillfällen då utbrändheten slog till med full kraft MEN med den dramatiska skillnaden – jag har inte samma ork längre. Inte samma energi.
Lusten, kreativiteten och viljan finns kvar – men jag åker på pumpen hela tiden när jag glömmer… Glömmer att krafterna tar slut och att jag måste ladda nya.
Att ladda nya som utbränd – det tar tid… Nu står jag på laddning igen.

Anledningen till kraftlösheten denna gång är huset jag äger och som har haft en lägenhet ledig.
Glasblåsargården i Arboga: Massor att göra kring det men med fantastiskt duktiga hantverkare som ställt upp så har vi nu nästan nått målet – en fin, renoverad lägenhet.

Pontus – elektriker, Jens – målare  och så KAK Golv inte att förglömma!

Ingo och hans medarbetare! *

Fler favoriter:  Göran Anderssons BT-Bygg! Och ja, det var faktiskt snö när vi började med alla jobb första veckan i mars.
Och här ser ni snickare Ken: Så bussiga killar! Ställer alltid upp!
Och så trevliga dessutom!
Göran och BT-Bygg såg till att Peter från VVS-huset kom och fixade rörmokeriet! I badrummet fanns det en hel del jobb kan man lugnt säga…

Sen var det fullt ös! Största delen av jobbet gjorde Linus Englunds duktiga målare Jens Magnusson! Såväl fönster som väggar, dörrar och skåpluckor fixade denne duktige, trevlige man!  Jens Magnusson!
Jag minns hans farfar Nils! Nils Magnusson jobbade som vaktmästare på gamla sjukhemmet på Kungsörsvägen och var en klippa där. Jag började mitt allra första sommarjobb som städerska på sjukhemmet. För övrigt ett sjukhus tidigare med ett BB som jag faktiskt är född på! 🙂

Shazada hjälpte mig att rensa bort gamla klätterväxter från husväggen! Inte ett enkelt jobb alls – och högt upp! Men han klarade det!

Så duktiga och trevliga killar allesammans! En och annan tjej också faktiskt! Två tjejer dök upp som hantverkare också! Toppen!
STORT TACK ALLESAMMANS!!

 Så nu börjar det likna något – denna lägenhet!

Vardagsrummet!

Och köket:

Hallen in mot vardagsrummet: Och till höger – dörren in till badrummet – som nästan är klart!

Den största delen av städningen fixade Ingela och hennes Stilrent från Kungsör! Tack för det!

Men blod, svett och tårar har det kostat… För en utbränd stackare som vill så mycket men har så liten ork.
 Fysiskt illa har jag gjort mig också! Men det är smällar man får ta. Och de fysiska skadorna läker mycket snabbare än de psykiska…

Hur kurerar man sig då?  Jo, med en promenad om man orkar! Här är Östra Nygatan i Arboga med den vita Glasmästarvillan direkt till höger i bild. Längre fram, framför den röda bilen, ses den lilla f d tullstugan och därefter mitt hus – Glasblåsargården – en gång i tiden arbetarbostad åt glasblåsarna vid Arboga Glasbruk.

På tal om tullstugan – här en bild från dess kök i vardande! Fotot är taget genom fönstret för Gustav Öberg, nuvarande ägare, fanns inte på plats.

En promenad i solskenet gör gott. När man promenerar så rensar man samtidigt skallen på alla möjliga och omöjliga tankar!
 Att titta på alla vårpigga blommor som dyker upp här och var gör också gott för sinnet!
Jag älskar krokus! Dessa små blommor hjälpte mig att komma igen under nattsvarta promenader då utbrändheten var som allra värst. De hjälper mig fortfarande…

Orkar man inte ta sig ut – kan man titta ut genom fönstret i alla fall! Se solen och se våren som är på språng in till gamla Sverige!

Nu firar jag!
I min ensamhet för jag orkar inte annat.
Utbrändheten har sitt pris och ett ganska högt sådant. Men lite ekologisk skumpa, en bukett tulpaner och en glass gör att jag mår lite, lite bättre och kan glädjas lite lite grann över jobbet som jag och övriga här ovan genomfört! Projekt renovering av lägenhet är över! JAG KLARADE DET!!!

Lite nostalgi sen!  En muckarfest med ett fantastiskt slut! 
Från vänster – Mats Wahlfeldt i gul muckartröja, Mats Envall, Peter Linde, Elizabeth Källqvist, Kåre Gullichen, Janne Widerlöv, Lotta Jigelius och Håkan Persson. Fotograf är fröken Wahlfeldt!
Muckades gjordes det från P4 i Skövde – och lumparkompisarna var Mats och Peter. Peter och jag klickade direkt och några månader senare var vi förlovade! Tre år efter det blev jag Susanne Linde – f d Wahlfeldt! 🙂

Det är några år mellan bilden här ovan och denna:

Lite äldre, lite fler erfarenheter, lite mer skadad/utbrändhet – men lika positiv och glad som förr. Leva livet gäller!

Lite visdomsord också. och den här: Sitter på väggen hemma hos mig. Tänk att jag aldrig lär mig ändå…

Ett tack till! Tack Anneli Arnoldsson för underbara ägg till påsk!   Det är Annelis dotter Fredrika som har hönor som lägger så här vackra ägg!
Goda är dom också!!

Njut våren och solskenet ni som kan. Själv ägnar jag mig just nu åt detta: Och laddar batterierna.
Men jag lyckades ju skriva en blogg nu i alla fall! Hurra!

Ta hand om er! Jag jobbar på det här – också! Slowly… men det går framåt!

PS! På onsdag kommer min krönika igen i Magazin24!
Rubriken är ”Den enda sanna glädjen…”! Ds

SÅÅÅÅ SKITTRÖTT!!!

Så känner man sig ibland. I alla fall gör bloggaren det. När det rinner över. När det blir FÖR mycket.
Och då talar inte bloggaren om utbrändhet den här gången. Det handlar istället om när vissa företeelser blir too much.
SKITTRÖTT! Skittrött på feminister! Skittrött på ”lokaltidningen”! Skittrött på en hel del annat! Med andra ord – SKITTRÖTT!

Bloggaren blir skittrött när det bara blir toooo much – så varför inte börja med ”me too”!

Bloggaren har fått utstå en del spott och spe för att hon vågar protestera mot hur felaktigt uppblåst Metoo-rörelsen har blivit. För som kvinna får man inte protestera när det gäller detta drev. Man klubbas ner direkt av andra mer s.a.s. inkonsekventa feminister som anser att är du inte med så är du mot. Att försöka få till en balans finns inte på kartan!

Bloggaren har skrivit om det tidigare! Att när kvinnor hetsar varandra att dra upp gammal byk för att avrätta män offentligt förskjuter de det verkligt viktiga med #metoo.
10-20 år gamla händelser, ja kanske ännu äldre, tar udden av rörelsen. När det viktiga är vad som händer många kvinnor NU, idag, 2018!

Ett omvänt drev mot kvinnor vore helt otänkbart! Föreställ er det i svensk media! Män i grupp som hänger ut enskilda kvinnor offentligt med namn anklagade för grova brott.

När osakliga, falska anklagelser görs och när anspelningar och skvaller får män att förlora jobbet, ja till och med ta sitt eget liv – då har det gått för långt!

Kulturhuset Stadsteaterns förre vd Benny Fredriksson. Benny Fredriksson är död. Han tog sitt liv som en följd av #metoo och drevet som fick honom att lämna sin post.
Så här kan man läsa i Svenska Dagbladet, citat:
”– Efter att under 16 års tid ha vigt sitt liv åt att leda och utveckla Kulturhuset Stadsteatern lämnade Benny Fredriksson abrupt sitt livsverk till följd av ett gränslöst mediedrev. Det var både fruktansvärt sorgligt och orättvist. Hos honom skapade det ett sår som icke gick att läka. Det är en stor tragedi, säger Sture Carlsson, tillförordnad vd i pressmeddelandet.”

Vidare i SvD, citat: ”Men i december 2017 lämnade Benny Fredriksson chefsrummet vid Drottninggatan, efter att ha anklagats för en hård ledarstil i kölvattnet av metoo.”
Läs artikeln i SvD HÄR!

Så här skrev Aftonbladet den 5 december 2017 om Benny Fredriksson, citat:

”Vd Benny Fredrikssons hårdhänta ledarstil har skapat en tystnadskultur på Stockholms Stadsteater.
Personalen liknar honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd.
– Alla som jobbar på Stadsteatern är rädda för honom, uppger en tidigare anställd.”

Och vidare i artikeln som ni kan läsa i sin helhet HÄR:

”Vi som vittnat mot Benny Fredriksson anser att den givna konsekvensen av #metoo och #tystnadtagning är att rikta blickarna mot de verkliga makthavarna, i detta fall Benny Fredriksson, som suttit som fast anställd teaterchef/vd för landets största teater i 15 år.
Missförhållandena och tystnadskulturen på teatern är vida känd. Ändå sitter han där. Hur är det möjligt? Pengar? Politik? Vem är ansvarig?
Hjälp oss att frigöra alla de resurser som finns på Stockholms Stadsteater. Hjälp oss att rensa i de översta skikten för att låta konsten få ny fart. Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.”

Längst ner i Aftonbladets artikel står följande, citat:
”Fotnot: Aftonbladet publicerar Benny Fredrikssons namn, trots att han själv inte vill svara på våra frågor.
Orsaken till namnpubliceringen är att Fredriksson, närmare ett dygn efter han fick frågorna, genom Stadsteaterns presstjänst meddelade att han överlät till stadsdirektör Ingela Lindh, att svara. Hon är vd för Stockholms Stadshus AB.

Lena Mellin, tf ansvarig utgivare”

Det är så där ett mediedrev går till! Benny Fredriksson ”ville inte svara på frågor” och därmed är journalistens ord lag!
Det är så pressen med hjälp av #metoo avrättar människor!

Bloggaren vet! Hon känner till Lena Mellin sen förr.  Bloggaren blev själv utsatt för ett drev dygnet runt i samband med bildandet av Fi – Feministiskt initiativ.
Det hjälpte inte om vad bloggaren svarade. Journalisterna tolkade hennes ord som de själva ville. När bloggaren gick med sin dotter till skolan en morgon 2005 fanns Aftonbladets löpsedel utanför Kajs Tobak i Arboga med bara bloggarens ansikte och rubriken ”Fi-ledare försäkringsbedragare!”

Den alltid mindre nogräknade Försäkringskassan gick på skvallerpressens linje och tog bort bloggarens sjukersättning. Bloggaren vägrade acceptera och drev frågan vidare. När hon vann i tingsrätten skrev Aftonbladet ingenting…
Bloggaren hade inte ljugit, var ingen bedragare – och fick tillbaka sin sjukpeng. Men det tyckte inte journalisterna var intressant att skriva om…

Det är så den tredje statsmakten i Sverige avrättar folk!

Tursamt nog tar nog inte de flesta som drabbas livet av sig – så inte heller bloggaren. Men man dör kanske en smula ändå när man blir trampad på, orättvist behandlad, uthängd och förtalad. När det inte går att försvara sig. När vad man än säger vänds till ens nackdel. Och om man sen blir av med jobbet eller sin sjukpeng.

Och detta med den tredje statsmaten – media – har bara blivit värre sedan allt går blixtsnabbt via internet. Lite om det kommer senare i bloggen.

Bloggaren gillar alltså inte drev – absolut inte! Därför hänger hon inte på metoo-drevet heller.
Bloggaren älskar män och anser att de allra flesta män är hyggliga individer som respekterar människor och då även kvinnor…

Män är dessutom kontaktbara – man kan föra en diskussion med de flesta av dom och då ta upp åsikter och beteenden som känns märkliga.

Män kan också ändra sig. Män som gjorde idiotiska saker för 20 år sedan kan faktiskt ha lärt sig ett och annat under åren som gått.

Via Metoo och märkligt tänkande hos en del kvinnor som urholkar och förstör ordet feminism kommer bloggaren in på just FEMINISM!
Bloggaren kallar sig feminist. Hon är för jämställdhet och alla människors lika värde. Därför vägrar hon att acceptera att detta skulle vara feminism!

Bloggaren är innerligt trött på att feminism är lika med manshat!
Att feminism ska vara någon sorts hämnd på ALLA män för oförrätter som drabbat en del kvinnor och som dessutom kan ha hänt långt tillbaka i tiden. Som någon form av arvsynd.
Så når vi inte samarbete! Så kommer vi inte framåt! Att acceptera varandra och respektera varandras olikheter – så kan vi nå ett för alla bra resultat.

Feminister, ja. Det är inte säkert att vem som helst ”får” kalla sig feminist heller – inte ens kvinnor… För andra, mer rabiata feminister (HU! Får man skriva så!!??), bestämmer vad som gäller. (Tecknat av Fanny Åström)

Hurra! För det finns andra kvinnor och feminister som tycker som bloggaren – d v s vägra manshat för samarbete! Här är två! Cissi Wallin, svensk TV-och radioprofil:

Kate Nash, engelsk sångerska och musiker:

Som feminist tycker bloggaren att JÄMSTÄLLDHET MELLAN MÄNNISKOR är det viktiga!
MÄNNISKOR – inte könstillhörigheter!
 Om man googlar på antalet gender/könstillhörigheter så kan man få fram 63 stycken (!) eller över 100 ibland(!!).
Och om du använder FEL benämning kommer du att bannas HÅRT av de feministiska könstillhörighetspoliserna!
Så här kan det se ut när man är rädd för könspolisen!?  

 I en artikel läser bloggaren att ”Facebook ”godkänner” 56 olika könstillhörigheter”… Oh, my God…

 VAD ÄR DET FÖR TOKIGHETER!! Att trampa runt i denna sörja ger inte mer jämställda löner eller mindre kvinnomisshandel i Sverige!
Det minskar inte bortgifta småflickor och hedersvåld – inte heller gruppvåldtäkter i Indien eller i andra delar av vår värld.
Det ger inte alla människor (också kvinnor!) rösträtt och rätt att föra sin egen talan!

RESPEKTERA DIN MEDMÄNNISKA OAVSETT  – DET ÄR FEMINISM FÖR BLOGGAREN! Då gör vi det hela betydligt enklare!

Facebook, ja! Då kommer bloggaren in på ännu ett ämne som hon är skittrött på! Facebook som med rapidfart skvallrar runt rykten bland dina vänner och som avrättar folk via kvällspressen.

Facebook som har gjort en del beroende! SÅ SJUKT!!
Artikeln i DN kom upp i samband med att Facebook hamnat i blåsväder för att man samlar och vidarebefordrar privat information. Läs HÄR!
Om Cambridge Analytica, kan du läsa HÄR i Dagens Nyheter!

Ur artikeln, citat: ”Den aktuella anklagelsen mot Cambridge Analytica är att man sedan 2014 samlat in uppskattningsvis 50 miljoner Facebook-användares uppgifter.”

Prova att stänga av Facebook ett tag! Det kommer att göra dig SÅ GOTT! Logga inte in, helt enkelt!
Lev ditt liv utanför datorvärlden och internet! Det går faktiskt!! 

Skittrött på mer!! Ja, ett ämne som några som läser bloggen kanske känner igen. Lokaltidningen som inte är lokal…

För drygt en vecka sedan, lördagen den 17 mars, var det 10 år sedan en fruktansvärd händelse inträffade i Arboga. Ett brutalt mord på två små barn och mordförsök på deras mamma. En händelse som skakade hela Sverige och fick alla att känna till vad ”Arbogamorden”  betyder
– liksom ”Arbogamamman”.

10-årsdagen uppmärksammades av många som samlades till minne av Max och Saga. Men lokala Arboga Tidning såg ut så här måndagen efter: Ingenting på förstasidan om minneshögtiden för två små mördade barn från Arboga. Man fick bläddra många sidor in i tidningen för att hitta halvsidan.
Det kallar inte bloggaren en ”lokal tidning”!

 Detta som pågår med Arboga Tidning gör det lättare att acceptera att stan inte längre har någon lokaltidning. Man glömmer bort den när den varken känns lokal längre eller kommer varje dag.
Det händer faktiskt att man helt glömmer bort att titta i den. Den blir liggande där på bordet – ointressant. Det finns ju ändå inte mycket lokalt i tidningen. Så vem bryr sig?? Den får gå rätt i kassen för återvinning!

Inget förnyande av prenumerationen är aktuellt. Bloggaren är skittrött på fakeblaskan!

Bloggaren är dock en rättvis person.En artikel i tidningen har hon tyckt om på senare tid. Den här: Vargen överlevde den sjuka licensjakten! Det hände sig i och för sig i Kolsva – men orten ligger nästgårds.

Lite annat lokalt som bloggaren gillar fås via Magazin24. Det här: Att Arboga kommun avstår från fjädrar i sina påskris av djuretiska skäl. Sånt gillas!
Men det var alltså Magazin24 som levererade den nyheten till bloggaren.

Ni märker kanske att bloggaren börjar glutta ut från sin bubbla igen. Det är lite mera fart på henne så att säga – och väldigt mycket som hon vill ha sagt…
Utbrändhet och för många ledsamma händelser kan få bloggaren att rasa ihop. Då är det skönt – och dessutom nödvändigt – att stänga av. Koppla ur, koppla av och gå in i en skyddande bubbla.

Men det finns hopp! Precis som när det gäller våren! För så här såg det ut i Chinatown på förmiddagen. Nu ser man ju grusgången och himlen skymtar blå!

Gångvägen mot garagen – där har is och snö smält! Hurra!

Och för bloggaren som har huvudet lite under armen just nu så låg den här lappen på nattduksbordet…

Bloggen avklarad! Bloggaren har gjort sig av med en hel del av det som legat och pyrt och som hon är SKITTRÖTT på! Men det finns mer – gissa om det finns mer…

Ha en fin söndag! Imorgon är en annan dag.   Då mår nog bloggaren ännu bättre och kan börja leva efter den vanliga devisen…     WATCH ME!!!

Pussar och kramar till dom som behöver! Värsta smällkyssen till Älskling – självklart!

Vi ses – om ni vågar! 😉

När man har gått sönder och skrivandet är ens terapi… Den där bilden fanns i bloggen igår.

För så här var det…
När allt plötsligt blir för mycket… När den där droppen kommer så bägaren rinner över… Som får hjärnan att explodera…
Då blir allt så här sen: Och det känns så här… Tomt!
Hjärnan känns tom! Det går inte att tänka för det finns inga tankar.

Som utbränd vet bloggaren vad det är frågan om. Hon har varit med om det tidigare.

Första gången det hände var både otäck och skön. Otäckt för att man inte längre hade kontroll över sig själv. Otäckt för att du inte själv väljer det och du kan heller inte göra någonting åt det.
Skönt för det var ljuvligt skönt att bli avstängd. Skönt att inte behöva oroa sig mera. Inte behöva ängslas och kämpa. Bara vara – helt avstängd.

Hjärnan förstår och tar över. Fattar att nu har det gått för långt! Blivit för mycket. Nu klarar hon det inte längre!

Plötsligt stänger hjärnan av och man får bara finna sig i det.

DET är att BRÄNNA UT SIG!

När man har varit med om det förr blir man inte så rädd när det händer igen. Det är bara att lägga ner allt – och vänta in tiden.
Vänta tills hjärnan orkar ta emot fler intryck igen.

När man nått så här djupt så är det ändå inte till botten. För botten har bloggaren också besökt ett par fruktansvärda gånger i sitt liv.
 När man faller ner i det svarta avgrundsdjupa hålet utan att kunna göra någonting åt det.  Man får ge upp allt. Bara ligga djupt där nere på botten och verkligen plågas. Plågas av depression, panikångest och dödsskräck – men också av dödslängtan ibland. Dödslängtan för det här tillståndet är så fruktansvärt att man inte tror sig klara av det.
Bara att skriva om det svarta hålet får håret att resa sig på bloggaren och hon känner skräcken ligga på lur. SÅ fruktansvärt är detta avgrundshål.

Men det går att klara sig ur det svarta – i alla fall ett par gånger. I alla fall om det inte händer alltför ofta…

Man måste vänta in tiden och det tar plågsamt lång tid…men så småningom kan man känna ett spirande hopp.

Förnimma en utväg. Det finns en väg att ta sig upp. Det finns hjälpande händer.

 För bloggaren har skrivandet alltid varit en terapi. Ilska, sorg, glädje – att ”skriva av sig” när hjärtat pumpar och hjärnan går på högvarv har lindrat, hjälpt och utvecklat bloggaren.

 MEN när hjärnan stänger av och man hamnar i felsäkert läge – då fungerar inte skrivandet.
Då kan man bara klottra så här: ”När skrivandet är din terapi – men pennan inte fungerar för hjärnan stängts av….”

Då får man lugnt vänta på allt som bara måste skrivas om! Det blir inget ”Skittrött på feminsm” idag och heller inget om kvinnan som i DN berättar om sin tröstlösa längtan efter ett barn. Hur hon gett upp men blev gravid vid 47 års ålder.

Om lyckan att få barn… Men bloggaren ska sluta skriva strax för nu kom ”farliga tankar” upp igen. Om sorg över barn som försvinner från en
– fast de fortfarande är i livet…

 Att inte kunna skriva för bloggaren är alltså inte  att drabbas av vanlig skrivkramp. Det finns hur mycket som helst som vill ut och ner på pappret eller hamras fram på ett tangentbord.

Det finns helt enkelt ingen ork.

Men snart så! Snart kommer bloggaren igen! Vänta bara så ska ni få se!! 😀

 Till dess kan lite lycka vara doften av ljuvlig fruktsoppa som på mammas vis.
Och känslan som finns för den man håller av.

Jag behöver ditt lugn
– för att stävja min oro.
Jag behöver din famn
– för att värma min själ.
Jag behöver din klokskap
– för att inte gå vilse.
Jag behöver din sorg
– för att förstå min.
Jag behöver dig.

 Puss och kram till HONOM! Han som vet precis vad det är frågan om och som betyder så mycket. Vi ses.

Var rädda om er nu! Imorgon är en annan dag. Kanske finns det ork och kraft då för en riktigt explosiv blogg igen! 😉

Känns allting plötsligt så här?

Dystert… Ingenting är roligt längre. Alla måsten tynger ner en till knäna. Och så regn…
Och mörker… Lägg sen till alla världsproblem som plötsligt hälsar på en genom media…
– Är du trumpen lille vän… 🙁

Ja, vad gör man?? När depressionen gör sig påmind…
och ångesten kommer krypande… När man plötsligt känner att nu orkar jag inte längre…

 Man drar ner persiennerna om sig själv och kryper ihop till en värkande liten boll.

Ja, så gör man kanske. Låser in sig. Gråter ögonen ur sig. Blir den absolut mest sorgsna människan i världen – så känns det.

MEN – låsa in sig är inte svaret! Bloggaren vet för hon har varit där och alldeles nyss. Har man ingen hemma att prata med så får man lyfta sig själv i håret, dra upp persiennerna, snöra på sig skorna och gå ut!

För att ta sig ut – det är lösningen! Frisk luft, röra på sig, träffa andra människor – hur svårt det än känns att ta det första steget. Den 4:e november hade kalendern det här budskapet: ”Bara du kan förändra ditt liv” – och det är sant.

Barndomen, uppväxten, värdelösa lärare i lika värdelösa skolor, taskiga chefer på jobbet, elak sambo, dumma grannar – allt detta kan du inte göra så mycket åt – men du kan ändra dig själv! Välja alternativ. Bryta upp. Ta dig ut.

Tyvärr är det ju så här – som DN skrev här om veckan: ”Hur barndomen blev vet man aldrig förrän det är för sent”.
Det är sant och där ligger förstås en viktig uppgift hos föräldrar och anhöriga – att fixa, reparera och lysa upp barndomen för sina barn för att de ska må bra i framtiden – som vuxna.

Lysa upp kan man göra på andra sätt också – fast barndomen är över!
Genom att fråga hur vännerna mår? Men då gäller dagens visdomsord: ”Ju bättre man själv mår – desto mer kraft har man att hjälpa andra”.
Man måste ta hand om sig själv först – för att kunna ta hand om andra. Viktigt!

Man kan också tänka på hur bra man faktiskt har det. Om man tänker efter finns det alltid någon som har det sämre än man själv. Glädjas över det positiva man faktiskt har!

Man kan skriva av sig – det gör bloggaren!
Man kan baka bullar! 😀 Man kan glädjas åt en så enkel sak som att krukväxterna från i somras blommar för fullt i tvättstugan, räddade in undan frost och snö!

Lita skoj från DN också – med viss lokal anknytning! 😉
Det här:

Man kan ge bort saker också – för att det är så roligt att ge! Och för att den man ger presenten till ska må bra och länge!
Bloggaren har köpt Pinuppkalendern genom Cia Sandell och Nordiska Pinuppor på Facebook och överskottet går till Prostatacancerföreningen!

Man kan gnälla på Posten som har postlådor som alltid är överfulla! Postlådan vid Arboga Station är en sådan. Hur lätt som helst att plocka med sig andras postade försändelser om man skulle ha oärliga avsikter!

Och så kan man glädjas åt Bröderna Brothers som fyllde 11 år nu i november! Curry till vänster, Felix till höger!

Allt löser sig! Tänk bara på det här!! Spring aldrig fortare än dina skyddsänglar kan flyga!

September månads pinuppa
ur Pinuppkalendern 2017!
September är bloggarens månad! 🙂

VAR RÄDDA OM ER NU!
KRAM!

”Always be kind and helpful”  –  d v s – ”Var alltid snäll och hjälpsam”.
Sådant får man lära sig…
Och bloggaren har funderat och kommit underfund med – det är bara dom snälla som bränner ut sig.
Åtminstone kan hon inte påminna sig någon enda elak, överlägsen jävel av besserwissertyp som gått in i den så kallade väggen!

Ja, bara den som brinner blir utbränd, heter det. Snällt och duktigt folk som engagerar sig och alltid vill väl – är de som åker på pumpen!
För dessa människor kan det gå mycket illa när bensinen tar slut…

En dag orkar man inte längre!

Man har gett allt och kraften är borta.

Även om det bara kommer upp ”kostymnissar” när bloggaren googlar efter bilder på utbrända män så finns väggen där för alla yrkeskategorier!

Det handlar inte om jobbet i sig utan om människan bakom ratten! En dag brinner det bara – oavsett om du sitter framför en dator eller ligger under en kärra och mekar.

Livet är mer komplext än så. Jobbet är inte allt – tolkat på mer än ett sätt. Du är inte en maskin, ett verktyg! Du är en människa med förhållanden, familj, bostad, umgänge, fritidsintressen (om du nu fortfarande minns dem…).
Och du har ETT LIV!

Vad gör du med ditt liv? Har du tappat kontrollen? Känns väggen väldigt nära eller har du kanske redan rasat mot den?
Kom ihåg – ge inte upp! Ur det brända och till synes förstörda finns det fortfarande liv! Du har fler chanser! Ta dem! Lägg om ditt liv! Välj vad som är viktigt i livet och inte. Var gärna snäll och hjälpsam fortfarande men börja med dig själv – först – alltid!
För att kunna ta hand om andra måste man ta hand om sig själv först! DU är viktigast!
Ta beslutet, res dig igen och vandra ut i ljuset!

Och ni andra – prata inte så mycket dumheter! Förtala inte människor! Snacka inte en massa skit! Visa att du har mer där uppe än vad munnen glappar om.

För så här är det:

Bloggaren känner många som kämpar på olika vis. Var ödmjuk mot din omgivning och mindre fördömande. Du vet inte alltid vad som rör sig bakom kulisserna – och du behöver inte veta det heller för att vara omtänksam och vänlig mot din nästa!

FÖRSÖK ATT VARA SNÄLL – någon snäll medmänniska har det jobbigt där ute!