Batterier kan behöva laddas och inte bara de där fyrkanterna som finns under en motorhuv.

Bloggaren tyckte vardagstrampet blev tjatigt och faktiskt lite dränerande. Så när nu sommaren dröjde sig kvar i slutet av förra veckan tog hon chansen – dags för batteriladd där det är som bäst! 🙂

Vägen till bloggarens lite hemliga laddningsstation 

Och visst var det en lyckträff! Ljuvligt väder och solskenet fortsatte!

Naturligtvis måste bloggaren bada! Termometern på verandan visade +22 så det blev självklart ett dopp i sjön!
Och hur badar man bäst? Jo, näck! Det är en helt annan känsla att simma ut i vattnet utan en tråd på kroppen. Vattnet som smiter åt runt kroppen – ljuvligt!
Har ni möjlighet att bada naken så ta den!

Kvällen blev vacker. Bara en sådan vy gör att man går ner i varv och bara njuter av att finnas till. Känna sig liksom närmare naturen och livet.

Ladda batterierna är att ”bara vara” och göra som man vill – så tycker bloggaren. Och att göra som man vill kan till exempel vara att gå upp på natten och njuta av att det är totalt becksvart utanför! Så mörkt som det aldrig någonsin blir i stan.
Och njuta av tystnaden! I en liten stuga finns varken ventilationssurr eller brus från element – bara tystnad. Underbart!
Går man sen ut på verandan kan man höra skogens stilla sus. Ren njutning!

Sen kan man ta en kopp kaffe och en macka mitt i natten!  Bara för att man kan – och vill! Bara så där!

Morgonen gav ännu mer lisa för själen!

Och nej, ingenting är ”photoshoppat”!  Ljuset var så där fantastiskt!
Och älvorna dansade över sjön…

Sen blev det ju bad igen! 🙂 Vem kan motstå när man får chansen!?

Stugan är ingen lyx men där finns allt vad man kan behöva. Tak över huvudet 
– och en säng att sova i.
 Lägg sen till lite god mat och dryck så är njutningen komplett!

Jo, det behövs ett dass också! 😀 Det lilla krypinnet med vit dörr!  Två platser så att man kan få sällskap om man har lust! 😉 
Eller så kan man helt sonika sitta ensam och filosofera
– göra sina behov i lugn och ro.
A room with a view! 😉

Promenader i skogen blev det också. Vildhallon plockades liksom kantareller och Karl-Johan. Den här lät dock bloggaren bli – men visst är den vacker!

Fiskelycka hade inte Bloggaren med sig!
Det hjälpte inte att byta drag ett antal gånger…

Sen blev det förstås ett dopp igen!!  Lite kallare nu när temperaturen på morgonen såg ut så här! + 10 – så vattnet blev svalare och svalare efter varje kylig natt!

Regnet kom rätt vad det var. Men inte med mörka moln och kyla – utan så här! Plötsligt vräkte regnet ner men solen sken för fullt! Fantastiskt!

Bloggaren avslöjar – det blev bad igen! Ja, varje dag under vistelsen på laddningsstationen! Allt för njutningens skull. För att ”bara vara”. Göra precis det man själv vill – utan måsten. Glömma vardagen och leva bara här och nu – mitt i naturen.

Sista kvällen blev det efterrätt. Sen sova hur gott som helst och så länge eller så lite man vill.

Visst var det med lite vemod bloggaren drack sitt morgonkaffe den där sista morgonen…

Men sommarens sista bukett kom med hem som påminnelse om ljuvligheterna – och om att ta det lugnt. Aldrig glömma att ladda batterierna.

Ett litet tillägg!

Ni som läste den tidigare bloggen om mobbing och skitprat bakom ryggen – DN hade en artikel här om dagen med rubriken ”Hur ska jag få mobbningen i barndomen att släppa greppet?”
Du kan läsa den HÄR!

 I artikeln hänvisar man bland annat till Jenny Rickardssons bok ”Jag tror jag måste prata med någon”.
Den boken hittar du bland annat HÄR!

Till sist! Älska mer! 

 Älska mer och hata mindre – en ständig uppmaning från bloggaren.

En del älskar blommor
– andra älskar god mat!

Vissa känner hur mycket kärlek som helst till skidåkning medan en hel del människor bara har ögon för katter!

  Bloggaren är en verkligt kärleksfull person som älskar många! Vissa älskar hon mycket och andra älskar hon bara lite lagom så där! 🙂 Huvudsaken att man känner kärlek och kan älska – ju mer, desto bättre.

Veckans lek
– nej en lek varje dag, året om!

Ös ur dig kärlek! Visa den! Lev livet kärleksfullt och varmt – inte bittert, negativt och kallt.

Börja med att älska dig själv
– så kommer nog resten av bara farten!
Tänk på hur bra du är! Se dig själv i spegeln och säg till det där ansiktet mitt emot:
– DU ÄR JU BARA BÄST!

Bloggaren ÄLSKAR! Och tänker fortsätta med det!

Det här är en blogg om en kvinna som bloggaren känner ganska väl. Och om mobbing – på olika nivåer och hur det kan upplevas.

För enkelhetens skull kan vi kalla den här kvinnan Suss.
Idén till bloggen kom här om dagen när Suss åter fick höra rykten. En vän till Suss förklarade hur hon försvarade Suss mot de som tyckte illa om henne…

WOW, tänkte Suss! Igen!
Och självklart visste Suss inte vilka personerna var, tog inte reda på det heller. Suss har förmodligen aldrig träffat dom eller ens bytt några ord med dom.
Men men, Suss är van…

Sticker man ut – på vilket sätt det nu än må vara, så blir man en target – en måltavla. Som uppstickare kan man antingen hyllas eller hånas, det sistnämnda kan likställas med mobbing.

Suss vet vad mobbing är. Hon stack ut som liten. Varför? Jo, Suss var blyg och tordes inte säga ifrån. Hon blev en måltavla.

 Suss som liten.  Tyckte om alla djur, särskilt katter! 
Påhittig och glad – hemma hos mamma och pappa.  Skrev sagor, fick en publicerad i Dagens Nyheter som 7-åring, hittade på ett eget skriftspråk, kunde namnet på alla hundraser, lekte med Gittan – hade roligt helt enkelt.
Till hon började skolan…

Suss var, som sagt, blyg – en måltavla och hade fel frisyr, flätor med fina rosetter som mamman flätade i. Är man ”fel” på det sättet i skolkamraters ögon så blir man nedtryckt, ännu tystare, vågar ännu mindre och finns nästan inte till slut…

Det kallas mobbing och förstörde nästan hela Suss skoltid. Hon vågade inte räcka upp handen, vågade inte svara på frågor, skulle aldrig någonsin vågat stå framför klassen och prata.

 Hon blev en ingenting.

Sen kom vuxentiden – tack och lov! Televerket!
Suss och bästa kompisen tog mod till sig, tillsammans och flyttade till Stockholm där de båda fick jobb på Televerket.
Nu började det hända saker för Suss! Hon blev tvungen att svara i telefon och möta kunder som vill beställa abonnemang, flytta telefoner och allt vad det var. Suss växte, blev säkrare, kände sig värdefull. Vågade mera.

Vågade söka nytt jobb och kom till CVA i Arboga. Där blev hon ännu säkrare och vågade ännu mer – det slog nästan över. Suss tog igen för alla tysta, osäkra år!

Suss utmanade chefer och hon utmanade facket. Hon drev frågor om rättvisa för de svaga på jobbet och kämpade för de som hade det svårt. Hon skrev insändare såväl i personaltidningen som i det lokala bladet – gjorde sin röst hörd. Snart visste alla vem Suss var!

Nu fick Suss höra talas om folk som ”inte tålde den där Susanne Wahlfeldt”. Naturligtvis på omvägar. Ingen sa det direkt till Suss.
Suss som var van att sticka ut, bli mobbad sen skoltiden, kände detta väldigt obehagligt – men det var ingenting som egentligen bekom henne. Hon hade växt sig starkare och visste att hon kämpade för bra saker.

Och om Suss fick namn på ”hatarna” tog hon kontakt med dom!  Antingen låtsades de inte förstå någonting av vad Suss pratade om – eller också visade det sig att de faktiskt kom rätt bra överens när de väl träffades …
Hur som helst – de som verkligen kom i kontakt med Suss tystnade med sitt förtal…

Suss träffade kärleken och allt blev nu ännu bättre!
Med kärleken kom resor runt om i världen men också barn. Återigen växte Suss – nu som dubbelarbetande personalchef och trebarnsmor. Växte och fortsatte att kämpa – nu för barnen med ADHD men också för andra barn med liknande svårigheter.
 Bildade en förening lokalt och var med om att starta en på riksplanet. Skrev skrivelser, protester, insändare. Agerade! Kämpade.

Åter fick Suss höra på bakvägar att folk tyckte illa om henne. ”Dem där jävla Susanne Linde – hon ska då vara med överallt!” – så kunde det låta.
Suss lät sig inte skrämmas, kände sig tvärtom stärkt. Hon kämpade ju för bra saker och det fanns många som sa tvärtom – som hejade på, dunkade henne i ryggen.

På fritiden gjorde hon trevliga saker som att samla de gamla som fortfarande var i livet och som haft sin barndom i huset som Suss nu bodde i.
 Suss fick massor av värdefull information om Glasblåsargården som blev en artikel i Arboga Tidning och kanske så småningom kan hamna i Arboga Minnes Årsbok.

Hon fortsatte att kämpa för utsatta, ville vara en röst för de som inte vågade tala och fortsatte att agera.
Bland olika idéer som kom för henne var en insamling till kvinnan som fått sina barn mördade i Arboga. Förutom en stor summa pengar från allmänheten som överlämnades genom Suss försorg skänkte företag möbler, resor, presentkort på kläder kom från H&M m.m. genom att Suss tog kontakt.
De flesta tyckte att Suss gjorde bra då – inte så många tyckte att hon var ”too much” men det fanns några stycken som tyckte att hon nog skulle låta bli!

 Med många järn i elden hela tiden, en stark vilja att göra gott så hände det som tyvärr händer många – Suss gick in i väggen, brände ut sig och blev väldigt sjuk.

Det var en fruktansvärd och förgörande upplevelse. Något som för alltid förändrade Suss. Hon hade samma glöd, samma vilja men orken fanns inte längre på samma sätt.

När det var som allra värst bodde Suss hemma hos sina gamla föräldrar och orkade absolut ingenting. Panikångest och en otroligt trötthet var hennes liv under ett halvår.

Men som den person hon är – när hon börjat repa sig lite ville hon kämpa för att andra inte skulle behöva drabbas som hon. För mycket hårt jobb, för många krav, för lite tid.
Hon och vänner startade föreningen ”Tid för Sverige” för att agera mot utbrändhet.  Föreningen implementerades snart i vad som skulle komma att bli ett nytt parti – Feministiskt initiativ!

Nu var allmänheten delad! Några tyckte att Suss var modig och bra. Det ropades ”Heja, heja!” på stan när hon gick ut. Men det fanns andra som spydde sin galla.
Som vanligt…

Men sen blev det riktigt illa!!  När kvällstidningarna gick ut med rubriker som

Fi-ledaren misstänks för bedrägeri

då kräktes en allmänhet fullständigt ner ”den där Linde”!

Artikeln från 8 april 2005 finner ni HÄR! Den dagen hade Expressens löpsedlar i Arboga bara en enda stor bild – den på Suss med rubriken ovan…

Det spelade ingen roll att Suss inte hade gjort något fel. Att hon förklarat allt för Försäkringskassan om sin sjukskrivning och sitt deltagande tillsammans med Fi – när Suss gick in i affärena i lilla Arboga då gick folk ut!
Och Försäkringskassan gjorde helt om och drog in Suss sjukbidrag. Detta fick de bakläxa på när Suss vann i Länsrätten och domaren gav Suss rätt.
Hon vann!! Den artikeln kan ni se HÄR!

Suss orkade inte all press (i dubbel bemärkelse) och hoppade av politiken. Men snart kunde hon inte hålla sig längre… Det blev Miljöpartiet!
Nu mottogs hon mestadels bra av lokalbefolkningen och partiet fick många röster i valet. Så pass många att Suss kom med i kommunfullmäktige.
Men nu fanns de fler som mådde dåligt av Suss engagemang – de andra partierna hade en en del mindre nogräknade medlemmar.  ”Den där jävla Susanne Linde!”

  Åsså allmänheten!!  ”- Fy fan, för den där jävla Linde! Hur kan man hoppa mellan olika partier på det där viset!!??”
 Suss brydde sig inte det minsta! Numera var hon van…

Det hon inte var van vid längre var stressen, pressen – hon orkade inte alls som förr. Hon hoppade av politiken helt.
Belackarna var snart där:”- Ha ha ha, ja hon är ju inte klok den där jävla Linde!”

2012 kallas hon ”Den frispråkiga bloggaren” i lokaltidningen och kräver större engagemang mot våldsamheter som drabbat hemstaden.

”Ja, se den där jävla Susanne Linde!!” Bysnacket gick…

 Suss brydde sig inte längre om pratet. Kände sig mer så här:

 Men livet är inte bara engagemang och kamp för andra när det gäller Suss. Det var det egna livet också. Den egna kampen.

Mannen i hennes liv lämnade henne efter många år tillsammans. Hon tog det mycket hårt. Firade trots allt med grannen Lisa som tyckte att hon sannerligen borde fira sitt nya fria liv.

Visst – hon höll god min. Visade upp ett coolt face!
Men inuti fanns tårarna. Att bli lämnad av den man älskat och trott på – var mycket hårt.

 Livet blev mörkt och svårt. De egna engagemangen uteblev.
Vardagen kändes bara seg och grå. Åren gick – hon vande sig vid detta nya liv. MEN – så en dag hände det till synes omöjliga! Hon blev kär!
En ny man kom plötsligt in i hennes liv! Och med det massor av annat!
17 kilo ner i vikt! Nya kläder, ny frisyr, nytt liv! En gladare, lyckligare Suss! Underbart!! 

MEN!! Nu var det ju definitivt färdigt igen! Folk skulle absolut veta vem HAN var och helst alla detaljer! En del var glada, andra skadeglada på grund av åldersskillnaden och en del var förstås riktigt upprörda…

Kletade ner Facebook med skitsnack… SÅ tröttsamt och fullständigt värdelöst.

Och bryr hon sig, Suss? Inte nämnvärt! Om det inte drabbar den egna familjen eller älsklingens förstås!
DÅ blir hon en TIGER!

Vad ville bloggaren säga med det här märkliga inlägget då denna söndag!?

Jo, dels – SLUTA SNACKA SKIT OM FOLK DU INTE HAR EN ANING OM VEM ELLER HUR DOM ÄR!!
Eller ännu hellre – SLUTA MED SKITSNACK ÖVER HUVUD TAGET!! SKITSNACK ÄR MOBBING!! Gör dig inte till åtlöje genom ett sådant lågt beteende!
Gläds istället med dom som det går bra för, som finner lycka och glädje igen. Tänk positivt och du kommer att märka att ditt eget liv också blir positivt!

Ja, så är det ju!

Så sluta lägg dig i andras liv och skaffa ett eget!

Och ni som har åsikter om Susanne Lindes liv – vad hon gör och inte – hur hon agerar eller inte – TA KONTAKT MED HENNE! Bloggaren förmedlar gärna frågor och svar! 😉
För som ni såg i inledningen så pratar folk fortfarande bakom ryggen på denna kvinna! Från en trist allmänhet som inte har annat att lägga tiden på – till ideella organisationer och företag – ja, faktiskt!
SÅ små kan människor vara!

Men tror ni hon bryr sig!? Inte då!! Jo, det kan stärka henne, har bloggaren förstått! Göra henne ännu mer stridbar och entusiastisk – men det är bara välvilja och godhet som driver henne – kalla det kärlek.

Hon fortsätter!

Är som hon är!

 ”The Incredible Shrinking Man” är en amerikans sciencefictionfilm från 1957.

Den titeln passas bra på det bloggen ska handla om idag. Krympande män! Men ordet ”man” på engelska kan också betyda ”människa” – vilket passar ännu bättre. En blogg om krympande människor. Som är en direkt koppling till tidigare blogg med titeln ”Rädda killar får aldrig kyssa vackra flickor” från 13 juli 2017 men också kan kopplas till bloggen ”Umgänge med clowner” från 12 juli.

Rädda killar misslyckas med flickor men också med mycket annat i livet. Om vad det kan bero på är detta ett försök till utveckling av.

Det kan handla om mobbing. Och det drabbar även flickor.

Det börjar i skolan där lärare med för stora klasser inget ser och inget hör. Eller där den mobbade flyttas på istället för att ta itu med det verkliga problemet – mobbarna!

Och varför mobbas elever?? Det kan vara för ”fel kläder”, ”töntig frisyr”, ”konstig dialekt” eller för något annat som mobbarna går igång på. OCH det är egentligen mobbarna som är ”fel”. Det är där problemet ligger. Mobbarnas dåliga självkänsla som yttrar sig i att trycka ner andra för att inte bli nedtryckt själv! (Men de är en annan blogg – mobbarna.)

Det eskalerar.  Blir till en svart klump i magen av rädsla hos barnet som utsätts för trakasserier.

Till slut tror man (bloggaren vet som själv mobbats hela grundskoletiden) att man är dum i huvudet. Törs inte prata, vill inte bli sedd, vågar ingenting, vill gömma sig och helst inte finnas till.

Eller man blir en clown i skolan! En tokstolle som spelar spratt, får alla att skratta men aldrig tas  på allvar. Blir ansedd som kul men lite korkad, ingen man egentligen vill ha med att göra.
En tokig clown med ett flinande ansikte och ett gråtande inre.

Lärare mobbar också – direkt eller indirekt.  Genom att vända bort blicken och inte se…

Eller genom att helt enkelt gå på linjen att en bråkstake och tokstolle faktiskt är lite dum i huvudet! Det är kanske enklare att ”klå upp” en redan slagen än att ta en match med de stöddiga mobbarna. 🙁
Fruktansvärt! Skamvrån – ett vrå för skam! Skämmes dåliga lärare!!

Kommer man sen ut i vuxenlivet med en känsla av att inte duga –
så är det lätt att fortsätta tänka så…

Jag blir dömd på förhand – av mig själv, av mina egna upplevelser.  Jag är inget att ha.

All denna mobbing påverkar ens hela liv! Ens val av fortsatta skolstudier eller inte… 🙁 Vem vill fortsätta i eländet frivilligt?? Ger en det jobb man då kan få – hur intelligent man än är och vilken potential man än har.

Gör också att man väljer fel partner. Osäkra män väljer osäkra kvinnor väljer osäkra män. Det blir en osäker relation helt enkelt. Med osäkra barn så småningom – det sociala arvet, kallas det…

Hur det kan gå för osäkra kvinnor som väljer osäkra män kan vi läsa om näst intill dagligdags i tidningarna. Misshandel men även mord…

För osäkra män kan det gå så här också – som beskrevs i tidigare bloggar. Man blir undfallande, orkar inte mera bråk, gör som hon vill… Orken är helt enkelt slut.

Hon får som hon vill… och mannen krymper ännu lite mera… Blir mindre och mindre, hans liv blir trängre och trängre.  Han orkar inte göra upp planer längre för det blir ju ändå aldrig som han tänkt. Han ger upp. Finner sig. Får ett litet, litet, pytteliv…
Filmen ”The incredieble shrinking man” heter passande nog så här på svenska… Gissa vem bloggaren tror att giftspindeln är…

Jaha, och sen då? Är allt hopp ute? Ska man leva ett begränsat liv och inte våga tänka nytt, framåt, planera?

Självfallet inte! Du har ETT LIV – var rädd om det!  Låt ingen längre begränsa din tillvaro eller bestämma hur ditt fortsatta liv ska bli! DU bestämmer! DU sätter gränser! DU tar makten över ditt eget liv!

Om du farit illa i skolan, blivit utsatt för mobbing och därmed börjar leva ”på sidan om” – så är det slut med det! Mobbarna ska inte få fortsätta kontrollera ditt liv! NU är det dags att förpassa hemska personer och hemska minnen till papperskorgen! Det ska inte längre påverka ditt liv! Aldrig mer!

Ett väldigt enkelt sätt är det här:

Att ett litet, litet ord kan vara så svårt. Träna! 

Bloggaren har själv svårt att säga NEJ. Man känner sig otrevlig, taskig, rent av elak, för att man säger nej. Vill vara alla till lags. Ställa upp, hjälpa till, vara snäll… ”Att vara för snäll kan ibland vara det som gör dig själv illa…”

Men prova! Säg NEJ och se vad som händer!  Lär dig själv att det är du som bestämmer! Lär också andra (vänner, partners och expartners m fl) att du inte längre går med på allting! Du säger NEJ! Du tar ansvar för dig själv först och ditt eget liv.
Du kommer att märka att den lilla människan i dig börjar växa! Du får respekt! Ingen tar dig längre för givet! DU BESTÄMMER OCH INGEN SÄTTER SIG PÅ DIG MERA! Slut på mobbingtiden!

Ja, sätt gränser!
Våga! Ta språnget!

Börja leva!

LYCKA TILL !
Det ÄR värt det!
DU är värd det!

Här kommer Kväsarvalsen! Nej, inte i Åke Grönbergs version utan på riktigt, i verkligheten…

Kväsa – vad betyder det? Så här säger Synonymordboken:

”Synonymer till kväsa

  Sätta andra på plats, kanske förödmjuka dom, visa makt (när man själv känner sig ynklig och liten)
–  helt enkelt trycka ner andra i skorna. 

Se till att andra inte kommer här och sticker upp!

Få tyst på dom bara! Skrämma dom till tystnad. Det finns SÅ raffinerade sätt att göra det på utan att behöva ryta:
– Håll käften och vet din plats!!

Bloggaren blev rädd i skolan. Rädd för auktoritära lärare utan förståelse. Lärare som ville visa makt och skrämma. Rädd, blyg och tyst – som gjort för att bli mobboffer – vilket bloggaren också blev.

Det var då – men liten blir stor…

Liten blir stor och tar till sig det hon lärt. Förstår att människor som vill kväsa är små och rädda.

Människor utan inre balans och harmoni – små människor som mår dåligt och tar ut det på andra.

Människor som tycker att dom mår bra och blir lite större, om det trycker ner andra. Och särskilt är det skönt att trycka ner andra som hotar deras position – som vägrar göra ”som vi alltid har gjort” utan måste ifrågasätta och komma med nya idéer.

Människor som inte säger ja och amen utan vill ta en diskussion. Dom är de små människorna största fasa – och då ska det tryckas ner!

 Bloggaren var liten och rädd i skolan men som vuxen är hon stark och trygg. Och tar heller ingen skit!

Så blir bloggaren attackerad av en liten människa som ska sätta på plats för att själv känna sig större så reagerar hon! Protesterar och tar en diskussion.

Nej, låt arbetsplatser och bekantskapskretsar bli ställen där man kan prata om allt utan hot eller förminskanden! För på sådana platser kommer det att råda harmoni. 

Så vägra låta dig tryckas ner av en liten människa
– som bara vill visa makt!

Inse att det är livrädda människor du råkat ut för! Ta makten över dessa små människor genom att protestera, ifrågasätta och ta en diskussion! Du kommer att vinna – jag lovar!
Och skapa harmoni! 🙂

”En kvanting träder i salen in, för att fröjda med fjällan sin, och alla rynkor blir glada i håg, ty stunsigare kvanting man sällan såg!
O, du den stunsigaste kvanting som vi nånsin i livet gett! Något av vår kvantitetttjolanting ty aldrig bättre i livet vi sett….”

Arbogas Lucia! Lions i Arboga har beslutat att Arboga ska ha en luciakör och bland de som vill vara med lottas sedan ut vem som blir Lucia!

Så här gick det för Köping då…

Och Arboga??

…som växte upp och bestämde sig för att inte ta mer skit!

Det var en gång en liten flicka.

En efterlängtad liten flicka.

 Den lilla flickan var lycklig och glad och hade ett bra liv med sina föräldrar. 
Flickan fick en efterlängtad lillebror och en katt och blev ännu mer lycklig och glad. 

Den lilla flickan började skolan och sen var hon inte glad och lycklig mer.

Under hela sin grundskoletid blev den lilla flickan mobbad. Hon visste aldrig varför. Kanske var hon för blyg? Kanske hade hon fel kläder? Kanske var hennes långa i fel frisyr? Hon visste aldrig men den lilla flickan fick 9 år av fasa och bedrövelse. 9 år som kom att prägla resten av hennes liv.

Den lilla flickan växte upp. Skaffade sig en mask som skyddade hennes inre.  Hon såg ut att vara glad men inuti fanns det mycket sorg.

När den lilla flickan blev äldre och fick jobb började hon förstå mer och mer av människor och deras beteende. Hon såg spelet. De förtryckta och förtryckarna. De mobbade, diskriminerade, de nedvärderade – hon såg dem och tog deras parti – alltid!

När den lilla flickan blev mamma fortsatte kampen. Aldrig att hennes egna barn skulle få bli mobbade! Aldrig att de skulle få lida så som hon hade gjort. Inte de egna barnen men inte andra barn heller!

Hon agerade, skrev insändare, protesterade, blev politiker, blev agitator!
Det som var orättvist och fel måste rättas till. Hon fick mycket positivt ut av det hon gjorde. Det hände saker och människor tyckte om att hon agerade.
Men inte alla… En tidning skrev om näthat och hatbrev i brevlådan. Men hon gav inte upp.

Ja, den lilla flickan blev vuxen men skoltiden hade satt sådana spår att hon ofta inte kunde prata om åren utan att gråta.
Men hon hade bestämt sig för att inte ta mer skit!

Därför rinner sinnet över på henne ibland när en del människor tycker att hon är ”jobbig”, att hon ”bråkar” eller bara är ”too much”. När någon gör sig rolig över henne – eller rentav mobbar henne för hennes protester och agerande.

För den lilla flickan, idag vuxen, tar inte mer skit! Och hon kommer aldrig att sluta agera mot orättvisor, diskrimineringar, mobbing och missförhållanden. ALDRIG!

Avslutar bloggen idag med bilder från Botaniska Trädgården i Göteborg. Klicka HÄR för att komma till Botaniskas hemsida där ni också kan beställa deras nyhetsbrev!

Det här är INTE vägen till Botaniska.  Bloggaren gick fel… Detta är Slottsskogen i Göteborg! 🙂

HÄR är Botaniska Trädgården!

Och här är färgprakt! –  – – –  – 

Och ett näsduksträd!

Näsduksträdet är unikt. Blommorna ser ut som näsdukar som fladdrar för vinden.

Ängen av pingstliljor… …och så avslutar vi kärleksfullt med ett hjärta. För visst är det väl ett hjärta av växter och blommor!

Var rädda om er! Var rädda om andra, om varandra! TA INGEN SKIT!!