Feel in the Blogg

Den 17 juni 2018 skrev jag del 1 och nu är det dags för del 2! För nu börjar det hända saker!

Dokumentet här ovan är från 1893 då man gjorde en ombyggnation av den gamla tullstugan med anor från 1600-talets slut.

Så småningom såg huset ut så här:

En del av hur Stora Nygatan i Arboga såg ut för över hundra år sedan:

Järnvägshotellet till vänster och tullstugan intill Glasblåsargården på höger sida.

1951 förvandlades det lilla tullhuset till kiosk och sen dess har utseendet på huset sett ut så här: Faktiskt en väldigt ful byggnad – och ett gammalt förstört kulturarv! Förstört för tid och evighet – tills det en dag jämnas med marken…

INTE DÅ!! För jag sålde huset till Gustav och Angelica Öberg som nu förverkligar min dröm – en dröm som också kom att bli deras!
Den dröm jag haft sen pappa köpte huset 1986 – att återställa det till sitt forna ursprung.

Nu har Gustav fått bygglov och självklart satte han igång direkt!

Mäta –
och få till det!

Fundera lite… Diskutera lite…

Åsså på’t igen!

Vänner som kan hjälpa till är bra att ha. Thomas Andersson, mera känd för Arbogaborna som ”Ketchup” är en skicklig yrkesman.

Här följer lite murarjobb! 

Inuti ser det förstås fortfarande ut så här: När den nya väggen är murad och de nya fönstren på plats kan interiören börja göras i ordning.

Fönstren ja, det blir tre till antalet mot Östra Nygatan. Istället för dörren på ritningen från 1893 blir det ett fönster på mitten av huset. 
Den nya ingången kommer att bli från baksidan.

Fortsättning följer!

Och där står jag mitt emot och fotograferar! 🙂
Är jag glad då, tro?? Överlycklig!!

Det kommer mera så småningom! Jag lovar!

Tomten nr 1 i Arboga. Nu skriver vi historia.
Dokumentet här ovan är daterat 1884. I bankfacket fanns ett liknande dokument från 1893 – som visar en annan ombyggnation:

Två olika förslag troligen och det senare, med dörren på mitten av huset, vann.

Slutet av 1800-talet gjordes ritningarna och nu är det dags igen.

Men först lite historia – det som bloggaren vet.
Huset – med fastighetsbeteckningen Köpingstullen 3 – byggdes som tullstuga någon gång kring årsskiftet 1699/1700 och enligt uppgift användes tullstugan mellan åren 1705-1819.
En skylt som fanns i huset när bloggarens far köpte det 1986 säger så här:
”Detta hus troligen uppfört i slutet på 1600-talet var tullstuga åren 1705-1819 – gräns mellan land och stad där alla varor som fördes in och ut i staden förtullades – Nygatan var då ren landsväg och Stureparken betesmark.”

Så här skriver Wikipedia om tullstugor och stadstull, citat:

STADSTULL.

Stadstull var i Sverige en tullavgift som mellan år 1622 och 1810 erlades av den som förde in varor till försäljning i en stad, även benämnd den lilla tullen (för utrikeshandeln betalades en avgift som kallades stora sjötullen).

År 1622 införde kronan ett tullsystem som belade svenska städer med en införselskatt för varor. Tullen skulle tas ut på alla ”ätliga, slitliga och förnötliga varor” som skulle säljas i städerna. Försäljning av varor utanför städerna (”landsköp”) blev olagligt. Denna tull blev kallad ’’lilla tullen’’.
För att förhindra smuggling byggdes tullstaket runt städerna. För Stockholms del utfärdades förordningen om lilla tullen den 20 november 1622. I Stockholm upptogs tull vid en rad infarter till staden, varom namn som Danvikstull, Hornstull, Norrtull, Vintertullen, Roslagstull, och Skanstull ännu erinrar (se Stockholms tullar)…

…Tullen betalades med 1/32 av varans värde. Denna skattesats kom i stort sett att bestå ända till dess tullen avskaffades 1810.

Om någon blev påkommen med att inte använda tullportarna så fick denne en bot på 40 daler. Den som blev tagen på bar gärning med att göra hål i tullstaketet blev straffad med böter på 100 daler första gången och 200 andra gången.

Lilla tullen avvek från tidigare beskattning i och med att alla var tvungna att betala den, så väl allmogen som adeln (som tidigare varit nästan helt skattebefriad). Att adeln också belades med den nya tullen gjorde sannolikt att befolkningen i övrigt lättare kunde acceptera den.
Införandet av lilla tullen skapade av och till hårt motstånd bland främst bönderna, som oftast var de som förde in varor i staden för att sälja. Att alla varor måste föras från landet in till staden för försäljning väckte också mycken ilska, särskilt om man kunde få ett bättre pris bland grannarna på landsbygden…

…Få av tullportarna finns kvar idag, men ortnamn m.m. erinrar ännu om de tullar som fanns. I några fall som i Halmstad och Visby finns rester av de gamla försvarsanläggningarna kvar, vilka samtidigt fungerade som tullgränser och delvis kom att bevaras för att de fungerade just som sådana.

Tullstugan i öster i Arboga finns alltså kvar. Den i väst – Nygatan längst ut mot väster – är idag borta och ingår i ett huskomplex. Det sägs att en del av väggen i den forna tullstugan där är bevarad. Någon som vet?
Bloggaren minns den västra tullstugan som ölpub på 1970-talet.

På den här kartan från 1920 ser ni den pyttelilla tomt som då kallades ”Tomt nr 1” – men som idag alltså är Köpingstullen 3.
Så här fint såg området ut i början på 1900-talet:     Den röda pilen visar var den lilla tullstugan ligger.

   Så här idyllisk var östra infarten till Stora Nygatan i Arboga vid 1900-talets början. Järnvägshotellet till vänster, Glasblåsargården till höger – med tullstugan först.

Stora Nygatan som sen blev bara Nygatan och till slut efter att Stureleden och Centrumleden krossat idyllen – Östra Nygatan.Här syns landskyrkan, St Nicolai kyrka, i bakgrunden och Glasmästarvillan längst till höger.
Bakom Glasblåsargården, in på gården, syns en länga där det idag finns garage. Den längan innehöll dass och vedbodar för glasblåsarna. Bakom denna länga fanns ett stall och en liten verkstad.

Efter att huset varit tullstugan användes det som bostad. När Arboga Glasbruk fanns i början av 1900-talet bodde Reinhold Asplund med maka Sofia där.
Reinhold Asplund arbetade som kusk för Olof Bäckström, fabrikör på glasbruket. Olof Bäckström med familj bodde i den vita s k Glasmästarvillan – idag Östra Nygatan 2 B – medan arbetarna, glasblåsarna, bodde i det hus som bloggaren också äger – den s k Glasblåsargården, Östra Nygatan 6.
I Olof Bäckströms testamente står inskrivet att kusken Reinhold Asplund skulle få bo i den f d tullstugan till sin död.

Mitt emellan dessa fastigheter kom alltså den lilla tullstugan att hamna.  Från att ha legat som en tullgräns mellan land och stad – med åkrar och ängar runt omkring och landskyrkan, St Nicolai Kyrka, intill – – hamnade det lilla huset mitt i den moderna verkligheten. Numera med bostadshus runt omkring liksom restauranger.

Via den förra ägaren Elsbeth Larsson, vet bloggaren att Elsbeths far Harald Andersson fick tullstugan att göra om till kiosk när Arboga kommun ville åt hans mark. Harald Andersson ägde en bensinstation med tillhörande kiosk i det som idag är hörnet Östra Nygatan/Vikingagatan. Det sved säkert i såväl hjärta som plånbok på Harald Andersson att mer eller mindre avtvingas den lukrativa verksamheten intill stora vägen in mot Arboga – men han fick ju sin kiosk i alla fall…

För som kiosk är det nog många Arbogabor som minns huset. Bloggaren har hört många berättelser om inköp av godis i den lilla kiosken. Kiosken kom till på 1950-talet och fanns nog kvar en bit in på 70-talet möjligen.

Kiosken, ja – men nu är det dags igen för ombyggnation! Äntligen! Så känner bloggaren som tycker att det var ett verkligt helgerån att kommunen gav sitt tillstånd till att förstöra detta kulturarv!

Bloggarens far köpte huset 1986 och efter att det då stått tomt några år hyrdes det bl.a. som garnaffär, loppis och keramikaffär. Arboga Låstjänst höll till där några år och efter det blev det en liten verkstad för möbelrenovering.

Nu är tullstugan såld! Och bloggaren får se sin dröm gå i uppfyllelse! För köparen har precis samma idéer som bloggaren vad gäller detta lilla fina hus. Han inser värdet och vill återställa huset till sin forna exteriör. Det ska bli en fin liten stuga igen – återställd, reparerad och uppfräschad. 

Det lilla huset ska få revansch!  Från ful, misshandlad kiosk till en bostad igen – och på ett försiktigt vis med så många gamla detaljer som möjligt bevarade.
När nycklarna till huset är överlämnade och bloggaren tillfrågat köparen kommer hon att gå ut med hans namn här.

Lite av interiören på Köpingstullen 3 – tullstugan – kommer nu. Dörren in! Den riktiga dörren in!
Dörren in döljs idag av ett tillbyggt garage. Garaget kom till på senare år, kanske 70-talet?
Inne i garaget finns porten!

Sesam öppna dig!

Dörren från andra hållet.

På väggen intill något som var kamin eller liknande:

Vi tar trappan upp till den del som är bevarad i ursprungsskick. Bloggaren kan mycket väl tänka sig det här lilla rummet som sovrum.
När Joakim Sparv som skriver för ”Sparvens Arboga” hälsade på för att skriva om huset bjöd bloggaren på förfriskningar här uppe!   Sparvens Arboga” är en lokal nättidning som finns på Facebook! Gå gärna in och titta i den!

Utsikt från fönstret mot Stureparken.

Är det inte en idyll, så säg!

 Hade bloggaren haft pengar hade hon själv rustat och byggt om men så är inte fallet. Nu kommer visionerna och drömmarna ändå att gå i uppfyllelse vilket bloggaren är mycket tacksam och lycklig över.
Bloggaren kommer att följa arbetet och dokumentera det hela – för att till slut förhoppningsvis kunna visa er en nygammal fin liten villa, ett historiskt kulturarv, mitt i stan!
En öppning mot någonting nytt och ändå gammalt och unikt.VI SKRIVER HISTORIA!

Slut på bloggen för idag. Titta gärna in igen och följ utvecklingen här – liksom bloggarens andra hyss.  Var rädda om er och om varandra.

Lite handfasta tips om livet känns pest:
”You can’t keep dancing with the devil and ask why you’re still in hell.”
Så sluta dansa!

OBS! Bilderna i bloggen tillhör bloggaren och vill någon kopiera och använda måste bloggaren tillfrågas först! OBS!

Lokalpressen kommer också att följa den historiska händelse om den gamla tullstugan från 1600-talet. En historia som nu tar sin början.
VI SKRIVER HISTORIA!                 

Köpingstullen 3 i Arboga är till salu!

Det lilla gula huset till höger i bild. Tullstuga in mot Arboga på 1700-talet. Bostad till kusken på Arboga Glasbruk vid 1900-talets början.

På 1940-50-talet omgjord till kiosk.

En unik, historisk fastighet och vi hoppas att köparen vill återställa huset som det var en gång och få en fantastisk bostad centralt i Arboga

Fastigheten förmedlas av Svensk Fastighetsförmedling och finns också ute på Hemnet

Länk till ”Östra Tullen” via Svensk Fastighetsförmedling:

https://www.svenskfast.se/hus/vastmanland/arboga/arboga/centralt/ostra-nygatan-4/202423

VÄLKOMMEN MED DITT INTRESSE!

En liten bit inpå 1900-talet såg Stora Nygatan i Arboga ut så här. Järnvägshotellet till vänster och Glasblåsargården mitt emot. Strax till höger om Glasblåsargården ligger den lilla f d tullstugan – byggd någon gång i slutet av 1600-talet eller början på 1700-talet – Köpingstullen 3.
Alla som kom från Köpingshållet med varor in till Arboga på den tiden – fick betala tull i tullstugan.

Så småningom blev den lilla tullstugan bostad åt kusken Reinhold Asplund. Reinhold Asplund hade varit kusk åt disponenten vid Arboga Glasbruk och i dennes testamente fick Asplund bo kvar i stugan fram till sin död.

 Någon gång, troligen på 1940-talet, gjordes stugan om till kiosk – vilket i bloggarens tycke är förfärligt. Det kan inte ha varit rätt att så förstöra ett kulturhistoriskt minne.

Nu ska den lilla tullstugan säljas. Bostaden är på 55 m2 i två plan. Två rum och toalett nere och två rum uppe. Kallvatten. El indraget.
Tomtarealen är på 70,5 m2. Tomten kan eventuellt utökas genom styckning av tomten intill som har samma ägare.
En vattenskada har nyligen uppstått i toalettutrymmet och skadan är ännu inte åtgärdad.

Bloggaren hoppas att en eventuell köpare ser den potential som finns! Att återställa huset i originalskick vad gäller exteriören men att göra den toppmodern inuti. T ex kök och stort badrum nertill och sovrum plus allrum en trappa upp.

Bil från ”sovrummet”idag:

Senare är ett garage tillbyggt. Garaget skulle kunna rivas för att få en större tomt – alternativt göras om till ett ytterligare bostadsrum.
Den gamla porten till tullstugan finns idag inne i garaget.

Fastigheten ägs av AB ARBOMA i Arboga och intresserade kan sända meddelande på adress: linde@telia.com
Dela gärna denna information vidare till eventuella intresserade.

Bloggaren kan tänka sig en pigg snickarkunnig pensionär som vill ha ett projekt för framtiden! Fastigheten ligger centralt i Arboga med Stureparken intill. 5 minuters promenad till järnvägsstationen och där 1,5 timma med tåg till Stockholm och 3,5 timma till Göteborg.

Gatan i Arboga där fastigheten finns heter idag Östra Nygatan.

Bloggaren prenumererar på Dagens Nyheter på söndagar. Sen en tid tillbaka kommer det med en bilaga med tidningen
– så här såg den senaste ut: ”HEMMA”!

Bloggaren konstaterade rätt omgående att Dagens Nyheters ”Hemma” inte är i närheten av det som bloggaren kallar hemma. Det senaste numret utgjorde inget undantag…

Ett ”hemma-hos-reportage” ska kanske inspirera men skillnaden mellan reportagets ”hemma” och en vanlig familjs är nog rätt omfattande.

”Här är det mesta från 1930-talet bevarat”. ”På Södermalm i Stockholm bor keramikern Mia Blanche Settergren och hennes familj i en våning på 216 kvadratmeter med utsikt åt alla håll”…

Södermalm, 216 kvadratmeter, utsikt åt alla håll… Jo jo, det är inte mycket som är lika… Bloggarens residens har utsikt mot 14 garage. Och en flaggstång!

Matsalen! Ja, en matsal har väl dom flesta – eller… ”Matsalens väggar är klädda med träpanel från golv till tak. Takarmaturen har Mia och Ole köpt i Paris”…

”Vardagsrummet har fyra balkongdörrar ut mot balkongen som löper längs hela huset långsida”… Känns som en rätt stor balkong, ja….

”Köket är nyrenoverat med diskbänk i carraramarmor och ett rustikt plankgolv.”
För den oinitierade (dit bloggaren räknar sig) så är carraramarmor – marmor som kommer från stenbrotten runt staden Carrara i Italien, i norra delen av Toscana. Om ni skulle råka ha vägarna förbi…
HÄR hittade bloggaren information om carraramarmorn via Wikipedia.

Själv har bloggaren ett gammalt slitet kök utan vare sig marmor eller plankgolv men blev överlycklig här om dagen över en ny kökskran!

”Badrummets inredning med grönt kakel är i huvudsak från 30-talet.”   Stort verkar det, tycker bloggaren. Det som syns på bilden avslöjar varken toa eller dusch men väl en balkong utanför.
Så här ter sig bloggarens enkla badrum:
Inte fullt lika stort, som synes… Men fyller sin funktion!

”Vi tröttnar aldrig på att se ut över vattnet, Djurgården och Stockholm som breder ut sig. Det är fantastiskt vackert kvällstid när det lyser”.

Ja, det här är varken Djurgården eller Stockholm – utan utsikten mot Östra Nygatan i Arboga: Inte så mycket vatten att beskåda direkt… Jo, förresten – det regnade visst lite när fotot togs!

Bloggaren tröttnade rätt snabbt på denna ”HEMMA”-bilaga och efter att ha sett detta tips la hon bilagan i återvinningshögen! Ljus med juldoft för 550 kr stycket. – Nej tack, säger bloggaren! Hon föredrar naturlig juldoft från saffransbullar som bakas i det slitna gamla köket där köksbordet är fullt av hyacinter – 3 för 30 kronor på ICA!

Hon föredrar sitt eget HEMMA! Ingen flashig utsikt men hemtrevligt till tusen! Bloggaren älskar sitt hem och vill absolut inte byta! Keramikern från Södermalm får så gärna behålla sina 216 kvadrat med utsikt åt alla håll!

Bloggaren stannar på Östra Nygatan!

I DN i söndags fanns detta också: Om självmord och att detta med nolltolerans kan diskuteras, tycker Tom Ahland. HÄR finns hela artikeln på nätet.

Och så det här – om något som översvämmar tidningar och media just nu. ”Bard” i sin strip: ”- Kan det vara nåt till pappa?” undrar barnet om skjortan med beteckningen ”#HETOO”. ”- Bra fråga.”  svarar mamman.
Bloggaren tror att så gott som alla män skulle kunna bära skjortan #HETOO – enligt det drev som pågår just nu. Inte mången karl går fri från anklagelser!

– MITT HEM ÄR MIN BORG, avslutar nu bloggaren som ÄLSKAR sitt eget HEMMA!

Slutbilden kan var och en tolka som den vill.
Inget äventyr utan drakar!!!
Bloggaren har förstås sin egen privata tolkning. 😉