Feel in the Blogg

Dags för fest!!

Morgon i Goathland!

Vi hade sådan tur med vädret! Även om jag verkligen älskar den mer engelska vädret med lite halvvarmt, lite regn och några solglimtar ibland så var det underbart med bara sol och värme de dagar som det var 60ths Fest!

Dagen innan provade jag min outfit och på kvällen träffades vi några ur gänget. George, Mike, Cassie, jag och Cath. Självklart på Aidensfield Arms – puben på The Goathland Hotel!

Självklart väljer jag en pint av ölen Aidensfield! Härlig stämning och atmosfär!

I dagarna två är det sen 60-talsmusik av olika slag! ”Dusty Springfield” i öltältet intill Goahtland station.
På stationsområdet var det utställning av bilar! Fina gamla pärlor!

 Sen kan man ta tåget till Levisham!
Ånglokståg självklart!!

I Levisham uppträdde The Vox Beatles!

Massor av härliga Beatleslåtar! Mycket folk och många hundar diggade!  En mäktig känsla när alla sjunger med i de kända låtarna! Då spelar det ingen roll vilket land man kommer ifrån – alla kan texterna!

 60-talet i Levisham!  Härligt att många klär upp sig/ut sig!

Flower Power överallt!

Åsså släcker man törsten igen med en öl!
En och annan puss fick man också!

  Ånglokståget tillbaka igen till Goahtland!  Tracey och jag är fotograferade här! För att lyssna på ett annat band!  Sonics – med massor av bra 60-talsmusik.

”Stones” spelade i Pickering medan man i Goathland kunde få träffa ett par stjärnor ur TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield” – ”Heartbeat” i England. Här kommer ”Gina Ward” som jobbade på puben i TV-serien och som egentligen heter Tricia Penrose! En så trevlig och rar tjej! Hennes cd-skiva kunde man köpa och få signerad också – vilket jag naturligtvis gjorde!

Sen kom också David Lonsdale som spelade ”David Stockwell” i TV-serien och här är vi alla tre!

Så rara båda två skådisarna – inga divalater alls!

De som förestår affären dit Tricia och David kom för att signera skivor och kalendrar hade självklart också klätt sig 60-tal!

Det finns mycket mer att berätta men ”what happens in Aidensfield – stays in Aidensfield!”

Härliga dagar var det och i nästa blogg kommer mer! Då om den vackra naturen och om Whitby!

Avslutar med mig som reklam för The Goathland Hotel och 60-talsfesten i Goathland med omgivning varje år!

VILL DU HA MER INFORMATION OCH TIPS OM ATT BESÖKA GOATHLAND – SKICKA ETT MAIL: linde@telia.com

Att åka till England är min grej! Äventyr likaså! Upplevelser – att få se nytt, känna nytt, leva nytt!
Nu var det dags igen! UK, England, North Yorkshire, Goathland t o r! 🙂

Starten går numera via Sätra utanför Arboga! För från Dinners och Ingo vid Sätra, några kilometer utanför stan, plockar Nettbuss upp passagerare mot Arlanda! Suveränt!!

Det tar sin lilla tid att ta sig till mitt andra hem – men den tiden, cirka 15 timmar allt som allt, är också ett äventyr!

Börjar alltid med detta på planet: En Bloody Mary – what else!!

Från Manchester tar jag tåget och byter i York mot nytt tåg till den lilla staden Malton. Detta resande med en Iphone som mobiltelefon – då är man glad över en Powerbank liksom adapter till det engelska elnätet!

 Framme i Malton missade jag Buss 840 – The Coastliner – mot Scarborough med Goathland som ett av stoppen!
Det gjorde inte ett dugg! En del av äventyret! Lite vila och sen en pint på närmaste pub!

Med 15-bussen mot Goathland! Självklart sitter jag högst upp i dubbeldäckaren! 
Här passerar vi Thornton-Le-Dale – en så fin liten stad: Småprat med de andra passagerarna och vips kliver man av här: Goathland och busstoppet vid The Village Shops.

Framme!

Hemma!

Första dagarna försöker jag vila om jag kan. 15 timmars resa med en massa äventyr gör en lite trött. Men ”Full English Breakfast” varje morgon får fart på en!!

Douglas och Margaret kom resande till Goathland bara för att få träffa mig! Här bjuder de på te och scones! Douglas hade lovat att visa mig runt i Goathland. Inte helt enkelt annars om man inte har bil där. Men det har Douglas och Margaret!

 Så det körde runt och visade mig alla fina gamla platser och berättade! En så otroligt vacker plats på jorden!

Visst ser det ut som om man är lite närmare himlen här…

Härifrån ser man både den lilla byn Goathland och havet – Nordsjön – längst bort! Minnesmärket med korset trodde Douglas var över en nedskjuten brittisk soldat under andra världskriget.

 Douglas visade mig huset där han är född.  Fönstret längst till höger på andra våningen – där såg Douglas dagens ljus. Hans aunt arbetades som midwife – barnmorska – och det var ju passande.

Lite förfallet och igenväxt men ack, så vackert! Tänk om man hade råd att köpa ett sådant hus!

Många fler bilder och många fler berättelser fick jag med mig och vi avslutade på Birch Hall Inn – en av Englands minsta pubar! Beck Hole heter byn och det var så varmt och skönt väder att vi satt ute! Margaret tog lemonad men Douglas och jag skålade i Beck Holes eget öl – en mörk bitter!

Cheers!!

Ett besök i St Mary’s Church hann jag med denna dag också i Goathland. Jag tände två ljus av tacksamhet för mina älskade föräldrar.

En av alla underbara dagar i Goathland lider mot sitt slut. Så ock denna blogg! Mer kommer i del 2! Bland annat om FESTEN! Wait and see!!

VILL DU HA MER INFORMATION OCH TIPS OM ATT BESÖKA GOATHLAND – SKICKA ETT MAIL: linde@telia.com

Massor att skriva om idag MEN vi börjar med den här godingen! Felix!
Felix är katten med nio liv men som avverkat en del av dessa… Påkörd som liten och överlevt, överlevt ett par svåra infektioner också varav en konstaterades i höstas. Efter operation och hjälp från Anicura Djurklinik i Arboga såg Felix’ rygg ut så här. Rakad rygg och dränage…
Felix blev frisk men pälsen ville inte växa ut helt. Den kom bara i tofsar.

I slutet av april tog jag kontakt med djurkliniken igen och veterinären trodde att Felix skulle få leva med bara tofsar på ryggen. Jag fick rådet att smörja in hans bara rygg med Solosun:
”Solosun är en solskyddssalva med solskyddsfaktor 10 för djur. Solosun skyddar mot solens brännande och uttorkande UVA- och UVB-strålar som kan orsaka sveda och soleksem.”

Huden blev mindre torr OCH nu – efter sju månader växer pälsen ut igen!! Underbart!! Inte undra på att Felix ser så här förnöjd ut!

Nu över till något helt annat, som man säger.  Hijab! Ha åsikter om denna huvudbonad och du sätter fart på de sociala medier du vistas på!!

 Och det hjälper inte att man uttrycker sig i ordalag som jämställdhet, frihet, rätten att själv välja vad man vill ha på sig eller inte – man är lik förbannat islamofob… SÅ tråkigt!

En del kvinnor kan blir riktigt upprörda över mig och mina åsikter då. Jag förstår inte riktigt hur den sortens kvinnor tänker och som dessutom kallar sig feminister! HUR kan det vara okey att i Sverige – vårt jämställda land – blunda för sådant här: (Foto via Google).
En varm sommardag – mannen i kortärmat och kvinnan i svart tält!

HUR kan detta försvaras av en del feminister! HUR kan det vara fel att reagera på detta i jämställdhetens namn?  HUR kan kvinnor blir förbannade på andra kvinnor för att vi tar upp en sådan här ojämlik och kränkande sak?

Män ska INTE förtrycka kvinnor i religionens namn och inte på andra sätt heller! Det handlar om att alla människor – även kvinnor – har mänskliga rättigheter!

Tar man upp det faktum att vissa kvinnor går klädda så här: Så kan man få de mest bisarra kommentarer. Från kvinnor!

Att det är lika fel att gå klädd så här: Eller så här:
Men inte så här…

Men var går då gränsen?? HUR kort ”får man ha på sig” och HUR urringat?? Är det här för mycket?? OCH – vem bestämmer det??

Jag har t o m fått kommentarer från kvinnor som påstår att det är män som bestämmer att kvinnorna ska ha ”för lite på sig”! Att dessa stackars kvinnor är tvingade av män till att bära korta, snäva kjolar och dekolletage!!!
Hur bisarra känns inte sådana påståenden!!

DÅ kan man börja tänka på det här: Att vissa kvinnor inte riktigt gillar män – över huvud taget.

Att det liksom inte spelar någon roll hur män beter sig  – vare sig bra eller dåligt. Och oavsett vilken man det handlar om. För ALLT vad män gör och ALLT vad män säger är FEL!

Som att vissla uppskattande efter en kvinna som går förbi.  Det är SÅ FEL! USCH OCH FY!!
Varför då?
Jo, en del anser att det är sexuellt våld!! Helt otroligt…

Var går gränsen liksom? HUR ska män få kontakt?

Se för fan till när, var och hur du visslar på den där favoritlåten du har – det KAN uppfattas kränkande!!
Sexuellt våld…

Är det jämställdhet? Är det feminism? Handlar kampen om att förtrycka och kränka tillbaka?
Det är i alla fall inte min feminism och min jämställdhet!

Hur kan catcalling vara våld och förtryck – och inte det här: Mycket märklig inställning hos vissa feminister.

Islamofob är jag alltså nu – men blir också kallad rasist! För det finns fler saker man inte får prata om och det handlar om antalet människor som invandrar hit.
Jag besökte nyligen Försäkringskassans kontor i Västerås. Det var kaos där. Hur mycket folk som helst köade för bidrag. Och – det som man inte får säga – 95 % var människor utan s k svenskt utseende.
Det var gravida mammor med 5 barn och det var män.

DET får man inte skriva eller prata om för då är man

Men det handlar inte om vilka människor det är som kommer hit! Vilket etniskt ursprung eller religion de har! Det handlar om det här: Pengar!

Hur pengarna ska räcka. Mycket enkelt faktiskt – och jag har skrivit om det tidigare. Enkel matematik. Vi betalar in skatt för att pengarna sen via staten ska gå till bidrag av olika slag. MEN – för att det ska finnas pengar så måste det betalas in skatt också! DÄR har vi problemet: Plånboken! Svenska statens plånbok! Den måste regelbundet fyllas på! Och ju fler som behöver bidrag – ju mer pengar måste komma in i plånboken.
Blir det obalans – d.v.s. färre människor jobbar och betalar skatt – och fler lever på bidrag – så blir det till slut så här: Tom plånbok!

Enkel matematik och har ingenting med rasism att göra! MEN att inte tillåtas prata om dessa ekonomiska problem ger bara Jimmie och hans bedrövliga gäng fler medlemmar:

Och det går liksom inte att prata om det på ett vettigt sätt – för ”dom som vet” har redan bestämt sig:

SÅ sorgligt! Och SÅ förödande! Genom att blunda för verkligheten som den är och måla in sig i ett hörn – kommer det att ta HUR LÅNG TID SOM HELST innan vi når jämställdhet, demokrati och rättvisa.

 Så nu är jag både islamofob och en jävla rasist. Visst är det märkligt!
Jag som vurmar för alla människor lika värde och som dessutom förstår lite matematik även om jag också har ett generöst och varmt hjärta.

Och som gillar filmer som den här: Green Book! Se den! Filmen tar upp rasism – verklig rasism. MYCKET sevärd! Rekommenderas!

Fina bilar är det i filmen också! 🙂

Lite annat på sluttampen! Det här!

Min gamla tullstuga är nu såld! Jag hoppas att den nye ägaren kommer att njuta och må riktigt gott i detta fina lilla hus!

En bok jag nyss köpt! Skyll på Åke Edwardson som i en av sina deckare skriver om kokboken! Så den fick jag ju lov att beställa! 🙂

Passar mig precis! …the perfect gift for the big boss of your family whoever he (or she) may be.”

Märkligt väder är det också!   Stekande solsken och över 30 grader – för att i nästa stund vräka ner regn!

Men så mycket vackert som växer i detta solsken kombinerat med regnskurar!

Men jag åker snart till England – där är vädret mer stabilt…

60ths Weekend med massor av härlig musik och gamla bilar. Dessutom kommer både Gina och David (Tricia Penrose och David Lonsdale) från TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield” (Heartbeat) till Goathland i North Yorkshire. ABSOLUTELY AWESOME!!!

Och så en bild från en sommar från förr:

Det är möjligen kaffepaus i höbärgningen. Platsen är Regna i norra Östergötland. Från vänster närmast i bild ses min kusin Torbjörn, min mormor Edith med hatten lite käckt på sned, morfar Edvin i blåbyxor och till höger sitter jag som liten tjej i vit hätta. Till vänster om mig min kusin Per-Uno och till höger – min mamma Hjördis. Längst bak sitter min moster Doris.
Till vänster i bild, längre bak, sitter pappa Göte. Fotot är förmodligen taget av min morbror Björn.

Och här är jag nu: En tjej som vågar stå för sin mening och som har ett stort och varmt hjärta. Som är optimist men också realist! That’s me!! 🙂

” I will never be a well behaved woman” – jag kommer aldrig att bli en väluppfostrad flicka! Om det innebär att sitta tyst och hålla käften! Aldrig! OCH – LEVA LIVET gäller!! Sån är jag!!

I love men!
Så vissla på ni!

 Imorgon har ni en ny krönika skriven av mig i Magazin24! Rubriken är ”Du borde skämmas!”. Kolla in den imorgon!

Året både började och slutade så här.
D v s årets slut 2018 hade lika vackra solnedgångar i Goathland som året 2019 och dess början!

2019 började bra men fortsatte mindre bra… Om det dåliga ska jag komma till först och lämna det goda till sist!

För det dåliga började med att jag tyvärr måste bege mig hem från Good Old England. Jag måste ju hantera att bo på två ställen på bästa sätt så nu var det dags att bege sig hemåt.

Det är en lång resa från Goathland i England till lilla Arboga i Sverige. Det tar en hel dag men det brukar vara roligt och trevligt. En del av äventyret så att säga!

MEN – inte denna gång! Denna gång blev resan varken rolig eller trevlig…

Jag hade bokat fönsterplats på flighten som skulle ta mig till Oslo för byte till flight mot Stockholm och Arlanda.
Två personer satt redan på platserna intill min och detta att de inte tog ögonkontakt – det noterade jag. För det har jag lärt mig som lite av en varning. Stämmer ibland och inte ibland. Denna gång stämde det…

För under hela flygresan hånglade paret som var i 30-40-årsåldern obehindrat utan tanke på omgivningen! Särskilt start och landning verkade trigga igång deras lustar intensivt…
Trevande händer och kvinnan började knäppa upp sina jeans…

Man märkte direkt vad som skulle hända när kvinnan började andas tungt…
Här har mannen bundit hennes händer…

Vad gör man i en sådan situation som medpassagerare?? Trångt utrymme i ett flygplan och i det närmaste omöjligt att låtsas som om man ingenting ser, hör eller märker… Jag bestämde mig för: ”– Tar han fram sin ”pistol” då ryter jag ifrån!”

Min enkla hämnd blev att fotografera dom! För att också kunna bevisa det som folk kanske inte skulle komma att tro på när jag berättade!

Tilläggas kan också att under hela resan skrek ett litet barn konstant längre bak i planet ! Nej – inte skrek – vrålade! (OBS! Detta är inte det barnet!)

Efter nästan 2 timmars hånglande och skrikande var vi framme i Norge och jag hoppades, hoppades att varken sexparet eller den skrikande ungen skulle vidare till Stockholm. Det skulle dom inte och jag pustade ut.

Det där pustande ut – var bara tillfälligt, skulle det visa sig. Men vad mer kunde hända på planet till Stockholm??

Det började redan när vi skulle gå ombord. En pappa hade stora svårigheter att hålla koll på sina två små knattar som såg ut att vara i 4-årsåldern. Dom sprang fram och tillbaka och hade ingen lust att lyssna på pappa.

Väl inne i planet hörde jag barnens båda föräldrar prata om att de fått skilda placeringar i planet – och SÅ GÄRNA skulle vilja byta med någon. Gissa vem denna någon var… Jo, mycket riktigt – JAG! Det var mig de ville byta plats med.

Jag suckade lite med tanke på förra flygturen men gick med på det. Pappan lovade mig ett glas vin för besväret men jag avböjde.
Sagt och gjort – jag krängde mig upp från min plats och förflyttade mig till den andra platsen – mellan en man och en kvinna. Lyckligtvis inget hett kärlekspar MEN det skulle ändå bli en resa jag sent ska glömma…

Mannen intill petade i näsan! Inte en gång, inte två gånger utan HELA RESAN!! Jag trodde inte det var sant! Han jobbade på i näsan hela timmen från Gardermoen till Arlanda!

Och vad än värre var – han rullade snorbusarna mellan sina fingrar!! Och pillade sen ner dom i en plastmugg framför sig!!

Vad gör man som medpassagerare åt sånt?? Skulle jag ha spänt ögonen i honom och väst: – Är det inte tomt i näsan snart!!
Jag försökte istället blunda hela den resan…

Snart hemma ändå, tänkte jag och hoppades på en lugn tur från Stockholm till Arboga med tåget i 1:a klass. MEN – i Enköping rusade två flickor i nedre tonåren uppför trapporna i dubbeldäckaren och satte sig fnissande på sätena intill.

”- Aldrig att de har köpt 1:a-klassbiljetter”, tänkte jag och funderade själv på de extra slantar jag lagt ut för att få en platsbiljett i lugn och ro hem.

Mycket riktigt! När konduktören kom så fanns det ju inga biljetter…

Tjejerna ”hittade inte biljetterna”, ”hade glömt biljetterna”, ”mamma hade biljetterna”, ”mamma skulle betala”, ”nej de hade ingen legitimation med sig” o.s.v. Konduktören bad flickorna ringa sin mamma. Svaret blev: ”- Nej, hon förstår inte språket”.

Tiden gick och tjafset fortsatte intill. Alltmedan min frustration steg och ilskan pyrde i mig. Tankarna gick åter till min surt betalda biljett och sen till dessa lögnaktiga småtjejer som ville åka gratis!

Det hela slutade med att tre ur SJ:s personal såg till att flickorna fick kliva av i Västerås. Hela tiden skrek den kaxigaste av tjejerna åt konduktören: ”- Du är ingen god människa!!”

Nu var jag LITE TRÖTT!!! Tacksamt nog klarade jag mig hem till sängen sen utan fler obehagliga överraskningar.

– Jag skulle ha stannat i England, tänkte jag innan jag somnade.

England, ja!  För det nya året 2019 började ju faktiskt där! Med nyårsfest på Aidensfield Arms – d v s The Goathland Hotel!
Mrs Richardson hade lagat så god mat och till efterrätt fick jag äta det här för första gången:
Christmas pudding with custard – en sorts varm vaniljsås – jättegott!

När klockan slog tolv –
skålade vi alla i champagne för det det nya året!

Det som nog gjorde starkast intryck på mig var när vi alla sen tog varandra i hand och i ring tillsammans sjöng ”Auld lang syne”!

”Should auld acquaintance be forgot,
And never brought to mind?
Should auld acquaintance be forgot,
And days o’ lang syne! 
For auld lang syne, my dear
For auld lang syne,
We’ll tak a cup o’ kindness yet
For auld lang syne!”

Och NEJ, historien här uppe är INTE påhittad! Jag skulle aldrig hitta på något så motbjudande för att fixa till en blogg!
Däremot vill jag skriva om den MED BILDER för att ni ska förstå att sådana här saker faktiskt händer! På samma dag! Och på samma resa!!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!

Imorgon kommer en ny krönika i Magazin24!

Lycka – hur definierar man det?
Det här läser jag på Google om ordet lycka:

”Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket våra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mått på framgångsrikhet då en framgångsrik person fortfarande kan vara olycklig. Undersökningar visar att människor i rika länder inte är lyckligare än de i fattiga.” (Wikipedia).

Är du lycklig? Jag är! Varje morgon vaknar jag och känner så här: JAG ÄLSKAR MITT LIV!

MEN – det har inte alltid varit så!   Det har funnits mycket mörka, sorgsna tider i mitt liv. Förutom skoltidens mobbing som påverkade hela resten av mitt fortsatta liv så kom andra sorger – så som det gör för alla.

I två omgångar gick jag in i väggen – brände ut mig – s k utmattningssyndrom. Efter den andra gången kom jag aldrig igen. Jag var mycket, mycket dålig och jag är idag glad att jag överlevde. Särskilt som nästa smäll kom strax… Mannen i mitt liv, min bästa vän, mitt livs kärlek – lämnade mig för en annan efter många års äktenskap.

Då fanns det många svarta stunder men tack vare mina älskade barn bestämde jag mig för att jag måste leva, överleva.

Min självkänsla var minst sagt i botten dessa år. Sjuk p.g.a. att ha jobbat för hårt, ensam – ingen man, inget jobb, inga pengar. Det var många nattsvarta dagar och ännu mörkare nätter.

Men som den person jag är försökte jag – igen och igen och igen. Efter många besök hos psykologer (alla var inte bra…) kom jag till Sonia på Psykologpartners i Västerås. Hon sa bestämt att jag måste ta mig ut! – Börja jobba ideellt!!

Och det gjorde jag! Det blev på Röda Korset i Västerås. Där började min självkänsla växa igen. Jag kände mig uppskattad. Människor tyckte om mig, tyckte att jag jobbade bra – det lilla jag nu orkade.

Genom att jag började skymta en ljusning tog jag också steget mot att resa till en plats jag drömt om – Aidensfield! Goathland och det lilla hotellet där – inspelningsplats för TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield”. Jag åkte dit ensam! Flög till Edinburgh i Skottland och tåg vidare ner mot Whitby och sen buss till Goathland.
Att klara av det ensam kändes lätt! Jag hade vuxit.

Jag växte mer. Efter några år kom en ny man in i mitt liv. Det var för mig fullständigt oväntat och absolut ingenting jag hade planerat.  En dag ville han hjälpa mig att fixa min bil och sen blev ingenting mera sig likt. Jag som bestämt mig för en grå tillvaro fram till döden – utan män i mitt liv. Ett grått liv utan något särskilt uppseendeväckande som hände – fick plötsligt se mitt liv totalt förändrat!  Jag blev kär!
Jag kände mig attraktiv! Glad! Underbar! Jag gick ner 17 kg i vikt, blev som ung på nytt. Jag LEVDE igen!

Och livet går vidare. Precis som jag bestämde mig för när min man lämnade mig för tio år sedan så kommer det aldrig mer någon man in i mitt liv.
Inte på samma sätt. Aldrig riktigt nära. Jag klarar mig själv. Jag VILL leva ensam. Jag är självständig och stark numera. Jag vill ha manliga vänner och vill har närhet från dem – men de kommer aldrig att få bo under samma tak som jag! Aldrig riktigt nära – mina villkor!

Och en sak som jag bestämde mig för när jag kommit över att min man lämnade mig – har jag definitivt hållit fast vid: ALDRIG MER GRÅTA ÖVER EN MAN!

Varför gråta mera? Nej, nu är det dags att leva! Äntligen! Göra allt det där som JAG SJÄLV vill göra!  Utan att kompromissa. Utan att fråga om lov. Utan att vara överens med någon annan. JAG ENSAM! UNDERBART!

När man är liten bestämmer mamma och pappa, när man är tonåring likaså (de försökte i alla fall…) och när man sedan träffar en partner så ska man vara överens om vardagen och allt däremellan. Kommer sen barn så vill man göra allt för barnen. VAR KOMMER MAN SJÄLV IN NÅGONSTANS? Jo, NU!!  NU är det min tur!

Alla som läste min första krönika i Magazin24 vet vad jag pratar om: Att leva livet medan tid är!
Nu när man är ensam, ingen man, barnen är vuxna, man är pigg och glad – det är NU det är dags att leva! Göra det JAG vill! Och det gör jag!

 Därför åkte jag till Goathland igen och jobbade! Fick massor av nya erfarenheter och nya vänner! En del av vännerna är underbara män också… 🙂
Därför gör jag precis vad jag vill utan att fråga någon annan. Utan att sätta någon annan före mig själv och mina önskemål.

Därför fixade jag ett nytt företag! Here I come!!
Därför går jag upp när jag vill, sover när jag vill, äter vad jag vill och dricker vad jag vill. Därför planerar jag min framtid utifrån vad just JAG vill göra!

Nu är det BARA JAG!

Det tog några år att komma hit. Det tog många svarta dagar och nätter, många tårar och mycken förtvivlan. Men nu är jag här – LEVER LIVET! Jag vill tacka och alla fina vänner jag fått där!
Jag vill tacka Lars som såg MIG och väckte upp mig från det döda!  Jag hoppas innerligt att du också får ett bra liv Lars! Det är du verkligen värd!

Jag vill självklart också tacka The Goathland Hotel i North Yorkshire! Tack Hannah, Sophie och Mr and Mrs Richardson för förtroendet! Med Hannah och hennes familj började resan mot England.

Denna blogg skrivs inte för att ”show off” som man säger på engelska! Bloggen skrivs alltså inte för att skryta eller att framhäva mig själv! Inte heller för att briljera med det faktum att jag anser att jag har ett underbart liv.
Jag skulle aldrig göra så. Jag vill aldrig göra andra människor ledsna – tvärtom! Jag vill få människor att se vilka möjligheter som finns – när det ser ut att vara som mörkast. Det är det som den här bloggen vill göra! Råd till ensamma kvinnor och uppmuntran till män!

Bli din egen lyckas smed!!

Är du 40+ med utflugna barn eller kanske inte har några? Är du ensam – blivit lämnad, lämnat själv eller aldrig hittat någon? LEV LIVET! Smid din egen lycka!

Jag tror att det finns en hel del singelkvinnor som tänker så här redan och ännu fler som bör börja med det! Tyvärr tror jag att rätt många män aldrig kommer på tanken. De män jag känner som blivit singel har snabbt kastat sig in i något nytt igen – eller säker febrilt efter en ”ersättare”. Är det en morsa dom söker?? Sluta med det och lev livet! 🙂 Du kan få ut så mycket mera och det finns många tjejer där ute som tänker likadant!

Följ dina drömmar, tro på dig själv och ge inte upp! För det största äventyret du kan vara med om är att leva dina drömmars liv!

SÅ FÖLJ DINA DRÖMMAR!! Och om någon betraktar dig som korkad, försöker övertala dig att du ingenting kan, ”det går aldrig!” och vill krossa dina drömmar:

Puss & kram/Susanne