Feel in the Blogg

Året både började och slutade så här.
D v s årets slut 2018 hade lika vackra solnedgångar i Goathland som året 2019 och dess början!

2019 började bra men fortsatte mindre bra… Om det dåliga ska jag komma till först och lämna det goda till sist!

För det dåliga började med att jag tyvärr måste bege mig hem från Good Old England. Jag måste ju hantera att bo på två ställen på bästa sätt så nu var det dags att bege sig hemåt.

Det är en lång resa från Goathland i England till lilla Arboga i Sverige. Det tar en hel dag men det brukar vara roligt och trevligt. En del av äventyret så att säga!

MEN – inte denna gång! Denna gång blev resan varken rolig eller trevlig…

Jag hade bokat fönsterplats på flighten som skulle ta mig till Oslo för byte till flight mot Stockholm och Arlanda.
Två personer satt redan på platserna intill min och detta att de inte tog ögonkontakt – det noterade jag. För det har jag lärt mig som lite av en varning. Stämmer ibland och inte ibland. Denna gång stämde det…

För under hela flygresan hånglade paret som var i 30-40-årsåldern obehindrat utan tanke på omgivningen! Särskilt start och landning verkade trigga igång deras lustar intensivt…
Trevande händer och kvinnan började knäppa upp sina jeans…

Man märkte direkt vad som skulle hända när kvinnan började andas tungt…
Här har mannen bundit hennes händer…

Vad gör man i en sådan situation som medpassagerare?? Trångt utrymme i ett flygplan och i det närmaste omöjligt att låtsas som om man ingenting ser, hör eller märker… Jag bestämde mig för: ”– Tar han fram sin ”pistol” då ryter jag ifrån!”

Min enkla hämnd blev att fotografera dom! För att också kunna bevisa det som folk kanske inte skulle komma att tro på när jag berättade!

Tilläggas kan också att under hela resan skrek ett litet barn konstant längre bak i planet ! Nej – inte skrek – vrålade! (OBS! Detta är inte det barnet!)

Efter nästan 2 timmars hånglande och skrikande var vi framme i Norge och jag hoppades, hoppades att varken sexparet eller den skrikande ungen skulle vidare till Stockholm. Det skulle dom inte och jag pustade ut.

Det där pustande ut – var bara tillfälligt, skulle det visa sig. Men vad mer kunde hända på planet till Stockholm??

Det började redan när vi skulle gå ombord. En pappa hade stora svårigheter att hålla koll på sina två små knattar som såg ut att vara i 4-årsåldern. Dom sprang fram och tillbaka och hade ingen lust att lyssna på pappa.

Väl inne i planet hörde jag barnens båda föräldrar prata om att de fått skilda placeringar i planet – och SÅ GÄRNA skulle vilja byta med någon. Gissa vem denna någon var… Jo, mycket riktigt – JAG! Det var mig de ville byta plats med.

Jag suckade lite med tanke på förra flygturen men gick med på det. Pappan lovade mig ett glas vin för besväret men jag avböjde.
Sagt och gjort – jag krängde mig upp från min plats och förflyttade mig till den andra platsen – mellan en man och en kvinna. Lyckligtvis inget hett kärlekspar MEN det skulle ändå bli en resa jag sent ska glömma…

Mannen intill petade i näsan! Inte en gång, inte två gånger utan HELA RESAN!! Jag trodde inte det var sant! Han jobbade på i näsan hela timmen från Gardermoen till Arlanda!

Och vad än värre var – han rullade snorbusarna mellan sina fingrar!! Och pillade sen ner dom i en plastmugg framför sig!!

Vad gör man som medpassagerare åt sånt?? Skulle jag ha spänt ögonen i honom och väst: – Är det inte tomt i näsan snart!!
Jag försökte istället blunda hela den resan…

Snart hemma ändå, tänkte jag och hoppades på en lugn tur från Stockholm till Arboga med tåget i 1:a klass. MEN – i Enköping rusade två flickor i nedre tonåren uppför trapporna i dubbeldäckaren och satte sig fnissande på sätena intill.

”- Aldrig att de har köpt 1:a-klassbiljetter”, tänkte jag och funderade själv på de extra slantar jag lagt ut för att få en platsbiljett i lugn och ro hem.

Mycket riktigt! När konduktören kom så fanns det ju inga biljetter…

Tjejerna ”hittade inte biljetterna”, ”hade glömt biljetterna”, ”mamma hade biljetterna”, ”mamma skulle betala”, ”nej de hade ingen legitimation med sig” o.s.v. Konduktören bad flickorna ringa sin mamma. Svaret blev: ”- Nej, hon förstår inte språket”.

Tiden gick och tjafset fortsatte intill. Alltmedan min frustration steg och ilskan pyrde i mig. Tankarna gick åter till min surt betalda biljett och sen till dessa lögnaktiga småtjejer som ville åka gratis!

Det hela slutade med att tre ur SJ:s personal såg till att flickorna fick kliva av i Västerås. Hela tiden skrek den kaxigaste av tjejerna åt konduktören: ”- Du är ingen god människa!!”

Nu var jag LITE TRÖTT!!! Tacksamt nog klarade jag mig hem till sängen sen utan fler obehagliga överraskningar.

– Jag skulle ha stannat i England, tänkte jag innan jag somnade.

England, ja!  För det nya året 2019 började ju faktiskt där! Med nyårsfest på Aidensfield Arms – d v s The Goathland Hotel!
Mrs Richardson hade lagat så god mat och till efterrätt fick jag äta det här för första gången:
Christmas pudding with custard – en sorts varm vaniljsås – jättegott!

När klockan slog tolv –
skålade vi alla i champagne för det det nya året!

Det som nog gjorde starkast intryck på mig var när vi alla sen tog varandra i hand och i ring tillsammans sjöng ”Auld lang syne”!

”Should auld acquaintance be forgot,
And never brought to mind?
Should auld acquaintance be forgot,
And days o’ lang syne! 
For auld lang syne, my dear
For auld lang syne,
We’ll tak a cup o’ kindness yet
For auld lang syne!”

Och NEJ, historien här uppe är INTE påhittad! Jag skulle aldrig hitta på något så motbjudande för att fixa till en blogg!
Däremot vill jag skriva om den MED BILDER för att ni ska förstå att sådana här saker faktiskt händer! På samma dag! Och på samma resa!!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!

Imorgon kommer en ny krönika i Magazin24!