I dessa vargtider har jag kommit att fundera på viljan att döda. Önskan om att släcka liv. Hur kan sådant finnas? Hur tänker sådana människor?
På stenåldern gick mannen i familjen ut och klubbade ett djur som han drog hem till grottan där kvinnan tillredde mat på bytet. Hur den mannen kände när han slog ihjäl djuret vet vi inte – men han hade inget val. Döda eller dödas. Slå ihjäl eller svälta till döds.
Reptilhjärnan, talar man om ibland. Wikipedia ger följande förklaring på begreppet: ”Reptilhjärnan kallas reptilhjärna dels för att den delen av hjärnan liknar en reptils hjärna och vidare så anses att det inte finnas några nyanser i en sådan hjärna. Endast vän eller fiende, flykt eller försvar. Därför finns inte heller någon lekinstinkt där. Ordet avspeglar uppfattningen om reptiler som primitiva, aggressiva och styrda av instinkter.”
Män får ofta epitetet reptilhjärna – vilket är orättvist. Men ibland undrar man vad som händer i jägares hjärnor? För mig är det helt obegripligt hur man kan tänka på att skjuta och döda när man ser ett djur på en promenad i skogen. Jag själv blir oerhört glad över att få syn på vilda djur i deras egen miljö och kan på sin höjd försöka lirka fram kameran för en bild utan att störa djuret alltför mycket.
Vari ligger viljan att döda? Och var går gränsen? Om man kan skjuta ett rådjur i skogen – kan man då skjuta grannens katt? Om inte – varför?
Och om man kan döda djur – kan man inte då också döda människor? Var går gränsen och vad är skillnaden – egentligen? 
Nöjesjakt – vad är det för något?? Det måste vara någon form av avart från stenåldern. Reptilhjärnans överlevnad? Att döda för nöjes skull! Fruktansvärt.
Och, som sagt, var går gränsen? Prickskytte på djur eller prickskytte på ”vilda människor i djungeln”? Döda för skojs skull eller av politiska skäl – t ex nazismen? Vem bestämmer vad som är tillåtet och inte?
Vi måste kämpa mot sådana här avarter! Mina barn som gillar datorer tycker att människor som triggas igång av att jaga och skjuta djur kan göra det via ett dataspel – om det är svårt att bekämpa denna märkliga instinkt.
Eller varför inte en skyttebana i skogen á la paintball? 
Istället för att trigga igång adrenalinet genom att spåra upp och döda djur – skjut på en pricktavla! 
Vi måste stävja ett litet gäng jägares märkliga lust att döda! Men också stoppa deras ännu mer märkliga förmåga att dupera regeringen!
Jag har full förståelse för att jägare måste finnas. Skadat vilt måste spåras upp och avlivas. Men steget därifrån till nöjesjakt måste vara långt.
Nu över till något helt annat, som man säger. Lite ”Gyllene Ankdammsnytt” – jo, jag tackar! 
Arboga kommun kämpar för våren! Sånt gillar vi!
Att man kör på gångbanorna, som jag berättade om i en tidigare blogg,
är vi inte lika glada åt… 
Kanske är det förlåtligt när arbetet är idogt och snö bärgas bort med flera lastbilar som ska bytas av. Bara det inte blir en vana. Just den här platsen med övergångsstället som lastbilen passerar är olycksdrabbat.
Lite grann knyter Ankdammsnytt an till det tidigare skrivna i bloggen. Tacksamt noterar jag att insändarsidan tar vargen i försvar. 
Insändarskribenterna undrar dels om tidigare varghetsande insändare skrevs av jägare, och funderar dessutom på om det inte är farligare för barn att vistas i närheten av sina föräldrar än att dödas av en varg? Enligt skribenten dödas sju barn varje år av sina egna föräldrar. (Uppgifterna obekräftade.)
Båda insändarna konstaterar, liksom jag själv, att människor borde oroa sig mera för lösspringande hundar i Köping och för överfallande busar nattetid – än för en skygg varg.
Mjölkpaketet har reklam för BRIS. Jag stödjer BRIS men tycker att den här reklambilden var ”så där”. 
Mjölkpaketet och BRIS säger, citat: ”När Darin var yngre sökte han till en musikskola utan att komma in. Han blev väldigt ledsen och ville ge upp sin karriär. Som tur var slutade han aldrig att drömma utan fortsatte att kämpa.”
Nu tror jag att det finns en del folk som tycker att det varit bättre om Darin aldrig kommit in på musikskolan… Själv tycker jag att detta inte är någon ”big deal”. Värre är det för de barn som kämpar för att överleva. Kämpar mot misshandlande föräldrar, mobbing i skolan och mot sexuella övergrepp. Därför är jag medlem i BRIS. Klicka HÄR för att komma till BRIS hemsida!
Fredagen är här och fredagsmys gäller! Själv ska jag bl.a. mysa över den fantastiska bukett tulpaner jag fick igår! Tack!
Senaste kommentarer