Feel in the Blogg

Kvällsöppet igår visade en mycket märklig tendens i vårt samhälle. Unga kvinnor med en stark önskan att vara ”hemmafruar”. Debatten svallade högt och gör så även i ankdammen Arboga. Det anmärkningsvärda är hur barnen blir till slagträn i debatten.

Alla vi kvinnor som vill ha ett jämställt samhälle där kvinnor bedöms enligt samma normer som män – framställs som minde intresserade av sina barn. Som om vi älskar barnen mindre. Osakligt, oförskämt och helt  fel!

Jämställdhetsdebatten handlar också om män och mäns rätt till sina barn. Mäns rätt att vara hemma när barnen är små. Den debatten tar inte ”hemmafruarna” eftersom det handlar om just ”fruar” och inte ”hemmamän”.

Men – det värsta i sammanhanget är hur barnen drabbas. Precis som Niklas Järvklo, mansforskare vid Stockholms universitet, sa i TV4:s program så är ”söndagspappan” ingenting vi vill ha tillbaka.
Vi som växte upp med en mamma som var hemma och en ”söndagspappa” vet att papporna förlorar kontakten med sina barn. Det är förödande för männen men framför allt för barnen. Barnen hade nämligen inget val – och har det inte heller idag när kvinnorna plötsligt vill vara hemmafruar igen.

Det talas om att det är kvalitet och inte kvantitet som gäller. Det är ”bullshit”. Barn gör inte som du säger utan som du gör. Med en mamma hemma och en pappa som är kul på söndagar sätts normen för barnen.

Barn har rätt till sina båda föräldrar – det är nummer 1!
Nr 2 är att vi inte vill tillbaka till det kvinnosamhälle vi hade förr!

Kvinnor ska kunna försörja sig själva och dessutom få en pension som går att leva på när den dagen kommer. Kvinnor ska ha ett oberoende som gör att de klarar sig själva även den dagen kärleken tar slut.

Bloggaren har tre barn, två pojkar och en flicka. Min högsta önskan är att pojkarna får lika stor rätt till sina barn en gång.
Men min högsta önskan gäller också min dotter. Att hon ska ses som den otroligt duktiga person hon är – i rollen som mamma en gång – men självklart också som yrkesarbetare och som ansvarig för vårt samhälle. Att hon ses som en resurs och en viktig kugge i utvecklingen och inte väljs bort på grund av sitt kön.