Jag vaknade till i natt och upptäckte jag att det var minusgrader! Fort slängde jag på mig morgonrocken och sprang ut på verandan för att hölja de stackars blommorna! Jag hann in igen precis innan tidningsbudet släntrade in på gården. Jag vet inte vem som hade blivit mest rädd om vi stött på varandra i mörkret – han eller jag!?
Sen fick jag svårt att somna om och gick upp tidigt.
Blommorna hoppas jag har klarat kylan i natt
– jag har inte vågat glutta in än under filten…
Kyla till såväl kropp som själ präglar lite av denna dag. Jag kom lite av mig i mitt bloggande pga nyheten om Usama bin Ladins död. 
Därför blev det två bloggar idag istället för en.
Det är en världsnyhet men kylan i min själ gäller inte bara alla liv bin Ladin har på sitt samvete ihop med terrororganisationer – utan också sättet man presenterar nyheten på om bin Ladins död. Glädjeyran i USA över att en person är död. President Obamas tal om att rättvisa har skipats. ”Öga för öga – tand för tand”, tänker jag.
Våld föder våld och vad blir konsekvenserna av att dansa på en död mans grav?
Jag hade ändå tänkt ta upp lite om död idag men också om glädje i saknaden. 
I fredags såg jag en dödsannons i vår lokala tidning på en f d kollega till mig, en god vän och arbetskamrat. Idag hade hans barn skrivit en s k minnesruna om sin far. Det var så bra och fint skrivet. Jag minns med glädje och tacksamhet – Tage Öhberg. En kunnig man inom flera områden och en man med humor och glädje som gärna berättade en och annan skröna på Pitemål!
När vi ändå är inne på lokalbladet kan jag nämna några fler saker ur dagens tidning. 
Gäddgården 1! ”Läst men inte förstått” var tydligen problemet när upprustningen av fastigheten blev många miljoner dyrare.
Olle Ytterberg kallar fastigheten ett ”sorgebarn”.
”Sorgebarn” – vad är det för uttryck egentligen? Hur kan ett barn vara sorg? Var Usama bin Ladin ett sorgebarn? Jag ryser vid tanken när fantasin genar iväg och jag föreställer mig vad som kan ligga bakom ordet ”sorgebarn”. 
Sorgligt var i alla fall reportaget här om dagen om den gamla kvinnan som ”fick skylla sig själv” när hon blev utsatt för strypgrepp mitt i natten för att ”något gick snett” när hon skulle visa ut mannen som gjorde inbrott. Kvinnan som är nästan 90 år blev skadad men har fått komma från lasarettet nu, enligt uppgift. 
Desto roligare verkade de här 4 (!) personerna ha haft det på Världsskrattdagen som inföll igår. 
Jag ber om ursäkt men jag har väldigt svårt att förstå de som går ihop i grupper för att utföra cocktailskrattet, pingvinskrattet, tunnelbaneskrattet och allt vad de olika skrattsorterna kallas. Det kanske är förlösande och härligt – men jag avstår gärna och skrattar så bra ändå av mig själv.
Peter Weiderud talade 1 maj i Arboga och han framställs tydligen numera som f d Arbogabo! Det var annat tidigare när han av politisktekniska skäl verkligen stred för att han bodde i kommunen – trots att ingen sett till honom på många år och han endast hade en sommarskrubb som han hänvisade sitt boende till. Så kan det gå när man vill upp i det blå! (Fast det var ju rött rätt upp han ville!!)
Tjejen till vänter – Kristin Andersson – var ungdomstalare, endast 15 år gammal! Vad månde bliva!?
Sen kan jag bara meddela att jag gärna hänger på om det byggs ett vindkraftverk i kommunen! 
Vill ni läsa mer ur bladet! Köp tidningen! 15 kr! 
Avslutar dagens blogg med:
Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem
Senaste kommentarer