Feel in the Blogg

Först detta – förstås! Om att kvinnor verkligen kan! Och de kan ännu mer om de får möjlighet! Om kvinnor tillåts! Om kvinnor får uppmärksamhet! Om kvinnor får del av de mänskliga rättigheter de bara ska ha! Om kvinnor får finnas till…

Nobels fredspris går till dessa tre kvinnor:Tawakkul Karman,  Ellen Johnson-Sirleaf och  Meymah Gbowee ! 

Ellen Johnson-Sirleaf är Liberias president. Hon blev historisk 2005 då hon blev Afrikas första, demokratiskt valda kvinnliga president.Hon blev känd i världen för sin förmåga att leda Liberia till försoning efter 14 års mycket grymma och blodiga inbördeskrig.Hon har bland annat varit med om att driva fram en FN-resolution om skydd för kvinnor mot våld och sexuellt våld

Meymah Gbowee, traumaterapeut som under många år arbetat inom fredsrörelsen i Liberia. 2002 var hon med och grundade rörelsen Women of Liberia Mass Action for Peace, som ofta brukar få äran för att inbördeskriget kunde avslutas 2003.

Tawakkul Karman  är journalist, människorättsaktivist och medlem av islamistpartiet Islah i Jemen. När hon greps i januari efter att ha lett två demonstrationer på universitetet i Sanaa bidrog det till att dra igång de landsomfattande protesterna mot landets president Ali Abdullah Saleh.

Annat som bör uppmärksammas är arbetet i Rwanda. I tidningen Miljömagasinet hittar jag det här: Rwanda fick förra veckan motta 2011 års Future Policy Award för sitt arbete med att stoppa skogsskövlingen och ökenspridningen. Landets skogsareal har ökat med 37 % sedan 1990! I motiveringen till priset står också detta:  ”Rwanda har strävat efter att inte bara göra skogen till en nationell prioritet, utan har också använt den som en plattform för att helt förändra attityden kring kvinnors rättigheter och miljöfrågor.”

Ett lite magstarkt hopp över till kvinnor som borde kunna lite bättre kanske. Jag pratar om kvinnliga författare i allmänhet (hint: deckargenren!) men om Marie Hermanson i synnerhet – just idag när jag läst ut hennes bok ”Himmelsdalen”. En mycket märklig historia om en plats i närheten av Schweiz dit man skickar mer eller mindre psykiskt störda personer. Eftersom jag en gång gillat en bok av Marie Hermanson gav jag den här boken en chans. Det var dumt gjort.
Början kändes lite småspännande med den vinkling Marie Hermanson lagt upp. Psykopatisk man placerad på sluten anstalt i en dal någonstans mellan Alperna skickar efter tvillingbroder för att få hjälp.
Sen blir det värre – läs: sämre. När man kommit till halva boken (boken är på 387 sidor) vill man ge upp. Samtidig kommer man på sig med att vilja veta hur Marie Hermanson egentligen tänkt klara ut den här bisarra historien. Förmodligen inte den anledningen som Hermanson tänkt skulle driva en att läsa hennes bok.
Nå, hur gick det då? Fixade Marie Hermanson ihop det hela? Nej! Det blev nästan lite pinsamt när tråcklandet mot en happy-end skulle ordnas till. Marie Hermanson snodde ihop lite förinspelade mobilmeddelanden, ett digert ”kontaktnät” bland fullkomligt galna läkare, ett bergras och en gravid kvinna och sen skulle vi köpa slutet. Jag gjorde det inte!

Köp inte boken! Vill du prova en bra bok (den enda?) av Marie Hermanson – läs ”Musselstranden”. Den finns på Adlibris för 42 kr i pocketformat. Eller spara hellre dom slantarna och köp en bok av Tomas Tranströmer! ”Dikter och prosa 1954-2004” är slut i lager, meddelar Adlibris, men är värd att vänta på. 198 kr kostar den där.

  Ankdammen då! Jo, något som retar bloggaren otroligt mycket är idén om att bilar ska få köra över torget intill Konsum och ICA, centralt i Arboga. Vad är det för påhitt!!?? Det finns gott om utrymme att backa och vända – på båda parkeringsplatserna! D v s hittar man inte en ledig parkeringsplats kan man köra ut och runt via Centrumleden till nästa P-infart.
Men nej, i Arboga är det bilarna som regerar och då får fotgängare och cyklister passa sig! Här några bilder från igår: Genom bakrutan på Volvon ser ni en personbil passera över torget.
Taxibilar gör förstås likadant. Här ännu en bil som kör över: Den syns genom bakrutan på den röda bilen.

Gående ska alltså dels hålla koll på bilar som kör på ”Filosoftorget” men sen också ha koll på övergångsstället när man passerar Centrumleden mot Järnvägsstationen: Arboga – bilarnas stad! Ja, så måste det vara när det finns krafter som också vill öppna upp Nygatan igen för biltrafik, d v s skippa gågatan  – men även släppa in trafik från öster vid gamla Posten! Där är planerna att det ska gå att köra både ut och in så småningom! Vilken trafiksnurra det skulle bli där då! Och vilka möjligheter till trafikolyckor! Bara för att bilar ska få köra i innerstan i lilla, lilla Arboga. Som dessutom har gott om P-platser utanför stadskärnan. Jag bara skakar på huvudet… Dags för en motion igen kanske.

Kattrams då! Ja, det blev mycket annat idag så tramset får bli det lilla denna gång.
Vilda Wilma var igång imorse. Hon var såååå ensam och jamade, jamade, jamade till morsan gick upp! Sen skulle hon lägga beslag på mig – vilket hör till ovanligheterna med den tuffingen. Jo, hon skulle gosa och kela så det stod härliga till. Detta gillades INTE av den här herrn: Felix tål inte Wilma i vanliga fall och när hon stör hans morgonrutiner då blir han lack! Han blängde surt på henne – men höll sig lugn. När lilla virrpannan Wilma hoppat ner lockade jag på Felix. Ha! Inte en chans! -Man har väl sin stolthet, tänkte Felix och ignorerade allt kärleksfullt lockipockande och inviter från mattes sida. Men sen fick sig Wilma en smäll! Hon råkade trippa förbi lite för nära och då blev det en smocka från Felix. Wilma blev sur och jag lyckades stoppa bråket i sin linda, som så många gånger förr. Katter!!
Sen fick var och en sin egen mysstund med matte! Även Curry som slinker iväg så fort han kan när det drar ihop sig till bråk.

Nu ska jag snabbt avsluta bloggandet för Vilda Wilma har börjat krafsa runt bland alla papper på mitt kontor. Det är olyckbådande! Wilma har nämligen som vapen att kissa på papper om hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet!! Katter – som sagt…