Feel in the Blogg

  Som ni förmodligen misstänkte och som jag dessutom utlovade – kommer jag igen om Bbl/AT:s artikelserie ”I vargens spår”.

Idag är det synd om jägarna!

På en helsida visar man en ledsen jägare som sitter och deppar. Killen saknar sin livsstil.

Sorgset ser han tillbaka på den gamla goda tiden och skyller vargen för att den inte längre finns. Mjölkgårdarna har försvunnit, småbrukarna har lagt ner sina hemman. Generationers verk är nu ett minne blott när rovdjuren tränger ut bönderna från såväl hem som arbete.

Killen muttrar om kuppande ”naturmuppar” på Östermalm i sin vrede över citat: ”Det är lätt att älska varg om man bor i Stockholm.” Tidningsskribenten lägger till att jägare unisont har berättat för en oförstående allmänhet att, citat: ”Vargarna är ett onaturligt inslag i våra skogar och att de borde skjutas av i någon utsträckning.”

Den intervjuade jägaren har kanske missat att den samhälleliga utvecklingen. Den som tvingat små gårdar att slå igen i konkurrens med jätteföretagen som numera levererar såväl mjölk som köttprodukter.
En utveckling som gör att det är svårt, ja näst intill omöjligt, att försörja sig på en liten gård idag. Som gör att vissa, i generationer ärvda gårdar, numera brukas av s k månskensbönder med ”jobb i stan” och lantbrukarlivet på sidan om. Då är det inte lätt att vakta sina djur för rovdjuren – när man har arbetsplatsen flera mil därifrån.

”Det ska vara som det alltid har varit” är lätt att tänka på när man läser jägarens åsikter.
Men nu är det så att tiden inte står stilla vilket gör att alla måste hänga med vare sig man vill eller inte. Vare sig man önskar odla sin gamla livsstil eller ej. Man får bita i det sura äpplet och hänga med i svängarna. Finna sig i att vargen har lika stor rätt till skogen som människan – nej, faktiskt större – mycket större!

Låt oss slippa sådana här bilder! Klappjakt på varg – s k licensjakt eller skyddsjakt.

Den dagen alla människor tar sitt ansvar för djur och natur och inte skyller allt på vilt som bor i skogen – den dagen kan vi börja samsas med djurlivet och få biologisk mångfald och en rik flora och fauna.

Nu väntar jag med spänning på tidningsartikeln om folk som faktisk är just så ansvarsfulla och inte bara tänker på sin ”livsstil” – skojiga pangpanglekar i skogen med grabbarna! Vi får sen när den kommer – OM den kommer…

Tyvärr går det inte att finna Bbl/AT:s artikelserie på nätet – ja, jag har inte hittat den i alla fall.
Däremot kan ni klicka in HÄR och komma till Aftonbladet som visar en man som misshandlades och dödshotades i tisdags för sitt engagemang för vargen. Och – han bor inte på Östermalm i Stockholm utan är lokalpolitiker i Ånge, i Norrland.

När vi ändå håller oss i den berömda Ankdammen fortsätter jag väl med lite bilder från Arboga också. Först ut läser jag att Gråsparven i Arboga Tidning gillar samma lilla allé som jag! ”En riktig pärla” tycker Sparven och jag håller med och har skrivit om vägen som bär ingenstans tidigare i mina bloggar. Här en bild från ett av tillfällena:

Annars är lilla Arboga, som alla andra, inne i november nu. Det betyder inte att allt är grått och trist för så här vackert kan det te sig invid Arbogaån.

Gå Strandvägen och ta in vid gångstråket längs med ån!

Uppe på Stora Torget har juldekorationerna redan kommit på plats! Ni ser väl kransen på lyktstolpen framför huset där Eklöfs Bosättning, DUKA, Gunnarssons men numera  butiken Små goda ting håller till.

Ja, tiderna förändras. Alléer blir till vägstumpar utan mål, affärer byter ägare, verksamheter läggs ner och stadsbilder liksom landskap byter skepnad. Det är bara att hänga med – livsstil eller inte.