För någon månad sedan besökte jag en mycket gammal dam. Vi satt och småpratade över en kopp kaffe hemma hos henne. Om minnen och om livet. Den gamla kvinna var över 90 år, klar i huvudet men skröplig i kroppen. 
Plötsligt fick jag en stark känsla av att den gamla kvinnan snart ska komma att göra en resa. En resa vi alla ska göra en gång. Resan mot okänt mål. Det var en mycket stark förnimmelse och den stannade kvar i mitt minne.
Alla gör vi en resa – livets resa – det har jag skrivit om tidigare. Vi reser genom livet, från små barn tills dess att vår resa här i livet är över. Då tar den andra resan vid – den okända. Den som vi inte inte vet vart den bär. Om vi kommer fram någon gång och i så fall till vad? En del funderar t o m över om det tar vid någon okänd resa över huvud taget…
Känslan jag fick när jag satt intill den gamla kvinnan var annorlunda. Den var sorgsen men ändå hoppfull. För visst finns det en resa mot okänt mål en gång! Inte behöver vi ha vetenskapliga bevis och belägg för det! Det är bara att tro på att människan inte kan förstå allting och ödmjukt finna sig i det. Och – vänta och se… Vi kommer alla en gång att få veta.
Och tills den dagen ditt tåg lämnar livets station för en resa ut i det okända – ta tillvara resan här! Ta tillvara stunden och låt inte förtretligheter och besvikelser förstöra den korta resa du får. Gläd också andra och låt deras resa bli ljus och fin. För resan här i jordelivet är kort, så otroligt kort. Var rädd om den!
Senaste kommentarer