Att skriva som medicin

jan 22

BÖCKER jag läst, Lokalt, Personligt!, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Kommentera!

En del läsare av bloggen som känner mig väl säger att de inte kan se på bloggen när jag mår riktigt dåligt. Det märks inte, säger dom. Det blir jag glad av att höra, även om det möjligen kan anas ibland genom formuleringar och innehåll. Jag blir glad över att kunna hålla hälsotillståndet ifrån mig för min egen skull och för läsarnas.

Skrivandet är medicin för mig. Mycket bättre än piller och tabletter. När jag skriver försvinner allt annat och jag går in i en annan värld. Det är härligt och lindrande särskilt om jag mår dåligt.

Ibland kan livet vara så här: Hemskt, förödande, nedbrytande och man vet inte vart man ska ta vägen. Då kan skrivandet vara en räddning. Tankarna vandrar iväg och verkligheten försvinner.
Då blir det åter sommar och vi sitter där på bryggan – dottern och jag. I lugn och ro, en stilla sommardag, inte ett bekymmer i världen.

Genom att tillåta tankarna att vandra, söka i minnet och kanske i sitt bildarkiv, fantisera lite och drömma, kan dagen bli lättare. Det blir ljusare, det kommer en vår en gång, allt blir bättre.

Många har sagt mig att jag borde skriva en bok. Det har jag tänkt på många gånger, under många år. Men det jag tänkt skriva om är hemskheter. Orättvisor, mobbing, diskriminering och oförstående människor – om mitt liv. Men hur roligt är det??
Jo, mitt mål har då varit att ge andra hopp, så att människor inser att de inte är ensamma, ge information och kanske vägledning. MEN – det är ett förödande skrivande för författaren själv. Jag orkar inte! Det är för nära, för svårt.

Då är det mycket bättre med bloggen – en flykt från verkligheten!
Här om dagen fick jag respons på en av bloggarna, en kommentar som fick mig att tänka i lite andra banor. Personen tyckte jag skrev bra och att det var som ”en saga för vuxna”.
DET kunde bli något! Det är en idé som skulle kunna få mig att författa den där boken som så länge velat bli skriven. ”Sagobok för vuxna”.