Feel in the Blogg

Först kan jag förvånat konstatera att jag glömde publicera min långa, intressanta ( 🙂 ) blogg igår! ?? Det måste ha något med orken att göra. Bristen på ork får som vanligt Wilma illustrera. Fotot taget på beställning nu på morgonen! Inga problem – Wilma levererar! 
Nu ligger lördagens blogg ute i alla fall. Därmed får ni gotta er i två bloggar idag!

Jo, jag funderade imorse på detta med Melodifestivalen.  Hysterin kring den och varför jag själv inte har den minsta lust att dela lördagskvällarna med alla miljoner som glor på mediokra komiker, tveksamma författare och en och annan verklig artist som sprattlar i TV. När försvann intresset?

Programmet har sänts i TV sedan 1959, läser jag på Wikipedia.  Den tidens populära artister framförde bidragen. Ingvar Wixell.
Siw Malmkvist.
Någonstans efter Claes-Göran Hederström och ”Banne mig” tröttnade mina föräldrar. Det blev för ”modernt”!

Men jag själv då? När gav jag upp och varför? ABBA, Ted Gärdestad, Björn Skifs – alla duktiga artister och vinnare av den svenska uttagningen och jag följde tävlingarna med spänning!
Men –  jag var nog ändå rätt skeptisk till det hela  redan då och måste erkänna att jag faktiskt klassat ner Forbes personligen på Stadskällaren i Arboga!  Deras låt ”Beatles” fick fler än mig att kräkas och det talade jag alltså om för grabbarna en lördagskväll 1977…

Men det var nog någonstans efter Carola – 1983 – som det hela inte var lika kul längre. Kanske berodde det på barnafödslar och jobbslit i kombination som fick mig att tänka på annat. Men lite avkoppling borde ju ha suttit fint då!? Jo, så var det nog också. Jag slötittade och gladdes åt någon favorit emellanåt. Monica Törnell/Lasse Holm och Roger Pontare t ex. Pontare med rötter i Gråträsk var annorlunda, unik och dessutom en duktig sångare när vindarna viskade hans namn i finalen 2000.

Nej, det har nog banne mig  att göra med Christer Björkman – denne självutnämnde ”Mr Melodifestival”!  Björkman tog över ledningen för programmet 2003 efter att ha försökt slå igenom som artist själv i just Melodifestivalen. Han vann faktiskt uttagningen 1992 med ”Imorgon är en annan dag”. Vem minns den? Han kom näst sist med 9 poäng i den stora Eurovisionsfinalen.
Pompös, arrogant driver han nu sitt projekt så länge det går. Och det går snart inte mer, tro mig.

Från mer eller mindre seriös uttagning av melodier att representera Sverige i Eurovision Song Contest – även det omdebatterat, är programmet idag en såpacirkus där vad som helst kan hända och gör det också. 

Är man, som jag, medlem av Facebook kunde man igår kväll konstatera att väldigt många satt klistrade vid platt-TV:n och följde spektaklet. Hejarop och buanden avlöste varandra i ”boken”. Någon enstaka räckte modigt upp handen och avslöjade att TV:n var avstängd.

Idag läser jag tacksamt i DN att det är fler som dissar Melodifestivalen. Som förundras över miljonerna som i timmar glor på programmets olika delfinaler för att slutligen förmodligen gå i extas när den stora finalen genomförs i Globen. DN Söndag tar idag upp cirkusen. Under vinjetten ”Livsstil” (! ?) kan du följa med bakom kulisserna på Melodifestivalen – om du vill. Köp tidningen eller läs HÄR!

En del tycker man är snobbig när man vägrar titta på Melodifestivalen. Men har det verkligen med högfärd att göra att selektera vad man vill titta på? Är det snobberi att sovra bland utbuden en lördagskväll och förkasta det man tröttnat på för att välja något nytt, något annat, något som ger mer?

Eller är det så att Melodifestivalen får ett söndertjatat äktenskap att orka vidare ett tag till? Lindrar vardagstristessen och samlar familjemedlemmarna till åtminstone någon form av gemenskap när helgen kommer? Eller blir till en god vän som får dig att skratta, förfäras och ”umgås” i din ensamhet i soffhörnet?

Igår hittade jag dessa visdomsord i min sönderklottrade almanacka: Svårläst? Då ska jag genast hjälpa er med det viktiga kinesiska ordspråket!

FÖRLORAT GULD KAN ÅTERFÅS, ALDRIG FÖRLORAD TID

Tid tar fort slut och kommer aldrig åter – vi har alla en begränsad kvantitet. Låt det mesta av din tid bli så kallad ”kvalitetstid”.
Jag försöker leva som jag lär och finner det fina, lugna i det enkla, vardagliga. Som två katter i vårsolen en lördag i mars månad 2012: En stilla eftermiddag när solen strilar ner till lycka för såväl katter som husfolk.

Eller en kärleksfull ”kram” från Felix – lycklig över att matte fanns ute i solskenet på bänken där i trädgården.