Feel in the Blogg

Dagens predikan handlar om livet, om regntunga dagar och dagar av sol.

Ju äldre jag blir, ju fler år jag lagt till min levnadserfarenhet – ju mer tänker jag att den dag min stund är inne, först då kommer jag att förstå allt.
Förstå meningen med det som hände och kunna ta in de insikter jag fått. Då, när det är för sent…
Eller är det inte det? De tankarna får mig också att undra och hoppas att det finns något efter detta jordeliv. Något som gör att vi kan föra våra visdomar vidare på något sätt. Vi får se…

Att finna ro, ja. Det är inte lätt. Fråga mig – jag vet. Jag har kommit en bit på väg och en del i det är att ta tillvara stunden. Njuta av det dagen ger. En ny dag, nya föresatser.

Nu har det varit några sådana här dagar: Dagar då man helst vill stanna inne och se livet ut genom ett fönster. Gråväder, regnväder… Regnplask där eftermiddagskaffet skulle ha intagits…

Vad gör man sådana dagar? Hur tar man till vara dom? Tja, katterna löser det hela på sitt eget lilla vis… Genom att sova! Det är bara sovställningen som ändras! Ja, det kan ju vara en god idé, kanske. Att sova bort regngrå dagar för den som kan och vill.

Fast det finns ett uttryck som heter ”Save it for a rainy day” och med det menas antagligen att man ska skjuta upp lite trista saker till regndagar när man inte kan ta sig för så mycket annat. Men man kan ju ta itu med trevliga saker också!
Det gjorde jag igår. 

Se vad jag hittade i mina gömmor! Arvegods av det finaste slag. Ett örngott.
Lakan med samma vackra spets. Initialerna står för Ruth och Arthur Ericsson, mina barns farmors föräldrar som levde sina liv i Jönköping. Här ett foto på ”mormor Lotta” som Ruth kallades, ihop med sina två systrar. Den yngsta systern dog ung i Spanska sjukan.

Så otroligt vackert, eller hur!
Här fler örngott: Initialerna S L kunde vara mina egna men står för min svärfar Sven Linde.  En man, överläkare i Västerås, som jag aldrig träffat. Han dog ung och efterlämnade maka och två små pojkar, då 8 och 10 år.

 Initialerna K L kan stå för min svärmor, denna starka kvinna som klarade av att fostra sina söner ensam och dessutom gjorde en stor insats för det konstnärliga, så amanuens hon var på Västerås Konstmuseum en gång.  Kerstin Linde lever inte längre, det är 10 år i höst sen hon gick ur tiden.
Mer troligt är dock att K L står för Karin Linde, mina barns farfars mor. En varm och klok kvinna som fick leva i 98 år. Hon dog i Strängnäs 1987.
 Farmor Karin kunde berätta mycket intressant från sitt långa liv. Om hem med vedspis och stampat jordgolv som liten flicka på landet utanför Strängnäs. Om sin älskade bror Gustaf och om sorgen över den ende sonen, min svärfar, som dog långt före henne.

Tänk vad några vackra spetsar på lakan och örngott kan få tankarna att virvla iväg…

En kvällshimmel som är svårtolkad för den icke invigde. Bådar den sol eller regn för morgondagen?

Ja, vad får vi för dag imorgon? Blir det sol eller regn i våra liv?
Ta till vara de goda stunderna och fös undan de mörka tankarna. Jag avslutar dagens predikan med en vers skriven av Jules Sylvain.

Räkna de lyckliga stunderna blott
och glöm dem som sorger dig ge.
Göm alla soliga minnen du fått,
och allt skall sig ljusare te.
Himlen kan vara ibland så tung och grå,
men då skall du ju bara tänka tyst som så:
Räkna de lyckliga stunderna blott
och låt dem i hjärtat bestå.