Feel in the Blogg

Söndagens predikan skulle handla om tjugondag Knut, var det tänkt – men en soppa kom emellan…

Plötsligt när jag stod där i köket och tillagade min soppa kom jag att tänka på min dotter men också min mor och mormor. Hur dottern frågar mig om råd och hur jag själv minns min egen mammas lärdomar.
Hur mamma försiktigt vägledde mig – precis som jag idag försöker vägleda mina egna barn.

Som de berömda aporna som inte ser, inte hör och inte talar – så agerar vi människor idag. Vi ser inte vad som händer – inte på riktigt. Vi vill inte höra och vi berättar inte om våra reaktioner – än mindre försöker styra allt åt rätt håll.

Vad talar jag om? Jo, om hur vi lever våra liv och vad som är meningen. När jag tänker på lärdomar som går i generationer så känner jag – det är ju det som är livet!
Vi människor är faktiskt inte så mycket mer annorlunda än djuren. Vi föds, förökar oss och dör. Under livstiden är det meningen att vi ska lära vår avkomma att klara sig – precis så som djuren gör.
Sen kan man naturligtvis undra hur livscykeln egentligen ter sig för till exempel grisar – där människan är framme och förstör. 🙁

Förr i tiden lärde mor ut sysslorna i hemmet till sina barn. På det sätt som det var då – lärde fäderna ut andra arbeten till sina söner.

Men hur är det idag? Är det inte så att kommunikationen haltar? DN idag söndag är lite inne på samma spår. Den här bilden har Bard i dagens tidning:
Barn är mest till besvär. Hindrar mammas och pappas karriärmöjligheter. Samtidigt som vi älskar ungarna stressar vi ihjäl oss för att uppnå något för egen del – självförverkligande!
Ett självförverkligande som innebär något för någon annan och någon annanstans – inte här och nu med barnen i hemmet. Barn är inget viktigt, egentligen – blir budskapet.

Sen sitter vi där och mår dåligt, blir sjuka och har förstört många viktiga år. Hans Lindström har den här bilden – också i DN idag:

Och på ledarsidan finns den här tipset för läsning på kultursidan: ”Vår föreställningsförmåga” räcker inte till! Nej, varken för klimathot eller till förståelsen kring varför vi existerar och vad vi bör göra med de liv vi fått.

NEJ, jag är inte för vårdnadsbidrag! Jag tror inte att det bästa för barn är att gå hemma med mamma eller pappa fram till skolåldern. Jag tror att det är väldigt stimulerande och framför allt roligt för småttingar att träffa andra barn och utvecklas ihop med andra.

Jag tror dock INTE på dagis heltid i stora barngrupper.
Jag tror heller inte på dagis för spädbarn och mindre barn.
Av just anledningen – för mycket och för lite skämmer allt!

Där har ni det! För mycket och för lite skämmer allt! Lagom är bäst och med inriktning på barns, föräldrars, människors bästa! Stimulans och möjligheter som utgår från människan – liten eller stor – och som inte har med karriär eller pengar att göra.

Aporna är inte alls så dumma som vi människor: Inte se, inte höra, inte tala!
(Fotot är på ett konstverk av Sonja EM Andersson. Klicka HÄR för att se mer!)

Livet är egentligen enkelt. Vi är till för varandra. Generationer och sinsemellan. Lära varandra, hjälpa varandra, vårda varandra och älska varandra.

Visdomsord från mitt te imorse.

Vi borde lära oss mer av djuren och leva livet som det ska levas. Kanske som en katt! Vilda Wilma må vara vild men smek och kel vill hon ha dessemellan! 🙂  Hon vill heller inte vara ensam hemma utan tycker bäst om när husbondfolket finns på plats.

                                                          *****

Huruvida gärningsmännen till det här dådet haft en bra barndom eller inte kan jag inte förtälja. De har inte haft någon som lärt ut rätt eller fel, det är i alla fall klart… 🙁 Ett fönster i vår kåk idag…

Ja, då knyter vi hop säcken – tomtesäcken – och återkommer till det som var tanken att skriva om: Knut!
Tjugondag Knut idag och julen ska städas ut. Grattis Knut och ha en fin dag!

Till kvällen är den här synen ett minne blott –
tills nästa gång det är dags att tänka på advent och jul!