Söndagen den 18 januari 2009 – kan jag konstatera när jag rycker ett blad från almanackan. Och jag lägger också märke till att numera får jag riva blad även till söndag! 🙂 Förr satt lördag och söndag ihop! Känns bra att helgdagarna får vara enskilda och inte i klump.
På tal om almanackor så vill jag visa vad min amerikanska kattkalender säger på månaden Januari: 
Och på tal om katter måste jag ju visa några foton från Kattjouren igår kväll! Jag hade kvällspasset hos Kattvännerna i Köping. Alltid lika härligt! Jag träffade Marie där också, ordföranden i föreningen, och det var jätteroligt. Hon berättade om några nykomlingar som vistas i karantänrummet. Så många kattöden det finns…
Här är två av de nya:
Hon kallas Isabelle. En så vacker och kelsjuk kisse! Vad har hon varit med om i sitt liv? Och varför har hon hamnat här bland alla hemlösa katter?
Den andra nykomligen har jag tyvärr glömt namnet på. Kanske Marie kan tala om det i en kommentar?
Visst är hon fin!! Och lika sällskapssjuk och kelen som Isabelle! Marie funderar på om hon väntar ungar. Kissen är lite rund om magen…
Den tredje nykomligen – Oskar – fick jag inte med på bild. Han ville inte visa sig. Så osäker och rädd är han. Han har vistats utomhus länge, bott i en håla och blivit matad av en snäll dam som förbarmade sig över honom. Vi får se hur det går för Oskar.
Uppe bland de övriga katterna var det lika hemtrevligt som alltid. Man känner sig verkligen välkommen då man kommer hit!
Pontus 
Desmond 
Mia
Fideli 
Busiga Svante alltid på språng!
Fideli njöt för fullt invid elementet! Där är det varmt och skönt för liten hemlös kisse.
Vackra Mia och Busiga Svante leker på fönsterkarmen.
Sen var det sovdags: 
Så skönt att ha en egen liten vrå att krypa in i! Det är Svantes syster Sofie som snusar och sover där inne.
När jag ändå håller på i kattsvängen – vill jag också visa ett nytaget foto på två av mina egna här hemma!
Felix och Curry!
Till frukosten bläddrade jag i DN och Svenskan. Båda morgontidningarna har idag Barack Obama på förstasidan. Tidningarna berättar om tisdagen då USA:s nye president ska svära eden. Här står också om Obamas väg till makten och om gänget som ska hjälpa honom styra Amerikas förenta stater.
Jag tog mig friheten att fotografera bilden på DN:s förstasida – jag tycker den är fin:
Paret Obama är på väg till New Hampshire i kampanjbussen, för ett år sedan. Barack Obama bläddrar i en tidning, läser säkert vad som skrivs om honom. Hans fru Michelle, lutar sig mot hans axel och slumrar en stund. Barack är koncentrerad på det han läser men hans arm smyger ändå ömsint runt Michelles rygg. En vacker, lugn bild. En bild av gemensam kamp, kärleksfullt samarbete och innerlig förtröstan. Men kanske också en bild av stormens öga. Det sägs vara mycket lugnt mitt i stormens innersta. Man kan också tala om ”lugnet före stormen”. Det kanske är vad bilden förmedlar – lugnet före stormen. Ett år innan Barack Obama blir USA:s förste svarte president.
Tankarna vandrar vidare. Jag sitter en stund i soffan i vardagsrummet. Ser hur den gamla damen tvärs över gatan tittar genom sitt fönster, pysslar lite med den enda blomman hon har i sitt fönster, tittar ut igen. – Vad tänker hon på? Hon som är nästan 90 år och som varje kväll får besök av hemtjänsten. De kommer så sent som 19.30, har jag sett. Kan det vara en bra tid för en gammal dam? Förr fanns hennes man också därhemma. Han kom till ett vårdhem för några år sen, nu vet jag inte om han är i livet längre. Tiden går, åldern tar ut sin rätt.
Tänker också på morgondagen. Då hålls slutpläderingarna i Svea Hovrätt. Hur ska det gå? Hur ska Emma orka? Läste Expressens artikel igår om ”skyddad identitet” med en rubrik som pratade om förhöjd säkerhet för Emma. Hur Emma och hennes sambo ska ha fått information av polisen.
Det är så ofattbart. Hur kunde detta hända? Vad har fina, ljusa, positiva Emma hamnat i för häxkittel?
Jag kan tänka mig att hennes nerver är på bristningsgränsen nu.
Sista dagen imorgon. Kanske. Man vet ju aldrig. Måhända har den tyska kvinnan kommit på något mera som kan förhala rättegången? Kanske krampar försvarsadvokaten fram något nytt in i det sista – på sitt buttra, surmulna sätt? Det är märkligt hur surt och vresigt denne man har jobbat sig igenom rättegången. Som om han vill att alla ska reta upp sig på honom? När han i själva verket borde agera smilfink – och få med sig eventuellt vacklande åhörare och en beslutande jury. Icke – här har det varit hårda bandage och tuffa puckar från början och jag tror inte han kör en mildare ton imorgon.
Jag ska följa förhandlingarna. Orkar jag och får plats i åhörarsalen kommer jag att finnas i Västerås – annars följer jag dagen via den formidabla återgivningen på VLT:s hemsida. Tack Ann-Sofie Sannemalm för det!
Avslutar med en bild på morgondagens huvudpersoner…
Senaste kommentarer