Feel in the Blogg

Bloggaren har inte glömt…

Att det redan gått fem år sedan den fruktansvärda händelse som förlamade livet för de närmaste men som också vände upp och ner på hela lilla Arboga – ja, kanske hela Sverige.
Morden på de små barnen Max och Saga.

Åter tog jag den så sorgliga vandringen till ett ställe där inga små barn ska vila – kyrkogården. Isande kallt – som de isande känslor av sorg och tragedi som jag känner. Men också förödande soligt och ljust – precis som känslorna som infinner sig när jag går mot graven.
Småfåglarna vet inte till sig av lycka över att få se just mig där, så känns det när blåmesar och talgoxar bland finkar flyger runt och kvittrar glatt. Jag måste stanna upp för jag överväldigas av glädjen som de små fåglarna förmedlar.
Jag försöker fånga dom på bild – men det är omöjligt. Lika omöjligt som att se de små barn som leker och stojar på kyrkogården. För det finns en harmoni och lycka där som jag känner helt klart. Och det är inte första gången jag känner de små barnens närvaro och den fridfulla ro de förmedlar.

Samtidigt som det är så sorgligt att två små barn till synes vilar under en vacker sten – – får jag också förnimmelsen av någonting annat, ett annan dimension, ett annat liv utan gränser. Det vill jag tro på.

Ni som läste bloggen igår och vet att jag hittade en liten leksakssköldpadda – här är dess nya hem.

Mina tankar går till Emma, Nicklas, Togge och de övriga nära och kära till Max och Saga – idag, liksom alla andra dagar. Sorgen tar inte slut men kan förbytas mot vackra minnen och ett hopp om ett återseende.

Josef och Josefina har namnsdag – vi bugar, bockar och gratulerar!