Feel in the Blogg

När man sitter där med frukostlatten och har katten i knäet kan man komma att bli lite nostalgisk. Tänker på dagar som flytt.

Bränsle till sådana tankar får man helt klart vid en vindsröjning! Bland all bråte som ska gallras bort finns fynd och minnen, minnen från en svunnen tid.

Den här hittade sonen i en låda: En brudklänning!
Brudklänningen i genombruten spets med släp bars av hans farmor en gång för länge sedan. Det måste ha varit på 1940-talet då hon ung och kär gifte sig och bosatte sig i Paris.
För att mycket kort tid efter bröllopet bli änka då hennes älskade hastigt dog i en svår sjukdom…

Minnen poppar fram överallt där i vindsvrårna. Berättar om en tid för länge sedan…

Den lite barnsliga teckningen är ritad av sonens far. Förmodligen i mitten av 1960-talet. En japanska! Så märkligt när tecknarens dotter långt senare fick just Japan och det japanska språket som största intresse.

På tal om Japan så dök det här spännande paketet upp igår! Poststämpeln såg ut så här: Postat i Nara, Nippon!!
Många vet förmodligen redan att Nippon på svenska är Japan!
Paketet innehöll en bok: ”A travel guide to Kyoto & Nara”. Paketet innehöll fler saker: Och ett brev!!  Liiite svårläst för bloggaren som inte likt dottern kan språket – men tack Haruko, det fanns en översättning! Haruko från Nara i Japan hade skrivit brevet i två exemplar! Så snällt och förståndigt!

Från pappans teckning av en japanska vidare över dotterns intresse för Japan från tidig ålder till ett paket från landet till bloggaren! Hur kommer det sig!?
En lång och lite märklig historia. En av sönerna lärde känna en familj i Himmeta, utanför Köping. Familjen blev snart vän med resten av bloggarens familj. Det visade sig att familjen i Himmeta en gång haft en utbytesstudent boende hos sig – Haruko från Nara i Japan!

När två av bloggarens barn reste runt i Japan för fyra år sedan kom de att tycka särskilt mycket om staden Nara där hjortarna strövar fritt i staden!  Men – då visste de inte att Haruko som bott i Himmeta under ett år jobbade på turistbyrån i Nara…
Via Internet fick vi alla kontakt och den snälla Haruko skickade i lördags paketet till mig! 🙂

Herrens vägar äro outgrundliga, brukar man säga, och visst stämmer det.

Tack kära Haruko för den fina presenten! Bloggaren hoppas kunna använda reseguiden till Nara själv en gång…

Här om dagen satt bloggaren ute i solskenet och blev nostalgisk igen. Via hörsnäckorna från Iphonen strömmade musik ut från 1960-talet. ”Those were the days” med Mary Hopkin.
Bloggaren erkänner villigt att några tårar letade sig ner för kinderna. Those were the days…

Så här går en del av texten:

Those were the days my friend
We thought they’d never end
We’d sing and dance forever and a day
We’d live the life we choose
We’d fight and never lose
For we were young and sure to have our way.

Just tonight I stood before the tavern
Nothing seemed the way it used to be
In the glass I saw a strange reflection
Was that lonely woman really me …

Those were the days my friend
We thought they’d never end
We’d sing and dance forever and a day
We’d live the life we choose
We’d fight and never lose
For we were young and sure to have our way.
La la la la… Those were the days, oh yes those were the days

Ja, dagarna flyr iväg – fortare än man tror – och kvar blir bara minnena.
Så här såg Mary Hopkin ut 1968 när skivan ”Those were the days” kom ut:
Och idag: Those were the days…

Klicka HÄR för att lyssna på låten via Youtube.

Man får trösta sig med att livet går vidare och vara glad för varje dag man får. Ta tillvara stunderna – och minnena! För varje dag är en skimrande vacker gåva!

Och – bloggarens misskötta azalea fortsätter att glädja henne! 🙂

Helena och Elin ska gratuleras på namnsdagen idag! GRATTIS!

Avslutar bloggen med svaret från SMHI och klimatolog Sverker Hellström. Det var ett Altocumulus stratiformis som såg så här vackert ut på himlen här om kvällen – ett så kallat böljemoln.
Sverker Hellström skriver också: ”Om man tittar riktigt noga ser man att det finns några tunna partier med cirrus (fjädermoln) ovanför altocumulusskiktet.”
Tack för det SMHI och Sverker Hellström!