Feel in the Blogg

Nu kommer en ToppTio-lista över dåliga saker med Rom.
Visst låter det verkligen som en blogg från en sur, gammal tant!
Ni får tycka vad ni vill – nu kommer det!

1. Språket! Ingen kan engelska!

OK – åker man till Italien så får man väl skylla sig själv om man inte talar italienska men när man alltid fått höra hur snorkiga fransmän är som aldrig vill/kan tala engelska så blir man minst sagt förvånad i Rom!
Ingen, eller i alla fall nästintill ingen, kunde tala engelska! Inte på hotellet, inte på turistattraktionerna, inte i taxibilarna och inte i affärerna. Ungdomar kunde heller inte engelska – vilket förvånar när allt inom Internet och data är på detta språk.
Lägg sen till att i Paris förra året så kunde och ville(!) alla fransmän tala engelska.

2. Säkerheten! Den finns inte…
Nu kan bloggaren bara uttala sig om händelsen hon varit med – instängd högst uppe i kupolen på St Peterskyrkan i Rom. Åskväder, strömavbrott, fruktansvärt varmt och panik på gång. Ingen vakt, ingen hjälp – och ingen förstod förstås engelska när vi sedan träffade guider och vakter utanför…

  3. Trafiken! Hastigheten!
Folk kör som galningar och bryr sig inte om hänsyn till varandra. Skyltar med hastighetsbegränsning – var fanns dom??
På väg mot flygplatsen i 140 km/tim fick taxichauffören tvärbromsa för en italienare i bil som diskuterade och gestikulerade så väldigt att han vinglade ut i det andra körfältet.

4. Trafiken! Säkerheten!
Rom är ett myller av hus, gator och gränder men det finns liksom ingen logik i planeringen. Trafikljus vid smågator där aldrig någon åker och totalt avsaknad av rödljus vid de stora, farliga gatorna med massor av trafik. Övergångsställena verkar ditritade för skojs skull och har ingen egentlig betydelse för italienarna.
Att stanna upp och bråka med en annan bilist om vem som har rätt att köra, hör till vanligheterna och stoppar då upp all annan trafik.

5. Samhällsplaneringen – i stort…
Finns den och hur har man i så fall tänkt. Alltså totalt sett vad gäller trafik, säkerhet, sociala frågor och annat.
Vi muttrade ofta om Berlusconi-land…

6. Matställen och svårigheter att förstå hur man går till väga där…
Hungriga efter en lång dags vandring i Rom hoppade vi in i en Pizzeria för att få oss lite i magen. Pizzeriaägaren kunde förstås inte engelska och vi fick peka på pizzor som låg färdiga och försöka förstå vad de innehöll.
 Vi lyckades beställa och ville sätta oss – men nej, det gick inte inne i Pizzerian! Istället blev vi hänvisade till caféet runt hörnet!
Förvirrade gick vi dit och väntade. Hederliga svenska som vi är funderade vi på hur och när vi skulle få betala – och när/OM pizzorna någon gång skulle komma.

Först kom pizzabagaren från Pizzerian och ordnade dricka till oss. Vi insisterade på att få betala men han sa hela tiden: – Later, later! (De orden kunde han!)
Vi väntade och väntade medan ungarna i caféet höll på att riva stället… Jo, så småningom kom pizzorna – men vi fick inte betala.
Vi tänkte att vi säkert skulle kunna smita från betalningen – här fanns ingen koll. Men, som de hederliga svenska vi är satt vi förstås kvar.

När vi var klara gick vi till kvinnan i caféet – men nej, hon ville inte ha betalt. Hon hänvisade oss tillbaka till Pizzerian och bagaren där!
Vi gick dit och ville betala – men nej, vi fick bara ett kvitto att gå vidare med tillbaka till caféet!
Åter till kvinnan i caféet – men nej, hon ville fortfarande inte ha pengar utan hänvisade till en man i en bur i hörnet på caféet. Han sålde cigaretter och det var han som skulle ha betalt för pizzorna….
Suck – var ligger logiken i detta!?

7. Inga prislappar!
Fullt med affärer, kiosker och försäljningsställen – men inga prislappar! Glassen med det välkänt klingande namnet ”Norge” blev vi utan. Det fanns inga priser utsatta någonstans!
Förmodligen tog ägarna betalt efter person. En dum turist får betala mer än en italienare. Vi avstod och köpte kallt vatten i flaskor från unga män med kylväskor som skrek:– 1 Euro! Det var juste.

8. Tiggarna!
Förutom män utklädda till gladiatorer antastades man av diverse tiggare.  De svävande yogamännen är några av alla.
Sådana här illaluktande ”konstnärer” fanns det överallt också: Tavlor som målades med sprayfärg. ”Konstnärerna” hade munskydd men det hade inte vi som gick förbi…

9. Turistfällor!
Överpriser som dumma svenska betalar i förvirringen över skillnaden kronor-euro! Den här gick bloggaren på: 65 svenska kronor för ett paket pasta! Det gällde att se upp…

10. Snorkigheten!
Vi hade förväntat oss glada, tillmötesgående italienare men de flesta var snorkiga när vi bad om hjälp. Också här jämförde vi med baktalade Paris förra året där befolkningen var vänligheten själv!
Nej, vi var inte otrevliga när vi frågade! Kanske var italienarna trötta på alla dumma turister som kommer och tjatar. Det var ju ändå slutet av augusti och hur mycket kan man tåla som turistland!?

Men hur kan bloggaren vara så snorkig själv – och negativ!! Naturligtvis fanns det många positiva saker om Rom i Italien!

 Fåglarna!  Högst uppe i palmerna längs Via Nazionale fick vi syn på den här! En grön papegoja som bygger bo! Hur söt som helst! Och fri!

 
Katterna! Här och var bland de gamla ruinerna.

De lustiga monumenten överallt! Ett vattenhål!

En lampa!
Och hederliga postkontor – annat än i Sverige! Svårt att ta sig in – svårt att ta sig ut. Här fanns säkerheten!
Italienarna får antagligen hjärnblödning när det upptäcker våra nonchalanta ”postkontor” i ICA-affärer och bensinmackar!

Och naturligtvis – alla fantastiska sevärdheter! Colosseum!
Pietá, St Peterskyrkan:

 

Lönnar med liite större frökapslar än hemma…

 Jodå, vi trivdes bra i Rom!
Tro inget annat! 😉