Feel in the Blogg

Mina drömmars stad – Arboga. Staden jag föddes i och som blev min barndoms stad.
Jag vill kunna vara stolt över min stad men det går inte längre…

Utvecklingen skrämmer mig. Om och om igen rubriker om  rasism,
inbrott, misshandel,
droger, mordbrand och ond, bråd död.

Jag är rädd för den stad som Arboga har blivit – eller kanske är på väg att bli. Jag är ännu mer rädd att alla andra små och stora städer ser likadana ut. Att vi går mot ett samhälle av rädsla där människor inte vågar gå ut på kvällarna och där ropen på hårdare tag skallar.

Vad beror utvecklingen på? Jag tror att det är en mängd faktorer som spelar in.
Överfulla dagis men personal om inte orkar. Dålig skola med lärare som inte orkar.
En jämställdhet som inte fungerar och som får kvinnor att inte orka – men som även får män att kollapsa.

Dålig sjukvård. Dålig psykvård. Dålig kriminalvård.
Dålig vård och omsorg över huvud taget.

Hur tar vi oss ur detta dödskallesamhälle!?

Trots allt är jag optimist och vägrar tro att det inte finns lösningar.
En lösning, en stor sådan, är en förändrad syn på samhället – vad som är viktigt och inte.
Viktigt är INTE högre löner åt höginkomsttagare eller storsatsningar på skrytbyggen eller sprängfyllda aktieportföljer!
VIKTIGT är alla ”mjuka frågor” som handlar om hur vi behandlar oss själva och varandra.

Bland det viktigaste i ett samhälle är barnen, den kommande generationen. Därmed blir SKOLAN en av de absolut viktigaste satsningsområdena! Läraryrket måste uppvärderas mycket, mycket mera och elevers skolmiljö måste ha prioritet 1.

Därefter kommer vården – ALL VÅRD! Uppvärdering också av alla vårdyrken!  Högre löner och bättre arbetsförhållande!

 Sen måste det vara otroligt skamligt av ett land som Sverige att vanvårda sina gamla – de människor som en gång byggt upp vårt land!

71-åring kvinna med liggsår… Vi borde skämmas!!

Allt är politik och politiker kan förändra om vi tvingar dom genom att kräva handling och att sen rösta rätt.

Göra lite som katten Curry! Kräva kärlek och omsorg! Med upprepade försök får han som han vill. 🙂

Jag ger aldrig upp! Arboga – mina drömmars stad…