Feel in the Blogg

Förstasidan – dagens Arboga Tidning.
1 maj-tåget i Arboga inställt!

Bloggaren är inte förvånad och skrev om det i bloggen igår. Hur kan man gå för parollen ”Tillsammans för Sverige” när man inte klarar att arbeta tillsammans för Arboga?

Det kunde man alltså inte.

Arbogasåpan skriver historia igen och bryter en hundraårig tradition av demonstration 1 maj. Uppseendeväckande och tragiskt.
Det känns dock skönt att partiet i Arboga i alla fall kommit så långt att de inser att det inte håller längre. Det går inte att låtsas en solidaritet som inte finns. Frågan är vilken ”sida” av partiet som dragit i bromsen? Bloggaren är rädd att det inte är härskartyperna som la grunden till denna såpa. De har nog inte förstått än…

Så här såg det ut tidigare: Pia Adamsson, nyss ordförande för Socialdemokraterna i Arboga har krav. Hon borde tänka om – om hon har för avsikt att stanna kvar i toppen för partiet!

Fokusera på målet – ett bättre Arboga. För det krävs samarbete, solidaritet och betydligt mer ödmjukhet än vad som visats på senare tid.
Sitter man vid makten för länge blir man lätt övermodig och vårdslös. Makten stiger en åt huvudet och girigheten tar över.
Man tappar fokus på sitt uppdrag och brister i vad som menas med att vara vald i förtroende – förtroendevald.
Arrogans och överlägsenhet har kännetecknat partiet i Arboga – det minns bloggaren från sin tid i kommunfullmäktige för ett par år sedan. Skrämmande och oacceptabelt om man är satt att arbeta i jämlik solidaritet för Arbogas bästa.

På Socialdemokraternas sida hittar jag det här:

1 maj 2002 i Stockholm