Feel in the Blogg

”No man is an island…”
När man gett av sig själv igen och igen och igen – alldeles för länge – så tar orken slut till sist… Man har försökt att göra alla till lags. Naggat på sin egentid åt alla – så att det till slut inte finns någonting kvar. Ingenting kvar till en själv… Då blir allt bara tomt och svart…

Din ryggsäck är så stor och tung.
I svartaste svart!
Men med dolda fack…
Små, små fack – i ljusblått, rött och guld.
Väl gömda  fack, undanträngda, osynliggjorda, glömda…
I de färgade facken finns hopp, kärlek och lycka…

Din ryggsäck är så stor, så svart och alldeles för tung.
Jag vill hjälpa dig att rensa ur de tyngsta, hårda stenarna.
Göra din ryggsäck lätt att bära – som en smekning mot ryggen bara!
Låt mig!

Och se! Som genom ett mirakel ändrar ryggsäcken färg!
Från svartaste svart till hoppfullt ljusblå –
blir lätt som en fjäder –
och med röda fickor och beslag av renaste guld!

”No man is an island!”
Vi behöver varandra!