Kan man medicinera mot längtan?
Ta ett piller mot kärleken?
Skrubba sig ren från åtrå och begär –
och tvätta sig fri från känslor?
Ge mig den medicinen kvickt!
Jag tömmer hela burken piller!
Skrubbar sen sönder min heta hud – fri!
Fri från alla känslor och begär!
Tvättar mig ren och lugn och städad och foglig…
Renad och fri! Iskall. Och oändligt sorgsen…
Det värsta är inte hårda ord.
Det värsta är inga ord alls…
Att älska en svår man
är som att jaga en skugga
och kyssa en vind…
När hösten kom skymdes solen.
Regnet föll som tårar.
Mörkare, kallare.
Jag kröp ihop för att värma mig, värna mig, värja mig!
Kröp ihop och försvann…
Jag låg där i mitt skyddande skal –
säker, trygg, oändligt sorgsen.
Då kom en ung man spatserande.
Självsäkert slog han sig i slang.
Tittade, pratade, skrattade, kände –
kände på mig, läste av mig, gav sig inte.
Sakta öppnade jag upp mitt skal och gled ut.
Vågade mig fram igen.
Tittade och såg, smakade och kände.
Famlade tafatt, gav mig hän.
Sen den dagen, sen den mannen,
strålar solen alltid ner –
och jag, jag törs stå där mitt i solskenet!
Senaste kommentarer