Feel in the Blogg

Solsken och värme igår – moln och smygande kyla idag – det fick bloggaren att vilja skriva en lite filosofisk blogg igen. Om livet och döden och allt däremellan.
Researchen började, lämpliga bilder skulle hittas och då visade det sig att bloggaren sannerligen var full av filosofiska känslor och tankarna i skallen verkligen trängdes och ville ut! Så nu får vi se vart bloggen landar! 😀

Here we go!

Vi börjar lite smått med sommarkänslan från igår! Sådana där härliga dagar då fönstret åker upp direkt på morgonen –
och dörren får bli öppen ända ut!
Sånt gillar bloggaren och sånt gillar hennes katter! Frihetskänsla parat med ljus och värme!

Men ljusa dagar varar inte för evigt och då infaller möjligen lite av tungsinne eller i alla fall lite filosofiskt tänkande som hos bloggaren idag.
Bloggaren har en förmåga att skriva av sig. Det är användbart när dagarna blir tunga – och nätterna mörka och långa… Dom där nätterna när sömnen aldrig vill infinna sig men däremot tankarna. Nätter då man vrider och vänder på allt. Gör hönor av fjädrar, oroar sig och våndas. Då är det skönt att skriva av sig! Skriva ner allt som tynger, avreagera sig via skrivpapper och inte genom mobilen…
Sen somnar i alla fall bloggaren skönt. Inga uppvarvade textmeddelanden har blivit skickade och på morgonen känns allt som oroat så mycket mindre besvärande – ja, faktiskt nästan borta helt!

Men vad är det då som tynger? Som äter en om nätterna? Det kan vara ensamhet! Att ensam tackla bördor. Ensam försöka klara allt.
Vill det sig riktigt illa äter sorgen och bekymren upp en även dagtid och man känner sig plötsligt ensammast i världen… Bloggaren vet hur sånt känns. Som utbränd har man betydligt mindre kraftförråd än andra människor. Ja, mycket mindre energi och ork än man förstår själv många gånger.
Och är man riktigt, riktigt nere så orkar man inte be om hjälp. Orkar inte höra av sig för några tröstande ord och lite omsorg. Då är allt bara svart. Då blir man verkligen ensammast i världen…

Det är då man behöver en vän. Och inte vilken ”vän” som helst…   ”En verklig vän uppväger tio halvhjärtade” är just dagens ord för 6 maj.

SÅ sant! Det är då man letar efter sådana här bilder…
…och sådana här… …och hoppas att man har några verkliga vänner…

Människan är en besynnerlig figur för det finns stunder då man verkligen vill vara ensam också – och mår bra av det! Man söker ensamhet. Kanske för vila och återhämtning – eller bara för att njuta av just den – ensamheten. Man är inte arg och inte ledsen – man vill bara vara ensam en stund – och behöver få vara det.

Men verkliga vänner vet skillnaden.  Skillnaden på önskad och oönskad ensamhet. Verkliga vänner känner en och vet.

Sen har vi andra svåra, filosofiska spörsmål…
Var finns lyckan? Och har vi hittat den – hur fångar vi den då?

Om vi känner så här: Att man är stark och klarar sig själv men vill ha någon ändå ibland. Hur gör man då? Hur vågar man sånt?

Och när man inte bara vill ha någon – utan längtar efter någon som också vill ha dig!  Någon som känner en längtan efter just dig, att ha dig i sin närhet. Hur gör man då?

Så kan det absolut vara! Det finns en mening med möten mellan människor. Och får du chansen till ett sådant möte – låt det inte gå dig ur händer! Håll fast!
Och håll hårt!

För så här är det! I slutänden kommer vi bara att ångra chanserna vi aldrig tog!
Så ta chansen! Våga!

Det där med att våga är viktigt! Har du hittat en vän du vill ha i ditt liv, en vän att älska, VÅGA VISA DET!

Tänker du att du inte vågar därför att du är bränd sen tidigare. Du orkar inte åka på en smäll till. Ser inte möjligheterna för alla problem – tänk om! ”Om du håller tillbaka känslorna för att du är rädd för att bli sårad så kommer du i slutänden att bli sårad i alla fall…”

Så GO FOR IT!!

Våga prata med varandra också! Om allt! Låt inte missförstånd och ”hönor av fjädrar” störa kärleken. Låt det inte förstöra kärleken! De där orden är väldigt sanna: ”Mellan vad som sas men inte menades – och vad som menades men aldrig blev sagt – har  mycken kärlek gått förlorad”…

Så våga prata om det som trycker dig! Förpassa problem och missförstånd dit där de hör hemma!

KRAMAS istället! 

För livet är så kort… Idag, 6 maj, är en speciell dag för bloggaren.
Det handlar om dom här två.   En ung man en gång för länge sedan.
Och en annan ung man för ännu längre sedan. Dom två har med bloggaren att göra…

En av dom kom att bli bloggarens far.

Den andre blev hennes make.
Båda är borta ur hennes liv nu kan man säga.
Den här bilden togs 1 maj 2013: Det är den sista bilden på bloggarens far – på bilden ihop med exmaken Peter.
Pappa avled på Peters födelsedag den 6 maj för 4 år sedan. Idag den 6 maj fyller Peter jämna år. 6 maj – en speciell dag för bloggaren… Tankarna går till dem båda – på olika vis…

Så låt oss tänka på det som är viktigt i våra korta liv!

Älskar du någon – säg det!
Våga nu då!! Lyssna till ditt hjärta!

Och kom ihåg de här orden…

Lev livet medan tid är! Och glöm inte att säga…

Och att ge…

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre och störst av dem är kärleken.