Drömmar är som ballonger.
Man blåser in önskningar försiktigt –
sen mer och mer.
Snart skimrar drömmarna i ballongernas alla färger.
Runda, avlånga, hjärtformade.
Små men också stora.
Drömmarnas ballonger fyller rummet.
Ju fler drömmar desto fler vackra ballonger.
Någon har rummet fullt,
en annan bara några få.
Alla dina vackra ballonger knäpper hon sönder – en efter en.
Som trasiga drömmar faller de till golvet…
Nu vågar du aldrig blåsa upp en ballong igen.
Du sitter där tillintetgjord –
när alla drömmar är krossade.
Gråter lite, svär lite –
och bestämmer dig för att aldrig drömma mer.
Då smyger jag nära intill,
viskar tröstens ord i ditt öra –
och ger dig tusen nya ballonger att blåsa upp…
Jag bad till Gud om hjälp för honom.
Många böner.
Enträget bad jag.
Förvånad och besviken att inte få gehör.
Tills jag förstod –
det är jag som är hjälpen…
Senaste kommentarer