Feel in the Blogg

Nyfiken i en strut!?
Det kan jag skriva under på! Förvandlingen av min tullstuga till fint bostadshus fortsätter sen jag sålde huset till Gustav Öberg i juni månad i år. Och jag är så nyfiken på att se allt som händer!

Det lilla huset – tullstuga i Arboga på 1700-talet – här markerad på en ritning från år 1920 – har man tänkt göra om flera gånger.
Här en ritning från 1884: Och ännu en från 1893: Det blev den sista ritningen som fick gälla.

Elsbeth Larsson som tog över huset efter sin pappa har berättat att huset varit bl.a. hattaffär på 1900-talet. Så här såg Stora Nygatan ut på den tiden.  Stora Nygatan degraderades så småningom till bara Nygatan och den här gatstumpen från Centrumleden räknat blev sen Östra Nygatan.

Elsbeths pappa som kallades Mört-Harald gjorde om huset till kiosk någon gång på 1950-talet. Tyvärr har jag inte lyckats hitta några foton från storhetstiden som kiosk. Det var säkert rejäl ruljans där då när bilar och människor passerade in i Arboga från Köpingshållet.

Men att förstöra ett så fint litet hus som man gjorde för att få till kioskverksamhet anser jag vara fruktansvärt.
Man undrar i sitt stilla sinne hur Arboga kommun kunde tillåta den förstörelsen av en anrik tullstuga byggd i slutet av 1600-talet…

Min pappa köpte huset för över 30 år sedan och därefter var det all möjlig verksamhet där. Garnaffär, keramikbutik, loppis och möbelrenovering bland annat.

Men förfallet tilltog. Och inte var huset vackert…

I våras bestämde jag mig för att sälja tullstugan. Jag var mycket bestämd över hur jag ville ha det. Allra helst ville jag få en köpare som tänkte i mina banor – att återställa huset så som det såg ut en gång – och göra om det till ett litet bostadshus.

Och det blev så! Gustav och Angelica Öberg köpte det och därefter blev det full fart!

Gustav Öberg visade sig vara en fantastiskt driftig entreprenör med tusen järn i elden och en förmåga att få till det! Precis lika glad jämt – som på bilden! Och – han delar med sig till mig. Låter mig vara med där det händer! Guld värt för mig!

Och det händer! Hela tiden! Igår såg det ut så här på min infart.

Det var liiite svårt att komma in till garagen…

 En ful häck skulle grävas upp med rötterna men det tog inte lång tid!

Så från det här – – med ett fult garage –

– till det här! ***

Framför porten ska dessa plattor läggas: 

 Det fula garaget har blivit entré med grovkök och badrum.

Visst ser det fantastiskt ut!! Vilken underbar förvandling!!

 

Jag fortsätter att följa utvecklingen och publicerar här i min blogg – med Gustav Öbergs goda minne.
Jag undrar vilka lyckliga som kommer att få flytta in här.

Vem blir det som kommer att få njuta av gammaldags charm parat med toppmodernt!

Vem låser upp dörren till sitt nya hem? Vem kommer att fira jul här – inte i år kanske – men nästa – intill den sprakande braskaminen med århundraden av historia fastetsad i takbjälkar och väggar… Vem?

Det blir svårt för Gustav och Angelica att välja hyresgäster, tror jag. Ju mer huset blir klart, ju finare det blir – desto fler intresserade som hör av sig!

Stora Nygatan en gång…

Och här:
Nu börjar det likna nåt igen!! 🙂

Och jag fortsätter att vara nyfiken!! Kikar in genom rutorna när Gustav inte är där och släpper in mig!

Fortsättning följer alltså!!
Och – bilderna här är mina! D v s får inte kopieras eller flyttas till någon annan eller till någon Facebooksida utan mitt medgivande.

Avslutar med en bild från Arboga station i måndags. Med den vill jag visa att lilla Arboga också kan ha vackra morgnar – efter alla bilder jag visat på fantastiska soluppgångar och solnedgångar från Goathland i North Yorkshire (mestadels på Facebook dock).

Ha ett underbart liv!
Det är du värd!
Och det har jag.